Första vagnjoggen

Igår var det dags för första vagnjoggen tillsammans med Stella.
(Då räknar jag inte med de promenader med jogginslag som jag ägnat mig åt de senaste veckorna.)
Just vagnjoggar var ju lite av min specialitet när jag var mammaledig med Noel och även denna föräldraledighet har jag tänkt fortsätta med detta vinnande koncept.
För det är ju riktigt bra träning. Att springa och samtidigt skjuta på en vagn med bebis i.
Att det dessutom även gillades av Noel som alltid sov som en stock när vi var ute, och nu även lillasyster verkar som verkar dela samma uppfattning, är ju win-win för båda.




Jag hade glömt hur tungt det kan kännas att springa med vagn. Helt annan känsla än i måndags när jag sprang utan vagn. Då jag kände mig förhållandevis lätt och stark.
I uppförsbackarna fick jag gå och pulsen slog hårt och fort, medan det på flacken rullade på bra.
6 km blev det helt enligt plan och jag var rejält trött när jag kom hem.
Det var tydligen inte bara jag som var helt slut. Stella fortsatte sova som i trans när jag kom hem och jag hann både äta, duscha, tvätta och städa lite.
Så det bådar gott, då vi kommer tillbringa många vagnjoggar ihop framöver.

Under uppbyggnad igen

Tiden går och på måndag är det fyra veckor sedan Stella kom till oss. Ärret känns knappt längre, förband och strips är borta och nu sitter där bara lite tejp som ska hålla ihop det snyggare.
Mina dagliga promenader blir snabbare och snabbare och nu är rundan runt sjön, de ca 7,5 km, betydligt lättare än bara för någon vecka sedan.
Jag njuter verkligen av mina promenader, nu när Stella verkar gilla vagnen, solen lyser nästintill varje dag och jag får fylla mina lungor med frisk luft. Livet som föräldraledig är fina grejer.



Så igår smög jag också igång med lite kort, lätt styrketräning.
Tåhävningar, benböj med boll bakom ryggen mot vägg, rotatorcuff med gummiband och armhävningar mot vägg.
Armhävningarna framförallt för att hitta de inre magmusklerna och spänningen och inte armstyrka, även om det trots den lätta belastningen kommer på köpet.
Denna övning fick jag av sjukgymnasten på sjukhuset efter förra snittet och den var tydligen okej att göra redan efter någon vecka. Så den har jag harvat på med ett tag nu.

Det blev alltså både snabb, lång promenad och lite styrka på det igår, och fy sjutton vad skönt det känns att kunna röra på sig så pass bra igen.
Kommer dock att vänta med annan styrketräning så länge jag inte får lyfta tungt, ca två veckor till, och dessutom kan det påverka ärrvävnaden om ärret utmanas och stretar.
Hade nu nämligen en del ärrvävnad från förra snittet som satt i bukväggen och som försvårade utskaffandet av Stella.
Jag vet att jag var lite väl ivrig förra gången och började med plankan redan efter två veckor trots att det stretade i ärret. Tänkte att det inte gjorde så mycket.
Ett kejsarsnitt var väl inget. Typ så.
Men denna gång vet jag bättre och inser att en operation där alla magmuskler skurits av, måste få ta sin tid och det finns ingen anledning att göra något förhastat som kan få konsekvenser i framtiden.

På gång

Nu var det några dagar sedan jag skrev här.
Vi har levt i bebisbubblan som bäst och njutit av att få den här tiden tillsammans. Eftersom det blev som det blev när Noel föddes, kändes det viktigt och önskvärt att vi denna gång fick tid hemma, bara vi, att rå om varandra och lära känna vår nya familjemedlem.
På måndag är det dock slut på bubblan, och vardagen och rutiner med två barn ska hittas då N är på förskola några timmar per dag och maken jobbar.

Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag numera är tvåbarnsmamma.
Men idag när vi gick långpromenad runt sjön där vi bor och det låg två sovande underverk bredvid varandra i vagnen för första gången( som båda sov samtidigt, yeay), blev det betydligt klarare och mer förståeligt.
Där låg ju faktiskt våra två barn. Två stycken! Helt otroligt vilken lycka och kärlek som fyllde mig.






