onsdag 27 augusti 2014

Nya, gamla och ändrade planer

Nej, jag har inte försvunnit från bloggosfären. Tiden bara flyger fram och vips inser jag att det nu gått en tid sedan jag bloggade senast.
Mitt i livet med en snart 1-åring(hjälp, var tog min bebis vägen), en snart 3-åring(hur hände det?), start av eget företag, sömnbrist, ännu en förkylning, skadeproblem och stora funderingar, avlägger jag här en rapport på nuvarande status. Tills jag har bestämt ödet på bloggens fortsatta existens.

Först och främst.
Det blir inget Berlin Marathon för mig i år. Har varit bestämt ett tag men inte berättat här.
Efter att återigen ha drabbats av höftproblem på vänster sida(samma som efter maran 2012 troligtvis en tajt illiopsoas och en svag bål) och som började leta sig nedåt knät, tog jag i samråd med två olika naprapater och sjukgymnast beslutet att avstå.
Trist förstås, men vill inte göra något värre utan siktar nu på att bygga upp min kropp starkare och anstränga mig mer med yogan för rörlighetens skull.
Att jag är grymt motiverad på gymmet just nu med alla mina nya kunskaper som nybliven PT är till stor hjälp.

Äntligen har jag uppnått ett av mina mål med styrketräningen. Nämligen att kunna göra en chin-up. Dra mig själv upp med hakan över stången. Utan någon form av assistans. När jag väl hade bestämt mig gick det fort.
Med chin-up menas handflatorna mot mig, internationellt sätt, i Sverige säger vi tydligen tvärtom av någon anledning. Men jag använder mig av det jag lärt mig av mina eminenta lärare på utbildningen.
Och jag är så nära en pull-up också. Alltså, handflatorna vända bort från mig. Snart så.

Har lagt fokus på fortsatt träning av transversus(djupa magmuskeln) och basövningar i gymmet såsom marklyft, axelpress, bänkpress, chins/pullups, och knäböj. Det sistnämnda tyvärr i väldigt begränsad form, då jag fortfarande har lite känningar i knät. Periodiserar träningen och märker skillnad att jag blivit starkare.
Däremellan håller jag igång löpningen med 2-3 pass i veckan.

Laddar upp mentalt för mitt återtåg till kontorsvärlden. Som sker om två månader. End of an era. Kanske sista föräldraledigheten. Och den lider mot sitt slut. Dags att lämna över till pappan och vara den som drar in pengarna ett tag. Sorgligt men någon dag är det ju dags. Funderar mycket på framtiden och vi får väl se hur den artar sig.

Inser att mina förbättringsområden är många och två stora är att sova mer, dvs gå och lägga sig i tid(hur svårt ska det vara) och äta mer.
Låter kanske enkelt men det är det inte. Då är det betydligt enklare att dra iväg till gymmet på kvällarna.
Och nu sitter jag ändå här sent.
Så, nu ska jag nog försöka med det där sovandet.
God natt.

På återseende.




måndag 28 juli 2014

Behöver du hjälp med din träning?

Vill du komma igång med din träning? Har du eller vill du ha hjälp att sätta upp mål med din träning?
Eller vill du träningen till nästa nivå? Komma igång med din löpning?
Nu finns jag tillgänglig som PT och skulle väldigt gärna hjälpa dig att nå dit just du vill nå.
Jag finns norr om Stockholm, Täby med omnejd, och så småningom kommer jag även att coacha online.
Träningen bedrivs i huvudsak utomhus,  i lekparker och dylikt,   och det finns både löparspår och tartanbanor i närheten.

Vill du veta mer?
Kontakta mig på klarafardigaspring@gmail.com

Vi hörs!

