En timme med Katarina Woxnerud

Idag blev vår Stella sju månader. Sju månader. Helt ofattbart. Så självklart att hon alltid funnits hos oss men det känns också som att det ganska nyligen var den 16 september 2013. Dagen då hon plockades ut från min mage och jag fick upp henne på bröstet medan de sydde igen mitt det som var mitt andra kejsarsnitt.

Eftersom det nu gått sju månader sedan graviditeten, och jag på sista tiden haft lite ont i ländryggen troligtvis pga svaga djupa magmuskler, kollade jag häromveckan hur läkningen av mina magmuskler
fortskridit.
Och upptäckte till min förtvivlan att jag fortfarande har en diastas(magmuskeldelning) på ca 2 fingerbreddar en liten bit ovanför naveln.
Förvisso en helt vanlig storlek på delning, men ändå.
Eftersom den efter förra förlossning gick ihop nästan direkt, hade jag nästan räknat med att den vid det här laget skulle ha läkt.
Dumt.






Jag har, som många andra nyblivna mammor, tragglat med den fantastiska Mammamage-appen skapad av Katarina Woxnerud men slarvat i vardagen och nog inte alltid utfört övningarna på rätt sätt.
Så med lite panik i sinnet och med pågående löpträning och PT-utbildning inom kort, mailade jag Katarina herself och bad om hjälp.
Igår var det äntligen dags och jag blev nästan lite starstruck:)

Hon kände, kontrollerade och konstaterade samma som mig, men att distasen med stor sannolikhet skulle läka ihop med mer träning. Jag har bra kontroll på de djupa magmusklerna och kan sluta diastasen helt i fyrapunktsstående.
Bra utgångsläge i alla fall.

Vi gjorde nya övningar som blev aha-upplevelser för mig och som verkligen gav mig träningsvärk idag, vi pratade om vikten av att information om diastas och de djupa magmusklernas betydelse kommer ut till allmänheten och till barnmorskor och hon gav tips och råd om både lyftteknik och springa med vagn-teknik.
Jag hade kunnat hålla på hela kvällen hos henne och efter vår timme tillsammans kände jag mig full av energi och peppad på fortsatt träning av den djupa magmuskulaturen.

Tuffa veckan

Jag är nu inne på min fjärde vecka på mitt utformade löpprogram från Andréa.
Nu börjar jag få in rutinen igen med träningsprogram, struktur och framförallt kontinuiteten.
Jag har tyvärr inte riktigt fått till alla pass som planerat, då jag haft halsont och nu i helgen lätt magsjuka, men det handlar bara om några få ynka som jag fått stå över så det är jag ändå nöjd med.

Sakta men säkert märker jag att det händer saker. Kroppen kommer ihåg. Benen blir lättare för varje gång och hela jag känner mig starkare. Skön känsla.
Otålig som jag är vill jag ju gärna ha tydliga framsteg helst på direkten, men då är det bra med den där coachen som talar om sånt jag behöver höra. Om långsiktighet och träning för en skadefri kropp.

Den här veckan är den tuffaste veckan hittills.
Backintervaller, progressivt tempopass och ett lugnare, lätt pass är hittills avverkat och trots att mörkret på kvällstid, när maken kommit hem och det är dags för mig att ge mig ut, inte lockar känner jag mig just nu extremt motiverad och målinriktad.
Inte bara i kroppen alltså som jag nästan är tillbaka till mig själv igen.

Under kvällens progressiva tempopass, 4 km i stegrande fart, 3 km i strax under tröskelfart, och 2 km nedjogg, höll jag mig i 4,55 min/km under 3 km-aren och visst är det trevligt när 4-någonting fart börjar synas på klockan igen.
Kände mig faktiskt lite snabb. Och bättre ska det ju bli.

Imorgon bär det av till gymmet, som jag har längtat, och efter att enbart tränat hemma de två senaste veckorna känner jag mig nästan som om det vore julafton . Tänk vad kul det ska bli att få botanisera ibland alla redskap och vikter.
Till helgen väntar sedan också mitt första riktiga långpass på denna sida graviditeten. Härligt.