Just gång, eller då promenader som det ju faktiskt är, är något jag verkligen kommit igång med regelbundet denna vecka.
Jag har promenerat varje dag, 3-7 km, och ökat på tempot för varje dag.
I takt med att mitt ärr känns bättre och bättre och jag blivit rörligare, kan jag driva på stegen och njuter verkligen av kunna göra det. Att inte begränsas av varken en gravidmage eller ett stretande ärr på magen.
Förutom promenaderna, jobbar jag med rörlighet för min stela bröstrygg som klagar lite på diverse amningspositioner och appen Mammamage.
Även om magen fortfarande är svullen, gravidstor( typ v.20) och magmusklerna separerade, hittar jag kontakt och det känns som om det händer saker sakta men säkert.
Om allt känns fortsatt bra, kommer jag i veckan att börja med lite lätt styrketräning med kroppsvikt i korta sekvenser.
Men då ska ärret inte kännas alls, jag vill ju inte riskera att läkningen försvåras.
Så vi får se helt enkelt.
Men just nu känns det lovande.

Både ny och gammal favorit

Jag hade turen att få sovmorgon idag igen(igår sov Noel till 8!), så maken var beredd att ge sig ut på sin springrunda när jag gick upp och min fick därför vänta.
Efter lunch var det så dags.
Två dagars träningsvila gjorde att jag längtade extremt efter spring, svett och sol.

Eftersom vi har haft stora fixarhelgen här hemma, var maken tvungen att åka iväg och på ärenden och jag tog därför med mig en sovande Noel i springvagnen och gav mig ut.
Som vanligt just nu, känns det lite längst ner i magen precis i början som ett tryck mot bäckenbotten, men som efter någon kilometer ger med sig.

Jag gick med vagnen i uppförsbackarna men kunde däremellan hålla ett jämnt tempo på strax över 6 min/km.
Det är så konstigt men ju längre jag springer desto bättre känns det. Men gränsen går någonstans vid 8-10 km nu, längre än så gör att jag får känningar i bäckenet precis som vid förra graviditeten.
Fart skillnaden är ändå stor, då och nu. För då hade jag ont nästan hela tiden och fick ge upp löpningen helt någonstans vid v.20. Och nu är jag i v.22 och jag kan fortfarande springa.

Noel vaknade med 2 km kvar, så jag stannade vid ängen och gjorde några coreövningar medan Noel sprang runt i gräset.
Fortsatte sedan coreträningen i trädgården när vi kom hem efter sammanlagt 6,3 km och utestyrka kommer absolut bli en favorit i sommar.






En annan sak som är bra med att ha flyttat till hus, äntligen kan man grilla hur ofta man vill.
Idag blev det rostad potatis, grönsaksspett, halloumi, guccamole och en test av en ny sås med timjan, citron och honung. Mums!

I´m in lööv i ett underställ

Idag var det dags för en favorit i repris, och som faktiskt inte skett på över en månad.
En vagnjogg.
Eftersom det varit snö och jag varit halvskadad har jag undvikit denna underbara kombination av sovdags för
Noel/springdags för mig. Kan nog säga att minst hälften av alla sprungna mil detta år varit med vagnen.
Så jag tog med mig Noel i springvagnen och drog ut på en lugn jogg i is/slaskunderlaget.
På mig hade jag dels det nya understället som jag fick av de snälla svärföräldrarna i julklapp från Icebreaker och en ny buff som jag köpte idag. Allt i merinoull. Som ju är grejen för att vara varm i vinterkylan.

Så skön och snygg att jag vill ha den till vardags

Och redan när jag drog på mig understället, kände jag förälskelsen slå till. Satt som en smäck, skönt som tusan och så mjukt att jag vill bo i det.

Och tröjan är dessutom så snygg att jag skulle kunna ha den till vardags under kavaj eller kofta.

Jag behöll värmen perfekt under och efter passet trots att jag blev rätt svettig och det kändes inte ens blött.

