torsdag 31 maj 2012

Lyckligt lottad

Vårt hotell fotat från morgonspringet

Ett helt magiskt dygn.
En bebis som var exemplarisk. Kan bara konstatera att han också gillar att komma bort.
Noel var med på restaurangen igår kväll och satt nöjd vid bordet med sin bitring under hela middagen.
Efter matning och badning på hotellrummet, somnade han nästan direkt i hotellets spjälsäng.
Så förtäring av lyxiga chokladpraliner kunde göras i godan ro.

Ett rum med sjöutsikt, nästan 8 timmars sömn i sträck och frisk luft har verkligen piggat upp hela mig.
Så i morse gav jag mig ut för att köra backintervaller. Ville utnyttja tiden då maken kunde ta hand om Noel, och passa på i dessa fina omgivningar. För herregud, vad vackert det är därute.


Nya jackan från Blogger Boot Camp-vinsten testades idag

Medan jag sprang längs Saltsjöpromenaden tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är. Detta är något jag tänker på med jämna mellanrum, men idag kändes det lite extra med tanke på anledningen till besöket, omgivningarna, familjemyset och morgonspringet.
Vad tacksam jag är över min familj, att jag kan springa och är i min bästa form någonsin och över denna lyx som det är att åka bort och bo på ett såhär fint hotell i vackraste miljön.

Efter 3,8 km uppjogg längs vatten och hus,  där det ena var större och flådigare än det andra, hittade jag en lagom brant backe som var 170 m. Sprang denna upp och ner 8 gånger innan det var dags att jogga ner tillbaka och den hägrande hotellfrukosten.
Ingen superfart eller maxpass eftersom det var innan frukost, men fick ihop 8,5 km sammanlagt och backintervallerna sög bra i benen.
Med tanke på hur krävande och kuperad banan kommer att vara på maran 14 juli, är det nödvändigt att köra backintervaller med jämna mellanrum.



Tillbaka på hotellet väntade, efter dusch och stretch, en stor och god frukost.
Allt har ju tyvärr ett slut och för vår del innebar det att packa in i bilen och styra kosan hem igen.
Men hit kommer vi definitivt tillbaka. Då kanske en helg när inte någon måste gå till jobbet.
För det här var verkligen ett bröllopsdagsfirande som hette duga!

onsdag 30 maj 2012

Idag för 3 år sedan

Den 30 maj 2009 fick vi varann, jag och maken, då vi gifte oss i vår hemstad Örebro.
Det var en varm pingstafton och lyckan gick det inte att ta miste på.





Så idag firar vi 3-årig bröllopsdag och checkar in på Grand hotell i Saltsjöbaden, hela familjen.





Blev uppvaktad av maken med dessa finingar i present.
Romantik för oss!

Posted using BlogPress from my iPhone

Segt värre


Med rejäl träningsvärk i låren efter söndagens långpass, gav vi oss ut på en lättare vagnlöpning i förmiddags.
Benen kändes stela, kroppen seg och det var allmänt flåsigt trots det blyga tempot.
Noel sov i alla fall gott i vagnen medan mamma krigade på.
Km efter km avverkades trots att jag helst ville ta snabbaste vägen hem.
Antingen är jag lite sliten just nu och kanske skulle behöva en eller två dagars extra vila.
Eller så var det bara en sån där dag.
En seg springdag helt enkelt.

tisdag 29 maj 2012

Rätt misslyckat minst sagt

Jag hade lite ångest idag, som jag alltid brukar ha innan ett jobbigt pass som 1000 m-intervaller, men såklart var jag även lite spänd och taggad. Jag är ju alltid taggad för fartpass, att springa fort är kul och att det sen är svinjobbigt får man ta på köpet.
Att få i mig mellanmålet i tid innan passet lyckades jag dock tyvärr inte med. Som om det skulle vara så svårt egentligen. Dålig planering kallas det.
Så när jag gav mig av hade jag mellanmålet högt upp i magen som gjorde i mig extra tung och flåsig och jag kände ganska tidigt på uppjoggen, att det inte skulle bli lätt att få ut max idag.
Så rätt jag fick.
Jag kämpade emot och avverkade första tusingen på 4,19 min/km, helt ok. Gåvilade 1 min och gjorde sedan andra på 4,17. När jag sprungit 600 m på den tredje, gick det inte längre.
Magen gjorde ont och jag hade ett rejält illamående.
Så jag fick göra det jag aldrig annars gör- avbryta.
Joggade snabbaste vägen hem och kände mig både besviken och arg på min kropp.
Den här veckan lämnar inte många övriga kvällar för såna här pass, då det  i veckan händer en massa andra saker på kvällarna som ska pusslas ihop.
Jaja, får se det som att 2 av 6 intervaller är bättre än inget.
Note to self- ät inte för nära det tänkta träningspasset nästa gång.

Ett steg närmare




Det här landade i brevlådan idag och med ens blev det lite verkligare att jag faktiskt ska springa marathon i juli.
Det närmar sig med stormsteg, bara 1,5 månad kvar nu.

Med det i tankarna ger jag mig ut på kvällens pass som idag innehåller ångestfyllda tusingar.
Huva! 6 x 1km ska avverkas.
Ja, det är bara att ge sig av.

måndag 28 maj 2012

Kvällsgöra


Jag hade planerat dagen så bra tyckte jag. Planeringsmänniska som jag är ut i fingerspetsarna.
Efter babysimmet mitt på dagen skulle jag äta en snabb lunch för att sedan åka hem och gå ut med Noel i vagnen. Väl ute när han somnat skulle jag ta fram mitt medhavda gummiband och slänga det runt ett träd och köra lite roliga övningar i stekande sol. Blandat med pulshöjande övningar som tex burpees, som inte uppskattas av grannarna när  man bor i lägenhet och därför aldrig kan praktiseras här hemma.
Ja, vädret förstörde planerna kan man säga.

