fredag 30 november 2012

En annan typ av fredag

Maken hade tagit ledigt idag för att vi skulle få en långhelg och en mysfredag tillsammans.
Planerna för dagen gick om intet när Noel inatt kräktes och visade både magsjuka och förkylningssymtom.
Stackars liten. Så hjälplös och inte kan han uttrycka sig heller.
Dock märkte vi en förbättring efter hand under dagen.
Så vi fick avboka BVC-tiden och planerna och istället blev det hemmamys, långpromenad och yoga.
Rätt mysigt det med.

Idag tog jag vila från löpningen trots att jag hade tänkt ett lite längre pass, då sommarens höftböjarskada gör sig påmind igen.
Bu.
Nu masserar jag och stretchar låret och rumpan och hoppas att det är bättre imorgon, då jag har tänkt mig ett långpass.
Men är det inte det, så får det bli ett rejält hemmastyrkepass istället och sen hoppas på långpass på söndag.
Men vi får se.
Viktigast just nu är att vårt lilla knyte blir bättre och då blir träningen sekundär.



- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 29 november 2012

Snowjogger och en stund med bollen

Med vagnen i högsta hugg, gav jag mig ut på en lugnare jogg på eftermiddagen. Hade nämligen inte räknat med att kunna hålla något vidare tempo idag , med nysnö och vagn på det.
Det gick ändå bättre än förväntat.
Jag utrustade mig med mina Icebugs med dubbar och höll mig sedan på cykelbanor där jag tänkte att det kanske var hyfsad framkomlighet. Vilket det var.
Vissa partier var nästan torra och andra lite mer moddiga och på väg att frysa till is, jag hade nästan räknat med mer snö längs med vägen.
Brydde mig inte om tempo,  utan var nöjd över att jag kunde jogga och inte behövde gå någonstans.

Sprang idag en delvis ny runda och hur jag än försöker variera mina rundor så verkar nästan alla rundor,  som jag i förväg funderar ut,  bli 8 km. Så även idag.
Tittar jag i min träningsdagbok så ser man att merparten av alla löppass den senaste månaden är just 8 km eller där i kring.  Lite lustigt.

Det var rätt skönt att det gick så där jättelungt idag eftersom jag annars har svårt att låta det gå långsamt och ha låg puls. Eftersom jag fortfarande inte börjat med träningsupplägg igen, så är variationen på passen alldeles för dålig just nu. Det blir mest mellanmjölk av passen och nästa vecka, om jag känner mig bättre i höften (ja, just nu verkar det tyvärr som om smärtan från i somras är tillbaka, men mer om det i ett annat inlägg), så hoppas jag kunna komma i gång med mer uppstyrd träning igen. Nu ska det bli ordning på torpet:)

Eftersom jag inte fått till någon styrka än denna vecka, beslöt jag mig för att köra lite core i tabataform.
Sagt och gjort, plankor, ryggresningar, rodd, höftlyft på boll, bollrotation i planka (bollen mellan fötterna i plankpostion och sedan rullar man bollen från sida till sida) och knä till armbåge i planka.
40 välbehövliga minuter in på styrkekontot. 


tisdag 27 november 2012

Ibland är lite inspiration allt som behövs

En morgonjogg som inte blev av(idag heller), fick bli en kvällslöpning istället.
Under dagen kändes det mindre och mindre som om den skulle bli av. Regnet, blåsten och mörkret gjorde mig allt annat än sugen på löpning.
Men det är bland annat i sådana här lägen jag är glad att jag läser träningsbloggar.
För det var flera stycken grymma tjejer som hade gett sig ut i morse trots vädret och då kunde ju inte jag vara sämre.
Och på något sätt är det där där passen som man på förhand tror minst om som överraskar mest och blir kanonpass.
Som det ikväll.
10 km med teknikfokus som gick av bara farten och trots att jag inte hade något som helst tidsmål eller tittade på klockan gjorde jag milen på exakt 50 min.
Och det med en känsla av lätthet i kroppen. Kanske har den senaste tidens vagnlöpningar i terräng givit lite ändå.
Pigg och glad kom jag hem och fortsatte där med triset av ryggövningar med gummiband, hög rodd, låg rodd
och utåtrotation för baksida axel.

måndag 26 november 2012

På begäran: Goda energibollar




Salig var jag när jag första gången fick smaka det som kallas energibollar.
Platsen var på Blogger Boot Camp i april i år och den som hade gjort dessa små, beroendeframkallande bollar och så snällt bjöd mig var Andréa.
Lite blygsamt förklarade hon att hon inte blev så nöjd denna gång, eftersom det tydligen blivit för mycket jordnötssmör.
Men jag var såld. Givetvis ville jag ha receptet.
Hon hade höftat fram mängderna men gav mig ingredienserna.

