fredag 11 juli 2014

Licensierad PT!




Jo, så är det!
Utbildningen är färdig, jag har klarat proven och kan nu stolt titulera mig PT.
Vill berätta om bästa utbildningen, vägen dit, om löpningen och planer som ändrats och ersatts av nya men tar det vid senare tillfälle.
Nu har vi välförtjänt semester och ska njuta av att jag klarade det och uppfyllde min dröm.
Nu börjar ett nytt kapitel.

fredag 20 juni 2014

Mumsiga energibollar

Nu var det ett tag sedan igen. Det är en intensiv tid nu med både utbildning, bebis och allt som ska hinnas med utöver det.
Och nu lagom till att vi har 10 dagar ledigt runt midsommar passar jag på att pricka in en dunderförkylning som däckat mig.
Mitt i sötsuget och viljan att ge kroppen ett bättre alternativ än godis, gjorde jag igår därför energibollar. Dessa uppskattas även också av resten av familjen.
Och trots att jag knappt kan känna smaken på det jag äter pga förkylningen blev dessa bollar väldigt goda enligt min bästa recensent. Min son som älskar godsaker slukade nämligen två stycken i ett nafs.
Har lagt ut ett liknande recept för längesen men äsch vi kör igen ändå.



Det här hade jag i och då lite ungefärliga mått:

Cashewnötter och mandlar ca 1 dl
Torkade aprikoser och plommon 6 st (går också bra med dadlar)
Solrosfrön 1/2 dl
Blötlägg detta

Rör sedan ned detta i en mixer tillsammans med:

Ekologisk Kokosolja ca 3 msk
Ekologiskt Jordnötssmör ca 2 msk
Ekologiskt vaniljpulver
Ekologisk kakao ca 2 msk

Rulla sedan i ekologiska kokosflingor.
Tada! Färdigt!

Glad midsommar!

torsdag 29 maj 2014

PT-utbildning




En månads hemmaplugg med allt från anatomi, kost till träningslära och kondition har avhandlas och idag var det äntligen dags för den första dagen på det praktiska blocket på min PT-utbildning, Lic. Eleiko Personal Trainer.
Så otroligt kul och så tacksam och glad jag är över att få möjligheten att förverkliga min dröm.

Det enda som kändes lite jobbigt var att lämna lilla Stella, 8 mån, hemma för första gången sedan hon föddes. Men jag vet att hon har det lika bra hemma med storebror och pappa, så det var nog mest mamman som tyckte det jobbigt.
Hon verkade dock väldigt glad att se mig när jag kom hem igen.
Imorgon är det dags för dag 2, och nu ska jag gå och sova så jag orkar göra knäböj in på detaljnivå.

måndag 12 maj 2014

Kungsholmen runt 2014

Tävlingspremiär och formkoll.
Detta blir en lite komprimerad racereport.
Något personbästa visste jag att jag inte var i närheten av. Är inte i den formen ännu.
Men gårdagens lopp över 21195 m gick ändå bättre än förväntat.






Jag hade verkligen ingen aning om vad vilken sluttid jag skulle sikta på, så jag gick ut i lugnt tempo och tänkte att runt 5.30 min/km borde vara rimligt. Men jag hade nog underestimerat mig som vanligt.
Efter några km ökade jag tempot och insåg att jag orkar hålla under 5 min/km. Matade på km efter km och med pepp av maken, Noel och en sovande Stella på flera ställen längs med banan, höll jag ångan uppe. Väl ute på andra varvet av två insåg jag att jag skulle kunna klara under 1.50 om jag höll mitt tempo och allt kändes bra. Kände mig stark hela vägen och efter 16 km kände jag mig fortfarande oväntat pigg så jag la i en växel till och ökade farten.
Med 3 km kvar började jag känna mig lite trött men fortfarande med bra ork och inser att under 1.45 är inom räckhåll.
Lägger i sista växeln in ner mot Rålis och mina två sista km går på 4.32 min respektive 4.28 min. Extra svängen i Rålis innan målgång känns som en evighet. Ser lilla fina familjen igen, nu även med lilla S vaken, och längtar ännu mer till mål.
In på målrakan ser jag klockan som tickar ovanför mållinjen 1.44.någonting. Yes, det gick. Tiden blev 1.44.40.
Även om jag var 3 min från pb är jag ändå jättenöjd. Det här visade att jag är på god väg mot min forna form och faktum är att jag orkade springa snabbast andra halvan. Brukar ju oftast vara tvärtom.
Så det här känns lovande och var precis det besked jag ville ha just nu.


