fredag 31 augusti 2012

Sagt och gjort

Jodå, 50 min yoga blev det till slut.
Men det var i grevens tid, så att säga:)
Maken kom hem sent från jobbet och eftersom jag nattade Noel hade jag inte ätit och lägenheten såg ut som ett bombnedslag.
Så vid 21.30 kom jag igång, men tiden gick snabbt och jag hittade bra in i rörelserna och flowet.
Så välbehövligt på min stela kropp, och den där sköna efter-känslan infann sig som en belöning.

Vad som däremot blev en fail, var mina planerade 400-hundringar imorse.
Hade ställt klockan på 06,15 för att bege mig ut och bort till friidrottsbanan där jag tänkte springa intervallerna.
Regn och magont var tillräckligt för att stänga av klockan och somna om.
Jaja, jag tar nya tag ikväll.
Då får det regna bäst det vill.

torsdag 30 augusti 2012

Detta lovar jag mig själv






Okej bloggen, nu sätter jag lite press på mig själv.
Min oförmåga att få till yogan, trots att den gör så gott för min kropp, gör att jag få ta till det här tricket.
Ikväll blir det yoga av och nu när jag skrivit det här måste det ju bli av.
Annars blir det ju lite "skämskudde fram" på mig, eller hur?
Nästa gång vi hörs har jag kropp och själ-vårdat mig.

onsdag 29 augusti 2012

Jag gjorde det!

Så var känslan efter dagens tröskelpass.
För jag var ju så opepppad man kan vara innan jag begav mig ut. Det tar liksom emot ibland att gå ut på det man i förhand vet kommer bli ett grymt jobbigt pass.
Men då är det ju desto skönare efteråt när man har klarat av det.
Jobbigt men samtidigt alldeles underbart. Hur man nu kan tycka det:)
Det var lite ombyte förnöjer på dagens pass.
Istället för att springa x antal kilometrar, bestämde jag mig för att springa på tid.
Uppjogg 3 km följt av 20 min tröskel.
Jag bestämde mig för att inte titta på klockan på varje kilometertid,  utan bara känna hur kroppen kändes och springa utifrån det.


Jag låg och pressade på bra och när det kändes som om mjölksyran eventuellt var på g saktade jag ned, för att sedan försöka öka igen.
Pulsen steg och mot slutet kändes det lite segt. Trodde jag, men i själva verket höll jag nästan exakt samma fart som tidigare.
Konstigt hur det kan kännas så olika och ändå gå lika fort.
När de 20 minutrarna var sprungna, stannade jag och hämtade andan och stretchade vaderna innan jag joggade ned hemåt.
Jag höll en ganska jämn fart på de 4,5 km som det blev.
Snittade ca 4,24 min/km och även om jag inte är på något sätt tillbaka i fin form, så kändes det ändå som ett steg framåt.
Och hur skönt var det inte att kunna springa i shorts och t-shirt. Som en sommardag.
Kanske sista gången för i år, vem vet.

tisdag 28 augusti 2012

Istället för tröskel




Sedan en vecka tillbaka känner jag inte av det onda i höftböjaren längre. 
Nu är det bara hälsenorna som trilskas lite. Får se om tåhävningar, vadmassage och spikmatta kan råda bot.
Eftersom jag känner mig så pass mycket bättre har jag denna vecka planerat in två kvalitetspass, om kroppen känns bra vill säga, ett tröskelpass och ett med korta intervaller.
Förutom detta även ett distanspass och ett långpass.
Idag var det planerat tröskel till kvällen, men när maken bjöd in till en överraskningskväll på stan ikväll ändrade jag genast mina träningsplaner och bytte plats på tröskelpasset och distanspasset.
Så idag blev det istället ett distanspass med vagnen på 9 km i relativt lugnt tempo.
Imorgon är jag grymt laddad för tröskel.
Och ikväll är jag grymt laddad för överraskning.

söndag 26 augusti 2012

Söndagslunk

Det är något visst med söndagar.
Ett slags lugn vilar över veckans sista dag.
Som sig bör enligt traditionen.
En dag för vila eller äventyr, hemmamys eller förverkligande av planer.
En dag som jag lärt mig att älska.
För min del får en bra söndag gärna börja med en sovmorgon följt av en lång och god frukost.
Därefter en löptur, dusch och lunch på stan.
En gofika är obligatorisk, gärna mitt i en promenad, för att sedan avslutas med en god hemmamiddag, soffmys och en film i genren "romantisk komedi där de får varandra på slutet".
Lite bebis-och make-mys därtill fördelat över hela dagen så den fulländad.