På resande fot

Semester.
Ända sedan jag blev färdig med min PT-utbildning i början av juli, har vi njutit alla 4, av lediga dagar, sovmornar, långfrukostar, bad, lata dagar och en massa fina upplevelser.
Vi började med att bara vara hemma i området och bada i vår sjö ovh ta dagarna som de kom, för att sedan åka till Sälen en vecka och vandra(lite mindre än planerat dock) och med stopp, två nätter, hos familj i Falun på väg hem.
Sedan några dagar hemma igen med besök, och diverse utflykter till vänner och bekanta, för att nu ta oss till årets semesters sista destination, Göteborg. Vi stannade två nätter på vägen ned hos familj i Örebro, men nu är vi framme och Noel är riktigt taggad på både Alfons Åberg-kulturhus och Liseberg.
Eftersom detta är staden där vi bodde 2002-2007(och vi blev också tillsammans här), ligger den oss varm om hjärtat. 
Så jag ser fram emot lite nostalgi och att få upptäcka staden igen genom våra två smås ögon.
Här kommer lite semesterbilder så här långt.
Och jo, tränat har jag ju gjort såklart. Med ett knä som spökar sedan en tid tillbaka, är löpningen begränsad, men lite löpning i alla fall  och mer styrketräning än tidigare. Som PT och allt. För nu är så kul i gymmet. Här ska byggas stark kropp!









fredag 11 juli 2014

Licensierad PT!




Jo, så är det!
Utbildningen är färdig, jag har klarat proven och kan nu stolt titulera mig PT.
Vill berätta om bästa utbildningen, vägen dit, om löpningen och planer som ändrats och ersatts av nya men tar det vid senare tillfälle.
Nu har vi välförtjänt semester och ska njuta av att jag klarade det och uppfyllde min dröm.
Nu börjar ett nytt kapitel.

fredag 20 juni 2014

Mumsiga energibollar

Nu var det ett tag sedan igen. Det är en intensiv tid nu med både utbildning, bebis och allt som ska hinnas med utöver det.
Och nu lagom till att vi har 10 dagar ledigt runt midsommar passar jag på att pricka in en dunderförkylning som däckat mig.
Mitt i sötsuget och viljan att ge kroppen ett bättre alternativ än godis, gjorde jag igår därför energibollar. Dessa uppskattas även också av resten av familjen.
Och trots att jag knappt kan känna smaken på det jag äter pga förkylningen blev dessa bollar väldigt goda enligt min bästa recensent. Min son som älskar godsaker slukade nämligen två stycken i ett nafs.
Har lagt ut ett liknande recept för längesen men äsch vi kör igen ändå.



Det här hade jag i och då lite ungefärliga mått:

Cashewnötter och mandlar ca 1 dl
Torkade aprikoser och plommon 6 st (går också bra med dadlar)
Solrosfrön 1/2 dl
Blötlägg detta

Rör sedan ned detta i en mixer tillsammans med:

Ekologisk Kokosolja ca 3 msk
Ekologiskt Jordnötssmör ca 2 msk
Ekologiskt vaniljpulver
Ekologisk kakao ca 2 msk

Rulla sedan i ekologiska kokosflingor.
Tada! Färdigt!

Glad midsommar!

torsdag 29 maj 2014

PT-utbildning




En månads hemmaplugg med allt från anatomi, kost till träningslära och kondition har avhandlas och idag var det äntligen dags för den första dagen på det praktiska blocket på min PT-utbildning, Lic. Eleiko Personal Trainer.
Så otroligt kul och så tacksam och glad jag är över att få möjligheten att förverkliga min dröm.

Det enda som kändes lite jobbigt var att lämna lilla Stella, 8 mån, hemma för första gången sedan hon föddes. Men jag vet att hon har det lika bra hemma med storebror och pappa, så det var nog mest mamman som tyckte det jobbigt.
Hon verkade dock väldigt glad att se mig när jag kom hem igen.
Imorgon är det dags för dag 2, och nu ska jag gå och sova så jag orkar göra knäböj in på detaljnivå.

måndag 12 maj 2014

Kungsholmen runt 2014

Tävlingspremiär och formkoll.
Detta blir en lite komprimerad racereport.
Något personbästa visste jag att jag inte var i närheten av. Är inte i den formen ännu.
Men gårdagens lopp över 21195 m gick ändå bättre än förväntat.