fredag 9 maj 2014

PT-plugg och tävlingsdags




Den teoretiska delen på min PT-utbildning är i full gång och det känns som om varenda minut jag får över efter nattning av barn går till pluggande. Utöver detta ska jag även hinna med min egna träning, som får bli antingen dagtid när Stella sover(eller pluggar på dagen om träningen blir på kvällen). Livet går med andra ord i 180 just nu. Därav även mitt icke så frekventa bloggande.
Men det är ju en kort period det kommer att vara så här. Och jag hoppas och tror att det kommer att vara värt det i slutändan. För det är ju det här jag vill göra. Det jag brinner för. Och då är det värt att kämpa för.

Något annat kul som jag knappt hunnit reflektera över är att jag gör tävlingsdebut imorgon.
Halvmaran på Kungsholmen runt.
Ska bli kul att springa lopp igen, (vilket senast gjordes 2012 och även då halvmara), men har inga förhoppningar om något personligt rekord. Är inte i närheten av den formen. Tar det som ett långpass och en formkoll helt enkelt.
Men håll en tumme eller två om du vill ändå och hoppas att regnet håller sig undan.
På återseende.

lördag 3 maj 2014

En underbar vecka på Kreta


Den senaste veckan har vi befunnit oss på sydligare breddgrader och ön Kreta. En efterlängtad semester som blev precis så bra som vi hade önskat. Faktiskt ännu bättre.
Sol, bad, oplanerade dagar, sovmornar, all-inclusive, barnklubb, yoga, träning, massage, PT-plugg och framförallt, familjemys.
Är så glad och tacksam över att vi kom iväg och vi längtar redan tillbaka.

onsdag 16 april 2014

En timme med Katarina Woxnerud


Idag blev vår Stella sju månader. Sju månader. Helt ofattbart. Så självklart att hon alltid funnits hos oss men det känns också som att det ganska nyligen var den 16 september 2013. Dagen då hon plockades ut från min mage och jag fick upp henne på bröstet medan de sydde igen mitt det som var mitt andra kejsarsnitt.

Eftersom det nu gått sju månader sedan graviditeten, och jag på sista tiden haft lite ont i ländryggen troligtvis pga svaga djupa magmuskler, kollade jag häromveckan hur läkningen av mina magmuskler
fortskridit.
Och upptäckte till min förtvivlan att jag fortfarande har en diastas(magmuskeldelning) på ca 2 fingerbreddar en liten bit ovanför naveln.
Förvisso en helt vanlig storlek på delning, men ändå.
Eftersom den efter förra förlossning gick ihop nästan direkt, hade jag nästan räknat med att den vid det här laget skulle ha läkt.
Dumt.






Jag har, som många andra nyblivna mammor, tragglat med den fantastiska Mammamage-appen skapad av Katarina Woxnerud men slarvat i vardagen och nog inte alltid utfört övningarna på rätt sätt.
Så med lite panik i sinnet och med pågående löpträning och PT-utbildning inom kort, mailade jag Katarina herself och bad om hjälp.
Igår var det äntligen dags och jag blev nästan lite starstruck:)

Hon kände, kontrollerade och konstaterade samma som mig, men att distasen med stor sannolikhet skulle läka ihop med mer träning. Jag har bra kontroll på de djupa magmusklerna och kan sluta diastasen helt i fyrapunktsstående.
Bra utgångsläge i alla fall.

Vi gjorde nya övningar som blev aha-upplevelser för mig och som verkligen gav mig träningsvärk idag, vi pratade om vikten av att information om diastas och de djupa magmusklernas betydelse kommer ut till allmänheten och till barnmorskor och hon gav tips och råd om både lyftteknik och springa med vagn-teknik.
Jag hade kunnat hålla på hela kvällen hos henne och efter vår timme tillsammans kände jag mig full av energi och peppad på fortsatt träning av den djupa magmuskulaturen.

söndag 13 april 2014

Hej bloggen!