Vila, återhämtning och nya tag

I måndags vaknade jag med halsont för vad som kändes som femte gången på en månad. På tisdagen utvecklades det till förkylning.
Jag sov två gånger på dagen och åt en väldig massa mat. Av allt.
Fick sedan en god natts sömn till onsdag och vaknade betydligt bättre och förkylningen hade motats bort. Nästintill.

På onsdagen gjorde jag lite yoga/rörlighet, gick promenader, väldigt lätta grejer, och eftersom det sedan kändes fortsatt bra på torsdagen(då jag bland annat träffade den här fina tjejen



över en fika, lunch, promenad och babbel) gjorde jag lite bålstabilitet/träning för de inre magmusklerna på kvällen.

Fyra dagar utan löpning.
Och utan träning. (Eftersom det andra knappt räknas som träning.) Välbehövligt.
Då det cirkulerat den ena efter den andra förkylningen här hemma sista tiden och jag haft lite för få sömntimmar och dessutom glömt att äta så ofta jag behöver, har jag helt enkelt inte varit motståndskraftig och därav knappt haft en enda hel träningsvecka på länge.
Men jag tror dessa fyra dagar gjorde susen.
För under kvällens 5 km kände jag mig lätt och pigg i kropp och ben.



Vilket bådar gott, för på måndag startar vi. Coachen(fikavännen ovan) och jag.
Nu har jag fått mitt träningsupplägg som alltså startar igång på måndag och jag kunde inte vara mer peppad.
Nu blir det springa av. Och även en del styrka och yoga
Det kommer att bli grymt.

Löpbandsvecka

Jag gillar egentligen inte löpband.
Tycker det förtar lite av löpglädjen. Att springa inomhus, på ett och samma ställe, utan att komma framåt och utan att få den där underbara friska luften.
Men ibland är det rätt bra ändå.
Som nu. På vintern med snö och modd på gatorna och med minusgrader i luften. Då det kan vara svårt att få till de där snabba passen ute och löpbandet kan faktiskt skänka lite glädje.

Den här veckan har det, förutom styrka på gymmet två gånger och tabataintervaller på bandet som uppvärmning, blivit två pass på löpbandet. Och ett ute.
I tisdags sprang jag medelhård distans ute med maken, Stella i vagnen och en vän som sällskap.
I torsdags blev det premiär för intervaller och 6x2 min plus upp och nedjogg avverkades på bandet. Så himla kul! Jobbigt såklart, precis som det ska vara.



På fredagen reste vi till Tällberg för firande av pappas 60-års dag och ingen träning hanns med.
I lördags intog jag bandet igen för tabataintervaller som uppvärmning och sedan ett cirkelpass med maken i hotellets gym och idag ett lätt distanspass på 6 km på bandet innan hemfärd.



Kan konstatera att intervaller och snabba pass gör sig betydligt bättre på löpband än de där långsamma, mysjoggarna där man i sakta mak tar sig framåt.
Att springa sakta på löpbandet är ju nästan lite pannbensbyggande:)

Kliver ut ur det komfortabla

Så gick det en tid igen.
Formulerar blogginlägg i huvudet som sedan rinner ut i sanden. Orken tryter eller andra saker prioriteras. Så just nu uppdateras det inte så frekvent. Men.
Ska förhoppningsvis skriva lite oftare. För jag vill ju. Någonstans går det ju lite hand i hand med inspirationen och motivationen som inte varit på topp.
Men med löpcoachning och andra roliga saker som händer under våren, kan man ju inte bli annat än motiverad.
Dessutom har jag ju något riktigt kul att se fram emot i Berlin i september. Föreställer mig målgången vid Brandenburger Tor och ler.

Vad har jag gjort sedan sist då?
Sprungit med vagnen i snömodden, varit på gymmet och piskat skiten ur mig, insett att det är dags att sluta messpringa och mesträna på gymmet(är ok någon gång ibland men inte allt som oftast), hemmatränat med nya kloten, fått hem dagisbaciller till hela familjen, haft halsont, fortsatt planera hur jag i år ska genomföra och förverkliga min dröm, och njutit av min fina lilla familj såklart.
Men nu får det vara slut på mesandet.
Hejdå latmask.

