onsdag 25 januari 2012

Förkylning och funderingar om tiden som varit

Jaha, så blev jag förkyld ändå.
Som vanligt när jag får halsont hoppas jag på att det bara ska vara lite halsont och gå över efter någon dag. Det händer aldrig.

Jag har därför insett att jag kanske varit lite övermodig i min tro på min kropp efter graviditet och barnafödande.
Med så pass lite sömn som jag fått sista tiden,  med en bebis som inte sovit på nätterna, är det kanske lite optimistiskt och tro att man ska orka träna varje dag, även om träningen varit förhållandevis lugn.
Min kropp orkar inte riktigt än.
Den har nog inte riktigt återhämtat sig efter kejsarsnittet och den svåra sjukdomen i samband med förlossningen.
Nedsatt immunförsvar som följd och därav lätt att bli förkyld och sjuk.

Sista trimestern under graviditeten drabbades jag av högt blodtryck och påföljderna blev peiodvis sjukskrivning, medicinering och ordinerad vila.
Försökte dock träna lite ändå. Det som funkade.
Tränade ingen kondition, då det hade negativ inverkan på blodtrycket.  Däremot försökte jag få till styrketräning  1- 2 gånger i veckan. Promenader fick jag till så gott som dagligen.
Lite simmning i jobbets bassäng när jag inte var sjukskriven och gravidyoga 1 gång i veckan.
Oj, nu när jag summerar blev det ju lite ändå.

I v 38+7 åkte jag in till förlossningen i tron om att jag hade en lite envisare variant av min vanliga magkatarr.
Det visade sig vara havandeskapsförgiftning. Igångsättning dagen efter och ett hopp om att värdena skulle bli bättre.
Det blev de inte, jag blev bara sämre. Jag utvecklade,  under dagens gång,  svår havandeskapsförgiftning och ett tillstånd som kallas HELLP.
De sjunkande blodvärdena gjorde att det var tvunget att bli ett akut kejsarsnitt under narkos.
8 dagar på sjukhus med en son på neonatalavdelningen (Noel blev också sjuk) och med mitt eget återhämtande blev kulmen på en graviditet som inte var helt enkel.

Det är nog bara att inse att om jag vill kunna springa, träna och försöka nå mina mål denna säsong, måste jag låta det ta lite tid och låta kroppen ha sin gång.
Inte stressa fram något som tar mig 1 steg framåt och 2 steg tillbaka.
Löpningen finns ju kvar och snabb och stark ska jag bli, det får bara ta lite längre tid än vad jag hade hoppats.

7 kommentarer:

  1. Ojdå, vad du varit med om....! Helt klart skynda långsamt så kroppen verkligen hittar tillbaka-för det gör den! Alla är vi olika men förr eller senare vet jag att du kommer nå din topp-form! Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Ja, jag får helt enkelt ha tålamod:) Kram

      Radera
  2. Jag tycker att du tänker helt rätt, Caroline! Jag tror också att du behöver skynda långsamt med tanke på vad din kropp har varit med om.

    Som du är inne på: du kommer bli stark och snabb tids nog. Stor kram!

    SvaraRadera
  3. Men usch vad jobbigt du/ni har haft det. Och ändå har du kommit igång såpass bra. Tacka kroppen med att vila lite extra nu och starta igång lugnt och fint sen. Du kommer bli jättestark och det gör ju inte så mycket om det skulle ta lite längre tid. Du är grym!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för fina ord! Du vet ju hur det är när man är så peppad på att komma igång och helst vara tillbaka i gammal god form igår:)

      Radera
  4. Oj, skynda långsamt låter som en bra plan. Snart är du på g förfullt igen!

    SvaraRadera
  5. Så glad jag blir! Det är så lätt att rusa på och ha orimliga krav på sig själv, tro mig, jag vet. Det tog lång tid innan jag accepterade vad jag klarade av och inte, men manmåste sänka kraven! Hoppas vi kan ses till veckan, kram!

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...