Mina reflektioner under kvällens löptur var just det där lugnet.
Det var knappt en kotte ute, jag mötte endast några få gångare och löpare.
Annars var det lugnt och stilla där det brukar vara mer liv och rörelse.
Men en söndagskväll är väl folk hemma och lagar mat, fixar och förbereder sig för veckan.
Den där vanliga söndagslunken.
Det blev 7 km idag i ett ganska lugnt tempo.
Ingen stress över km-tider bortblåst form.
Snart är jag där igen.
Om jag bara får vara hel.

lördag 25 augusti 2012

Äntligen lite längre

Det var rätt längesen nu.
Som jag sprang ett långpass.
Även om dagens pass ändå får betraktas som ett kortare långpass, så är det det längsta jag sprungit sedan maran.
Det faktum att både höften och hälsenorna inte kändes överhuvudtaget i morse, gjorde att jag vågade mig ut på en långpanna av modell kortare.
Och under tiden kändes allt så bra. Ja, om man bortser från att jag flåsade rätt rejält in emellanåt trots att jag försökte hålla nere pulsen.
Jag sprang längs vattnet, Mälaren, bort till Skärholmen på Skärholmens Strandstig och eftersom det går lite upp och ner blev ju pulsen därefter.
Farten var oviktig idag, istället var det känslan, tiden och sträckan, att kunna springa långt igen som var av betydelse.
Efter 9 km och nästan framme i Skärholmen,  vände jag och sprang samma väg tillbaka.




Det är så en så fin sträcka. Skogen, vattnet och stigen som ligger ganska nära vattenbrynet. Njutning i fulla drag.
Och skönt att slippa asfalt. Mina hälsenor tacka extra mycket för det.
Jag sprang förbi två badplatser som endast hade några få tappra besökare. Plötsligt slog det mig att det ju faktiskt är september snart och hösten är på intåg.
Kan inte komma ihåg om jag alltid känner såhär vid årstidsbyten, men vart tog sommaren vägen?
Känns liksom som om jag fick för lite sommar i år trots att jag var mammaledig. Konstigt.
Kanske är det avsaknaden av sol och riktig värme som ger mig den känslan.

Nåväl, det blev 18 km i lugn, lugn fart och som blev en bra början på min lördag och helg.
Och det inger mig lite hopp om att ändå kunna springa den där halvmaran.


torsdag 23 augusti 2012

Mörk kvällsrunda



Det hann nästan bli mörkt under min lilla kvällstur. Man märker att hösten knackar på dörren nu.
Kvällarna blir mörkare fortare och när solen gått i moln, blir det genast lite kyligare.
Regnet som kommer och går har ju varit bestående hela sommaren, så det har ju inget med årstiden att göra även om jag annars tycker att det regnar mycket på hösten.
Jag mötte en hel del andra löpare, förvånansvärt många faktiskt, som också var ute på en sen kvällsrunda och passar på innan de kolsvarta kvällarna är här igen.
Jag var grymt sugen på att springa idag. Benen kändes pigga, kroppen var glad och utan känningar i mina skadeområden och jag var dessutom nymatad. 
Inledde med lite håll, men höll sen bra tempo de 7 km som rundan blev.
4,57 min/km är ingen fantomfart men fortare än vad jag sprungit på ett tag (förutom tusingarna förra veckan), så nu hoppas jag att jag kan fortsätta springa utan känningar och öka träningsmängden så att Stockholm Halvamrathon kan bli av.

Nu blir det sängen. 
God natt!