Jag hade verkligen ingen aning om vad vilken sluttid jag skulle sikta på, så jag gick ut i lugnt tempo och tänkte att runt 5.30 min/km borde vara rimligt. Men jag hade nog underestimerat mig som vanligt.
Efter några km ökade jag tempot och insåg att jag orkar hålla under 5 min/km. Matade på km efter km och med pepp av maken, Noel och en sovande Stella på flera ställen längs med banan, höll jag ångan uppe. Väl ute på andra varvet av två insåg jag att jag skulle kunna klara under 1.50 om jag höll mitt tempo och allt kändes bra. Kände mig stark hela vägen och efter 16 km kände jag mig fortfarande oväntat pigg så jag la i en växel till och ökade farten.
Med 3 km kvar började jag känna mig lite trött men fortfarande med bra ork och inser att under 1.45 är inom räckhåll.
Lägger i sista växeln in ner mot Rålis och mina två sista km går på 4.32 min respektive 4.28 min. Extra svängen i Rålis innan målgång känns som en evighet. Ser lilla fina familjen igen, nu även med lilla S vaken, och längtar ännu mer till mål.
In på målrakan ser jag klockan som tickar ovanför mållinjen 1.44.någonting. Yes, det gick. Tiden blev 1.44.40.
Även om jag var 3 min från pb är jag ändå jättenöjd. Det här visade att jag är på god väg mot min forna form och faktum är att jag orkade springa snabbast andra halvan. Brukar ju oftast vara tvärtom.
Så det här känns lovande och var precis det besked jag ville ha just nu.


fredag 9 maj 2014

PT-plugg och tävlingsdags




Den teoretiska delen på min PT-utbildning är i full gång och det känns som om varenda minut jag får över efter nattning av barn går till pluggande. Utöver detta ska jag även hinna med min egna träning, som får bli antingen dagtid när Stella sover(eller pluggar på dagen om träningen blir på kvällen). Livet går med andra ord i 180 just nu. Därav även mitt icke så frekventa bloggande.
Men det är ju en kort period det kommer att vara så här. Och jag hoppas och tror att det kommer att vara värt det i slutändan. För det är ju det här jag vill göra. Det jag brinner för. Och då är det värt att kämpa för.

Något annat kul som jag knappt hunnit reflektera över är att jag gör tävlingsdebut imorgon.
Halvmaran på Kungsholmen runt.
Ska bli kul att springa lopp igen, (vilket senast gjordes 2012 och även då halvmara), men har inga förhoppningar om något personligt rekord. Är inte i närheten av den formen. Tar det som ett långpass och en formkoll helt enkelt.
Men håll en tumme eller två om du vill ändå och hoppas att regnet håller sig undan.
På återseende.

lördag 3 maj 2014

En underbar vecka på Kreta


Den senaste veckan har vi befunnit oss på sydligare breddgrader och ön Kreta. En efterlängtad semester som blev precis så bra som vi hade önskat. Faktiskt ännu bättre.
Sol, bad, oplanerade dagar, sovmornar, all-inclusive, barnklubb, yoga, träning, massage, PT-plugg och framförallt, familjemys.
Är så glad och tacksam över att vi kom iväg och vi längtar redan tillbaka.

onsdag 16 april 2014

En timme med Katarina Woxnerud


Idag blev vår Stella sju månader. Sju månader. Helt ofattbart. Så självklart att hon alltid funnits hos oss men det känns också som att det ganska nyligen var den 16 september 2013. Dagen då hon plockades ut från min mage och jag fick upp henne på bröstet medan de sydde igen mitt det som var mitt andra kejsarsnitt.

Eftersom det nu gått sju månader sedan graviditeten, och jag på sista tiden haft lite ont i ländryggen troligtvis pga svaga djupa magmuskler, kollade jag häromveckan hur läkningen av mina magmuskler
fortskridit.
Och upptäckte till min förtvivlan att jag fortfarande har en diastas(magmuskeldelning) på ca 2 fingerbreddar en liten bit ovanför naveln.
Förvisso en helt vanlig storlek på delning, men ändå.
Eftersom den efter förra förlossning gick ihop nästan direkt, hade jag nästan räknat med att den vid det här laget skulle ha läkt.
Dumt.






Jag har, som många andra nyblivna mammor, tragglat med den fantastiska Mammamage-appen skapad av Katarina Woxnerud men slarvat i vardagen och nog inte alltid utfört övningarna på rätt sätt.
Så med lite panik i sinnet och med pågående löpträning och PT-utbildning inom kort, mailade jag Katarina herself och bad om hjälp.
Igår var det äntligen dags och jag blev nästan lite starstruck:)

Hon kände, kontrollerade och konstaterade samma som mig, men att distasen med stor sannolikhet skulle läka ihop med mer träning. Jag har bra kontroll på de djupa magmusklerna och kan sluta diastasen helt i fyrapunktsstående.
Bra utgångsläge i alla fall.