Istället beslutade jag mig för att bjuda mig själv på en lite försenad mors dag-lunch på något bra ställe. Där man kan ta in vagnen så klart.
Eftersom det var efter babysimmet fick det bli  i närheten  och jag hamnade på ett välrenommerat kafé i den fashionabla delen av stan.
Besvikelsen över den valda tonfiskrörasalladen var total.
Sallad, yeah right? Tonfisk, ni vet sån här burktonfisk i vatten, och några stackars salladsblad, 1 ägg och oliver. Ingen tonfiskröra så långt ögat kunde nå.
Nä, ingen höjdare och hur kan de ens kalla det sallad?! 125 riksdaler blev jag rånad på dessutom.
Ovärt!

Nu är det kväll och träningen blir kvällens göra tillsammans med att äta en bit av den farligt goda morotskakan (från Leilas bakbok " A piece of cake") som blev över från Noels dop i lördags.
Bästa bebisen somnade innan jag ens hann gå ut ur rummet, så nu får mamman ägna resten av kvällen åt två favoritsaker - träna och fika.
Sa någon balans?


söndag 27 maj 2012

We´re going up up up

I flera bemärkelser. Refrängen från Loreens vinnarlåt passar bra att beskriva dagens pass.
Sen i fredags har mamma/mormor varit på besök då vi  igår hade dop för Noel.
Mormors besök innebär oftast också en chans för mig och maken att kunna långpassa tillsammans, då hon gärna passar Noel.
Så idag tog vi chansen. Vi fyllde vätskebältena allt vi hade med både vatten och sportdryck,  för det skulle ju bli både en lång och varm tur.
Jag har alltid bara sprungit på vatten, men nu till maran måste jag öva med sprotdryck. Kroppen behöver ju det vid så lång distans och det krävs viss invänjning för magen har jag förstått.

Vi gav oss ut strax efter 9,30 och vid utegymet vid Årstaviken väntade finfint sällskap i form av Andréa.
Vi trippade iväg till, för mig och maken, rätt outforskade områden runt Nackareservatet och Sickla.
Det var en hel del rejäla backar inledningsvis och den största backen, där vi gick, var den som gick upp en bit på Hammarbybacken.
Vilken fantastisk utsikt den bjöd på.

På Hammarbybacken
Vi sprang längs vatten, på stigar och i skog och det var härligt att få springa i dels nya områden men också byta asfalten mot skog. De senaste långpassen har nästan helt uteslutande gått på asfalt i stan och närförort.
Eftersom Andreá inte skulle springa samma sträcka som oss vek vi av vid Danvikstull tillbaka för att sedan vinka hejdå till henne. 
Jag och maken fortsatte och klockan stod då på 20 km och på den planerade sträckan var det 8 km kvar.
Efter en tur runt på Årstafältet bar det av hemåt där vi,  för att få ihop 28 km,  fick springa en extrasväng.
Men är det tänkt en sträcka så är det. Jag ville ju inte stanna på 27 km när jag var så nära målet.
Benen kändes helt ok, men lite sega mot slutet efter dagens backar och det nya distansrekordet.
För nu går vi uppåt och ökar längden på långpassen för varje vecka. 
Up up up och nästa vecka springer jag, om allt går som det ska, mitt livs första pass på 30 km.


fredag 25 maj 2012

Värmeslag eller?


En lätt vagnjogg på 12 km var planen idag. Men det var innan jag möttes av en vägg av värme ute.
Jag började rundan i mina barfotaskor och bytte sedan efter 3 km till de vanliga springskorna. Lägligt.
Så lagom till att den kuperade delen runt Årstaviken fick jag alltså ett litet stopp,  då jag passade på att dricka och hämta andan.
För det var jag faktiskt tvungen att göra efter bara 3 km. Pulsen stack upp direkt och det var torrare än torrast i munnen hela tiden. Benen kändes tunga och hela jag kändes som en klumpeduns. Jag måste skylla på värmen.
Jag insåg rätt snabbt att jag skulle få hitta på något annat för att bibehålla lusten att ta mig framåt.
Så perfekt att det då finns flera utegym längs min runda. Stannade först vid det lilla utegymmet på Årstasidan och gjorde axelpress och armhävningar i superset om tre. Sprang sen vidare till Skanstull där det finns ett nytt fint utegym där jag gjorde latsdrag, låga chins och jämnfotahopp över en liggande stege.
Roligt och rätt jobbigt.
Och tanken, varför gör jag inte detta oftare?
Kanske för att jag inte har ro att stanna mitt i rundan. Känns nästan som att man förstör träningseffekten av löppasset.
Men detta är ju ett kul sätt att krydda löpningen när motivationen och orken tryter.





Tog mig sen,  med nöd och näppe,  hem. Den tunga andningen och höga pulsen hade tagit ut sin rätt nu.
Det blev 12 km som var tanken, men lätta km var det då inte. Snarare de tyngsta på länge. Värre än onsdagens tävling. Fast de 10 kilometrarna var jobbiga på ett annat sätt.
Är det så här varmt den 14 juli på maran, vilket inte är helt otroligt, är jag uppriktigt oroad. Känns inte som att kroppen skulle palla hela distansen i värmen. Men kanske är det en annan sak på tävling med tillgång till sportdryck och annat.