Nu vill jag inte ha något annat på mig när jag springer, men gissar att jag måste eftersom det krävs tvättning då och då:)
(Och nej, jag är inte sponsrad bara kär)
Buffen värmde lika bra den och äntligen har jag ett bra alternativ när det är aningen för varmt för mössa.

Inget pass att lägga på minnet, men en hel och pigg kropp som jag hoppas få vara startskottet på det nya året och på en hårdare satsning mot nästa springsäsong.

Snowjogger och en stund med bollen

Med vagnen i högsta hugg, gav jag mig ut på en lugnare jogg på eftermiddagen. Hade nämligen inte räknat med att kunna hålla något vidare tempo idag , med nysnö och vagn på det.
Det gick ändå bättre än förväntat.
Jag utrustade mig med mina Icebugs med dubbar och höll mig sedan på cykelbanor där jag tänkte att det kanske var hyfsad framkomlighet. Vilket det var.
Vissa partier var nästan torra och andra lite mer moddiga och på väg att frysa till is, jag hade nästan räknat med mer snö längs med vägen.
Brydde mig inte om tempo,  utan var nöjd över att jag kunde jogga och inte behövde gå någonstans.

Sprang idag en delvis ny runda och hur jag än försöker variera mina rundor så verkar nästan alla rundor,  som jag i förväg funderar ut,  bli 8 km. Så även idag.

Tittar jag i min träningsdagbok så ser man att merparten av alla löppass den senaste månaden är just 8 km eller där i kring.  Lite lustigt.

Det var rätt skönt att det gick så där jättelungt idag eftersom jag annars har svårt att låta det gå långsamt och ha låg puls. Eftersom jag fortfarande inte börjat med träningsupplägg igen, så är variationen på passen alldeles för dålig just nu. Det blir mest mellanmjölk av passen och nästa vecka, om jag känner mig bättre i höften (ja, just nu verkar det tyvärr som om smärtan från i somras är tillbaka, men mer om det i ett annat inlägg), så hoppas jag kunna komma i gång med mer uppstyrd träning igen. Nu ska det bli ordning på torpet:)

Eftersom jag inte fått till någon styrka än denna vecka, beslöt jag mig för att köra lite core i tabataform.

Sagt och gjort, plankor, ryggresningar, rodd, höftlyft på boll, bollrotation i planka (bollen mellan fötterna i plankpostion och sedan rullar man bollen från sida till sida) och knä till armbåge i planka.

40 välbehövliga minuter in på styrkekontot. 

Så mycket bättre

Äntligen.
Idag kändes faktiskt vaden så pass bra att den var redo för en liten testjogg. Med betoning på liten.
Drog på mig springkläderna och drog iväg tillsammans med Noel i springvagnen till öppna förskolan.
I takt med att Noel blir äldre blir han tydligare med vad han vill och inte och vad han gillar och inte. Det är så kul att få vara med när han upptäcker saker och följa hans utveckling för varje dag som går.
Han gillar verkligen att träffa andra barn, så att gå till öppna förskolan är verkligen en stor hit hos honom.
Han är alltid lika glad där oavsett om han är jättetrött.

Väl där väckte min klädsel och vagn uppmärksamhet och flera mammor och pappor frågade intresserat om springvagnen utanför var min och hur och när jag springer med den.
Kul om man kan inspirera fler föräldrar att ta med barnet ut i vagn och springa. För barnen ska ju oftast sova någon gång under dagen. Så det är ju en utmärkt kombo.

När besöket var över och Noel var sovredo, blev det så joggdags.
3 km ville jag jogga men var redo att bryta när som helst om det inte kändes ok.
Men det gjorde det, det kändes fortfarande i vaden men inte så mycket.
Jag var bara så glad över att springa igen, även om det var jobbigare än vad det brukar vara när jag vagnjoggar, så njöt jag av varje steg.
Det blev 3 km och när jag kom hem klämde jag några coreövningar, 6 st i tabataform, och vips blev det ju lite träning idag ändå.
Men framförallt, jag har sprungit igen.Åh, vad jag saknat dig min kära löpning.
Blir inte livet så mycket bättre om det får innehålla löpning?

