lördag 27 april 2013

En mer stilla träningsdag




Sitter på tåget på väg in till stan och dagens Blogger Boot Camp Mamma. En träningsdag för mammor och blivande mammor av mammor.
En dag späckad med träning och föreläsningar.
Dock blir det tyvärr ingen träning för mig tyvärr, då jag fortfarande dras med förkylning och framförallt rethosta vid minsta lilla ansträngning. Dessutom är maken hängig, så jag åker hem vid lunch och tar hand om Noel.

Ska sitta och titta på första passet och sedan vara med på föreläsning innan det bär av hemåt.
Det känns verkligen tråkigt att inte kunna deltaga men hälsan kommer ju alltid först.

onsdag 24 april 2013

Det lilla livet




Igår fick vi se det lilla livet som växer inuti mig.
Helt fantastiskt.
Allt såg tack och lov bra ut av det man kan se på den här typen av undersökning.
Det enda är att moderkakan ligger framför livmodern i dagsläget och därav att jag knappt känner någon aktivitet.
Vilket gjort mig lite orolig.
Nytt ultraljud måste därför göras i v.24 och har moderkakan inte flyttat sig uppåt, blir det planerat snitt då man inte får föda på vanlig väg med moderkakan fram.

Det är en så häftig upplevelse att få se en liten minibebis på en skärm som faktiskt bor inne i mig.
Att just jag har den turen att få ha en liten person ruvandes i min mage.
Världens mest naturliga grej men ändå så ofattbar och mirakulös.

Sjukdomsläget är bättre, och idag var både jag och Noel tillbaka på jobb respektive förskola.
Hostan och halsontet har dock tydligen inte tänkt att släppa taget i första hand, så någon träning kan jag tyvärr inte rapportera om just nu.
Alltså är det dåligt med träningsinlägg men snart är jag på banan igen.
På lördag är det dags för Blogger Bootcamp mamma och jag tror tyvärr inte att jag kommer kunna delta på de tuffaste passen, men föreläsningar och något pass kommer det nog bli ändå.

söndag 21 april 2013

Segt

Så här förkyld har jag inte varit på flera år.
Igår gjorde halsen så ont att jag misstänkte halsfluss och rösten var nästan borta. Ett besök hos läkaren igår som konstaterade att det inte var halsfluss utan en rejäl virusinfektion.

Så förutom att ha gått en långsam promenad i solen idag, har det mest blivit sängläge.
Noel är bättre men inte feberfri, så vi blir hemma imorgon också.
Sociala medier svämmar över av soliga springbilder från helgen, vilket får mig att längta oerhört efter spring, rörelse och en pigg kropp.
Men snart så.

fredag 19 april 2013

Inte så överraskande kanske

Förkylda familjen här hemma.
Noel hostar och snörvlar, så igår och idag fick han stanna hemma från förskolan.
Både jag och maken har också fått halsont och förkylning, så jag misstänker att det är de där berömda börja på dagis-bacillerna.
Hursomhelst, trots baciller och hosta i kapp-attacker är det rätt mysigt att vara hemma tillsammans Noel och jag. Känns nästan som när jag var hemma mammaledig.

Nu är det helg och vi ska måla om vardagsrummet. Vitt ska det bli. Så det matchar vår nya fondtapet.
Förutom det är planen att den lilla och två stora ska bli krya igen.
Hoppas ni får en fin helg!

onsdag 17 april 2013

En ny tid

Hämtningar, lämningar, borttappade kläder och vantar, galonbyxor, matsäck, och listan blir lång.
En ny värld och en ny tid för vår lilla familj.
En omställning för alla tre som vi hanterar på olika sätt.
Noel har gått sin första hela dag på förskolan idag, och jag gjorde hämtdebut på hans friluftsförskola.
Jag var definitivt mer uppstressad av alla barn, föräldrar och fröknar överallt på gården än vad Noel var som verkade ganska nöjd med kompisar överallt.
Han protesterade stort när jag satte honom i bilen och åkte de 600 meterna hem.
Skulle gärna skippat bilen och gått hem, men för att hinna hämta i tid och hinna i tid till jobbet tiiiiidigt i morse och få hem Noel utan vagn, så hade jag bilen till jobbet imorse och således alltså också hem och direkt till förskolan.