Omvänd ordning





Just nu puttrar fiskgrytan som jag tillagat medan maken nattar Noel.
När maten har lagt sig tillrätta i magen blir det sen kvällslöpning.
Omvänt mot hur det brukar vara, då jag tränar först och äter sen.
Men idag får det bli såhär, för att pusslet som kallas livet ska gå ihop.
Grytan som jag improviserat ihop,
lovade gott när jag provsmakade.
Nä, nu är den färdig.
Vi hörs!


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 22 augusti 2012

Till fots

Det började med en promenad i morse tillsammans med två andra mammor och bebisar.
Noel sov gott i vagnen och sov faktiskt även en stund när jag kom hem.
Jag försöker komma ut på två promenader om dagen, alternativt en promenad och en vagnjogg, en på förmiddagen och en på eftermiddagen så Noel får sova.
Innan semestern hade jag bra rutin på promenerandet och vagnjoggande, men sen dess har jag inte riktigt kommit tillbaka in i det.
På semestern turades vi om att gå ut ibland, hade barnvakt eller tajmade en sovning tex med bilåkande.
Men nu börjar jag hitta in i vardagen igen och idag när jag ändå skulle iväg på ett möte på eftermiddagen passade jag på att få in dagens andra promenad och promenerade därför till Kungsholmen där mötet ägde rum.
Eftersom Noel inte sov på vägen dit, promenerade jag sen även hem igen då han däckade efter mötet och sitt mellis.


På vägen slog det mig vilka kontraster till miljöer jag hann passera. Bilkaos och köer i stan förbyts snabbt mot natur, lugn och vatten.


Det slog mig också att om tre månader när vi har flyttat är det slutpromenerat in till stan, då det skulle ta mig alldeles för lång tid, men jag byter gärna det mot ännu mer natur och lugn i omgivningen runt mig.

Vet inte exakt hur långt jag gick idag, men minst 1,5 mil i alla fall. 
En föräldraledighetslyx kallar jag det.
Och den lyxen får jag njuta av ett tag till.
En annan lyx är att fundera ut vad jag ska träna ikväll, yoga eller styrka?
Känner nog på den ett tag till.

tisdag 21 augusti 2012

Två flugor i en smäll


Träning och fika i ett.
Jag hade planerat en vagnjogg idag, så när Andréa föreslog en fika såg jag genast en chans att slå ihop det med dagens träning. 
Plus att Noel behövde komma ut och sova i vagnen. Tre fugor i en smäll kanske man kan säga istället:)
Tog en liten omväg till henne och fick 6,75 km på klockan. 
Fika, prat och lite promenad och sen sprang jag de sista 3 kilometrarna hem igen. 
Kanske inte ett superkvalitépass men som tidigare sagt, just nu är jag bara glad att jag överhuvudtaget kan springa. Och ännu gladare när det inte gör ont.

Att jag dessutom fick till några styrkeövningar (marklyft, drag åt hakan, svingar med järnklotet och planka) tidigare idag var en bra bonus.

måndag 20 augusti 2012

Den fortsatta tävlingssäsongen

Jag har redan för flera veckor sedan bestämt mig för att skippa Lidingöloppet, som jag dock ännu inte hade anmält mig till, och funderar nu starkt på hur jag ska göra med Stockholm Halvmarathon 15 september.
Jag har inte kunnat träna normalt sedan innan maran och fortfarande ömmar både hälsenorna och höften.
Det har liksom stannat upp lite i läkningsprocessen.

Förra veckan kände jag mig på g igen och hade nästan inget ont alls.
Dumdristigt nog gav jag mig ut på intervaller som tog mig två steg tillbaka i läkningsprocessen.
Dagen efter hade jag väldigt ont i höften igen och jag förstod att det kommer att dröja innan kroppen är redo att springa fort igen.
Och kan jag inte springa fort, känns det rätt tråkigt att springa ett halvmarahon på halvfart.
Jag är ju lite allt eller inget, om ni förstår?
Kanske får jag också skippa Hässelbyloppet 14 oktober om jag inte kunnat komma igång med tempoträningen senast om två veckor.

