Mer av allt

Nu är jag igång. På riktigt. Och så bra det känns.
Har haft det lite motigt ett tag nu, men med ett träningsupplägg och en motivation som åter är på topp, var förra veckan äntligen så som jag vill att en träningsvecka ska se ut.
Dock var ju det ändå en lätt vecka men summerade 33 km löpning, två styrkepass och två pass yoga/rörlighet.
Ser fram emot denna vecka som är snäppet hårdare med 5 löppass varav bland annat ett längre distanspass och ett fartlek såväl som styrka och yoga.
Avverkade veckans första pass idag, lätt distans med Stella i springvagnen, och fick efter detta lite känning i halsen så nu hoppas jag peppar, peppar att det inte blir något mer och att jag kan träna på även denna vecka.
Får därför skjuta på det planerade korta styrkepasset till förhoppningsvis imorgon.

Det är den där sömnen alltså....

Konsten att springa långsamt

Igår var första passet på Coachens träningsupplägg.
Jag fick ju detta, 10 veckor plus en PT-timme, i födelsedagspresent av maken och känner mig väldigt nöjd över den presenten.
Anledningen till att jag önskade mig det var framförallt att få komma igång bra efter graviditeten men också för att träna rätt och behålla mig skadefri så att jag kan träna på som önskat inför Berlin Marathon.
Jag är ju en sån person som kör allt som oftast 100%, och har svårt att variera intensiteten i löpningen.
Så då är det bra med lite hjälp.
Att springa med hög intensitet och hög puls, det kan jag. No problems.
Och jag är väldigt bra på att ligga i det slitande mellanmjölksläget.
Men att tillåta mig själv att springa långsamt och lätt på de lätta passen, där har jag problem.
Så, att nu ha ett program som tvingar mig till detta och dessutom är så bra planerat med både yoga och styrka, passar mig perfekt.

Så hur gick det då, igår?
Jo, att springa med pulsen runt 65-70%, och dessutom med Stella i springvagnen, visade sig vara betydligt svårare än vad jag trodde. Jag sprang ut i, vad jag tänkte god tid innan föris-hämtningen, men pulsen tvingade ner mig i nästintill gå-tempo( kändes det som) och i uppförsbackarna tvingades jag gå.
Så tiden gick.
Och jag började bli stressad. Inte blev det lägre puls av det.
Men hem kom jag tillslut efter 7 avverkade km med en medelpuls på 73%, och det blev lite bråttom till föris. Ingen dusch och snabbt i med banan och oboy i magen, innan jag hann dit till prick kl.15.

Så jag misslyckades alltså lite med passets pulsmål, men för att vara för att vara mig är det rätt okej ändå. Jag är ju som sagt inte bra på att ta det lugnt.
Men man blir ju bra på det man övar på, sägs det. Så detta kommer jag nog komma underfund med snart.

Istället för tröskel

Sedan en vecka tillbaka känner jag inte av det onda i höftböjaren längre. 

Nu är det bara hälsenorna som trilskas lite. Får se om tåhävningar, vadmassage och spikmatta kan råda bot.

Eftersom jag känner mig så pass mycket bättre har jag denna vecka planerat in två kvalitetspass, om kroppen känns bra vill säga, ett tröskelpass och ett med korta intervaller.

Förutom detta även ett distanspass och ett långpass.

Idag var det planerat tröskel till kvällen, men när maken bjöd in till en överraskningskväll på stan ikväll ändrade jag genast mina träningsplaner och bytte plats på tröskelpasset och distanspasset.

Så idag blev det istället ett distanspass med vagnen på 9 km i relativt lugnt tempo.

Imorgon är jag grymt laddad för tröskel.

Och ikväll är jag grymt laddad för överraskning.

Nya tag

Maken har börjat jobbat och jag och Noel är åter ensamma hemma.
Det har varit sju fantastiska veckor av familjemys och baravara-häng. Tror nog aldrig att vi kommer att kunna vara lediga så länge tillsammans igen, men man vet inte vad framtiden erbjuder:)
En riktig förmån och lyx, jag vet, och vi har verkligen njutit maximalt.
Men allt gott har ett slut och nu är det åter vardag.