Vi gjorde nya övningar som blev aha-upplevelser för mig och som verkligen gav mig träningsvärk idag, vi pratade om vikten av att information om diastas och de djupa magmusklernas betydelse kommer ut till allmänheten och till barnmorskor och hon gav tips och råd om både lyftteknik och springa med vagn-teknik.
Jag hade kunnat hålla på hela kvällen hos henne och efter vår timme tillsammans kände jag mig full av energi och peppad på fortsatt träning av den djupa magmuskulaturen.

söndag 13 april 2014

Hej bloggen!

Så lång tid det var sedan sist vi hördes. Mycket längre än vad jag hade trott.
Och jag har saknat dig. Och tänkt på dig. Om vad jag vill berätta för dig och låta dig få veta.
Om långpass som sprungits, om farten som sakta men säkert är på intåg, om min fina lilla familj, om magmuskeldelning, om mammacirkelträning, om PT-utbildningen som jag påbörjat och lite saker däremellan som jag formulerar i huvudet för dig.
Men som så mycket annat här i livet måste man prioritera, och då har prioriteringarna legat på annat håll. Jag tror du förstår.
Så mycket jag vill göra och så lite tid.
Orken tryter ibland och så får det vara.
Men jag lovar att vi kommer att höras lite oftare nu igen, för jag har ju en massa jag vill berätta för dig.




torsdag 6 mars 2014

Om att förverkliga drömmar

Det här året, 2014, är och kommer att bli ett alldeles fantastiskt år på många vis.
Inte nog med att jag har ynnesten att få vara mammaledig med ännu ett mirakel, spendera och uppleva en fantastisk tid med båda barnen tillsammans och var för sig, det händer även andra spännande saker snart. I livet i övrigt.
Eller nog mer träningsrelaterat faktiskt.

Detta är året då jag förverkligar två av mina drömmar. Och även om alla ens drömmar aldrig förverkligas, tycker jag att drömmar fyller en viss funktion bara genom att vars just drömmar.
Men vissa drömmar kanske är lättare än andra att förverkliga.

Två som förhoppningsvis ska bli sanna detta år, är en gammal dröm och en som är betydligt yngre.
Drömmen med flest år på nacken står näst på tur.
Jag ska utbilda mig till personlig tränare.
Med start i april och med distansstudier till en början, kommer jag att förhoppningsvis bli färdig licensierad PT i juli. Känns nästan lite overkligt att det äntligen händer. Att jag ges denna möjlighet och att det klaffar med det övriga livet och familjen.

Att hjälpa andra att hitta glädjen med träning, en stark kropp och en sund livsstil är vad jag hoppas att jag sedan, bland annat, får möjlighet att göra.
Med ett eget litet företag vid sidan av mitt vanliga jobb, kommer det att vara mer som en hobby men oj vad roligt det ska bli.



Jag har redan tjuvstartat lite här i området med gratis cirkelträning för några mammor och det känns jättekul. I lekparken på bilden ovan spenderade vi 1,5 timme tränandes och pratandes i måndag och jag tror att det kommer att bli ännu fler nästa gång.


Den andra drömmen är att springa ett lopp utomlands. Och den drömmen är jag som bäst igång och tränar inför.
Berlin Marathon.

torsdag 27 februari 2014

Tuffa veckan




Jag är nu inne på min fjärde vecka på mitt utformade löpprogram från Andréa.
Nu börjar jag få in rutinen igen med träningsprogram, struktur och framförallt kontinuiteten.
Jag har tyvärr inte riktigt fått till alla pass som planerat, då jag haft halsont och nu i helgen lätt magsjuka, men det handlar bara om några få ynka som jag fått stå över så det är jag ändå nöjd med.

Sakta men säkert märker jag att det händer saker. Kroppen kommer ihåg. Benen blir lättare för varje gång och hela jag känner mig starkare. Skön känsla.
Otålig som jag är vill jag ju gärna ha tydliga framsteg helst på direkten, men då är det bra med den där coachen som talar om sånt jag behöver höra. Om långsiktighet och träning för en skadefri kropp.