Årets första

Det har varit lugna första dagar på det nya året och nu är magsjukan ett minne blott och jag hoppas att det dröjer låång tid tills vi ses igen.
Jag är dock väldigt glad över att resten av familjen klarade sig undan.

En veckas träningsuppehåll har gjort både kroppen och knoppen otroligt motiverade så igår, när jag kände mig tillräckligt återhämtad, var det dags för årets första träning då bålmusklerna fick sig en omgång.
Med både boll, kettlebell, kroppsvikt och hantel gjorde jag sex övningar á 4 min (tabataform 20s arbete och 10s vila x 8) och blev rejält svettig.







Idag var det dags för första springet.
Pigga ben men tyngre flås gav ändå en fin stund i regnet och skogen.
Med bara mina tankar som sällskap.
8 km som gärna hade fått bli länge.
Ljuvligt.

Nu känns det lite som en nystart och nästa vecka ser jag fram emot att köra igång med mer planerad och strukturerad löpning.

Sista dagarna på året

God fortsättning på er!
Det blev en veckas bloggpaus. Inte planerat men det har varit fullt upp och bloggen har kommit långt ner på listan.
Hoppas ni haft en bra och skön jul.
Vi har firat julen i Örebro hos släkten. Stellas första jul och Noels tredje.
Med fullpackad bil och krassliga barn(stackars Noel fick feber på kvällen innan och under natten) gav vi oss i väg på julafton, efter att ha haft morgonmys med både strumpklappar och julegröt.
Träningskläderna var självklart nedpackade och jag kunde glädjas åt en ny hett efterlängtad löparjacka som låg i strumpan och som självklart fick följa med på resan.

Dagarna har fyllts med träffar med både familj och vänner och har nästan gått i ett. Förutom juldagen, då vi mest mös runt, var ute på löprunda och lekte med de nya julklapparna.
Både Noel och Stellas förkylningar blev återigen sämre och nätterna har varit en utmaning.
Och sömn har jag alltså tyvärr inte prioriterat
Så nu verkar även jag ha fått en släng av bacillerna.
På det superlugna löppasset i fredags var pulsen jättehög och trots att jag nästan gick fick jag inte ned pulsen.

Prövade lite styrka utomhus igår som resulterade i rejäl träningsvärk idag, men tyvärr även halsont och nu väntar nog minst två dagars träningsvila.
Kan dock glädjas åt en hel del träning ihop med kära maken, två löppass, ett styrkepass och ett yoga/rörlighet hann vi med och det är ju verkligen lyxigt att få möjligheten att träna tillsammans.

Nu har det vänt

Den tunga, motiga känslan jag haft i löpningen den senaste veckan är äntligen borta.
Förmodligen var det en förkylning som fanns i kroppen men aldrig bröt ut.
Tack för det.

I torsdags sprang jag någon typ av light-fartlek, med några korta fartökningar på 200m. Mest för att hitta lite fart i benen igen.
Och det kändes riktigt bra.
Gav mig tron tillbaka att jag är på väg framåt och att det finns därinne någonstans.

Idag var jag på gymmet och kände faktiskt likadant.
Lite starkare och lite piggare än sist.
Chins i gummiband, latsdrag och cirkelträning.
Hade noll inspiration och motivation idag när jag till slut kom iväg till gymmet, så jag hittade ett cirkelpass á la Lofsan på videofyme som jag körde och med ens kändes allt plötsligt så mycket roligare.






Nu är det bara några få dagar kvar till julafton och vi ska i år åka iväg till släkten och fira.
Julbak, klappinslagning, sista minuten-klappar, städning och packning ska hinnas med.
Och så lite träning.
Tur att jag fick en rejäl sovmorgon imorse till 12. Välbehövligt.

Detta var ju årets mörkaste dag, nu har det vänt och vi går åter mot ljusare tider.
Sådär ja.

24 minuter i hallen

6 övningar x 4 minuter.
Tabataform 20s arbete och 10s vila. Överkroppsfokus.
Det var väl spenderade minutrar nu på kvällskvisten med några redskapen i hallen.