Så lång tid det var sedan sist vi hördes. Mycket längre än vad jag hade trott.
Och jag har saknat dig. Och tänkt på dig. Om vad jag vill berätta för dig och låta dig få veta.
Om långpass som sprungits, om farten som sakta men säkert är på intåg, om min fina lilla familj, om magmuskeldelning, om mammacirkelträning, om PT-utbildningen som jag påbörjat och lite saker däremellan som jag formulerar i huvudet för dig.
Men som så mycket annat här i livet måste man prioritera, och då har prioriteringarna legat på annat håll. Jag tror du förstår.
Så mycket jag vill göra och så lite tid.
Orken tryter ibland och så får det vara.
Men jag lovar att vi kommer att höras lite oftare nu igen, för jag har ju en massa jag vill berätta för dig.




torsdag 6 mars 2014

Om att förverkliga drömmar

Det här året, 2014, är och kommer att bli ett alldeles fantastiskt år på många vis.
Inte nog med att jag har ynnesten att få vara mammaledig med ännu ett mirakel, spendera och uppleva en fantastisk tid med båda barnen tillsammans och var för sig, det händer även andra spännande saker snart. I livet i övrigt.
Eller nog mer träningsrelaterat faktiskt.

Detta är året då jag förverkligar två av mina drömmar. Och även om alla ens drömmar aldrig förverkligas, tycker jag att drömmar fyller en viss funktion bara genom att vars just drömmar.
Men vissa drömmar kanske är lättare än andra att förverkliga.

Två som förhoppningsvis ska bli sanna detta år, är en gammal dröm och en som är betydligt yngre.
Drömmen med flest år på nacken står näst på tur.
Jag ska utbilda mig till personlig tränare.
Med start i april och med distansstudier till en början, kommer jag att förhoppningsvis bli färdig licensierad PT i juli. Känns nästan lite overkligt att det äntligen händer. Att jag ges denna möjlighet och att det klaffar med det övriga livet och familjen.

Att hjälpa andra att hitta glädjen med träning, en stark kropp och en sund livsstil är vad jag hoppas att jag sedan, bland annat, får möjlighet att göra.
Med ett eget litet företag vid sidan av mitt vanliga jobb, kommer det att vara mer som en hobby men oj vad roligt det ska bli.



Jag har redan tjuvstartat lite här i området med gratis cirkelträning för några mammor och det känns jättekul. I lekparken på bilden ovan spenderade vi 1,5 timme tränandes och pratandes i måndag och jag tror att det kommer att bli ännu fler nästa gång.


Den andra drömmen är att springa ett lopp utomlands. Och den drömmen är jag som bäst igång och tränar inför.
Berlin Marathon.

torsdag 27 februari 2014

Tuffa veckan




Jag är nu inne på min fjärde vecka på mitt utformade löpprogram från Andréa.
Nu börjar jag få in rutinen igen med träningsprogram, struktur och framförallt kontinuiteten.
Jag har tyvärr inte riktigt fått till alla pass som planerat, då jag haft halsont och nu i helgen lätt magsjuka, men det handlar bara om några få ynka som jag fått stå över så det är jag ändå nöjd med.

Sakta men säkert märker jag att det händer saker. Kroppen kommer ihåg. Benen blir lättare för varje gång och hela jag känner mig starkare. Skön känsla.
Otålig som jag är vill jag ju gärna ha tydliga framsteg helst på direkten, men då är det bra med den där coachen som talar om sånt jag behöver höra. Om långsiktighet och träning för en skadefri kropp.

Den här veckan är den tuffaste veckan hittills.
Backintervaller, progressivt tempopass och ett lugnare, lätt pass är hittills avverkat och trots att mörkret på kvällstid, när maken kommit hem och det är dags för mig att ge mig ut, inte lockar känner jag mig just nu extremt motiverad och målinriktad.
Inte bara i kroppen alltså som jag nästan är tillbaka till mig själv igen.

Under kvällens progressiva tempopass, 4 km i stegrande fart, 3 km i strax under tröskelfart, och 2 km nedjogg, höll jag mig i 4,55 min/km under 3 km-aren och visst är det trevligt när 4-någonting fart börjar synas på klockan igen.
Kände mig faktiskt lite snabb. Och bättre ska det ju bli.

Imorgon bär det av till gymmet, som jag har längtat, och efter att enbart tränat hemma de två senaste veckorna känner jag mig nästan som om det vore julafton . Tänk vad kul det ska bli att få botanisera ibland alla redskap och vikter.
Till helgen väntar sedan också mitt första riktiga långpass på denna sida graviditeten. Härligt.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...