Den här veckan är den tuffaste veckan hittills.
Backintervaller, progressivt tempopass och ett lugnare, lätt pass är hittills avverkat och trots att mörkret på kvällstid, när maken kommit hem och det är dags för mig att ge mig ut, inte lockar känner jag mig just nu extremt motiverad och målinriktad.
Inte bara i kroppen alltså som jag nästan är tillbaka till mig själv igen.

Under kvällens progressiva tempopass, 4 km i stegrande fart, 3 km i strax under tröskelfart, och 2 km nedjogg, höll jag mig i 4,55 min/km under 3 km-aren och visst är det trevligt när 4-någonting fart börjar synas på klockan igen.
Kände mig faktiskt lite snabb. Och bättre ska det ju bli.

Imorgon bär det av till gymmet, som jag har längtat, och efter att enbart tränat hemma de två senaste veckorna känner jag mig nästan som om det vore julafton . Tänk vad kul det ska bli att få botanisera ibland alla redskap och vikter.
Till helgen väntar sedan också mitt första riktiga långpass på denna sida graviditeten. Härligt.

söndag 16 februari 2014

Längsta på mycket länge




Den här veckan har jag, förutom ett pass som fick ställas in, fått till träningen som planerat.
Utöver några lätta löppass, styrka och yoga/rörlighet sprang jag i onsdags fartlek i mörkret mellan lyktstolpar och njöt av att kunna trycka på och få känna pulsen rusa . Så kul!
Och jag påmindes om varför jag älskar löpning så mycket.

Det blev även en oplanerad vilodag igår lördag, då jag vaknade med tjock hals och morgonspringet fick ställas in. För sedan var det nämligen fullt upp hela dagen då vår lilla Stella döptes i kapellet bara några hundra meter från vårt hus.
Och när kvällen kom var jag bättre i halsen men helt slut i övrigt och soffan segrade.
Idag stod det 14 km på schemat och med barnvakt hemmavid passade jag på att ta med mig maken och få en date i löparspåret. Det gäller ju att ta tillfället i akt.
I ett för mig lagom tempo just nu, 6 min/km, sprang vi helt enligt plan och väl hemma kunde jag konstatera distansrekord post-graviditet.
Eftersom Stella sov långsov på eftermiddagen passade jag på även göra det där bålpasset med pilatesboll som jag inte fick till i måndags.
Plankor, ryggresningar och övningar för de inre magmusklerna tog där de skulle och sakta men säkert känner jag mig starkare och starkare.
Det kommer att bli bra det här.

måndag 10 februari 2014

Mer av allt


Nu är jag igång. På riktigt. Och så bra det känns.
Har haft det lite motigt ett tag nu, men med ett träningsupplägg och en motivation som åter är på topp, var förra veckan äntligen så som jag vill att en träningsvecka ska se ut.
Dock var ju det ändå en lätt vecka men summerade 33 km löpning, två styrkepass och två pass yoga/rörlighet.
Ser fram emot denna vecka som är snäppet hårdare med 5 löppass varav bland annat ett längre distanspass och ett fartlek såväl som styrka och yoga.
Avverkade veckans första pass idag, lätt distans med Stella i springvagnen, och fick efter detta lite känning i halsen så nu hoppas jag peppar, peppar att det inte blir något mer och att jag kan träna på även denna vecka.
Får därför skjuta på det planerade korta styrkepasset till förhoppningsvis imorgon.

Det är den där sömnen alltså....


tisdag 4 februari 2014

Konsten att springa långsamt

Igår var första passet på Coachens träningsupplägg.
Jag fick ju detta, 10 veckor plus en PT-timme, i födelsedagspresent av maken och känner mig väldigt nöjd över den presenten.
Anledningen till att jag önskade mig det var framförallt att få komma igång bra efter graviditeten men också för att träna rätt och behålla mig skadefri så att jag kan träna på som önskat inför Berlin Marathon.
Jag är ju en sån person som kör allt som oftast 100%, och har svårt att variera intensiteten i löpningen.
Så då är det bra med lite hjälp.
Att springa med hög intensitet och hög puls, det kan jag. No problems.
Och jag är väldigt bra på att ligga i det slitande mellanmjölksläget.
Men att tillåta mig själv att springa långsamt och lätt på de lätta passen, där har jag problem.
Så, att nu ha ett program som tvingar mig till detta och dessutom är så bra planerat med både yoga och styrka, passar mig perfekt.