Jag gick hem, höftade och la till några ingredienser som jag gillar.
Så nu finns det ofta bollar i min kyl som får agera kaffetillbehör, mellis, allmän energihöjare och igår kalasfika.
Så Karin, på din begäran i  bloggen - här kommer ingredienserna.

Cashewnötter
Torkade aprikoser
Jordnötssmör (den ekologiska varianten utan en massa socker)
Mandlar
Solrosfrön
Ekologiskt vanlijpulver
Raw cacaonibs
Kokosolja

Om du vill kan du blötlägga nötterna så blir de lättare att mixa.
Mixa allt i mixer och rulla sen i kokosflingor.
Voilá!

söndag 25 november 2012

En kalasdag




Firandet av vår nyblivna 1-åring
fortsatte idag med ett barnkalas för Noels kompisar.
Bland annat hade vi besök av både Karin med familj och Andréa och hennes son.
Allt som allt var det sju barn med föräldrar och det var verkligen full rulle.
Det var jättekul att se alla barnen här, och givetvis våra vänner med, och dagar som denna känner man sig lite extra glad och tacksam över dem som finns i våra liv.
Efter att ha fixat två kalas på två veckor, är det nu en lugn kväll i soffan som gäller.

Tro det eller ej hann vi faktiskt även med en vagnjogg i förmiddags, hela lilla familjen.
8 km fick det bli i bekvämlighets-tempo och det var riktigt mysigt att få sällskap av maken.



Jag hade egentligen hoppats hinna med ett långpass denna vecka men varken tid eller ork i kroppen fanns där.
Well, jag nya tag och siktar på ett långpass i skogen nästa helg.
Då hoppas jag att jag känner mig piggare i kroppen och inte som nu, lite halvkrass.
Kan trots allt summera en bra träningsvecka med 4 löppass, två styrkepass och en yoga.
Så önskar jag att det kunde se ut varje vecka, helst kanske minst ett löppass till, och det är en bra fördelning av träningsmängden för mig.

Nej, nu ska laxen in i ugnen och sen, sen blir det soffan.
Ha en skön söndagskväll!

fredag 23 november 2012

Upp och ut




Fick en möjlighet imorse att kunna få komma ut på springtur när solen gått upp och det börjat ljusna. Klart man tar den.
Så strax innan 8 satte jag igång Garmin och gav mig iväg.

Fartlek i skogen hade jag tänkt mig.
Sprang de knappa 2 km till spåret och började sedan med en fartökning. Hade tänkt mig att km 3 skulle springas i 5,10-tempo. Snabbt för att vara morgon och jag just nu.
Jag är ruskigt medveten om min kapacitet på morgonen och dessutom i terräng. Det är inte min starkaste träningsstund på dagen om jag säger så.

Hursomhelst, den första ökningen och km gick i 5.00-tempo och jag blev genast mer positiv.
Men där tog det stopp.
Fortsatte sen med en till längre och två kortare fartökningar men hade svårt att ta mig under 5-tempo. Slet på sista och fick där till 4,40- någonstans.
Men det är svårt att tänka tempo när det dyker upp backar bakom varje sväng. Försöker jag hålla uppe tempot går jag mig lätt stum. Kanske bättre att fokusera på tid.

Trots allt var jag rätt nöjd med dagens pass när jag efter knappt 10 km var hemma igen.
Jag är helt ok med att inte vara i något som kan kallas bra form konditionsmässigt för tillfället eftersom det ju inte är nu som jag ska vara som snabbast.
Lite mer uppbyggnadsträning och km-nötande är vad jag behöver för närvarande.
Sen får jag gärna få bli snabbare igen.

torsdag 22 november 2012

Och så en lugn stund





Mattan är framrullad, dvdn är igång, den lilla är nattad och bullarna jäser för fullt.
Nu- en välbehövlig yogastund.

tisdag 20 november 2012

Ett helt år

Idag för exakt ett år sedan föddes vår son, Noel.
Då jag var  nedsövd när han föddes fick jag inte träffa honom (förutom den ynka minuten efter några timmar) förrän ett dygn senare.
(Det finns lite mer läsning om den där förlossningen under etiketten förlossning till höger här i bloggen.)