Jag är lite ledsen och frustrerad just nu, över formen som lovade så mycket och över förlorad träningstid och uteblivna tempopass.
Men jag försöker se det positiva i att jag i alla fal kan springa. Det hade ju varit hundra gånger värre om jag inte kunnat springa alls.
Så mysjoggar är inte så dumt ändå.
Tills vidare får jag, enligt order från naprapaten, bara springa varannan dag och fortsätta göra mina rehabövningar och stretcha.
Sen får vi se.

söndag 19 augusti 2012

Premiärtur



Idag var det dags att ta ut den nya springvagnen på en premiärtur.
Efter tre dagars löpvila (höften gillade inte mina tusingar häromdagen),  kliade det i benen idag och jag längtade verkligen ut.
Helgen spenderades på släktträff med ett maffigt energiintag men dessvärre sämre på den där andra fronten, ni vet att man ska göra av med lite energi också.
Så efter bilåkande och timmar av stillasittande hoppade vi i träningskläderna när vi kom hem och sprang in den nya vagnen. Premiärturen blev den inte så jämna sträckan 9,5 km.
Vagnen var en fröjd att springa med. Sådan skillnad mot vår Teutonia! Den rullade praktiskt taget av sig själv och det gick avsevärt mycket snabbare än vad det brukar göra på mina vagnlöpningar.
5.11 min/km var medeltempot och trots en lätt kuperad sträcka, så kändes det ganska lätt.
Kanske var det helgens energiintag och vilan som gjorde det i kombination med den lätta vagnen, men trevligt var det att få känna den känslan igen.

Vi avslutade rundan med ett dopp i Mälaren precis nedan för oss. Kanske ett av årets sista
Skönt var det i alla fall att få svalka av sig efter en svettig springrunda.
Lyxig avslutning på helgen.

fredag 17 augusti 2012

Nu är vi husägare!

Idag blev drömmen sann.
Nu har vi köpt ett litet radhus. Och sålt vår lägenhet.
Allt hände på en och samma dag.
Mycket skulle klaffa och jag är så lycklig att allt gick i lås och vi fick det där radhuset som vi suktat efter en tid.
En radhusidyll med en sjö ca 500 m därifrån. Runt den kan man springa, ca 6 km, på den kan man på vintern åka skridskor och skidor.
Där ligger även en skog med flera joggingspår.
Hejdå asfalt, hej skog och terräng.
Så nu blir det skogsrundor för hela slanten.
Känns så stort att jag nästan inte förstår att det har hänt.
Och några vuxenpoäng till trillade in på kontot.

Den nya springvagnen



Jo, just det. Mitt i allt kaos så var jag ju och hämtade den nya springvagnen idag.
I tisdags träffades jag och Milla på lite parkhäng och kaffe med våra söner. I förbifarten nämnde hon att hon skulle sälja sin Babyjogger Summit XC.
Eftersom jag börjat tycka att vår Teutonia är lite tung, så blev jag lite intresserad och efter lite funderande och provkörning var saken biff.
Vagnen är nu vår och jag längtar  efter att ut och kuta med den.
Kommer gå som en dans.

Galen dag




Bloggar på språng.
Hit och dit, bil, tunnelbana och otaliga samtal.
Mitt i kaoset besökte vi min vän Stina som bjöd på supergod lunch i form av pastasallad. Hon ska få bebis vilken dag som helst, så kanske var detta sista gången vi sågs innan hon blir mamma.
Nu fortsätter den här galna dagen som, om allt går som det är tänkt, kommer att innebära förändringar framöver.
Kanske får ni reda på vad senare....



- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 16 augusti 2012

Hej o hå!

Ett snabbt, effektivt pass med styrka avverkades här hemma nu på kvällen.
Efter en dag med en extra kinkig bebis, mycket som händer och tankar och beslut om framtid, var det skönt att få ta i och få utlopp för den puttrande energin som har legat latent hela dagen.
3x20 av armhävning, ryggresning, rodd, marklyft och tåhävning med kettlebell och som avslut dynamisk planka 3 min.

Nu kommer jag sova gott!