Noga planerade veckor med varannan dag hämt och lämning fördelat mellan mig och maken.
Dessutom väl planerade och avstämda med min kollega som har samma sits, då vi inte får gå tidigt från jobbet samma dag båda två. Mycket att tänka på och väga in alltså. Men jag tror att det kommer funka fint.
Det är ju bara en kort period, sen kommer sommaren då jag ska vara ledig 5 veckor och sen jobbar jag ca 1 mån till innan jag går hem och förbereder mig inför ankomst av bebis.

Så de här grymt planerade veckorna rymmer lite tid för transportspring, då det går snabbare med bil eller buss, och därför blir det lunch, kväll och helg som får bli träningstillfällen istället.
Som det ju är redan idag, men nu ännu mer.



Igår blev det en sväng på Djurgården på lunchen.
Regn och rusk, men springglädjen var lika stark som vanligt.
Med den kommer man långt och får en att glömma allt som inte är just springglädje.

måndag 15 april 2013

Min måndag


  • Började med en seg start och det blev bråttom till jobbet.
  • Lunch på Ichaicha i Mood-gallerian med Miss Agda och hennes Ivar. Trevligt värre!
  • Hade svårt att hålla ögonen öppna under viktiga timmar på jobbet. Den där tröttheten.
  • Mumsat kokosflingor för att mota bort hungern som är ständigt närvarande.




  • Kommit hem till de två finaste som hade maten färdig, pasta och köttfärssås. Lyx!
  • Tränat core i tabataform efter att jag nattade Noel,  trots att kroppen bara ville ligga i soffan.
  • Svurit över bloggverktyget här på Blogger som inte är samarbetsvilligt, störande.
  • Återstår- att svänga ihop de där chokladbollarna jag såg på Instagram idag och titta på Mästarnas mästare.



lördag 13 april 2013

Springdate på morgonkvisten

Trots att regnet föll ner utanför huset imorse, var jag fast besluten att bege mig bort till min granne för att hämta upp henne och springa en runda tillsammans.
Jag vet ju att jag inte brukar bry mig om regnet när jag väl kommer ut. Bara jag slipper ha det i ögonen. Och det fixar kepsen.
Min granne, som har en son som är några månader yngre än Noel, håller på och tränar inför Stockholm Marathon som bäst och förutom löparsnack avhandlades både jobb och familj.
Tiden sade svisch och när rundan var klar hade jag varken blivit kissnödig, kollat på klockan en enda gång, eller känt mig det minsta gravid.
För det där är så konstigt.
Ena dagen när jag springer känns det tungt, skvalpigt och ständigt kissnödigt medan det andra dagar som idag, känns precis som vanligt. Förutom närmare till flåset och lägre fart förstås. Att hjärtat pumpar runt extra mängder blod nu går inte att ta miste på.

Blev ändå förvånad när jag såg på klockan att vi hållit 5,38-tempo i de 8 km vi sprang runt Rönningesjön (där för övrigt Ultraloppet TEC100 gick av stapeln idag men några tävlande mötte vi inte då de inte startade förrän kl.10) och då var vissa partier svårsprungna pga is och vattenmängder med sänkt fart till följd.



Endorfinrusiga sa vi hejdå och när jag kom hem på uppfarten möttes jag av den sötaste lilla regntrotsaren jag sett som tultade runt på parkeringen salig över vattenpölarna.
Vilken lycka.

fredag 12 april 2013

Veckor som springer iväg

Återigen en vecka som bara sprungit iväg.
Veckorna går så snabbt, måndag och fredag kommer så fort.
Och både sprungit och styrketränat har jag hunnit med.
2 pass styrka(ett hemmapass och ett gympass), och 2 löppass hittills. En bra blandning.
Och imorgon bitti är en springdate bokad med en granne.
Trevligt att förena umgänge med träning.

Just nu passar det bäst för mig att fördela träningsstiden ungefär lika mellan spring och styrka, då kroppen inte riktigt tycker att löpning varje dag känns så bra som det borde. Men varannan dag är bättre. Så länge det känns bra. Den dagen det inte känns bra, kommer jag sörja lite men ge mig i kast med mer styrketräning som jag också samtidigt ser fram emot.