Så mycket har hänt sedan den där dagen för ett år sedan.
Jag gör som Sofy och sammanfattar lite om vad som hänt på det här året.

Jag har blivit mamma och vi har blivit föräldrar, det bästa och största hittills i livet.
Jag och Noel har repat oss och återhämtat oss sen den dagen och mer därtill.
Jag är i bättre form än på många år, även om vikten inte säger så mycket väger jag några kilon mindre nu än innan graviditeten.
Jag snabbare än någonsin. Jag har satt personligt rekord på alla distanser jag sprungit detta år, jag har sprungit mitt första marathon, jag har upptäckt att hemmaträning kan var minst lika effektiv som gym-träning.och jag har fått bättre insikt om min kosthållning och äter nu med bra kännedom om vad jag stoppar i mig.

Under detta år började jag också blogga, äntligen, efter att ha funderat på det i några år:)
Jag har fått flera nya bekantskaper, jag har flyttat till radhus långt bort från stan, jag har lärt mig att älska promenader tack vare att  man har en liten skatt i en vagn framför sig, varit skadad och blivit kry igen, lärt mig att man klarar sig på 4 timmars upphackad sömn per natt ganska länge, haft magsjuka big time och varit på träningskonvent där man tyckte att jag var en glädjespridare och där jag stod i över 5 min i plankan, förbättrat mitt tålamod och skrattat mer än någonsin. Detta bland annat.

Men det bästa av allt, jag har fått lära känna en speciell person. Vår son. Varit med när han upptäcker världen och sin kropp och lär sig bemästra nya färdigheter.
Det finns inget i världen som slår det.
Grattis på födelsedagen Noel!

måndag 19 november 2012

Kvällsmeditation




Med en ljudbok i lurarna och en längtan efter lugn löpning, blev kvällens pass precis så bra som jag hade hoppats.
Lugn, meditativ löpning i 8 km med fokus på återhämtning.
Om det fortsätter så här mörkerrädslan är snart botad.

söndag 18 november 2012

Härliga helg!


Började lördagen med 7 km löpning med vagnen. Skönaste starten!


Sen var det dags för gästerna att komma för att fira vår ett-åring(på tisdag). Vi bjöd på pajer, lax, sallad, tårta och bullar. Ingen bild, men gott var det i alla fall.






Söndagen började med lite sovmorgon följt av en lång promenad runt sjön med fikastopp medan Noel sov middag i vagnen. 
Mys och middagssov följdes sen av 40 min ben och core-pass i vardagsrummet. 
Tiden går så fort när man har det bäst.



fredag 16 november 2012

torsdag 15 november 2012

Nygamla dojor, skavsår och en förmiddagsdröm




Eftersom maken jobbade hemma idag, kunde jag passa på och bege mig ut i spåret innan frukost och i bästa tänkbara springväder.
Riktigt taggad och förväntansfull.
När jag funderade på dagens skoval, kom jag och tänka på mina terrängskor Salomon Speedcross som jag köpte på rea i vintras och kanske använt två gånger.
Nu skulle de verkligen komma till sin rätt.
Vägen dit, ca 2 km, är dock på asfalt och visade sig inte riktigt passa ihop med skon. Skavsår under vänster fot började redan där komma och förvärrades sedan efterhand. Mindre bra. Desto bättre var spåret, känslan och farten. Jag trivs verkligen i terrängspåret och gillar utmaningarna som det ger. Nu vet jag ju i och för sig inte hur det ser ut bakom nästa sväng, men snart kommer jag nog kunna alla spår bättre och kunna disponera mig på ett annat sätt.






Hög puls blev det ju såklart in emellanåt men jag hade ett bra driv i steget och försökte tänka teknik såväl uppför som på flacken. Vilket då genast resulterade i en fart runt 4,50 min/km. Måste jobba mer på tekniken med andra ord.

Väl hemma visade sig en vattenblåsa modell större under foten, men det gjorde inget för när löpning är som bäst glömmer man lätt sånt.