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 15 augusti 2012

Inte mitt snabbaste jag


Idag var äntligen dags att ge sig ut på intervaller igen. Long time, no see så att säga. Har inte kört intervaller sedan veckan innan maran, och då var det ju inte något maxtempo direkt. Alltså över en månad sedan.
4 x 1000 m tänkte jag mig.
Lika bra att passa på, då farmor och farfar var på besök och vaktade bebis.
Efter 3,4 km uppvärmning satte jag igång med första intervallen som jag tänkte inte skulle gå på max utan tanken var att jag, eftersom jag inte vet hur kroppen skulle palla, skulle köra 4 st lite lugnare idag som test.
Tjena.

Redan efter den första insåg jag att det som jag trodde var lite lugnare tempo, eftersom jag vet att jag brukar springa mycket snabbare på mina tusingar, nu var mitt max.
Kollade inte farten på klockan någon gång, utan gick helt på känsla. 
Flåset var enormt, mjölksyran på antågande och jag insåg att 4 st skulle bli jobbigare än vad jag tänkt.
Vilade 60 s innan nästa intervall.
Det kändes bara segare och segare, men syftet var ju inte farten utan mer att springa intervaller och låta kroppen känna på lite tempo igen.
Efter den fjärde och sista, stannade jag till och trodde nästan jag skulle kräkas. Hjärtat slog högt upp i halsgropen  och pulsen visade 94% av max. 
Joggade ner 2,5 km hemåt och var rejält trött och törstig när jag kom hem.
Lite nyfiken kollade jag på klockan och tiderna, visste ju att de inte skulle vara bra, men blev ändå lite besviken
4,18-4,24 min/km gick tusingarna i idag och även om jag inte borde jämföra mig med formen jag hade innan maran, kan jag inte låta bli att tänka att det är en bit kvar. 
I maj gjorde jag ju tusingarna på strax över 4,00 -tempo.
Jag lite att jobba på alltså om jag vill slå pers på halvmaran om en månad.
Bara att hoppas att kroppen vill vara hel och att skadorna snart är ett minne blott.

tisdag 14 augusti 2012

Ett nytt vrålåk

Jag har fyndat idag.
En grej som kommer att göra höstens vagnlöpningar lite roligare och lite snabbare.
Japp, en ny springvagn.
Hade egentligen inte planerat att köpa en,  utan tänkt fortsätta springa med min Teutonia Spirit S3 som jag använder som springvagn.
Men idag när tillfället dök upp, så kunde jag inte motstå att slå till.
Att ha en riktig springvagn istället för, som idag,  en vanlig barnvagn att springa med kommer att göra mina vagnlöpningar betydligt roligare i höst. 
Jag har inte hämtat den än, så ni får inga bilder nu.
Men det kommer definitivt komma bilder och en längre beskrivning när jag fått hem den.
Yay!

måndag 13 augusti 2012

En mil startade veckan





En mils vagnlöpning var planen och en mil blev det.
Men oj, vad tungt det var nu när jag inte hade maken att turas om att köra vagnen med. I våras sprang jag med lätthet 10-14 km med vagnen men idag var det något helt annat.
Alltså inte kräkjobbigt på något sätt utan bara lite mer ansträngande än mina vagnjoggar brukar vara.
Jag drev förvisso på tempot, så det var kanske inte så konstigt med tanke på rådande form.
Pulsen landade på 82% av max och det var visserligen kuperat men ändå.
Men det viktigaste av allt - det gjorde ju inte ont. Någonstans.
Jag är på g nu känner jag.

Nya tag

Maken har börjat jobbat och jag och Noel är åter ensamma hemma.
Det har varit sju fantastiska veckor av familjemys och baravara-häng. Tror nog aldrig att vi kommer att kunna vara lediga så länge tillsammans igen, men man vet inte vad framtiden erbjuder:)
En riktig förmån och lyx, jag vet, och vi har verkligen njutit maximalt.
Men allt gott har ett slut och nu är det åter vardag.