Kunde trots allt summera gårdagskvällens tre tabataövningar för rygg, axlar och mage kombinerat med dagens äventyr som ett helt ok styrkepass.

torsdag 24 maj 2012

Milspåret 2012

Löptävling en onsdagkväll, jag var faktiskt inte speciellt sugen.
Igår var en sån där dag då jag ifrågasatte hur jag tänker ibland.   Amning dag och natt i 6 mån,  som innebär störd sömn, maratonträning och varma dagar som igår, var igår extra märkbart på något sätt. Tröttare än på länge och helt orkeslös i kroppen.
Det var efter peppning och stöd från maken som jag tillslut packade väskan och åkte mot starten på Djurgården. Nästan lite arg var jag. På allt möjligt. Inte blev det bättre av att jag på bussen upptäckte att jag glömt hörlurarna hemma, och skulle få springa utan musik. Damn it!

Efter väskinlämning  2 km uppvärmning och några ruscher, drog jag mig till startfållan. Jag tyckte att jag tog en bra placering med 15 min kvar, det var bara det att alla andra kom och trängde sig in framför och helt plötsligt hade jag en rätt dålig position. Farhågorna besannades då starten var trång och jag blev nästan stillastående de första 200 meterna. Jag som var på jakt efter nytt pers.
Banan började med några uppförsbackar mot Rosendals trädgårdar, som jag i desperation efter att ta igen den förlorade tiden från starten, förivrade mig en aning i. Klockade den första km på 4,45 min/km. Ajaj, nu skulle det bli svårt att nå under 46 som var min förhoppning.
Som tur var skulle andra varvet gå längs vattnet där det är flackare.



Jag krigade och kämpade, och låg hela tiden på tröskeln till mjölksyra. Kände att jag inte var i bästa slag, då benen var tunga och sega.
På broarna var det trånga passager och jag svor både en och två gånger åt folk som var i vägen. Det blev lite jojo-löpning pga detta och hade ibland svårt att hitta tillbaka in i rytmen. Hade dock en kvinna i blått tävlingslinne som jag tyckte höll bra fart och som jag såg till att följa hela vägen. Och hon mig. Vi sprang om varandra titt som tätt kan man säga, jag uppför hon nedför och på flacken.
Km-markeringarna var förvirrande och gav annan info än Garmin, men jag litade på klockan och följde km för km på den.
När 5 km var sprungna stod det 22.59 på klockan och jag förstod att jag var tvungen att öka om jag skulle komma in under 46.
Det blev svårare att hålla uppe tempot efter hand och jag tappade tekniken ju tröttare jag blev.

Vid 7 km sprang en kille upp jämnsides och ville snacka eller nåt,  frågade mig om tiden och jag svarade artigt.
Men sen var det stopp från mitt håll, hallå jag springer ett kräksjobbigt millopp för pers här. Ha respekt!  Han verkade dock tycka det var trevligt (fatta vinken) och följde han mig vid min sida till sista backen, då jag drog ifrån.
Segt värre och benen kändes nu som kola.
Kollade klockan och insåg att under 46 min skulle vara på håret.
Nu skulle jag bara springa över Djurgårdsbrunnsbron för sista gången och sen spurta i mål.
Bron var trång och de framför var tydligen inga spurtare, så efter ännu en svordom, sprang jag förbi och in i mål.
Stannade klockan på 46,05 som sen blev 46,04 officiellt och jag insåg att jag ännu en gång haft otur med sekundrarna. Midnattsloppet 2010,  50.02 min, Sthlm Halvmaraton 2010, 1.45.08 min för att nämna några.

Kvinnan i blått linne som jag sprungit jämnt med kom fram och klappade om mig och berömde bra sprunget. Kul! Detsamma till dig, sa jag.
Även om jag slog nytt pers, så kände jag nästan inget annat än besvikelse efteråt. Det var ju så nära.
Men vetskapen om att jag gav allt jag kunde denna dag och efter förutsättningarna, visade sig också att jag fått skavsår på insida lår då löparkjolens hotpants inte satt på plats, så kan man faktiskt inte begära mer.
Nu vet jag ju att det är så här fort jag springer i nuläget och jag är mer taggad är någonsin att ta mig under 45 min denna säsong.
Hässelbyloppet, watch out!

onsdag 23 maj 2012

JAAA! (fast ändå nej)





Garmin sa 46.05 i mål!
Nytt pers igen!
Fast ändå lite otur med marginalerna, ville under 46 min.
Så några få ynka sekunder kommer det handla om.
Men jag är självklart nöjd ändå.
Gav allt jag hade idag.
Och mer kan man inte begära.

På väg mot start





Inte direkt tokladdad för en tävlingsmil.
Men nu får jag försöka att peppa mig själv och tända till.
Jag återkommer!



- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 22 maj 2012

För ovanlighetens skull

Går faktiskt inte runt i träningskläder jämt, även om man kan tro det eftersom det är 90% bilder på mig i träningskläder här i bloggen.
Så vi kör en bild med min outfit idag, en dag utan träning som spenderades till stor del på stan. Supertrevlig lunch med Karin och hennes Wilmer och lite shopping på det.
Glasögonen fick vara på idag, även det hör till ovanligheterna,  eftersom jag inte tränade. 