Modiga ben i elljusspåret


Titta, jag vågade.
Gav mig ut när mörkret började falla och sprang till elljuspåret på pigga och glada ben och kände mig för dagen väldigt modig.
Om det nu berodde på att jag hade Noel med mig i vagnen vet jag inte, men det var faktiskt ganska trevligt där i skogen.
Även om det inte hade hunnit bli kolsvart ännu, var det rätt mörkt där i skogen men jag kände mig rätt trygg då jag mötte både gångare och andra löpare på den där 2,5 km-aren.
När jag hade kommit varvet runt,  sprang jag vidare hemåt och kände att jag hade tagit ett kliv framåt vad det gäller att komma över den här rädd-för-att-springa-i-mörker-rädslan.
Även om jag inte kommer att springa i skogen så mycket när det är mörkt fortsättningsvis, så var detta bra eftersom det sen kändes lättare att springa där det var mer civilisation.
Om ni förstår vad jag menar? Det är liksom värst i skogen, och idag kändes tom med det bra. Efter 
Jag har hopp om att springglädjen kan växa sig stark även i mörker.
Hemma igen, liite modigare just för dagen i alla fall

tisdag 13 november 2012

Hur gick det då med målen för året?

I början av det här året, när jag fortfarande inte hade kommit igång med träningen och löpningen igen efter förlossningen, satte jag upp några mål som jag hoppades kunna klara av under året.
Något att träna mot och för.
För det är då jag tränar som bäst. När jag har ett konkret mål att se fram och sikta emot.
Och trots att året inte är slut än, så kan jag redan sammanfatta resultaten av årets satta mål.
Det eftersom inga fler lopp ska springas i år och de övriga,  ej springrelaterade målen,  vet jag redan att jag inte klarat.
Så, så här ser det alltså ut

1) Första målet var att komma tillbaka i bra form efter graviditet och förlossning- Check
Gick faktiskt snabbare än vad jag hade hoppats på. Hade turen att mitt kejsarsnitt inte gav mig några komplikationer, vilket gjorde att jag både kunde börja styrketräna lätt och jogga efter 2 månader.

2) Genomföra Jubileumsmarathon 14 juli - Check
Eftersom jag hade turen att kunna springa relativt snabbt och förutom lite foglossning som spökade och ett ömmande ärr, kunde jag komma igång med löpning och successivt trappa upp den ju närmare det led.
Att jag sedan kunde genomföra mitt första marathon på 3:39:54,  8 månader efter mardrömsförlossningen
är något jag för alltid kommer att vara stolt över och bära med mig. En känsla att ingenting är omöjligt.
Läs om min upplevelse här.
Såhär glad kan man vara när man sprungit!


3) Springa milen sub 47 min -Check
Jag hade aldrig tidigare sprungit milen under 48 min, när jag i maj i år och på årets första lopp sprang in på 46:29 min och med en känsla att det fanns mer.
Lyckan var obeskrivlig och nu börjar jag nästan tro att det var en massa amningshormoner som bidrog. För så där lätt har det inte känts sedan dess.
Storyn finns att läsa här.

4) Springa milen under 45 min 
Eftersom jag nådde mitt milmål redan första tävlingen, satte jag nu ribban högre och tänkte att under 45 min skulle jag kunna klara innan årets slut. Men eftersom jag blev skadad efter maran och inte kunde springa Hässelbyloppet i oktober,  där det var tänkt att det skulle ske, blev det tyvärr fail på detta .
Men nästa år, då ni!

5) Springa halvmaran sub 1,44 -Check
Nästan det jag är mest stolt över förutom maran då. Trots en envis skada och därav tappad träning och form. lyckades jag med envis mensvärk dessutom, kriga mig till ett nytt pers med nästan 4 min.
Hur det gick det fattar jag fortfarande inte.
Läs och se om ni blir kloka på det här.

6) Springa 5 km sub 22 min - Check 
På Parloppet och i lag med Andréa lyckades jag med råge klara målet. 21,30 min blev på den lite kuperade banan och inte nog med att det blev ett nytt pers, som en bonus kom vi som lag 5:a i damklassen och fick ett bra pris.
Här finns den lilla läsningen.

7) Styrketräna minst två gånger i veckan
Nej, det har jag faktiskt inte klarat av. Men hösten varit bra och jag klarat det  i stort sett varje vecka. Men våren och sommaren var sämre. Tyvärr. Jag måste bättra mig om jag vill bli snabbare och starkare. Framförallt är det bål och ben som ska stärkas. Skärpning!

8) Yoga 1 gång i veckan
Nej, inte den heller. Fastän jag vet hur bra min kropp mår av yoga, hur stark och smidig jag känner mig och hur välmåendet ökar och stresshormonerna minskar, har jag så svårt att prioritera detta. Löpningen går liksom före i alla lägen.
Men jag ger inte upp. 
Och en gång i månaden är bättre än inget. Ungefär så har det sett ut.