Rodd i TRX
Tricepspress i TRX
Ryggresningar på boll
Hantellyft år sidan och fram
Sidoplanka
Diagonallyft

Förutom detta har även 15 minuter ägnats åt Mammamage idag och trots att mitt gymbesök uteblev, blev det rätt bra ändå.
Så går det när man sover till 10.30.

Ja, vi har det onekligen rätt bra med sömnen just nu.
Stella har sedan hon var ca 6 veckor oftast bara ätit en gång per natt innan det är dags att gå upp vid 7 och har den senaste veckan börjat sova ännu längre, ca 6 timmar i sträck.
Eftersom hon är vaken mycket på kvällen och laddar upp med mat, så är hon ordentligt sovsugen när det är dags för oss att gå och lägga oss.
Vilket jag är väldigt glad över.
Så inatt var det nytt personligt sömnrekord för henne.
Från 24 till 8 sov hon i ett sträck och vaknade vid 8 för att äta då jag ammade henne och mig till sömns igen. Vi vaknade vid 10.30, då jag vaknade av den gladaste bebisen man kan tänka sig. För det är hon verkligen. Glad och nöjd mest hela tiden.
Jag inser att vi nog inte kommer att ha det så här bra hela tiden, men för att ha en bebis på snart tre månader är det över förväntan.
Tacksamheten över detta.
Den är stor.

Hela vägen fram

2 december.
Dagen då jag äntligen sprang hela vägen.
5,2 km. Visst blev det lite tungt i uppförsbackarna där jag fick gå några steg in emellanåt, men annars, vilken känsla.
Trots mörker och huvudvärk, var motivationen på topp och benen pinnande på precis som önskat.
Strax över 6 min-tempo. Flåsigt men inte jättejobbigt.
Däremot alldeles underbart:)

Benen kändes starka och jag har ingen träningsvärk idag. Vilket jag säkert kan tacka styrketräningen för.
Tack vare mitt nya gymkort känns styrkan rolig igen och inspirerar och motiverar mig att bli starkare.
I söndags körde jag ett pass för hela kroppen och träningsvärken gav sig till känna både här och där.
Jag fortsätter att bygga upp kroppen, och framförallt bålstyrkan framöver då den lämnar mycket att önska.
Med en stark kropp finns alla förutsättningar för att lyckas med mina mål för springåret 2014.

Framsteg

Veckan som gått har i träningsväg hittills bjudit på tre jogg/promenader, ett kort yoga-pass, några Mammamage-pass och tyvärr ynka 15 min(det var någon som vaknade halvvägs in i passet) styrka.
Då Noel har varit hemma från föris hela veckan, förkyld, har det inte blivit någon träning dagtid. (Ja, förutom i måndags då när maken var hemma.)
Ingen av dem gillar att titta på när mamma tränar(vilket jag förstår:)), och att få båda att sova i vagnen synkade är inte heller helt lätt. Förutom när jag promenerar då.
Så promenader med dubbelvagnen har det blivit några.

Har haft svårt att släpa mig iväg till gymmet när maken kommit hem, utan har istället längtat ut i friska luften med mina egna tankar som sällskap och benen som bara springer bättre och längre nu.



För både onsdagens och kvällens jogg/promenad innebar 7 min jogg och 3 min gång varvat.
Och vet ni, idag kändes det för lätt. Så nästa gång ökar jag på jogg-avsnittet ytterligare. Och snart är jag nog redo att springa hela sträckor.
Ca 6-8 km har rundorna varit, så 2 mil har jag skrapat ihop i veckan. Utöver vanliga promenader, som jag inte räknar som träning utan mer vardagsmotion.

Helgen som kommer bjuder på aktiviteter och imorgon blir det ett längre yoga-pass och på söndag bär det av till gymmet. Längtar faktiskt dit nu när jag skriver detta.
Ser fram emot att trötta ut musklerna och kanske våga köra lite tyngre.
Varierad träning är grejen.