Jag kommer nu successivt trappa upp löpningen igen efter skadeperioden. Och ska även ge mig ut på cykeln som ett alternativ för att vila hälsenan som fortfarande irriterar.
Nu blir det också fler vagnjoggar igen, eftersom Noel endast sover i vagnen på dagen, och så förpassas kvalitén till kvällarna som vanligt.
Har ju i och för sig inte sprungit så mycket kvalitetspass när maken varit hemma och kunnat vakta Noel, pga maran och skadorna som följde.
Men tänkte smyga igång med ett pass kvalitet denna vecka och hoppas att kroppen är med på noterna.

Träningen har varit, ur min synvinkel, rätt lam sista tiden. Vilket ju har sina orsaker. Men då jag inte kunnat löpa har jag saknat andra alternativ så min cykel är trasig och inte fått in den på service.
Jag har också haft sviktande motivation med styrkan och yogan.
Istället för ca 5-6 mil i veckan som jag brukar ligga på, har jag knappt fått ihop 2 mil/v. Och styrkan har jag fått till ca 30 min per vecka.
Men nu känner jag att motivationen är på uppåtgående och kanske har det att göra med att kroppen känns bättre.
Så igår kväll tog jag mig i kragen och fick ihop 30 min styrka i tabataform, marklyft, tåhävningar, sidoplanka, planka med benindrag(motsatt ben), enarmsrodd med kettlebell, roboten på boll och drag åt hakan med kettlebell.
Efter den genomköraren kröp jag sen upp i soffan och avnjöt en bra film, My week with Marilyn Monroe.
En bra kväll.

lördag 11 augusti 2012

Pust!


Börjar tröttna lite på det här mitt emellan-läget,  inte ont men ändå en svag känning som ligger och gnager lite. 
Känns ju helt ok i kroppen nu och bara lite känningar kvar som blir bättre för varje dag med hjälp av stretch och rehabövnigar.
Kände mig därför redo att ge mig ut på en lite längre sträcka idag än de senaste två veckornas rundor.
För att testa kroppen, se om den pallar och för att se i vilken form den är i.
Och visst pallade den.  9 km i ett helt ok mellanmjölks-tempo. Kändes bara yttepytte i hälsenan.
Hade väl egentligen tänkt mig ett lite lugnare tempo, åt mysjogg-hållet men kroppen kändes så pigg och just nu är jag lite trött på att bara springa mysjoggar.
Jag vill ju ha fart igen under fötterna, kuta mig trött, svettig och kräkfärdig. Frusterad och otålig är bara förnamnet. Snart så.

Det var bara den lilla negativa grejen att det var rejält jobbigt och flåsigt. Deppig insåg jag ganska snabbt att jag tappat en hel del, vilket ju i och för sig inte är så konstigt då kondition är en färskvara, och pulsen var mycket högre än den brukar vara i det tempot.
Jaja, med lite mer strukturerad träning ska jag väl snart kunna komma tillbaka i någorlunda form igen.
Hoppas jag.


torsdag 9 augusti 2012

Lite av varje-träning

Vaknade även denna morgon utan ont och kände genast att jag ville ut på en kort springtur.
I lugnt tempo med maken och vagnen avverkades sedan 6 km på pigga ben och med bara "lite" känning i höftböjaren.
I hälsenorna känns det inget längre, vilket kan ha hjälps av att jag nu endast springer i mina superduperdämpade-skor, Saucony Guide 5 och Asics Nimbus. Dessa används annars mest på långpass. 

Mina Saucony Guide får rastas lite oftare 

Efter lite höftstretch på köksbordet var sedan ontet som bortblåst. Jag vill verkligen tro att det är på väg att ge sig nu.
Inser att jag slarvat med både yoga och stretch som jag vet att min kropp behöver för att klara av löpträningen. Den blir stel så fort, vilket sen leder till ont.