Det var en gång...

... en betongklump.
Betongklumpen hade blivit väckt 06,00 som vanligt av bebisen och tänkte att en vagnjogg på den tidiga morgonkvisten skulle bli perfekt.
Men betongklumpen hade ju förträngt att morgonspring inte är betongklumpens grej.
Nej, det är det verkligen inte.
Efter rejält med flås, sega och trevande ben, kom i alla fall klumpen med bebis hem efter 9 km.
Okej, riktigt så bedrövligt var det inte. Men ni fattar. Ingen bra dag helt enkelt.

Fint var det i alla fall.
En vacker höstmorgon med färgglada löv, en sol på uppgång och solstrålar som trängde igenom trädkronorna. Det är något visst med hösten ändå.
Helt klart värt.

Betydligt tyngre

Idag gav jag mig ut på en typ av återhämtningsjogg, skulle det vara iallafall, med vagnen.
Efter urladdningen igår, som gjorde att mitt huvud snurrade lite när jag kom hem, tänkte jag att det skulle bli skönt att springa några lugna, kravlösa kilometrar med vagnen medan Noel sov gott där i.
Det blev den lätta rundan runt Vinterviken och Trekanten som man nästan kan säga är min standardrunda 1A. Så fint och vackert runt i kring och inga bilar, helt njutbart.
Det var bara det att trots att jag höll ett lufs-tempo, var det lite jobbigare än tänkt och jag började ana att det kanske är så att turen nu kommit till mig.
För maken har hela veckan gått runt med förkylningssymtomen, hostat och harklat och snörvlat.
Och jag i min enfald tänkte att kanske jag klarar mig denna gången.
Nu verkar det tyvärr inte så.

Förutom själva lufsjoggandet, hann jag även under rundan få fågelbajs på vagnens sufflett, handla fredagsbullar på bästa kondiset Aspuddens Bageri, handla andra förnödenheter på Konsum och fota.
En lite av varje-tur helt enkelt.
Efter lunch tog jag med mig Noel till sängen och där sov vi middag i två timmar.
Hoppsan.
Nu är det bara att vänta och se.

Premiärtur

Idag var det dags att ta ut den nya springvagnen på en premiärtur.
Efter tre dagars löpvila (höften gillade inte mina tusingar häromdagen),  kliade det i benen idag och jag längtade verkligen ut.
Helgen spenderades på släktträff med ett maffigt energiintag men dessvärre sämre på den där andra fronten, ni vet att man ska göra av med lite energi också.
Så efter bilåkande och timmar av stillasittande hoppade vi i träningskläderna när vi kom hem och sprang in den nya vagnen. Premiärturen blev den inte så jämna sträckan 9,5 km.
Vagnen var en fröjd att springa med. Sådan skillnad mot vår Teutonia! Den rullade praktiskt taget av sig själv och det gick avsevärt mycket snabbare än vad det brukar göra på mina vagnlöpningar.
5.11 min/km var medeltempot och trots en lätt kuperad sträcka, så kändes det ganska lätt.
Kanske var det helgens energiintag och vilan som gjorde det i kombination med den lätta vagnen, men trevligt var det att få känna den känslan igen.

Vi avslutade rundan med ett dopp i Mälaren precis nedan för oss. Kanske ett av årets sista
Skönt var det i alla fall att få svalka av sig efter en svettig springrunda.
Lyxig avslutning på helgen.

Den nya springvagnen

Jo, just det. Mitt i allt kaos så var jag ju och hämtade den nya springvagnen idag.

I tisdags träffades jag och Milla på lite parkhäng och kaffe med våra söner. I förbifarten nämnde hon att hon skulle sälja sin Babyjogger Summit XC.

Eftersom jag börjat tycka att vår Teutonia är lite tung, så blev jag lite intresserad och efter lite funderande och provkörning var saken biff.

Vagnen är nu vår och jag längtar  efter att ut och kuta med den.

Kommer gå som en dans.

Ett nytt vrålåk

Jag har fyndat idag.

