torsdag 27 februari 2014

Tuffa veckan




Jag är nu inne på min fjärde vecka på mitt utformade löpprogram från Andréa.
Nu börjar jag få in rutinen igen med träningsprogram, struktur och framförallt kontinuiteten.
Jag har tyvärr inte riktigt fått till alla pass som planerat, då jag haft halsont och nu i helgen lätt magsjuka, men det handlar bara om några få ynka som jag fått stå över så det är jag ändå nöjd med.

Sakta men säkert märker jag att det händer saker. Kroppen kommer ihåg. Benen blir lättare för varje gång och hela jag känner mig starkare. Skön känsla.
Otålig som jag är vill jag ju gärna ha tydliga framsteg helst på direkten, men då är det bra med den där coachen som talar om sånt jag behöver höra. Om långsiktighet och träning för en skadefri kropp.

Den här veckan är den tuffaste veckan hittills.
Backintervaller, progressivt tempopass och ett lugnare, lätt pass är hittills avverkat och trots att mörkret på kvällstid, när maken kommit hem och det är dags för mig att ge mig ut, inte lockar känner jag mig just nu extremt motiverad och målinriktad.
Inte bara i kroppen alltså som jag nästan är tillbaka till mig själv igen.

Under kvällens progressiva tempopass, 4 km i stegrande fart, 3 km i strax under tröskelfart, och 2 km nedjogg, höll jag mig i 4,55 min/km under 3 km-aren och visst är det trevligt när 4-någonting fart börjar synas på klockan igen.
Kände mig faktiskt lite snabb. Och bättre ska det ju bli.

Imorgon bär det av till gymmet, som jag har längtat, och efter att enbart tränat hemma de två senaste veckorna känner jag mig nästan som om det vore julafton . Tänk vad kul det ska bli att få botanisera ibland alla redskap och vikter.
Till helgen väntar sedan också mitt första riktiga långpass på denna sida graviditeten. Härligt.

söndag 16 februari 2014

Längsta på mycket länge




Den här veckan har jag, förutom ett pass som fick ställas in, fått till träningen som planerat.
Utöver några lätta löppass, styrka och yoga/rörlighet sprang jag i onsdags fartlek i mörkret mellan lyktstolpar och njöt av att kunna trycka på och få känna pulsen rusa . Så kul!
Och jag påmindes om varför jag älskar löpning så mycket.

Det blev även en oplanerad vilodag igår lördag, då jag vaknade med tjock hals och morgonspringet fick ställas in. För sedan var det nämligen fullt upp hela dagen då vår lilla Stella döptes i kapellet bara några hundra meter från vårt hus.
Och när kvällen kom var jag bättre i halsen men helt slut i övrigt och soffan segrade.
Idag stod det 14 km på schemat och med barnvakt hemmavid passade jag på att ta med mig maken och få en date i löparspåret. Det gäller ju att ta tillfället i akt.
I ett för mig lagom tempo just nu, 6 min/km, sprang vi helt enligt plan och väl hemma kunde jag konstatera distansrekord post-graviditet.
Eftersom Stella sov långsov på eftermiddagen passade jag på även göra det där bålpasset med pilatesboll som jag inte fick till i måndags.
Plankor, ryggresningar och övningar för de inre magmusklerna tog där de skulle och sakta men säkert känner jag mig starkare och starkare.
Det kommer att bli bra det här.

måndag 10 februari 2014

Mer av allt


Nu är jag igång. På riktigt. Och så bra det känns.
Har haft det lite motigt ett tag nu, men med ett träningsupplägg och en motivation som åter är på topp, var förra veckan äntligen så som jag vill att en träningsvecka ska se ut.
Dock var ju det ändå en lätt vecka men summerade 33 km löpning, två styrkepass och två pass yoga/rörlighet.
Ser fram emot denna vecka som är snäppet hårdare med 5 löppass varav bland annat ett längre distanspass och ett fartlek såväl som styrka och yoga.
Avverkade veckans första pass idag, lätt distans med Stella i springvagnen, och fick efter detta lite känning i halsen så nu hoppas jag peppar, peppar att det inte blir något mer och att jag kan träna på även denna vecka.
Får därför skjuta på det planerade korta styrkepasset till förhoppningsvis imorgon.

Det är den där sömnen alltså....


tisdag 4 februari 2014

Konsten att springa långsamt

Igår var första passet på Coachens träningsupplägg.
Jag fick ju detta, 10 veckor plus en PT-timme, i födelsedagspresent av maken och känner mig väldigt nöjd över den presenten.
Anledningen till att jag önskade mig det var framförallt att få komma igång bra efter graviditeten men också för att träna rätt och behålla mig skadefri så att jag kan träna på som önskat inför Berlin Marathon.
Jag är ju en sån person som kör allt som oftast 100%, och har svårt att variera intensiteten i löpningen.
Så då är det bra med lite hjälp.
Att springa med hög intensitet och hög puls, det kan jag. No problems.
Och jag är väldigt bra på att ligga i det slitande mellanmjölksläget.
Men att tillåta mig själv att springa långsamt och lätt på de lätta passen, där har jag problem.
Så, att nu ha ett program som tvingar mig till detta och dessutom är så bra planerat med både yoga och styrka, passar mig perfekt.

Så hur gick det då, igår?
Jo, att springa med pulsen runt 65-70%, och dessutom med Stella i springvagnen, visade sig vara betydligt svårare än vad jag trodde. Jag sprang ut i, vad jag tänkte god tid innan föris-hämtningen, men pulsen tvingade ner mig i nästintill gå-tempo( kändes det som) och i uppförsbackarna tvingades jag gå.
Så tiden gick.
Och jag började bli stressad. Inte blev det lägre puls av det.
Men hem kom jag tillslut efter 7 avverkade km med en medelpuls på 73%, och det blev lite bråttom till föris. Ingen dusch och snabbt i med banan och oboy i magen, innan jag hann dit till prick kl.15.

Så jag misslyckades alltså lite med passets pulsmål, men för att vara för att vara mig är det rätt okej ändå. Jag är ju som sagt inte bra på att ta det lugnt.
Men man blir ju bra på det man övar på, sägs det. Så detta kommer jag nog komma underfund med snart.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...