Nu hoppas vi att det blir varmt men inte FÖR varmt imorgon eftersom det är tävlingsdags igen.

måndag 21 maj 2012

Då var det snart dags igen

Hade ju egentligen inte tänkt springa Milspåret,  som går av stapeln på onsdag kväll ute på Djurgården, då den inte fanns med i den ursprungliga tävlingsplanen för året.
Men jag kunde ju,  som jag tidigare nämnt, inte riktigt släppa funderingen om det kan gå ännu snabbare på milen just nu.
Måste pröva, sen får vi se resultatet. Just nu känns det inte som att jag kommer att slå mitt personbästa på 46:29. Har inte tränat tillräckligt mycket fart sista veckorna. Alltid är det något man känner att man borde gjort annorlunda.
Men det är ju verkligen inte hela världen om det inte går bättre på onsdag. För jag har ju faktiskt både sommaren och hösten på mig att förbättra mig och springa snabbare. Så, nu har jag tagit bort lite prestationsångest.
Svettig men rätt glad ändå
I ett sista försök att få lite fart i benen inför onsdag,  begav jag mig ut när maken kommit hem för att köra 200-ingar. Lite trött efter en dag med en Noel som inte visade sitt bästa humör, vilket gjorde mig ännu mer sugen på att komma ut och få en stund för mig själv.
Jag började med en uppjogg på 4 km, eller det blev nästan som en snabbdistans dumt nog, så dålig jag var på att hålla nere tempot. Fy!
Körde sen 10 x 200 m med 20 sek gåvila emellan. 200 meter är ju inte så långt, så man kan ju spätta på bra  om man vill. Men det gjorde jag inte idag. Gick inte på max, då jag vill spara mig lite. Intervallerna var dock rätt jämna och det kändes jättebra i kroppen. Försökte jobba tekniskt, vilket jag i och för sig försöker att göra jämnt, och kände att jag fick till ett bra flyt i steget.
Avslutade med 2 km nedjogg hemåt, och en betydligt piggare Carro kom hem till en sovande bebis.



Idag testade jag också mina nya Adizero Tempo, som jag fick i vinstpaketet från Blogger Boot Camp.
Hade inte höga förhoppningar, då jag inte tycker att de sitter så bra på min fot. Men de var ok.
Inte den bästa löpkänslan i denna lite, i mitt tycke, klumpiga sko. Den känns varken som en snabbsko eller mängdsko. Men den får nog hänga med fler turer. Fast då på distanspass.
Det jag störde mig på dock var att hälkappan inte satt åt, utan att det glappade lite på sidorna. Skon kanske är i bredaste laget för mina fossingar.

söndag 20 maj 2012

Konsten att vila i vilan

En söndag utan löpning. Det var ett tag sedan. Sen jag kom igång med min träning inför maran har jag sprungit i princip varje söndag, och ganska långt också, det är liksom mitt söndagsnöje.
Dock inte idag eftersom jag sprang igår istället. Så idag var det vilodag som gällde.
När maken så gav sig iväg tidigt i förmiddags på sitt långpass, kom jag ändå på mig själv att vara lite avundsjuk.
I benen kändes det inget från igår, utan det var snarare så att det nästan spratt i benen istället.
Jag ville också springa. Sol, varmt och pigga ben är ju som upplagt för en höjdartur i springskorna.
Men är det vila så är det. Även om det är svårt, det här med vilodagar.
Promenad med bebisen som fyller 6 månader idag och filthäng vid vattnet fick räcka. Får se benpirret som väldigt positivt. Speciellt eftersom jag vill ha pigga ben på tävlingen på onsdag.

Men det säger också en del om att kroppen kanske börjar vänja sig vid den ökade mängden löpning och de längre sträckorna. Att min kropp står pall och kanske är redo att lägga i ytterligare en växel i strävan efter att bli snabbare.
Jag har i och för sig varit lite dålig med intervallpassen sen Kungsholmen runt, vilket också kan vara en bidragande orsak till de pigga benen.

Inser också värdet av vilan. Den viktiga vilan. Då kroppen återhämtar sig och bygger upp.
Med det i tanken vilar jag gärna mina tänkta vilodagar. Det gäller att ta hand om den enda kropp man har.

lördag 19 maj 2012

Dubbelpasslördag


Istället för att springa långpass på söndagar, som jag brukar göra, blev det långpass idag lördag. Anledningen  till det är att det är tävling på onsdag och jag vill vara fräsch i benen. Nu har jag några dagar till vila och till ett  intervallpass och kanske ett kortare distanspass, innan det är dags på onsdag.
Tanken med dagens pass var att det skulle vara över 20 km och med en fartökning i senare delen.

När jag fått på mig allt och kommit ner på gatan funkade inte mobilen, så jag kunde varken lyssna på ljudboken, spotify, eller radio. Typiskt! Jaja, det fick bli ett pass med mig själv och mina tankar helt enkelt.
Kom också på att jag glömt bestämma rutt, så det blev en lite improviserad runda men som väl hemma visade sig vara bra beräknad.
Jag började med att springa till Stora Essingen och över till Alvik (där jag tyvärr behövde göra ett toastopp), sen över Tranebergsbron och ner till Lindhagensplan. 
Vidare runt Kungsholmen, Stadshuset, Slottet, och Skeppsbron fram till Slussen. Nästan exakt när jag kommit fram till Slussen vid km 14, la jag in min fartökning som jag tänkte skulle gå i minst 5,30 min/km- tempo i 4 km. Det kändes faktiskt inte så stor skillnad mellan 6-farten och den snabbare. Pulsen gick upp något men höll sig föredömligt strax över 70 %. 
Jag sprang ner på Söder Mälarstand,  till Hornstull och via Liljeholmen hem. Hade tänkt mig helst 23 km idag, men eftersom det blev ett oberäknat stopp så tog det längre tid och jag behövde komma hem till bebisen som skulle matas från mjölkbaren (moi, alltså). 
Därför reviderade jag efter hand dagens distansmål till 21 km. Bra nog ändå.