Så för att försöka råda bot på avsaknaden av detta gjorde jag 40 min yoga med fokus på solhälsningar och rörlighet, så välbehövligt!
Avslutade med rehabövningar för höften och med en positiv känsla att det har vänt nu.

onsdag 8 augusti 2012

Och lite kvällsstyrka

Just det, lite stryka tog jag mig samman och gjorde nu på kvällen.
3x1 min sidoplanka, sen 3 st tabataövningar (20s arbete, 10s vila x 8)- dips, draken och armhävningar.
Inget som belastar höften utan annat för att påminna kroppen och musklerna att de finns.
Imorgon blir det yoga och kanske, kanske en kort sväng löpning.
Men för att hålla igång och inte tappa konditionen får jag nog vända mig åt ett annat håll tillfälligt.
Nästa vecka ska cykeln lagas och ut och tränas på.
Det blir intressant.

Inspiration på museum


Vaknade faktiskt inte med ont idag. Sen kom det dock lite efterhand under dagen, men inte i samma grad som tidigare.
Så att fortsätta på spåret - vila och springa kort varannan eller var tredje dag, gör jag ett tag till.
Pratade med min bror idag som är sjukgymnast och fick några rehabövningar och stretchövningar för höften som jag ska pröva.
Glömmer bort att han är sjukgymnast och kan hjälpa till med sånt här. Dumt, då jag skulle frågat honom tidigare. Har ju gått med det här i två veckor nu.
Men bättre sent än aldrig.

Hursomhelst, idag tog vi oss iväg till mitt favoritmuseum Fotografiska eftersom det var ett ihärdigt regn ute.
Där har de,  fram till 19 augusti,  en utställning med OS-bilder från hela 1900-talet och 2000-talet.
En hel del klassiska bilder som man sett tidigare, men även många på mer (för mig) okända idrottare och olympiska spel från svunna tider.


En kul grej var att man fick leka OS-deltagare och ta på sig den svenska jackan och gå högst upp på prispallen. Det vore något va, OS-guld på säg 10.000 m eller kanske marathon:) Drömma kan man ju alltid.
Och leka kan man också:)
Haha, kul var det i alla fall.
Spring och se!

Sanna Kallur i OS 2008, då hon snubblade på häcken i semifinal.


Stefan Holm in action


tisdag 7 augusti 2012

Ett fall framåt...

.. idag känns det som.
Men eftersom det går lite fram och tillbaka med smärtan, vågar jag inte ta ut något i förskott.
Idag när jag vaknade kände jag ingenting i varken hälsenan eller höftböjaren, skönt!
Beslutade mig därför, efter  två dagars löpvila, att bege mig ut på en kort och försiktig vagnjogg.
Å, hjälp vad skönt det var.
Så skönt att kunna springa utan att ha ont och bara låta benen gå helt och hållet på känsla.
Lämnade klockan hemma, så varken tid eller sträcka fick jag men tror att det blev ca 5km (har sprungit rundan på ett ungefär tidigare).
Kände inget efteråt heller, förutom lite stelhet. Men så brukar det ju vara.
Hoppas, hoppas att det nu inte blir ett steg tillbaka imorgon.

måndag 6 augusti 2012

Pianodagar


Dåligt på träningsfronten just nu.
Försöker att inte stressa upp mig över den missade träningen som skadeproblemen orsakar. Försöker att inte stressa upp mig över Stockholm Halvmarathon som ska springas om 5 veckor med en form som just nu verkar obefintlig.
Att vila är bra och det jag måste göra om jag ska bli bra igen. Så jag försöker att det det piano. Och låta dagarna vara lata och otvingade.
Idag på vår snabba promenad, stannade vi för ett lass glass. Gott och avkopplande. På slutet av promenaden blev det bad. Också det avkopplande.
Se så, jag lär mig.
Men drömmer ändå om backintervaller, blodsmak och känslan när benen och kroppen känns snabba och oslagbara.

lördag 4 augusti 2012

Mysjogg och sommarfeeling

Enligt order från naprapaten var det en lugn jogg som jag fick starta igång med igen efter det lilla uppehållet och behandlingen. Dessutom var det känslan skulle få leda, därför fick pulsklockan för en gångs skull stanna hemma så att jag skulle bli stressad om det gick sakta.
Med make och Noel i vagnen, gav vi oss ut på en mysvagnjogg som skulle avslutas med bad här nere vid vattnet där vi bor.
Till en början kände jag lite i hälsenorna men det gav sig rätt snabbt och sen kände jag ingenting.
Ett bra tecken att jag är på bättringsvägen och snart kanske kan springa som vanligt igen.

