onsdag 16 april 2014

En timme med Katarina Woxnerud


Idag blev vår Stella sju månader. Sju månader. Helt ofattbart. Så självklart att hon alltid funnits hos oss men det känns också som att det ganska nyligen var den 16 september 2013. Dagen då hon plockades ut från min mage och jag fick upp henne på bröstet medan de sydde igen mitt det som var mitt andra kejsarsnitt.

Eftersom det nu gått sju månader sedan graviditeten, och jag på sista tiden haft lite ont i ländryggen troligtvis pga svaga djupa magmuskler, kollade jag häromveckan hur läkningen av mina magmuskler
fortskridit.
Och upptäckte till min förtvivlan att jag fortfarande har en diastas(magmuskeldelning) på ca 2 fingerbreddar en liten bit ovanför naveln.
Förvisso en helt vanlig storlek på delning, men ändå.
Eftersom den efter förra förlossning gick ihop nästan direkt, hade jag nästan räknat med att den vid det här laget skulle ha läkt.
Dumt.






Jag har, som många andra nyblivna mammor, tragglat med den fantastiska Mammamage-appen skapad av Katarina Woxnerud men slarvat i vardagen och nog inte alltid utfört övningarna på rätt sätt.
Så med lite panik i sinnet och med pågående löpträning och PT-utbildning inom kort, mailade jag Katarina herself och bad om hjälp.
Igår var det äntligen dags och jag blev nästan lite starstruck:)

Hon kände, kontrollerade och konstaterade samma som mig, men att distasen med stor sannolikhet skulle läka ihop med mer träning. Jag har bra kontroll på de djupa magmusklerna och kan sluta diastasen helt i fyrapunktsstående.
Bra utgångsläge i alla fall.

Vi gjorde nya övningar som blev aha-upplevelser för mig och som verkligen gav mig träningsvärk idag, vi pratade om vikten av att information om diastas och de djupa magmusklernas betydelse kommer ut till allmänheten och till barnmorskor och hon gav tips och råd om både lyftteknik och springa med vagn-teknik.
Jag hade kunnat hålla på hela kvällen hos henne och efter vår timme tillsammans kände jag mig full av energi och peppad på fortsatt träning av den djupa magmuskulaturen.

söndag 13 april 2014

Hej bloggen!

Så lång tid det var sedan sist vi hördes. Mycket längre än vad jag hade trott.
Och jag har saknat dig. Och tänkt på dig. Om vad jag vill berätta för dig och låta dig få veta.
Om långpass som sprungits, om farten som sakta men säkert är på intåg, om min fina lilla familj, om magmuskeldelning, om mammacirkelträning, om PT-utbildningen som jag påbörjat och lite saker däremellan som jag formulerar i huvudet för dig.
Men som så mycket annat här i livet måste man prioritera, och då har prioriteringarna legat på annat håll. Jag tror du förstår.
Så mycket jag vill göra och så lite tid.
Orken tryter ibland och så får det vara.
Men jag lovar att vi kommer att höras lite oftare nu igen, för jag har ju en massa jag vill berätta för dig.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...