Väl hemma stannade jag klockan på exakt 21 km utanför dörren, och med en känsla att jag hade kunnat springa bra mycket längre. Bådar gott inför de kommande veckornas längre pass. 
Fartökningens 4 km visade genomsnittligt tempo på 5,20 min/km, vilket jag var jättenöjd med. Är ju lite novis när det gäller längre distanser, än så länge. 
Det var sol, varmt, nya byxorna var på som jag fick i mitt vinstpaket, och en lite bränd hud fick jag på köpet.
Nästa gång blir det insmorning med solskyddsfaktor innan, jag med min bleka hy borde kanske tänkt på det eftersom jag skulle vara ute och springa i två timmar. Bättring Carro!

Eftersom jag verkligen inte varit duktig med styrkan i veckan, drog jag och maken på oss träningskläderna efter handling och matning för att köra lite hemmastyrka. Hade ju bara sprungit 21 km, var väl inget:).
Blev lite halvhjärtad styrka men fick ihop bicepscurl, rodd och axellyft med gummiband, drag åt hakan med kettlebell, planka, hälsande hunden och armhävningar. Noel låg och tittade roat på mamma och pappa. 
Han var nog lite förundrad över vad vi höll på med, men roliga verkade vi vara.            



fredag 18 maj 2012

Löpning på 3 sätt

Började dagen, efter matning, bebismys,  påklädningar,  x antal blöjbyten, och annat fix, med en mils vagnjogg.
Lite seg i kroppen efter gårdagskvällens intervaller, men kroppen vaknade efter ett tag och jag kunde springa på hyfsat i alla fall.
De första 2 km sprang jag i barfotaskorna och bytte sedan till vanliga springpjucks.
Känner fortfarande inte så mycket i fötterna och den utlovade effekten från barfotalöpning, men jag behöver nog ge det lite tid att få in tekniken och lite längre sträckor.

Dagen träningsoutfit- tights, långärmat och bebis
På eftermiddagen träffade vi upp Andréa och hennes Sixten på en långpromenad runt Årstaviken och fika på medhavda godbitar och kaffe. Vi snackade så klart en hel del löpning, löparskor och lite däremellan.
När jag kom hem mätte Runkeepern promenaden till 15 km. Lite trött dårå.

På hemvägen hämtade jag ut två paket som låg och väntade på mig.
Äntligen kom vinsten jag vann på Blogger Boot Camp i form av ett löparkit med skor, trekvarts-tights och en riktigt snygg löparjacka.


Löpningsdag,  med andra ord,  på 3 grymma sätt.



Favoritpasset


Jag var väl inte jättepeppad att ge mig ut och köra backintervaller kl.19,30 igår kväll, men bra väder och det faktum att jag inte fått till något kvalitetspass denna vecka gjorde att jag inte ens tvekade.
Korta backintervaller var det tänkt och en backe på ca 150 m skulle bli ändamålet.
Backen hade lagom lutning och det tog mig ca 2,5 km att komma dit, vilket blev en lagom uppjogg.
Efter 4 övningar med löpskolning, bla sprättsteg och indianhopp (tack sa vaderna), var jag uppvärmd och redo.
10 gånger upp och ned för backen. Jobbade med höga knän, bra armföring och kortare steg. Tyckte det kändes bra och det var väl det som var felet.
Kämpade men kom inte  riktigt upp i min kapacitet. Vad det berodde på vet jag inte. Det var inte på alla intervaller jag lyckades få upp pulsen på 90%, vilket jag inte brukar ha problem med på backintervaller.
Kanske för att jag brukar köra längre backar annars och inte fick upp farten tillräckligt denna gång.
Men jobbigt var det så klart. Och flåsigt som sig bör.
Att springa längs vattnet i solnedgången gav mig ro i själen och väl hemma svävade jag på små endorfinmoln.




torsdag 17 maj 2012

Vänder hemåt





Ett sista farväl och några stopp senare styr vi kosan tillbaka hem igen.
Jag hade hoppats på en liten välbehövlig tupplur i bilen, men Noel vill inte sova och då får inte mamma göra det heller. Så det så.
Visst känns det som söndag idag, men desto bättre att det är torsdag och snart helg igen.

Träningen har lidit lite denna vecka, men nu blir det andra bullar.
En kortare backe ska få bekänna färg ikväll och ge mig vad jag tål.
Imorgon blir det lätt distans med vagnen, ca 12-13 km.
Lördag blir det långpass och på söndag tröskelintervaller.
Sen är det tävling igen på onsdag.
Däremellan ska jag passa på att njuta av ledigheten med familjen.

Hoppas ni också får njuta lite!

onsdag 16 maj 2012

Morgonjogg





Imorse gick jag upp först av alla för att komma ut på en morgonjogg.
Gårdagskvällens intervaller uteblev pga bestyr inför dagens resa till Örebro. Så jag flyttar om lite i träningsschemat och hoppas på att kroppen vill vara med på den ändringen.