Att ta tillfället i akt

På fredagar är jag alltid hemma med båda barnen, då Noel är ledig från förskolan.
Väldigt mysigt att ha en hel dag tillsammans och dessutom skönt att slippa stressa iväg till förskolan på morgonen och sedan ha en tid att passa till hämtningen på eftermiddagen.
Denna dag hade jag det dessutom extra skönt då maken skulle in senare till jobbet och kunde gå upp med Noel medan jag och Stella sov vidare. Lyx.

Hade egentligen tänkt att gå upp och träna innan maken åkte till jobbet, dock så vann sömnbehovet över mig.
Men jag ville verkligen få till ett styrkepass idag.

Funderade lite på hur jag ändå skulle kunna få till träningen då kvällen inte var ett alternativ eftersom att maken skulle vara borta, och kom på att när det var dags för middagssov kunde jag ta med mig träningsbandet( som en TRX) till en lekpark och träna medan båda sov. Förhoppningsvis.
Bra plan på pappret men ofta har det ju en tendens att inte bli som man har planerat:)
Men båda sov som stockar redan när jag rullade ned vagnen för trappen och jag kunde promenera till lekparken, där jag var helt ensam, och köra ett pass på 7 tabataintervaller(20s arbete 10s vila x 8) sammanlagt 28 min effektiv träning.

Knäböj
Utfall( byte av ben efter 4 st)
Bröstpress
Tricepspress
Baksida axel
Rodd(hög och låg varannan)
Tåhävningar

Fortsatte sedan att promenera i 40 min och kom hem med två fortsatt sovande små innan den minsta vaknade för mat.
Perfekt minst sagt, och jag var så glad att jag tog tillfället i akt.

Och så var det träningsvärk

Sedan förra veckan har jag återigen träningen tillbaka på regelbunden basis.
Jag har styrketränat och yogat, (utöver mina långa promenader), både hemma och på gymmet.
Trivs verkligen bra med mitt nya gym, då det ännu inte är packat med folk, men det lär det nog bli snart med det låga priset.

Än så länge vågar jag inte utmana mig till fullo med vikter och tempo, utan fortsätter att trappa upp sakteligen och det räcker faktiskt.
För jag går runt med konstant träningsvärk. Det känns liksom bra på något sätt, som om jag är på väg framåt.






Jag njuter att kunna svinga, lyfta, dra och göra allt sånt där som ger trötta muskler.
Träningsbandet(som en TRX) har jag saknat och det själv eller i kombo med övrig utrustning hemma ger verkligen grym träning.

På gymmet fokuserar jag just nu på de muskelgrupper som behöver lite tyngre motstånd än vad jag har hemma, som ben och rygg.
Kämpar på med Mammamage-appen för att bygga upp styrkan i magen igen och kunna supporta övriga kroppen. Sakta men säkert blir jag starkare, och snart hoppas jag kunna börja med tyngre core-övningar.
Och när jag kommit dit är det dags att göra comeback i springskorna.




Svettendorfiner efter gårdagens benpass.

Lämnar mycket att önska

Igår blev det hemmaträning med hantlar för hela kroppen och idag var det dags för ett besök på gymmet.
Min rygg har varit utsatt för hårda prövningar ett tag nu.
Först en graviditet med ökad belastning på ryggen (även om jag tränade ryggen en del), sen ett kejsarsnitt som gjort magmusklerna ur funktion några veckor och då ryggen belastats desto mer.
Amningspositioner och mycket bärande av Stella i sele och sjal har också påfrestat.
Så nu är det dags att stärka upp igen efter den här ofrivilliga vilan. Som det ändå blivit i och med träningsförbudet i slutet av graviditeten och efter kejsarsnittet.

Fokus på rygg alltså på dagens gymbesök.
Sittande rodd, assissterande chins, skidåkaren, latsdrag, draken, stående rodd med skivstång och ryggresningar.
Och ja. Stark är jag ju inte. Det lämnar mycket att önska om man säger så.
Men någonstans måste man ju börja.
De där chinsen ska jag klara. Någongång. Gärna nästa år.

Tillbaka i gymmet!

Det var över två år sedan jag sist ägde ett gymkort.
Men nu, efter att danska gymkedjan Fresh fitness öppnat sitt första gym i Sverige bara några km från hemmet och lockade med det grymma priset 125kr/mån, kunde jag inte motstå frestelsen och jag är återigen ägare av ett gymkort.