En grej som kommer att göra höstens vagnlöpningar lite roligare och lite snabbare.

Japp, en ny springvagn.

Hade egentligen inte planerat att köpa en,  utan tänkt fortsätta springa med min Teutonia Spirit S3 som jag använder som springvagn.

Men idag när tillfället dök upp, så kunde jag inte motstå att slå till.

Att ha en riktig springvagn istället för, som idag,  en vanlig barnvagn att springa med kommer att göra mina vagnlöpningar betydligt roligare i höst. 

Jag har inte hämtat den än, så ni får inga bilder nu.

Men det kommer definitivt komma bilder och en längre beskrivning när jag fått hem den.

Yay!

En mil startade veckan

En mils vagnlöpning var planen och en mil blev det.
Men oj, vad tungt det var nu när jag inte hade maken att turas om att köra vagnen med. I våras sprang jag med lätthet 10-14 km med vagnen men idag var det något helt annat.
Alltså inte kräkjobbigt på något sätt utan bara lite mer ansträngande än mina vagnjoggar brukar vara.
Jag drev förvisso på tempot, så det var kanske inte så konstigt med tanke på rådande form.
Pulsen landade på 82% av max och det var visserligen kuperat men ändå.
Men det viktigaste av allt - det gjorde ju inte ont. Någonstans.
Jag är på g nu känner jag.

Ett fall framåt...

.. idag känns det som.
Men eftersom det går lite fram och tillbaka med smärtan, vågar jag inte ta ut något i förskott.
Idag när jag vaknade kände jag ingenting i varken hälsenan eller höftböjaren, skönt!
Beslutade mig därför, efter  två dagars löpvila, att bege mig ut på en kort och försiktig vagnjogg.
Å, hjälp vad skönt det var.
Så skönt att kunna springa utan att ha ont och bara låta benen gå helt och hållet på känsla.
Lämnade klockan hemma, så varken tid eller sträcka fick jag men tror att det blev ca 5km (har sprungit rundan på ett ungefär tidigare).
Kände inget efteråt heller, förutom lite stelhet. Men så brukar det ju vara.
Hoppas, hoppas att det nu inte blir ett steg tillbaka imorgon.

Förberedelserna har börjat

Nu är det maravecka.
De sista passen ska göras och den här veckan blir ju därför lite annorlunda.
Dels är det så klart själva loppet på lördag, men också för att det blir minimalt med träning denna vecka.
Jag har ju vant mig vid att springa ca 6-7 mil per vecka, så att nu vila mig i form och "bara" springa 3 korta pass denna vecka gör att det i tanken kommer att krypa i benen.
Men jag vet ju att det gör gott med vilan och att det är nödvändigt för att ha bästa förutsättningarna på lördag.

Så i den lätta andan blev det idag ett lätt pass på 8 km med vagn, Noel och maken. Lugn fart med lite teknikfokus medan vi turades om att köra vagnen.
Imorgon blir det några banintervaller och sen vila ons, tors och till sist ca 3-4 km på fredag för att skaka liv i de där två som ska göra jobbet.
Sen så.
Åh, det pirrar i magen bara jag tänker på lördag!

10 vagnkilometrar och lite tabatastyrka

Idag blev det veckans tredje vagnlöpning.
Brukar normalt inte göra fler än två, då jag bara springer distans med vagnen. Kvalitetspassen och långpassen springer jag alltid utan vagn. Dels för att det blir automatiskt tyngre med vagnen och svårt att komma upp i samma fart som utan men också för teknikens skull.
Denna veckas träningsupplägg är dock lite lugnare, så fyra distanspass är planerade (förutom tävlingen i tisdags) och tre kan således göras med vagn.
Och bebis förstås.
På dagens 10 km försökte jag mig dock på lite fartlek mellan lyckstolpar, bara några få ökningar för att testa benen lite, men kolabenen verkar inte ge med sig i första taget. De sista 3 km lossnade det dock lite grann och jag kunde springa på lite bättre.

När jag kom hem satte jag Noel i hans nya favorit, gåstolen, och lät honom titta på medan jag körde styrketräning i tabataform ( 20 sek arbete, 10 sek vila x 8).