Det här var första morgonjoggen sen graviditeten och jag hade glömt hur skönt det är.
Inte innan så klart, (somnade på toaletten) utan efteråt.
Kroppen var lite seg i början och det tog ett tag innan jag kom igång. Men så mysigt det var att vara ute
Redo för att ta mig

tisdag 15 maj 2012

Min nya kombo

Sen jag var på eventet om barfotalöpning förra tisdagen, har jag funderat lite på hur jag ska kunna implementera barfotaspringandet i min träning utan att behöva ta det vid sidan av.
Eftersom man så här i början rekommenderas att springa ca 10% av längden på löppasset, är det ju inte så att jag efter tex 1 km går hem igen och byter skor för att fortsätta de ytterligare 9 km av mitt milpass.
Won´t happen.


Kom då på den smarta lösningen att kombinera detta med mina vagnlöpningar.
På så sätt kan jag ha på mig barfotaskorna från början. lägga de vanliga springskorna i vagnens varukorg och sen byta när barfotasträckan är sprungen.
Detta har funkat finfint de två gånger jag gjort det. Kan väl vara litet störande moment att behöva stanna och byta, men på mina vagnlöpningar kan jag kosta på mig det. På de andra passen, nej tack.
På gårdagens vagnlöpning på 8 km, blev det 1,5 km med barfotaskorna.
Det suger fint i fötterna, men än har jag inte fått den där utlovade träningsvärken i varken fötter eller vader.
Däremot känner jag att löpsteget förändras ganska mycket bara beroende på vilka skor jag har på mig, så mer barfotalöpning kommer förbättra tekniken känns det som.

Ja, det är svett och inte vatten i fejjan.




måndag 14 maj 2012

Att bestämma sig

Jag har tänkt på det här inlägget ett tag.
Ibland funderar jag på hur saker och ting ter sig i livet och varför. Jag vill kunna se och förstå varför saker och ting händer, för att lättare kunna leva med beslut och utfall.
Jag tänker tillbaka på beslut som fattats och val som gjorts, och jag kan ofta se saker i ett annat ljus så här i efterhand.
Inför varje vägval jag hittills stått inför, har jag insett att ingen kan fatta beslutet åt mig utan, det är jag som måste bestämma mig.
Precis som med mycket annat här i livet.
Om det är någon egenskap hos mig som jag gillar, är det att jag har förmågan att bestämma mig för något och sedan gå in i det med 100% målmedvetenhet.
En egenskap som fått mig att inse vikten av att ta kontroll över mitt egna liv.
Som min pappa brukar säga till mig, du ser till att det blir som du vill. Och så är det nog till viss del.
För det är en sak att prata om något,  jag borde göra si, jag borde göra så, men sen att faktiskt göra det är en annan.
Vill du något, oavsett om det handlar om att börja träna, sluta röka eller ta med matlåda till jobbet,  bestäm dig för att göra det. Vill man så kan man är mitt motto, och det brukar oftast ta mig dit jag vill.
Sen är det klart att vissa saker kan man ju inte påverka, men det man kan påverka kan man göra det bästa möjliga av.
Läste någonstans nån som sa att för att bli riktigt bra på tex idrott, är talang bara en liten del,  ca 10%,  resten är målmedvetenhet och framförallt träningsvilja.
Att man har bestämt sig och handlar därefter.


söndag 13 maj 2012

25 km och längst hittills

Jag såg verkligen fram emot dagens långpass, som skulle bli det längsta jag någonsin sprungit. Eftersom maken också tränar till maraton, får vi turas om och springa och idag var det jag som började.
Medan jag gjorde de sista förberedelserna för att bege mig ut, kom jag på att jag glömt bestämma vart jag skulle springa.
Tänkte att det fick lösa sig när jag kom ut. Om jag springer fel eller för långt, har jag ju GPS i mobilen och remsa till tunnelbanan med mig. Så hem kommer man alltid, även om det inte är springandes.

Min långpassvana trogen, började jag med att springa till Hornstull och sprang sen längs Södemälarstrand, Slussen och över till Kungsholmen där jag bestämde mig för att springa förra veckans tävlingsrunda, dvs Kungsholmen runt. Det kändes lätt och harmoniskt,  och nästan så att jag kände mig ostoppbar.
Efter en extrasväng i Rålis, bar det sen av tillbaka hemåt över Västerbron,  ner och runt halva Långholmen.
Tillbaka till Hornstull över till Liljeholmen,  längs lilla sjön Trekanten och till sist Vinterviken och sen var jag  hemma.
Förutom att jag började bli lite stel i vaderna mot slutet, kände jag mig pigg och lätt. Trots distansrekordet.

Klockan visade 24,5 km och när jag nu var så nära 25 km var jag bara tvungen att få ihop det på klockan.
Annars visste jag att jag skulle ångra mig. 24,5 km känns inte alls lika bra som 25 km. Så några hundra meter förbi hemmet och tillbaka, gjorde att jag fick ro i själen ( och i sifferhuvudet).

Välbehövlig stretch
När jag kom hem, hade kära maken varit så fin och lagat jättegod, bra mat, favoriten lax med blomkål, sallad, bulgur och sås. Vilken tur jag hade, för jag var rätt tömd på energi.


Sen blev det mer påfyllning och  fika på goda energibollar som jag gjorde igår.