Så hur gick det då, igår?
Jo, att springa med pulsen runt 65-70%, och dessutom med Stella i springvagnen, visade sig vara betydligt svårare än vad jag trodde. Jag sprang ut i, vad jag tänkte god tid innan föris-hämtningen, men pulsen tvingade ner mig i nästintill gå-tempo( kändes det som) och i uppförsbackarna tvingades jag gå.
Så tiden gick.
Och jag började bli stressad. Inte blev det lägre puls av det.
Men hem kom jag tillslut efter 7 avverkade km med en medelpuls på 73%, och det blev lite bråttom till föris. Ingen dusch och snabbt i med banan och oboy i magen, innan jag hann dit till prick kl.15.

Så jag misslyckades alltså lite med passets pulsmål, men för att vara för att vara mig är det rätt okej ändå. Jag är ju som sagt inte bra på att ta det lugnt.
Men man blir ju bra på det man övar på, sägs det. Så detta kommer jag nog komma underfund med snart.



fredag 31 januari 2014

Vila, återhämtning och nya tag

I måndags vaknade jag med halsont för vad som kändes som femte gången på en månad. På tisdagen utvecklades det till förkylning.
Jag sov två gånger på dagen och åt en väldig massa mat. Av allt.
Fick sedan en god natts sömn till onsdag och vaknade betydligt bättre och förkylningen hade motats bort. Nästintill.

På onsdagen gjorde jag lite yoga/rörlighet, gick promenader, väldigt lätta grejer, och eftersom det sedan kändes fortsatt bra på torsdagen(då jag bland annat träffade den här fina tjejen



över en fika, lunch, promenad och babbel) gjorde jag lite bålstabilitet/träning för de inre magmusklerna på kvällen.

Fyra dagar utan löpning.
Och utan träning. (Eftersom det andra knappt räknas som träning.) Välbehövligt.
Då det cirkulerat den ena efter den andra förkylningen här hemma sista tiden och jag haft lite för få sömntimmar och dessutom glömt att äta så ofta jag behöver, har jag helt enkelt inte varit motståndskraftig och därav knappt haft en enda hel träningsvecka på länge.
Men jag tror dessa fyra dagar gjorde susen.
För under kvällens 5 km kände jag mig lätt och pigg i kropp och ben.



Vilket bådar gott, för på måndag startar vi. Coachen(fikavännen ovan) och jag.
Nu har jag fått mitt träningsupplägg som alltså startar igång på måndag och jag kunde inte vara mer peppad.
Nu blir det springa av. Och även en del styrka och yoga
Det kommer att bli grymt.

söndag 26 januari 2014

Löpbandsvecka

Jag gillar egentligen inte löpband.
Tycker det förtar lite av löpglädjen. Att springa inomhus, på ett och samma ställe, utan att komma framåt och utan att få den där underbara friska luften.
Men ibland är det rätt bra ändå.
Som nu. På vintern med snö och modd på gatorna och med minusgrader i luften. Då det kan vara svårt att få till de där snabba passen ute och löpbandet kan faktiskt skänka lite glädje.

Den här veckan har det, förutom styrka på gymmet två gånger och tabataintervaller på bandet som uppvärmning, blivit två pass på löpbandet. Och ett ute.
I tisdags sprang jag medelhård distans ute med maken, Stella i vagnen och en vän som sällskap.
I torsdags blev det premiär för intervaller och 6x2 min plus upp och nedjogg avverkades på bandet. Så himla kul! Jobbigt såklart, precis som det ska vara.



På fredagen reste vi till Tällberg för firande av pappas 60-års dag och ingen träning hanns med.
I lördags intog jag bandet igen för tabataintervaller som uppvärmning och sedan ett cirkelpass med maken i hotellets gym och idag ett lätt distanspass på 6 km på bandet innan hemfärd.



Kan konstatera att intervaller och snabba pass gör sig betydligt bättre på löpband än de där långsamma, mysjoggarna där man i sakta mak tar sig framåt.
Att springa sakta på löpbandet är ju nästan lite pannbensbyggande:)

tisdag 21 januari 2014

Kliver ut ur det komfortabla

Så gick det en tid igen.
Formulerar blogginlägg i huvudet som sedan rinner ut i sanden. Orken tryter eller andra saker prioriteras. Så just nu uppdateras det inte så frekvent. Men.
Ska förhoppningsvis skriva lite oftare. För jag vill ju. Någonstans går det ju lite hand i hand med inspirationen och motivationen som inte varit på topp.
Men med löpcoachning och andra roliga saker som händer under våren, kan man ju inte bli annat än motiverad.
Dessutom har jag ju något riktigt kul att se fram emot i Berlin i september. Föreställer mig målgången vid Brandenburger Tor och ler.