Under dessa två år som gått har jag mestadels tränat i hemmagymmet men även tränat lite i jobbgymmet och passat på så fort ett gym funnits tillgängligt.
Därför känns det riktigt kul att nu mer regelbundet få tillgång till ett större utbud av utrustning och träningsformer.

Så igår var det äntligen dags.
Pirrig och förväntansfull gav jag mig iväg.
Gymmet var stort och fräscht, lite kalt men lätt värt pengarna. Ingen spännande design men det mesta fanns inklusive två gruppträningssalar där man både kan träna med virtuell och verklig instruktör.









Träningen då?
Det var lätt träning med fokus på kondition som gällde.
10 min crosstrainer, 10 min cykel och sedan höll jag till bland de fria vikterna.
Ryggresningar, benböj på bosuboll och lite snakerope fick utgöra detta första lugna och lite försiktiga pass.
Är fortfarande rädd om ärret och vill inte utmana med vikter och belastning.

Men åh så kul den där halvtimmen var!
Sen att jag lyckades byta om i herrarnas omklädningsrum visade det sig( det var ingen därinne som tur var), var väl mindre lyckat haha...

Nästan som ny

Det här med att inte sova så mycket med en liten bebis, börjar nu ta ut sin rätt.
Dåligt med sömn dagtid och sena kvällar är mestadels mitt fel och tillsammans med nätterna och inte helt problemfri amning, har det gjort att jag känt mig utomordentligt trött sista veckan.

Så imorse gick maken upp med barnen och jag fick ligga kvar och få en välbehövlig sovmorgon till 11(!).
Och när jag vaknade kände jag mig nästan som ny.

De senaste dagarna har ärret torkat och stretandet i magen har upphört och nu verkar det som om snittets läkning tagit ett stort steg framåt.
Så belöningen till kroppen fortsatte därför med 30 min hemmastyrka med hantlar och gummiband.
Försiktigt, men lite svettigt ändå.
Benböj, höftlyft på boll, armhävningar på knä, rodd med gummiband, tåhävningar, drag åt hakan, sidoböjningar och mycket hämtat från boken "Stark, glad, gravid" och programmet anpassat för efter förlossningen.
Styrkan i kroppen saknas i princip överallt men konstigt vore annars.
Det har ju gått några veckor, minst sagt, sedan jag tränande regelbundet.



Träningsendorfinerna förstärkte ny-känslan och tillsammans med en dusch, kände jag mig sedan som mitt bästa jag när vi på eftermiddagen gick över gatan till våra fina vänner på middag.

Idag är det dessutom 10 år sedan som jag och maken blev tillsammans.
10 underbara år som inneburit några flyttar, stadbyte, bröllop, husköp mm och framförallt två fina barn.
Tack fina du.

Seglivad läkning

Det är annorlunda denna gång.
Mitt andra kejsarsnitt.
Trots sjukdom och annat trubbel förra gången, är läkningen och återhämtningen  denna gång mer seglivad.
Läkningen har gått långsamt framåt tills jag förra veckan upptäckte att en del av ärret
 varade och blödde under tejpen som jag ska ha ett halvår.
(Alltså, inte samma tejp ett halvår utan jag byter vid varje duschtillfälle).
Rädd för infektion fick jag snabb läkartid, som konstaterade att de inte var en infektion utan förmodligen bara stygn inifrån som kommit ut och som kommer att försvinna.
I samband med detta började jag så smått lyfta Noel igen, efter de 5-6 veckorna som rekommenderas att undvika tynga lyft.
Helt plötsligt började det streta och dra inne i magen igen i vissa lägen på vänster sida, ungefär så som det kändes efter 3 veckor. Och nu har det gått 6 veckor.

Men det är tydligen helt normalt att det drar upp till 3 månader efter, så jag hoppas att detta inte innebär någon komplikation.
Förra året (ja, det var ju faktiskt då som jag befann mig i samma sits som nu) blev jag snabbare fri från smärta och kunde komma igång med träning tidigare och började sedan springa efter 7 veckor. Sedan hade det kanske inte skadat att vänta någon vecka till, men jag mådde så pass bra.
Nu får jag vänta otåligt, men hoppas att det de närmaste dagarna blir bättre.
För på torsdag öppnar mitt nya gym och jag har äntligen ett gymkort igen som jag ser fram emot att komma igång att utnyttja.