Konstigt nog kände jag mig knappt trött i kroppen efteråt, som jag burkar göra efter långpass, och jag upphör inte att förvånas över hur makalös kroppen är.
Jag underskattar nog den och tror att den ska reagera och vara på ett visst sätt, sen blir det inte så. 
Det är nog dags att inse att jag inte längre kan se mig själv som "hon som var gravid nyss". För nu är jag tillbaka och inte nog med det, jag är mer än tillbaka och snabbare än någonsin.





Dags för långpass




Längsta långpasset hittills ska springas.
Siktar på 25 km.
Fint väder och hyfsat varmt.
Blir nog en fin tur.
Let's go!



- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 11 maj 2012

Min typ av fredagsmys

När maken kom hem från jobbet idag, lite tidigare än vanligt, drog vi på oss springkläderna och la ner Noel i springvagnen. Nu skulle det springas intervaller.
Vi värmde sen upp i 2,5 km, som det tog oss att komma till löparbanan. 8 x 400 m stod på schemat.

Näst sista intervallen, lite mjölksyra och så där! Men lårmuskeln ser
ju ut att fungera bra.


Nervöst och pirrigt var det eftersom jag inte sprungit på bana på ca 2 år. Kommer knappt ihåg vad jag sprang på då, tror det var över 1.30 min i alla fall. Så målet för idag var att springa alla 8 st under 1.30 min.
Jag började,  medan maken stod med Noel och vagnen och jag sprang den första på 1.25 min. Vilket ju var bättre än väntat!  Räknade ut tiden på varje intervall i huvudet efter varje målgång för att fokusera på annat än smärtan och den höga pulsen.
När det blir jobbigt brukar jag ägna mig åt huvudräkning, siffernörd som jag är, som för att vilseleda mig själv och glömma bort hur jobbigt det är.

Nya springkjolen från Adidas, tischa från Under Armour,
strumpor  Gococo och skor Asics

Eftersom jag,  min nöt, glömde att trycka nytt lap varje gång jag startade en intervall så finns inte dessa på pränt men jag vet att det var 8 st jämna intervaller. Jag började bäst, sen gick de följande på 1.26, 1,27 och 1.28. Den näst sista gick på 1.30, så där lyckades jag inte riktigt hålla mig under målet men är nöjd ändå med tanke på hur mjölksyran sprutade i benen. Sista gick på 1.28.
Maken var såklart snabbare och sprang sin bästa på 1.15 min.  Så där är jag lite efter:)
När vi sprungit färdigt hade  både jag och maken blodsmak i munnen,  som sig bör,  och det var dags att jogga ned de 2,5 km hemåt igen.

På vägen hem insåg vi att det kanske inte är det vanligaste att ha fredagsfamiljemys på löparbanan springandes 400 m-intervaller,  men detta är lite typiskt vår  familj. Istället för taco framför TV:n, springer vi tillsammans. Även om det självklart inte ser ut så här varje fredag.  Men det är helt enkelt vår typ av fredagsmys.


Skorna är också lila, även om de ser blåa ut.




Kokos & hallonsmoothie


Jag gillar ju det här med kokos starkt. Kokosflingor på gröten, i kesellan, keson mm, kokosolja till mat och bakning och senaste tillskottet, kokosvatten.
Fick detta på eventet i tisdags och eftersom jag inte tyckte det var jättegott att dricka bara som det var, tänkte jag att i smoothie passar det säkert bättre.
Och det gjorde det.
Jag tog, förutom kokosvatten, turkisk yoghurt, frysta hallon, kokosflingor, valnötter och mandlar. Hade säkert funkat att ha i lite jordnötssmör också, men det glömde jag.
Gott son sjutton blev det i alla fall.
Testa!

Jo men visst!

Global Yoga med Johanna Andersson
Handen är Noels
Igår när Noel somnat och kvällsfikan låg i magen, drog jag fram yogamattan och yoga-DVD:n jag fått låna.
Jag har ju beklagat mig här i bloggen att jag har svårt att få till yogan. Blir liksom inte av.
Löpningen är ju inga problem, men yoga- not so mutch.
Inser ju att det inte behöver vara 90 min, utan 30 min är fullt godkänt.
Vilket det blev igår. 30 min med fokus på core och rörlighet plus lite solhälsningar.
Skönt och välbehövligt!


torsdag 10 maj 2012

Ja, då var jag anmäld

Milspåret

Jag är verkligen nöjd med resultatet på lördagens Kungsholmen runt, men det har ändå grott lite i mig de senaste dagarna att jag nog kanske hade kunnat springa lite fortare.
Kändes som om jag inte riktigt hade fått ut allt när jag kom i mål. Kanske bara en känsla eller så var det faktiskt så. Nånstans lite besviken på mig själv, då jag ju är expert annars på att ta ut mig och nästan kräkas i mål. Förmodligen underskattade jag mig själv och trodde inte att jag kunde springa snabbare. Utmanade inte    riktigt,  utan gick enbart på klockans tider.
Tävlingsmänniska som jag är ut i fingerspetsarna,  bestämde jag mig därför för att kolla om det finns mer i kroppen just nu. Om det går att göra en snabbare mil, eller om jag får satsa vidare mot höstens tävlingar.
Så nu är jag anmäld.
23 maj är det tävlingsdags igen, Milspåret som springs på Djurgården.
Längtar redan!

onsdag 9 maj 2012

3 x styrka och en vagnjogg


Eftersom jag lovat mig själv att jag banne mig ska få till ett styrkepass innan veckans slut, tog jag idag tjuren vid hornen och tog tillvara på varje minut av sittaframfördatorn-tid som omvandlades till styrketräningstid.
När Noel sov en liten lunchlur, passade jag på att snabbt byta om och ta fram kettlebellen från sina gömmor.
Känns den inte lite tyngre för varje gång jag ska använda den? Hmm, I wonder why?
Kan det vara avsaknaden av styrketräning i min träning sista tiden?
Det är en trend jag måste bryta.