Fyra övningar, rodd, tåhävningar och marklyft med kettelbell och sen planka med benindrag blev det. 

15 min gick fort och mina små kvartar,  som är lättare att ta lite här och där en ett helt pass, har hittills blivit två. Ska få till nån mer innan veckan är slut, och då har jag ju nästan fått ihop ett helt pass.

Mina nya bubbelgumsskor (Asics Nimbus 13 Stockholm Maraton Edition) är förutom grymt snygga,  jättesköna,  och jag håller nu på och springer in dom för att de eventuellt ska få tjäna mig på maran.

Familjejogg med ny vagn

Redan söndag.
Helgerna går så fort att man knappt hinner blinka.
Idag sov vi till halv 11, då Noel legat vaken till och från fram till 05.
Resten av dagen hade vi bestämt endast skulle innehålla en familjejogg och hemmamys.
Skönt att ha en dag utan planer och bestämda tider.
Det visade sig vara perfekt väder för uteaktiviteter idag, sol och några få minusgrader.

Pappa, mamma och nya vagnen

Igår köpte jag äntligen en vagn som jag kan springa med!
Det blev en Teutonia Spirit S3.
Valet föll på den bland annat  för att den går att ha liggdel till, sittdelen går att ha vänd mot mig och det är en smidig vagn med många bra finesser.
Den var otroligt lättkörd, trots snömodden och jag tror att vi kommer att bli bra kompisar och även användas till mer än att springa med.
Vi har ju en Bugaboo också, men de är smidiga på olika sätt så perfekt att ha två vagnar.

Vi sprang 6,8 km och jag fortsatte på samma upplägg som senaste veckan. Varvade 8 min löpning med 2 min gång. Bitvis lite trögt underlag men i övrigt ganska låg puls och lagom snabbt tempo.

Så mysigt att vara ute hela familjen!

Min kondition vinterunderhålles minnsann!

En riktigt bra dag

Det började med att maken tog en semesterdag. Sovmorgon för hela familjen alltså. Sedan fylldes dagen av följande:

• Besök på Ikea
• Införskaffande av efterlängtad String-hylla
• Förtäring av ruskigt god semla (och räkmacka)
• Löpning 6,8 km
• Försäljning på Blocket
• Köp på Blocket

Liggdel till springvagnen som kommer på söndag!
Jippie!

Ska jag eller ska jag inte...

Efter en dag som inneburit både mammafika, löpvagnsrek och mammagrupp har träningen tyvärr fått stryka med foten.
Funderar därför om jag,  såhär i elfte timmen,  ska slå till på tabata-intervaller.
Säg kanske- planka, armhävningar, ryggresningar, utfall, rodd, tåhävningar- ja så kanske räcker om man ska hinna amma och sova i rimlig tid.
Jag funderar några minuter till...

Det här med vagnlöpning

Jag har ju nu börjat lägga in lite löpinslag i mina barnvagnspromenader och snart hoppas jag kunna börja springa längre sträckor.

Eftersom jag är ute dagtid blir detta med barnvagnen och har då insett att jag nog behöver en vagn till som är mer anpassad för löpning och terräng.

Den vagn jag har är jag jättenöjd med, en Bugaboo, den är smidig, har en massa bra finesser, snygg och tar lite plats.

Men som jag upptäckt de senaste rundorna är den inte optimal i terrängen jag gärna springer i. Eller att springa med alls för den delen.

Så två st vagnar,  avsedda för olika ändamål,  får det nog bli.

Det är ju en djungel, barnvagnar alltså, och de renodlade löparvagnarna har ju oftast bara sittdel vilket ju inte passar nu när Noel är så liten.

Måste därför ha en med liggdel också. Dessutom kan ju barnet bara åka framåt i löparvagnarna. Jag vill kunna ha möjligheten att variera. Helst.

Så, slänger därför ut frågan, är det någon som har erfarenhet och kan ge tips på vilken typ av vagn jag skulle kunna skaffa?

Fungerar det i så fall med en begagnad eller bör det vara en helt ny?