Med sällskap

Med vårt lilla knytte på bröstet går jag runt mest hela dagarna.
Stella älskar att sova i bärsjalen eller bärselen, och dessa är räddningen allt som oftast när jag är själv hemma med båda barnen.
Varje morgon får tex Stella åka bärsele när vi drar till förskolan för lämning. Och hon sover alltid lika gott.

Jag hade planerat ett kort styrkepass nu på kvällen.
Då maken nattade storebror och Stella var trött och behövde sova, stoppade jag ner henne i bärselen och drog igång med träningen.
Den extravikten (ca 4 kg), var alldeles lagom. Även om jag knappt blev svettig och tog det lugnt, sög det bra speciellt i benböjen.
Det blir nog inte sista gången jag tränar med henne i selen om jag får gissa. Rätt mysigt måste jag säga.
Tack för sällskapet lilla fina du.

Fredagsfix, långpromenad och smygstyrka

Här det lite allmänt trötta tillstånd just nu på de nyblivna tvåbarnsföräldrarna som sig bör med en nyfödd i huset.
Lite sömn kombinerat med förkylning och halsont hos alla utom mini, gör också sitt.
Så imorse fick jag sovmorgon då maken jobbade hemma och gick upp med Noel. Sen återgäldade jag det efter lunch genom att ta med mig båda barnen sovandes i dubbelvagnen på en snabb promenad runt sjön, så maken kunde ta sig en tupplur.
Även om tröttheten ständigt är närvarande, är det helt otroligt hur mycket piggare jag blir av att komma ut och röra på mig i den friska luften.
8,3 km (på under 10 min/km) senare var vi hemma och när jag ändå var igång passade jag på att ta ut gummibandet och köra några strykeövningar.

Hög rodd, låg rodd, axelrotation åt sidan, utfall och enbenståhävningar kändes fint i muskler som slumrat alldeles för länge.
Sedan fixade jag lite med veckans projekt.
Ommålning av den begagnade Stokke-stolen i bok som vi köpte i somras.
Köpte svart sprayfärg på nätet och rengjorde, sandpapprade och sprayade och idag blev jag äntligen färdig.
Resultatet blev riktigt bra.

Mer styrketräning på schemat

Det här med styrketräning är något som jag kommit och gilla mer och mer de senaste två åren. I takt med att kunskapsbanken ökat.
Dessutom vet jag att det är nödvändigt för att bli en starkare och snabbare löpare och för att hålla sig skadefri.

Trots att jag inte ägt ett gymkort sedan 2011, har hemmaträningen funkat bra och blivit hyfsat varierad då hemmagymmet utökats med nya redskap.
Gillar verkligen att kunna träna när jag vill, om det så bara är 20 min som jag har till förfogande, och det är det ultimata när man har småbarn och inte alltid kan dra iväg till gymmet.
Det var fantastiskt smidigt när jag var hemma föräldraledig och nu när jag återigen är hemma, ser jag fram emot många effektiva timmar i vardagsrummet.
Jag har funderat av och till länge om jag ska komplettera med ett gymkort då jag saknar de tyngre vikterna och utbudet av redskap.
Men alltid kommit fram till att det inte kommer att utnyttjas som det borde, då man ändå betalar en rejäl slant för kortet, och mestadels av min träning sker hemma med löpning, styrka och yoga.

Men så idag.
Jag satt och läste lokaltidningen då det dök upp en annons för ett nystartat gym här i krokarna.
Generösa öppettider och både gruppträning och gym.
De 400 första som tecknar kort betalar 125 kr/mån utan bindningstid. Då behöver jag känna att jag betalar något som inte utnyttjas.
Taget!
Sprang praktiskt taget till paddan och signade upp mig.
Så nu ni.
Nu får jag perfekta förutsättningar för att bli min allra starkaste jag någonsin.