Så jag passade alltså på  och jag hann göra 3 övningar i tabata-form, benböj, rodd och planka, innan Noel vaknade. Jag var nöjd för det lilla.
Vi gav oss sen på eftermiddagen ut på en vagnjogg, där jag efter 4 km stannade på utegymmet vid Vinterviken och körde 15 x 3 rodd i superset med upphopp, latsdrag med skridskohopp och avslutande bålrotationer.
Hemma igen efter 6,3 km tog jag fram klotet igen och gjorde tåhävningar, halo, armhävningar och  drag åt hakan.
Se där, sammanlagt dessa tre små korta stunder av styrka blir ju faktiskt som ett lite längre.
Bra va?
Det gäller som sagt att bestämma sig och passa på när tillfälle ges.
Vill man så kan man, brukar jag tänka.

tisdag 8 maj 2012

Lugna veckan




Nja inte riktigt, men jag fortsätter att ta det lite lugnt med löpningen den här veckan. Efter helgens tävling kändes det i söndags som om kroppen ville ta det lite lugnare. Så jag lyssnar på den.
Först på lördag tänkte jag ge mig på intervaller igen. Fram tills dess fortsätter jag med lite lugnare löpning och förhoppningsvis en yoga och ett styrkepass. Som jag har så svårt att få till.
Dagen gick i ett, med först presslunchen, sedan hem,  sedan hem till en kompis och hennes son och därefter var det  dags för dagens träning.
I lugnets tecken blev det en fin vagnjogg som gick längs vattnet runt Årstaviken och via Trekanten hem.
13 sköna kilometrar som kändes förvånansvärt lätt,  och både puls och fart överraskade mig trots att jag hade vagnen.
Så jag kan bara konstatera att formen verkligen infunnit sig!
Bara den håller i sig till 14 juli......

Barfotalöpning med barfotaskor

Idag bjud Merrell och Prat PR in till en supertrevlig presslunch för att testa deras barfotasko,  Barefoot Run Pace Glove, och få tips och råd om hur man kommer igång med barfotalöpning.
Vi började med utprovning av skorna, som ska sitta som en handske på foten och precis som med vanliga löparskor ska det finnas några millimeter kvar till tån.


Claes från Merrell berättade om skon och varför det är bra för fötterna att springa med barfotaskor.
För det mest naturliga är ju att springa barfota,  använda fötterna och dess muskler och få ett naturligare löpsteg.
När man börjar med barfotalöpning, rekommenderas det att man först går in skorna hemma i ca 30 min för att sedan,  när man börjar springa, göra det i korta sekvenser. Så springer du vanligtvis 1 mil är,  1 km rimlig sträcka i skorna. Detta för att långsamt bygga upp, stärka och vänja in fötterna och vaderna.
Jag, som länge varit nyfiken på barfotaskor, kommer att börja lägga in små inslag av detta i min vanliga löpträning. Dels hoppas jag på att få ett bättre löpsteg och sen vill jag givetvis bygga upp fötterna så att jag kanske blir av med min pronation.( Jag faller in på foten när jag springer och behöver stöd för detta i löparskorna).
Trots att det kändes lite ovant och stumt i början, men ändå bättre än väntat,  kan man nog säga att jag blev lite såld på detta och har redan börjat slå ett slag för barfotalöpning här hemma. 




Efter löpningen i Humlegården bjöds det på jättegod lunch från Blueberry och Biofood.
Maken passade Noel medan vi sprang, och lämnade över en glad liten kille lagom till lunchen som också   ville vara med i gemenskapen.


Med oss hem fick vi skorna som nu ska provas och testas, och det ska bli väldigt spännande!








En rolig lunch på g


Idag ska jag och Noel på presslunch för Merrell och testa deras barfotaskor.
Först får vi prova ut skor och sedan bär det av till Humlegården för lite löpning, tips och lunch.
Jag har velat testa barfotaskor väldigt länge,  så detta ska bli jättespännande.






Här ovan är exempel på en av Merrells barfotaskor, Barefoot Run Pace Glove.
På återseende!

måndag 7 maj 2012

Rekordbelöning

Som jag skrev igår, bestämde jag mig för att mitt nya milrekord och uppnådda milmål för 2012 skulle belönas med något fint. För det tycker jag verkligen att man ska göra. Man behöver inte ens gjort något bra, man kan belöna sig ändå. För den man är och för att peppa sig i vardagen. Belöna sig själv med en fin present.

Jag bestämde mig att det fick bli en löparkjol, så går belöningen i samma anda som anledningen till den.
Hittade en i fredags när jag hämtade nummerlappen som jag blev lite kär i.




Så idag var jag tillbaka för att inhandla, och med lite rabatt dessutom. Trevligt värre!
När jag gick mot kassan, sprang jag av en händelse på en helsvart löparkjol med kortbyxa under (syns inte om man inte lyfter på kjolen,  tajta som tusan var de i alla fall) på halva priset! Dessutom kunde man klicka av kjolen från byxorna som satt ihop med tryckknappar, om man bara vill springa i byxor utan kjol. Taget!
Så jag blev med två löparkjolar idag. Ojdå.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...