söndagen den 13:e april 2014

Hej bloggen!

Så lång tid det var sedan sist vi hördes. Mycket längre än vad jag hade trott.
Och jag har saknat dig. Och tänkt på dig. Om vad jag vill berätta för dig och låta dig få veta.
Om långpass som sprungits, om farten som sakta men säkert är på intåg, om min fina lilla familj, om magmuskeldelning, om mammacirkelträning, om PT-utbildningen som jag påbörjat och lite saker däremellan som jag formulerar i huvudet för dig.
Men som så mycket annat här i livet måste man prioritera, och då har prioriteringarna legat på annat håll. Jag tror du förstår.
Så mycket jag vill göra och så lite tid.
Orken tryter ibland och så får det vara.
Men jag lovar att vi kommer att höras lite oftare nu igen, för jag har ju en massa jag vill berätta för dig.




torsdagen den 6:e mars 2014

Om att förverkliga drömmar

Det här året, 2014, är och kommer att bli ett alldeles fantastiskt år på många vis.
Inte nog med att jag har ynnesten att få vara mammaledig med ännu ett mirakel, spendera och uppleva en fantastisk tid med båda barnen tillsammans och var för sig, det händer även andra spännande saker snart. I livet i övrigt.
Eller nog mer träningsrelaterat faktiskt.

Detta är året då jag förverkligar två av mina drömmar. Och även om alla ens drömmar aldrig förverkligas, tycker jag att drömmar fyller en viss funktion bara genom att vars just drömmar.
Men vissa drömmar kanske är lättare än andra att förverkliga.

Två som förhoppningsvis ska bli sanna detta år, är en gammal dröm och en som är betydligt yngre.
Drömmen med flest år på nacken står näst på tur.
Jag ska utbilda mig till personlig tränare.
Med start i april och med distansstudier till en början, kommer jag att förhoppningsvis bli färdig licensierad PT i juli. Känns nästan lite overkligt att det äntligen händer. Att jag ges denna möjlighet och att det klaffar med det övriga livet och familjen.

Att hjälpa andra att hitta glädjen med träning, en stark kropp och en sund livsstil är vad jag hoppas att jag sedan, bland annat, får möjlighet att göra.
Med ett eget litet företag vid sidan av mitt vanliga jobb, kommer det att vara mer som en hobby men oj vad roligt det ska bli.



Jag har redan tjuvstartat lite här i området med gratis cirkelträning för några mammor och det känns jättekul. I lekparken på bilden ovan spenderade vi 1,5 timme tränandes och pratandes i måndag och jag tror att det kommer att bli ännu fler nästa gång.


Den andra drömmen är att springa ett lopp utomlands. Och den drömmen är jag som bäst igång och tränar inför.
Berlin Marathon.

torsdagen den 27:e februari 2014

Tuffa veckan




Jag är nu inne på min fjärde vecka på mitt utformade löpprogram från Andréa.
Nu börjar jag få in rutinen igen med träningsprogram, struktur och framförallt kontinuiteten.
Jag har tyvärr inte riktigt fått till alla pass som planerat, då jag haft halsont och nu i helgen lätt magsjuka, men det handlar bara om några få ynka som jag fått stå över så det är jag ändå nöjd med.

Sakta men säkert märker jag att det händer saker. Kroppen kommer ihåg. Benen blir lättare för varje gång och hela jag känner mig starkare. Skön känsla.
Otålig som jag är vill jag ju gärna ha tydliga framsteg helst på direkten, men då är det bra med den där coachen som talar om sånt jag behöver höra. Om långsiktighet och träning för en skadefri kropp.

Den här veckan är den tuffaste veckan hittills.
Backintervaller, progressivt tempopass och ett lugnare, lätt pass är hittills avverkat och trots att mörkret på kvällstid, när maken kommit hem och det är dags för mig att ge mig ut, inte lockar känner jag mig just nu extremt motiverad och målinriktad.
Inte bara i kroppen alltså som jag nästan är tillbaka till mig själv igen.

Under kvällens progressiva tempopass, 4 km i stegrande fart, 3 km i strax under tröskelfart, och 2 km nedjogg, höll jag mig i 4,55 min/km under 3 km-aren och visst är det trevligt när 4-någonting fart börjar synas på klockan igen.
Kände mig faktiskt lite snabb. Och bättre ska det ju bli.

Imorgon bär det av till gymmet, som jag har längtat, och efter att enbart tränat hemma de två senaste veckorna känner jag mig nästan som om det vore julafton . Tänk vad kul det ska bli att få botanisera ibland alla redskap och vikter.
Till helgen väntar sedan också mitt första riktiga långpass på denna sida graviditeten. Härligt.

söndagen den 16:e februari 2014

Längsta på mycket länge




Den här veckan har jag, förutom ett pass som fick ställas in, fått till träningen som planerat.
Utöver några lätta löppass, styrka och yoga/rörlighet sprang jag i onsdags fartlek i mörkret mellan lyktstolpar och njöt av att kunna trycka på och få känna pulsen rusa . Så kul!
Och jag påmindes om varför jag älskar löpning så mycket.