Ja, man märker ju vad jag lägger fokus på. Men mål inom annan träning gör ändå att jag försöker skärpa mig och bidrar till sitt ändå.
Är på det stora hela nöjd och det är ju ändå löparmålen som jag helst ville uppnå och det klarade jag sånär som på det efterhand hårdrare uppsatta milmålet.
Det är ju ett nytt år snart. 
Nytt år, nya mål







måndag 12 november 2012

Stoppa tiden tack!

Under dagens löptur med vagnen där en sovande Noel låg och som avverkades i bästa möjliga höst/vinterväder slog det mig- snart är det slut.
Om 7 veckor, efter årsskiftet,  byter jag nämligen den lugna, mysiga tillvaron som föräldraledig mot jobb igen och ju närmare det lider desto mer verkligt blir det att jag faktiskt ska gå till jobbet igen.
Mysiga vagnjoggar under dygnets ljusa timmar är bara en av många saker jag kommer att sakna.
Men framförallt, jag kan inte förstå hur mycket jag kommer att sakna Noel om dagarna.
Men nu är det dags att lämna över till maken och jag vet att de kommer att få det minst lika mysigt som vi har haft det.
Och nog känns det som om var sak har sin tid.

Stretch i solen på verandan, lyckliga jag.

Såklart känns det också spännande att gå tillbaka till den "vuxna" världen och kunna göra nytta på annat sätt, men fram tills dess ser jag verkligen till att utnyttja tiden som är kvar här hemma.
Och när jag tittar på Noel eller som tex som idag under den fantastiskt fina löpturen, önskar jag ibland att man kunde stoppa tiden.
För det här året har varit det bästa året i mitt liv.

söndag 11 november 2012

På resande fot

Vänskapsrelationer måste vårdas ömt precis som en kärleksrelation.
Det handlar om att prioritera ibland och ge bränsle till relationen för att den ska fortsätta.
Det är vad jag har gjort den här helgen. Vårdat en härligt, lång vänskap.
Jag har besökt en av mina äldsta vänner som bor i Norrköping.
Vi har pratat, mys, promenerat och bara varit.
Underbara A, tack för att jag får vara din vän och finnas i ditt liv.

fredag 9 november 2012

Små, korta pass

Jag tittade i träningsdagboken för september, oktober och det som gått av november och jag såg en tydlig trend.
De längre passen över timmen och över är få och räknade på en hand.
Det är tydligt att jag efter maran i juli föredragit att springa och träna kortare pass. Träningsmängden har minskat och så även kilometerantalet.
Fast det är i och för sig inte så konstigt med tanke på att jag inte marathontränar just nu.

En stor förklaring är också givetvis mina skadebekymmer, men motivationen för längre pass när jag varit frisk och skadefri har liksom inte funnits där.
Det har varit flytt, förkylning och ibland motivationsbrist.
Men jag hoppas att den kommer åter och så länge roar jag mig med det som jag föredrar just nu.



Som idag, en vagnlöpning på 8 km. Och det hann bli mörkt idag också.

onsdag 7 november 2012

För jag ska springa i neon...





Trotsade mörkret och rädslan och gav mig ut på en kvällsrunda.
Iklädd neon. För det gäller ju att synas, eller hur?
Försökte springa på upplysta vägar och cykelbanor, men känner inte till omgivningarna så bra ännu och mörkret gjorde det ännu svårare då jag irrade bort mig vid några tillfällen.
Sprang parallellt med ett elljusspår ett tag som jag velat testa. Ska ta reda på hur långt det är och sedan inhandla pannlampa och lite mod.

Vet inte hur långt det blev idag då Garmins batteri var urladdat när jag skulle ge mig iväg.
Men en klocklös tur är likväl en tur och nästa gång vågar jag mig förhoppningsvis på en lite längre runda.
Kanske till och med i skogen.

tisdag 6 november 2012

Intervaller med vagnen fick det bli

Nu är jag hyfsat återställd i vaden efter bristningen för en månad sedan (känns dock ibland lite stelt på morgonen), och jag börjar känna mig redo att testa både längre distanser igen och mer fart.
Den längre gjorde jag ju i söndags och det kändes bra i vaden. 
Att det kändes så pass bra gjorde mig lite modigare och djärvare, så igår bestämde jag mig för att springa intervaller.
Var väl minst 1 månad sen sist.
Löpning på kvällstid finner jag motigt just nu, mest pga att jag saknar pannlampa och att vi har en masse att göra här hemma när Noel somnat.
Från dagens snabb-promenad