Fredag kväll och helgen står för dörren. Jag tjuvstartade helgen tidigare idag med en mysig lunch med bästa Andréa, fortsatte sen med fredagskänsla på jobbet.
Och nu fredagsmyser vi i soffan med takeaway-sushi och chokladkola in the making. Gott godis det där. Och inga tillsatser heller, bra va?
Välkommen helg.

onsdag 10 april 2013

Ett hjärta som slår

Idag fick jag höra hjärtslagen på en miniperson för första gången. Och inte på vilken miniperson som helst. Utan på vår lilla bebis i magen. Besök hos barnmorskan med den lilla mikrofonen mot magen.
Snabba, korta och jämna slag. Precis som det ska vara.
Underbart och med tårar i ögonen var det lika fantastiskt som förra gången, då med Noel i magen.
V. 17 nu och magen och den lilla ger sig mer och mer till känna.
För några dagar sedan kände jag de första små rörelserna och med ens blir allt mera verkligt.
Att det bor en bebis därinne.



På vägen hem från jobbet var det dags för mitt hjärta att slå snabba slag.
Ljus kväll, sol i ögonen men snålblåst och kylig luft.
När jag skulle spänna fast ryggsäcken fick jag dra ut bandet på spännet rejält för att få igen det över magen, trots att det bara var förra veckan som jag sist hade den på mig. Det händer grejer nu.



10 km jogg hem i makligt tempo och det utan att ens behöva stanna för ett skogsbesök.
Precis som barnmorskan sa, ligger vår bebis långt, långt ner och trycker på kissblåsan. Vilket förklarar mina täta toabesök.

Gick i två korta backar men annars kunde jag hålla samma tempo hela vägen.
Imorgon blir det istället spring till jobbet på morgonen.



Jag passar på helt enkelt.

tisdag 9 april 2013

Stark

Okej.
Jag kanske inte är mitt starkaste jag just nu.
Men.
Oj, så stark jag kände mig på dagens styrkepass. Sen om det är hormoner eller något annat, spelar ingen roll.

Lunchträning som vanligt och en tur till jobbgymmet.
Efter att jag och maken kört 30 min core i vardagsrummet igår kväll, var jag sugen på att ge benen en omgång idag.



Benböj och marklyft i smithmaskin, mer benböj både med benkick och i TRX.
Passade även på att ge ryggen en omgång med räckhäv och rodd.
På slutet blandade jag tricepsarmhävningar med en coreövning med medicinboll.



Vilken härlig känsla.
Stark, glad, gravid känner jag mig idag, precis som boken heter som jag har hemma.

söndag 7 april 2013

12 km familjemys

Min löpträning har verkligen gått på sparlåga nu en tid. Vilket i och för sig har sina förklaringar.
De första två veckorna som gravid(då jag visste om det alltså), var ungefär som vanligt men i takt med att illamåendet och tröttheten tog över mig, minskade
mina vecko-km drastiskt.

Nu är jag nästan mig själv igen, och den här veckan har jag hittat tillbaka lite grann. Anpassat efter tillståndet, förstås, men ändå.
I onsdags sprang jag 7 km till jobbet, i torsdags blev det en genomkörare på gymmet, i fredags lunchjogg, igår körde jag ett kort tabatapass hemma för hela kroppen och idag, 12 sköna kilometrar med maken som sköt en sovande Noel framför sig i vagnen.


Jag längtade verkligen efter ett lite längre pass än vad jag sprungit de senaste veckorna, och eftersom jag inte har något direkt sug efter långpass just nu blev 12 km alldeles lagom.
Två stopp i skogen blev facit, med en halvfrusen väntande make, och jag blir ändå lika förvånad varje gång blåsan gör sig påmind.
Hallå, stannade jag inte nyss för kisspaus?

Inte helt lätt alltså att springa med en som måste stanna var 6 km, men idag var tanken mer umgänge än effektiv träning.
Magen kändes oroväckande skvalpig i början men det lade sig och sen kändes det hur bra som helst. Jag kunde tom lägga in en fartökning i 4,30-fart några hundra meter på slutet. Underbart!