Det blev även en oplanerad vilodag igår lördag, då jag vaknade med tjock hals och morgonspringet fick ställas in. För sedan var det nämligen fullt upp hela dagen då vår lilla Stella döptes i kapellet bara några hundra meter från vårt hus.
Och när kvällen kom var jag bättre i halsen men helt slut i övrigt och soffan segrade.
Idag stod det 14 km på schemat och med barnvakt hemmavid passade jag på att ta med mig maken och få en date i löparspåret. Det gäller ju att ta tillfället i akt.
I ett för mig lagom tempo just nu, 6 min/km, sprang vi helt enligt plan och väl hemma kunde jag konstatera distansrekord post-graviditet.
Eftersom Stella sov långsov på eftermiddagen passade jag på även göra det där bålpasset med pilatesboll som jag inte fick till i måndags.
Plankor, ryggresningar och övningar för de inre magmusklerna tog där de skulle och sakta men säkert känner jag mig starkare och starkare.
Det kommer att bli bra det här.

måndagen den 10:e februari 2014

Mer av allt


Nu är jag igång. På riktigt. Och så bra det känns.
Har haft det lite motigt ett tag nu, men med ett träningsupplägg och en motivation som åter är på topp, var förra veckan äntligen så som jag vill att en träningsvecka ska se ut.
Dock var ju det ändå en lätt vecka men summerade 33 km löpning, två styrkepass och två pass yoga/rörlighet.
Ser fram emot denna vecka som är snäppet hårdare med 5 löppass varav bland annat ett längre distanspass och ett fartlek såväl som styrka och yoga.
Avverkade veckans första pass idag, lätt distans med Stella i springvagnen, och fick efter detta lite känning i halsen så nu hoppas jag peppar, peppar att det inte blir något mer och att jag kan träna på även denna vecka.
Får därför skjuta på det planerade korta styrkepasset till förhoppningsvis imorgon.

Det är den där sömnen alltså....


tisdagen den 4:e februari 2014

Konsten att springa långsamt

Igår var första passet på Coachens träningsupplägg.
Jag fick ju detta, 10 veckor plus en PT-timme, i födelsedagspresent av maken och känner mig väldigt nöjd över den presenten.
Anledningen till att jag önskade mig det var framförallt att få komma igång bra efter graviditeten men också för att träna rätt och behålla mig skadefri så att jag kan träna på som önskat inför Berlin Marathon.
Jag är ju en sån person som kör allt som oftast 100%, och har svårt att variera intensiteten i löpningen.
Så då är det bra med lite hjälp.
Att springa med hög intensitet och hög puls, det kan jag. No problems.
Och jag är väldigt bra på att ligga i det slitande mellanmjölksläget.
Men att tillåta mig själv att springa långsamt och lätt på de lätta passen, där har jag problem.
Så, att nu ha ett program som tvingar mig till detta och dessutom är så bra planerat med både yoga och styrka, passar mig perfekt.

Så hur gick det då, igår?
Jo, att springa med pulsen runt 65-70%, och dessutom med Stella i springvagnen, visade sig vara betydligt svårare än vad jag trodde. Jag sprang ut i, vad jag tänkte god tid innan föris-hämtningen, men pulsen tvingade ner mig i nästintill gå-tempo( kändes det som) och i uppförsbackarna tvingades jag gå.
Så tiden gick.
Och jag började bli stressad. Inte blev det lägre puls av det.
Men hem kom jag tillslut efter 7 avverkade km med en medelpuls på 73%, och det blev lite bråttom till föris. Ingen dusch och snabbt i med banan och oboy i magen, innan jag hann dit till prick kl.15.

Så jag misslyckades alltså lite med passets pulsmål, men för att vara för att vara mig är det rätt okej ändå. Jag är ju som sagt inte bra på att ta det lugnt.
Men man blir ju bra på det man övar på, sägs det. Så detta kommer jag nog komma underfund med snart.



fredagen den 31:e januari 2014

Vila, återhämtning och nya tag

I måndags vaknade jag med halsont för vad som kändes som femte gången på en månad. På tisdagen utvecklades det till förkylning.
Jag sov två gånger på dagen och åt en väldig massa mat. Av allt.
Fick sedan en god natts sömn till onsdag och vaknade betydligt bättre och förkylningen hade motats bort. Nästintill.

