På begäran: Goda energibollar

Salig var jag när jag första gången fick smaka det som kallas energibollar.
Platsen var på Blogger Boot Camp i april i år och den som hade gjort dessa små, beroendeframkallande bollar och så snällt bjöd mig var Andréa.
Lite blygsamt förklarade hon att hon inte blev så nöjd denna gång, eftersom det tydligen blivit för mycket jordnötssmör.
Men jag var såld. Givetvis ville jag ha receptet.
Hon hade höftat fram mängderna men gav mig ingredienserna.

Jag gick hem, höftade och la till några ingredienser som jag gillar.
Så nu finns det ofta bollar i min kyl som får agera kaffetillbehör, mellis, allmän energihöjare och igår kalasfika.
Så Karin, på din begäran i  bloggen - här kommer ingredienserna.

Cashewnötter
Torkade aprikoser
Jordnötssmör (den ekologiska varianten utan en massa socker)
Mandlar
Solrosfrön
Ekologiskt vanlijpulver
Raw cacaonibs
Kokosolja

Om du vill kan du blötlägga nötterna så blir de lättare att mixa.
Mixa allt i mixer och rulla sen i kokosflingor.
Voilá!

Back on track

Den kom och den vände ganska snabbt.
Att sova, vila och dricka gjorde tydligen susen.
Förkylningen är nästan borta och äntligen fick jag springa igen.
En lugn vagnjogg på pigga ben. Några plankor och benträning med den gamla järnstången blev det också.

Och tåhävningar med bästa sällskapet och vikten.

Till middag exprimenterade jag fram keso och kokos-pannkakor med hallon och turkisk yoghurt.

Svåra att vända men väldigt goda.

Köpte mandelmjöl och mixade med kokosflingor, hade i ägg, salt och kanel och stekte sen i kokosolja.

Gottigott!

Betydligt tyngre

Idag gav jag mig ut på en typ av återhämtningsjogg, skulle det vara iallafall, med vagnen.
Efter urladdningen igår, som gjorde att mitt huvud snurrade lite när jag kom hem, tänkte jag att det skulle bli skönt att springa några lugna, kravlösa kilometrar med vagnen medan Noel sov gott där i.
Det blev den lätta rundan runt Vinterviken och Trekanten som man nästan kan säga är min standardrunda 1A. Så fint och vackert runt i kring och inga bilar, helt njutbart.
Det var bara det att trots att jag höll ett lufs-tempo, var det lite jobbigare än tänkt och jag började ana att det kanske är så att turen nu kommit till mig.
För maken har hela veckan gått runt med förkylningssymtomen, hostat och harklat och snörvlat.
Och jag i min enfald tänkte att kanske jag klarar mig denna gången.
Nu verkar det tyvärr inte så.

Förutom själva lufsjoggandet, hann jag även under rundan få fågelbajs på vagnens sufflett, handla fredagsbullar på bästa kondiset Aspuddens Bageri, handla andra förnödenheter på Konsum och fota.
En lite av varje-tur helt enkelt.
Efter lunch tog jag med mig Noel till sängen och där sov vi middag i två timmar.
Hoppsan.
Nu är det bara att vänta och se.

Pianodagar

Dåligt på träningsfronten just nu.
Försöker att inte stressa upp mig över den missade träningen som skadeproblemen orsakar. Försöker att inte stressa upp mig över Stockholm Halvmarathon som ska springas om 5 veckor med en form som just nu verkar obefintlig.
Att vila är bra och det jag måste göra om jag ska bli bra igen. Så jag försöker att det det piano. Och låta dagarna vara lata och otvingade.
Idag på vår snabba promenad, stannade vi för ett lass glass. Gott och avkopplande. På slutet av promenaden blev det bad. Också det avkopplande.
Se så, jag lär mig.
Men drömmer ändå om backintervaller, blodsmak och känslan när benen och kroppen känns snabba och oslagbara.

Så bra det kan bli

Jag bestämde mig först när jag skulle klä på mig efter babysimmet.
Huruvida det skulle bli någon snabbdistans hem idag eller inte.
Magen var fortfarande inte helt medgörlig men helt ok ändå.
Så det fick bära eller brista. Kunde ju alltid bli en lätt distans annars, de kilometrarna hem från simmet.
Men det gick ju ganska bra.
Efter 3 km uppjogg sprang jag mina 5 km snabbdistans och därefter nedjogg 2,24 km.
När jag stannade klockan upptäckte jag att jag sprungit dessa 5 km på 21,46 min. Oj. Ganska snabbt!
Har aldrig varit under 22 min, så detta känns väldigt kul måste jag säga. 4,21 min/km tror jag att det blev.
Och då valde jag en kuperad sträcka på sina håll.
Jag måste nog vara i bra form nu.

Efter snabb dusch hemma och lite mat, piffade jag till mig och åkte in till stan för att möta upp finaste Sussi utanför Grand där det vankades Afternoon Tea som vi fått i 30-års present. Jag fick det av henne, och hon fick det sen i sin tur av sin syster.

Och vår 30-års present gjorde ingen av oss besvikna.

Hur gott kan det bli? Det är bara att titta på bilderna så förstår ni.
Scones, rabarberkompott, pannacotta, skagensnitt mm. Njutbart upplevelse minst sagt. Nästan lite himmelsk. Och dessutom med champagne sådär en lördagseftermiddag...

Så bra det kan bli ibland. En vanlig lördag.

Kvällsgöra

Jag hade planerat dagen så bra tyckte jag. Planeringsmänniska som jag är ut i fingerspetsarna.

Efter babysimmet mitt på dagen skulle jag äta en snabb lunch för att sedan åka hem och gå ut med Noel i vagnen. Väl ute när han somnat skulle jag ta fram mitt medhavda gummiband och slänga det runt ett träd och köra lite roliga övningar i stekande sol. Blandat med pulshöjande övningar som tex burpees, som inte uppskattas av grannarna när  man bor i lägenhet och därför aldrig kan praktiseras här hemma.

Ja, vädret förstörde planerna kan man säga.

Istället beslutade jag mig för att bjuda mig själv på en lite försenad mors dag-lunch på något bra ställe. Där man kan ta in vagnen så klart.

Eftersom det var efter babysimmet fick det bli  i närheten  och jag hamnade på ett välrenommerat kafé i den fashionabla delen av stan.

Besvikelsen över den valda tonfiskrörasalladen var total.

Sallad, yeah right? Tonfisk, ni vet sån här burktonfisk i vatten, och några stackars salladsblad, 1 ägg och oliver. Ingen tonfiskröra så långt ögat kunde nå.

Nä, ingen höjdare och hur kan de ens kalla det sallad?! 125 riksdaler blev jag rånad på dessutom.

Ovärt!

Nu är det kväll och träningen blir kvällens göra tillsammans med att äta en bit av den farligt goda morotskakan (från Leilas bakbok " A piece of cake") som blev över från Noels dop i lördags.

Bästa bebisen somnade innan jag ens hann gå ut ur rummet, så nu får mamman ägna resten av kvällen åt två favoritsaker - träna och fika.

Sa någon balans?