I övriga livet är det mycket som händer nu.
Noel och hans pappa håller på och skolar in på förskola och det är med blandade känslor som vi, som så många andra redan gör eller har gjort, ska lämna ifrån oss vår skatt på dagarna.



En ny tid börjar nu helt enkelt.
Men jag vet att han kommer att gilla det, för redan nu verkar han trivas med sina nya kompisar och allt verkar så spännande.
Han springer runt och skrattar och myser och märker knappt att pappa är där.

Helgerna går fort och nu är även denna på väg mot sitt slut.
Lugna kvällar, tidiga mornar och intensiva dagar och den här helgen är inget undantag.
Igår träffade vi Andréa med familj på lunch/fika och djurparkshäng i Aspudden, idag förutom ovan familjemys har vi varit en sväng till Täby C och införskaffat ytterligare utrustning som Noel behöver på sin friluftsförskola.
Med föräldrar som älskar att vara ute, hoppas vi givetvis att även vår son kommer att upptäcka tjusningen med naturen.
Och eftersom han ofta kommer gående med sina skor och vill gå ut, tror jag att det kommer att passa honom jättebra.

torsdag 4 april 2013

Det blir vad man gör det till

Det började inte så bra.
Jag kände mig fel och opepp.
Brukar normalt inte ha svårt att motivera mig till veckans gympass, och när jag tänker efter var det nog inte motivationen det var fel på.
Det var min inställning. De numera nästan för trånga tightsen och insikten att kroppen är i förändring, gjorde att jag kände mig lite obekväm i speglarna där och då och träningen blev därför lidande.



Körde superset och trisets med övningar för framförallt baksidan av kroppen och trots att jag tyckte det blev lite mesigt idag, gav jag både baksida lår och rygg
bra övningar med utmanande vikter.
Trots att jag inte fick upp flåset som jag brukar(skippade helt hopp och pulshöjande övningar idag), så är det ju ändå att stärka upp och underhålla som är det viktiga.
För en stark kropp kommer att behövas framöver.

onsdag 3 april 2013

Springmorgon




Springkläderna har legat i hallen ett tag, redo för transportspring till jobbet.
Men pga den krånglande halsen och morgonillamående, har de blivit liggande mycket längre än vad jag hade önskat.

Men så idag var det dags igen.
Med lite större mage denna gång, så jag fick förlänga bandet över magen rejält på ryggsäcken sedan jag senast använde den.

Lite råggröt i magen och ett glas juice, sen var jag redo att ge mig av.
Tanken var 10 km till Mörby och t-banan, men kändes det konstigt i magen så kunde jag hoppa på tåget efter 5 km för att sedan springa ytterligare 2 km från Östra Station till jobbet.

Eftersom det drog lite i magen till och från, valde jag det kortare alternativet.
Men sen när jag väl var inne i stan kändes det hur bra som helst i magen.
Tror att det kanske handlade om att jag behövde värma upp lite.
Hursomhelst, jag springer ju utan krav på mig själv nu och magen får styra så 7 eller 10 km spelar faktiskt mindre roll.
För hey, jag kan ju springa i alla fall och det är bland det bästa jag vet!

måndag 1 april 2013

Det här med att man skulle bli rörligare...

...när man är gravid.
Stämmer nog inte på mig.
Dagens yoga utövades på en ytterst stel kropp och nog var det nästintill kylskåpsvarning.
Nä, inte så illa men stelare än vad jag brukar vara.



Skönt var det i alla fall och jag blev piggare och kände ett lugn i hela kroppen som bara yoga kan ge.



Nu är jag sugen på att komma igång med gravidyoga, som jag gick på under förra graviditeten.
Då på bästa stället i samma område som jag bodde.
Nu har vi flyttat och har inget lika nära, så funderar på en online-kurs jag hittat.
Minns att jag tyckte att det gravidyogan var en så mysig stund på veckan, att få fokusera inåt på barnet, på andningen och att vara bara där och då.
Mm, ska nog unna mig själv och den där inne den där mysiga stunden.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...