På onsdagen gjorde jag lite yoga/rörlighet, gick promenader, väldigt lätta grejer, och eftersom det sedan kändes fortsatt bra på torsdagen(då jag bland annat träffade den här fina tjejen



över en fika, lunch, promenad och babbel) gjorde jag lite bålstabilitet/träning för de inre magmusklerna på kvällen.

Fyra dagar utan löpning.
Och utan träning. (Eftersom det andra knappt räknas som träning.) Välbehövligt.
Då det cirkulerat den ena efter den andra förkylningen här hemma sista tiden och jag haft lite för få sömntimmar och dessutom glömt att äta så ofta jag behöver, har jag helt enkelt inte varit motståndskraftig och därav knappt haft en enda hel träningsvecka på länge.
Men jag tror dessa fyra dagar gjorde susen.
För under kvällens 5 km kände jag mig lätt och pigg i kropp och ben.



Vilket bådar gott, för på måndag startar vi. Coachen(fikavännen ovan) och jag.
Nu har jag fått mitt träningsupplägg som alltså startar igång på måndag och jag kunde inte vara mer peppad.
Nu blir det springa av. Och även en del styrka och yoga
Det kommer att bli grymt.

söndagen den 26:e januari 2014

Löpbandsvecka

Jag gillar egentligen inte löpband.
Tycker det förtar lite av löpglädjen. Att springa inomhus, på ett och samma ställe, utan att komma framåt och utan att få den där underbara friska luften.
Men ibland är det rätt bra ändå.
Som nu. På vintern med snö och modd på gatorna och med minusgrader i luften. Då det kan vara svårt att få till de där snabba passen ute och löpbandet kan faktiskt skänka lite glädje.

Den här veckan har det, förutom styrka på gymmet två gånger och tabataintervaller på bandet som uppvärmning, blivit två pass på löpbandet. Och ett ute.
I tisdags sprang jag medelhård distans ute med maken, Stella i vagnen och en vän som sällskap.
I torsdags blev det premiär för intervaller och 6x2 min plus upp och nedjogg avverkades på bandet. Så himla kul! Jobbigt såklart, precis som det ska vara.



På fredagen reste vi till Tällberg för firande av pappas 60-års dag och ingen träning hanns med.
I lördags intog jag bandet igen för tabataintervaller som uppvärmning och sedan ett cirkelpass med maken i hotellets gym och idag ett lätt distanspass på 6 km på bandet innan hemfärd.



Kan konstatera att intervaller och snabba pass gör sig betydligt bättre på löpband än de där långsamma, mysjoggarna där man i sakta mak tar sig framåt.
Att springa sakta på löpbandet är ju nästan lite pannbensbyggande:)

tisdagen den 21:e januari 2014

Kliver ut ur det komfortabla

Så gick det en tid igen.
Formulerar blogginlägg i huvudet som sedan rinner ut i sanden. Orken tryter eller andra saker prioriteras. Så just nu uppdateras det inte så frekvent. Men.
Ska förhoppningsvis skriva lite oftare. För jag vill ju. Någonstans går det ju lite hand i hand med inspirationen och motivationen som inte varit på topp.
Men med löpcoachning och andra roliga saker som händer under våren, kan man ju inte bli annat än motiverad.
Dessutom har jag ju något riktigt kul att se fram emot i Berlin i september. Föreställer mig målgången vid Brandenburger Tor och ler.

Vad har jag gjort sedan sist då?
Sprungit med vagnen i snömodden, varit på gymmet och piskat skiten ur mig, insett att det är dags att sluta messpringa och mesträna på gymmet(är ok någon gång ibland men inte allt som oftast), hemmatränat med nya kloten, fått hem dagisbaciller till hela familjen, haft halsont, fortsatt planera hur jag i år ska genomföra och förverkliga min dröm, och njutit av min fina lilla familj såklart.
Men nu får det vara slut på mesandet.
Hejdå latmask.

söndagen den 12:e januari 2014

Födelsedag

Så var jag ett år äldre.
Och innehar nu den eminenta åldern 32 år.
Ingen åldersnoja här inte. Jag befinner mig på en bra plats i livet med världens finaste lilla familj på två barn och make, bor i ett fint radhus, är frisk, kan träna, har mat på bordet, och har fina vänner runt omkring mig.
Det här är också året då jag förverkligar den där drömmen jag haft i många år och hoppas på att ännu en pusselbit i livet faller på plats.
Vad detta är kommer jag att berätta längre fram.




I paken från min lilla familj fanns två kettlebell(nu blir hemmaträningen ännu bättre), body butter, och det bästa av allt, löpcoachning och PT-timme med min kompetenta, fantastiska och fina vän Andréa
Nu blir det springa av!



Mer då? Vi åt kaka så klart. Mamma/mormor kom på besök från Örebro.
Saffranskaka efter recept från bästa Sofy

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...