Så det fick helt enkelt bli intervaller med springvagnen på den längsta och plattaste raksträckan jag hittat här i mitt nya område.
Det hann dock ändå bli mörkt och börja regna, så det blev mörkerlöpning ändå:)
600 m mätte jag sträckan till och jag bestämde mig snabbt för 5 st, då jag är lite ringrostig.
600m x 5 med 40 s vila emellan.
De första tre kändes kanon men sen kom den där släggan och jag fick slita hund de sista två.
Så det där jämna tempot uteblev men den bästa gick i 4,09 min/km -tempo och den sista(och sämsta) gick i 4,23 min/km -tempo.
Var faktiskt första gången jag sprang intervaller med vagnen och även om det var svårt att ha någon som helst teknik, så blev ju jobbet gjort och jag var rejält trött efteråt. Så skönt att känna den där känslan igen.
Som om man har blåst ut kroppen ur kroppen, om ni förstår vad jag menar.

Förutom en snabb promenad runt sjön, 8 km, idag tog jag mig i kragen och fick till 25 min core-träning i tabataform här på kvällen.
Russian twist, ryggresning, diagonallyft, planka med fötter på boll, bollindrag (ben mot mage och rumpan upp mot taket), höftlyft, dynamisk sidoplanka med knä mot armbåge i "vilan".

Nu är det snart dags att skärpa med löpningen igen om jag ska nå mina mål som jag så gärna vill.
På något sätt känns det som om jag snart får sluta leka (mysvagnjoggar) och  börja underkasta mig lite hårdare och mer strukturerad löpning igen.
Men det får nog bli nästa vecka, först ska jag inhandla en pannlampa.

söndag 4 november 2012

15 km terrängflås




Nu har vi bott här i två veckor och jag har än så länge bara sprungit 2,5 km-slingan i skogen.
Dåligt.
Eftersom jag inte äger en pannlampa, är det ingen bra idé att springa dit på kvällen eller morgonen.
Och 15 km terräng med vagnen lockar inte.
Så idag var det äntligen dags för en längre runda i terrängen och spåret, då jag kunde ge mig ut i dagsljus.

Ja, nog kände jag att jag levde.
Upp och ner hela tiden kändes det som och bitvis rätt lerigt.
Pulsen var hög och benen sega i uppförsbackarna. Vågade inte titta på klockan, då jag tänkte att jag skulle bli stressad av det låga tempot.

Till spåret, 10 km (eller 10,5 enligt skylten) och hem gav sammanlagt 15 km.
Vilket är det längsta jag sprungit sedan Stockholm Halvmarathon 15 september.
Trots att det bitvis kändes som om jag stod still, blev medeltempot ändå 5,25 min/km.
Bra för att vara en terräng-nybörjare som mig.

fredag 2 november 2012

Spalyx med gymbesök




Idag firar jag och maken 9 år tillsammans, så vi passar på att lyxa till det med lunch på stan, spabesök och hotell.
På spa:t finns även ett gym som vi gick loss på. En timmes intensiv träning unnade vi oss, innan det var dags för frukt och bad på taket.















Ser fram nu fram emot att få sova ut imorgon och sen äta god hotellfrukost.
Ha en fin kväll!

Kort och intensiv hemmaträning

Vissa dagar är det svårare än andra att ta sig för den där hemmaträningen.
Eftersom jag inte har något gymkort, får styrketräningen förläggas hemma. Och då gäller det att ha disciplin.

Även om jag var sugen på träning hade jag ingen fantasi att bygga ihop ett bra pass, så därför tog jag inspiration från Lofsan och hennes facebookgrupp och gjorde ett 400-pass.
50 repetioner av varje övning i en följd och detta görs på tid.
Kolla in detta och pröva:

50 burpees
50 armhävningar
50 benböj
50 saxhopp i planka
50 benböjshopp
50 knä till armbåge i planka
50 tricepshävningar
50 utfall bakåt(vartannat ben)

Mjölksyran sprutade och jag trodde hjärtat skulle hoppa ut ur halsen!
Gjorde därefter några raka plankor och hade på de dryga 20 minuterna fått en supereffektiv träning.

Och idag känns träningsvärken av både här och var:)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...