Jag kommer nu successivt trappa upp löpningen igen efter skadeperioden. Och ska även ge mig ut på cykeln som ett alternativ för att vila hälsenan som fortfarande irriterar.
Nu blir det också fler vagnjoggar igen, eftersom Noel endast sover i vagnen på dagen, och så förpassas kvalitén till kvällarna som vanligt.
Har ju i och för sig inte sprungit så mycket kvalitetspass när maken varit hemma och kunnat vakta Noel, pga maran och skadorna som följde.
Men tänkte smyga igång med ett pass kvalitet denna vecka och hoppas att kroppen är med på noterna.

Träningen har varit, ur min synvinkel, rätt lam sista tiden. Vilket ju har sina orsaker. Men då jag inte kunnat löpa har jag saknat andra alternativ så min cykel är trasig och inte fått in den på service.
Jag har också haft sviktande motivation med styrkan och yogan.
Istället för ca 5-6 mil i veckan som jag brukar ligga på, har jag knappt fått ihop 2 mil/v. Och styrkan har jag fått till ca 30 min per vecka.
Men nu känner jag att motivationen är på uppåtgående och kanske har det att göra med att kroppen känns bättre.
Så igår kväll tog jag mig i kragen och fick ihop 30 min styrka i tabataform, marklyft, tåhävningar, sidoplanka, planka med benindrag(motsatt ben), enarmsrodd med kettlebell, roboten på boll och drag åt hakan med kettlebell.
Efter den genomköraren kröp jag sen upp i soffan och avnjöt en bra film, My week with Marilyn Monroe.
En bra kväll.

Det är nu det ska hända

I semestertider.  Planer som fått stå till sidan under våren,  sånt som vi inte hunnit med/bortprioriterat. Nu när det är semester, nu har vi tid. Ändå tror jag inte vi kommer att göra slag i alla saker.
Men några viktiga grejer ska i alla fall göras, bland annat följande:

• Noels rum ska fixas i ordning och bli beboeligt. Måla och tapetsera och montera upp möblerna som ligger och väntar i sina kartonger.
• Göra i ordning på balkongen, köpa blommor och olja in trämöblerna.
• Rensa i garderoben
• Läsa minst 1 bok (lyssnar bara på ljudbok för tillfället)
• Börja morgonjogga oftare (jag)
• Gå ut på restaurang på tu man hand 

Sen har vi ju ett maraton som ska springas, den där yogan som jag så gärna vill göra men hela tiden bortprioriterar och fler korta men effektiva styrketräningspass som ska bakas in efter löppass.
Som sagt det återstår och se om dessa blir avbockade efterhand.
Men vi började i alla fall med den översta punkten idag och hämtade ut tapeten till Noels rum som vi beställt.
Så ja, nu är det bara arbetet kvar:)

Fredagsplaner

Idag är det fredag. Fredag den 13:e. Om det betyder otur eller ej återstår och se. Jag brukar inte vara skrockfull, men går något snett idag kan jag alltid skylla på det.
Efter en natt där Noel vaknat med 1,5 timmes intervaller och varit ledsen, verkar som mardrömmar, känner jag mig rätt trött.
Men det ska inte få hindra mig från dagens planer.
Snart ske vi bege oss till city för att träffa en kollega på lunch, och sen blir det några ärenden på stan.
Kanske kan jag senare få till en liten tupplur på eftermiddagen, om jag har tur.
Till kvällen väntar dom där backintervallerna som jag egentligen skulle sprungit igår.
Förhoppningsvis blir jag påhejad av maken och Noel, så att jag kommer flyga upp för backen.
Sen blir det mys i soffan för hela slanten.
Hoppas ni får en fin fredag!

På sega ben

Dagens vagnjogg var inte en sån där gång när man springer och njuter. Ja, eller det gör man ju inte heller alltid vid intervaller eller tempopass, men det här var en sån där seg rackare. Ok, jag njöt väl lite här och där men mestadels var det segt.

Har nu börjat strukturera upp min träning lite mer och gjort träningsplanering, så på schemat stod 7 km.
Tanken är att jag denna vecka ska springa lite längre pass fördelat på 4 dagar. Kommer från
och med nu lägga in ett fartleks-pass här och där. Kvalitet i form av intervaller och tempo liksom långpass får vänta några veckor till. Vill inte dra på mig onödiga skador.

Krigade idag och minsta lilla backe kändes rejält i både ben och flås. All respekt till alla vagnjoggande mammor, för det är betydligt tyngre med vagn än utan.
Well, det var dock fint väder och skönt efteråt så på det stora hela en bra dag.