En fin varm dag idag som var perfekt för att springa och bada.
Helt otroligt härligt att möjligheten till att springa och sen bada efteråt, där vi bor.
Efter ca 6,5 km var vi framme vid badet,  och när jag står med Noel i famnen och kollar på pappan i vattnet springer Milla och hennes son Alvar förbi.
Så vi pratade en stund,  innan det var min tur att hoppa i.
Ett svalkande och kort dopp blev det innan vi begav oss hem till morotskakan som stod i ugnen.





För senare på eftermiddagen fick vi besök av Andréa och hennes familj.
Efter att Noel och deras Sixten lekt lite i Noels rum (Sixten är 9 mån äldre än Noel så det skiljer ju lite i skills,  men de kunde sitta tillsammans i alla fall), blev det fika på vår gård med kaffe och kaka.
Sen tog vi en sväng till Aspuddsparken för lite bad och gungning.
Verkligen mysigt!
Det gäller att ta vara på sommaren och de här fina dagarna.
Sommarnjutning till max alltså.

fredag 3 augusti 2012

Klartecken




Yes, idag hos naprapaten fick jag klartecken att köra igång igen lite lätt.
Så imorgon blir det löpning igen!
Det känns så mycket bättre i kroppen och just nu känner jag faktiskt inte av varken ljumsken, baksidorna eller hälsenorna.
Dessutom är ryggen mjukare än på länge och jag känner mig pigg.
Men jag ska springa väldigt lugnt imorgon och inte förhasta mig.
Ska bli så underbart att springa, då jag inte sprungit sedan i måndags.



- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 1 augusti 2012

Flera låsningar och några sanningar

Nej, kroppen verkar inte riktigt vilja återhämta sig som jag hade hoppats och det går verkligen upp och ned med känningarna i benen. Ena dagen känns det mest i hälsenorna och andra mest i sätet och ljumsken.
Nu har det gått 2,5 vecka sedan maran och vilat en hel del har jag gjort. Men ändå blir det nästan bara sämre.
Så jag har börjat känna mig lite villrådig och fundersam. Varför känns det såhär? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre?
Kom fram till att jag helt enkelt fick släpa mig iväg till naprapaten, som är specialister inom löpning, för hjälp.

Efter att ha redogjort det senaste året (graviditet, förlossning, träning, marathon) konstaterade han,  föga förvånande,  att jag är ett energiknippe men för dålig på att vila och låta kroppen återhämta sig.
Två stora belastningar (graviditet/förlossning och marathon) på kroppen på relativt kort tid tar nu ut sin rätt.
Jahopp.
Till följd av detta (+ x antal ammningstimmar i tveksamma positioner) har jag dragit på mig diverse låsningar och muskelknutar längs hela ryggen och nacken. 
Detta i sin tur påverkar tillförseln av blod till musklerna och hämmar då den återhämtning som kroppen vill göra nu efter maran.
Ritsch, ratsch och knak sa det sen. Hela timmen gick åt till behandling av ryggen och anatomi om hur saker och ting påverkar.

Nu är det träningsförbud till nästa besök på fredag och dessutom har jag fått hemläxa att göra en övning för ryggen 4x10 per dag.
På fredag kommer vi gå in lite närmare på förbättringsplanen.
Halvamaran är inte i fara, men jag får nog glömma tidsambitionen. Springa för skojs skull och för att jag helt enkelt kan springa. Det är lätt att man blir girig och vill mer och bättre hela tiden , så att man glömmer tacksamheten över att ens kunna springa. Sånt inser man när man inte kan springa.
Andra perspektiv helt enkelt.
Just det, en annan hemläxa var att vila och sova.
Börjar nu.

Besök hos naprapaten





Kroppen vägrar att ge med sig, så idag fick det bli ett besök hos naprapaten.
Känner mig mjuk i ryggen just nu.
Berättar mer om hans analys av mig senare.


- Posted using BlogPress from my iPhone
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...