Vad har jag gjort sedan sist då?
Sprungit med vagnen i snömodden, varit på gymmet och piskat skiten ur mig, insett att det är dags att sluta messpringa och mesträna på gymmet(är ok någon gång ibland men inte allt som oftast), hemmatränat med nya kloten, fått hem dagisbaciller till hela familjen, haft halsont, fortsatt planera hur jag i år ska genomföra och förverkliga min dröm, och njutit av min fina lilla familj såklart.
Men nu får det vara slut på mesandet.
Hejdå latmask.

söndag 12 januari 2014

Födelsedag

Så var jag ett år äldre.
Och innehar nu den eminenta åldern 32 år.
Ingen åldersnoja här inte. Jag befinner mig på en bra plats i livet med världens finaste lilla familj på två barn och make, bor i ett fint radhus, är frisk, kan träna, har mat på bordet, och har fina vänner runt omkring mig.
Det här är också året då jag förverkligar den där drömmen jag haft i många år och hoppas på att ännu en pusselbit i livet faller på plats.
Vad detta är kommer jag att berätta längre fram.




I paken från min lilla familj fanns två kettlebell(nu blir hemmaträningen ännu bättre), body butter, och det bästa av allt, löpcoachning och PT-timme med min kompetenta, fantastiska och fina vän Andréa
Nu blir det springa av!



Mer då? Vi åt kaka så klart. Mamma/mormor kom på besök från Örebro.
Saffranskaka efter recept från bästa Sofy

fredag 10 januari 2014

Med lite tempo i benen

Jodå, igår sprang jag äntligen det första kvalitetspasset sedan förlossningen. Vilket för mig innebar 5 km tempo(tanken var lite lägre puls än snabbdistans) + upp och nedjogg.
Kvällen till ära testade jag också min nya lampa, så jag slipper begränsa mig när det är mörkt. Den fungerade bra och fyllde sitt syfte.



Men passet då?
Efter att ha stängt av klockan av misstag efter 200m, blev uppjoggen missvisande men jag tror det var ca 1,5 km. Sedan drog jag upp tempot.
Jag tog bort fältet för fart på klockan och gick enbart på att hålla pulsen inom tänkt intervall och det var kul och skönt att fokusera på något annat. Det kändes överallt att jag var ovan högre tempo och högre frekvens i steget. För varje km som gick kändes det jobbigare och jobbigare som sig bör och när jag närmare mig slutet av de 5 km var jag rejält trött.
Tryckte nytt lap på klockan som då visade att jag sprungit mina 5 km på 25,59. Inte särskilt snabbt men ändå helt okej för att vara där jag är nu. Eftersom jag inte sprungit varken långt, snabbt eller mycket nu efter förlossningen , hade jag inga förväntningar utan såg detta mer som ett kul test.
Hursomhelst, det bästa var nog känslan ändå.
Känslan att ta ut sig lite, att driva på och utmana mig. Som jag saknat det.

lördag 4 januari 2014

Årets första

Det har varit lugna första dagar på det nya året och nu är magsjukan ett minne blott och jag hoppas att det dröjer låång tid tills vi ses igen.
Jag är dock väldigt glad över att resten av familjen klarade sig undan.

En veckas träningsuppehåll har gjort både kroppen och knoppen otroligt motiverade så igår, när jag kände mig tillräckligt återhämtad, var det dags för årets första träning då bålmusklerna fick sig en omgång.
Med både boll, kettlebell, kroppsvikt och hantel gjorde jag sex övningar á 4 min (tabataform 20s arbete och 10s vila x 8) och blev rejält svettig.







Idag var det dags för första springet.
Pigga ben men tyngre flås gav ändå en fin stund i regnet och skogen.
Med bara mina tankar som sällskap.
8 km som gärna hade fått bli länge.
Ljuvligt.

Nu känns det lite som en nystart och nästa vecka ser jag fram emot att köra igång med mer planerad och strukturerad löpning.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...