måndag 30 juli 2012

Sällskapsjogg



Jag har haft två dagars löpvila för att påskynda återhämtningen och känningarna som uppkommit efter maran.
Så det var med en betydligt piggare kropp som jag idag gav mig ut på en vagnjogg tillsammans med lilla familjen.
Både höftböjaren, hälsenan och baksida lår känns bättre, men jag vet att jag ska vara försiktig nu och tas det lugnt och inte springa så långa sträckor.
Hade egentligen planerat att idag börja med träningsschemat inför halvmaran, men eftersom mitt fokus just nu ligger på att bli helt bra i kroppen,  får det vänta.
7,5 km i 5,44 min/km var lugnt och behagligt som passar den just nu lite defekta kroppen.
Det är alltid lika mysigt att vara ute hela familjen. Noel sover oftast medan maken och jag samtalar om allt mellan himmel och jord. 
Ibland är det också bara tyst. 
Det är skönt det med.
Man vet att den andra är där bredvid och det kan räcka så, utan att behöva prata.

Familjefötterna - små, mellan och stora.

söndag 29 juli 2012

Radiotips!

Efter ett tips från min mamma, fick jag reda på att det nu i sommar finns ett radioprogram om löpning på P1 som heter Upploppet.
Programledare är modejournalisten och marathonlöparen Sofia Hedström från Svenska Dagbladet och Anna Åkerlund från Stil i P1.
Jag har ännu inte hunnit lyssna men tänkte göra det under en springtur i veckan.
Kul och intressant verkar det hur som helst.
Lyssna in vettja!


lördag 28 juli 2012

Status på post-marathonkroppen

Idag är det två veckor sedan Jubileumsmaran och jag är fortfarande mitt uppe i återhämtningsarbetet.
Optimist som jag är hade jag planerat för återhämtning veckan efter för att sedan denna vecka börja med lite kvalité och längre sträckor igen.
Men jag var nog lite för ivrig trots allt.
Och jag kan konstatera att jag inte är redo och återhämtad. Snarare har jag skadekänningar lite här och var.
Första passet efter maran kändes som det borde, tungt, flåsigt och långsamt, men annars hade jag goda förhoppningar om snabb återhämtning.

Baksida lår var rejält stelt hela förra veckan och det är först de senaste dagarna som det börjat släppa lite.
Men det känns fortfarande under och efter vare pass. Eftersom jag var så nära kramp under loppet i baksidorna(och då speciellt på vänster) så antar jag att jag har någon slags överbelastning där.
Det var det första.

Förra lördagen började jag dessutom känna av vänster hälsena.
När jag började springa mer regelbundet för ca 3 år sedan, fick jag snabbt ont i precis samma hälsena och hade så från och till fram till det försvann under graviditeten. Som en följd av att jag inte kunde springa då utan fick nöja mig med promenader.
Jag har vilat från löpningen varannan dag den här veckan i hopp om att hälsenan ska ge med sig och jag hoppas innerligt att det onda inte är tillbaka igen. För då blir det segdraget.
Excentriska tåhävningar är nu en del av min dagliga rutin som jag hoppas kan råda bot på hälsenan.
Det var det andra.
Jag(i rosa) och maken(i gult) efter vändningen i Sollentuna
Foto:Privat


I ondags,  när jag och maken skulle ut och vagnjogga, stod jag och skulle dra på mig byxorna när det plötsligt small till i vänster höftböjare.
Då kunde jag knappt stödja på benet, men efter lite stretch kändes det bättre. Vi gav oss ut men efter 750m kom det tillbaka och vi fick gå hem igen, jag lätt haltandes.
Misstänkter dålig stretchning sista tiden och överanstängning. Stretch och massage i lår, säte och rygg hoppas jag kunna hjälpa.
Men ändå.
Vad hände med kroppen? Kroppen som jag inte har haft någon känning i under hela våren, drog helt plötsligt till med tre småskador. Som jag tror, vill inte tro att det är något större.  Jag tycker ändå att jag har tränat bra och förberett kroppen successivt på längre distanser. 
Nu avvaktar jag ytterligare några dagar och hoppas att det känns bättre snart.
Jag ska ju springa Stockholm Halvmarathon om 6 veckor, så jag är så ivrig att få komma igång med hårdare träning igen. Men men, viktigast är kroppen. Och vill den vila så får den det.


Tills vidare kan jag glädjas åt att när jag inte springer så mycket finns det mer tid över till styrketräning.
30 min igår,  följdes av 40 min idag nu på kvällen.
Helkropp i superset med fokus på överkropp.
Inget ont som inte har något gott med sig som man brukar säga.

fredag 27 juli 2012

Sol, bad, träning och fina tankar

Det är vad min dag har bestått av.
Imorse kl. 9 mötte jag upp Andréa vid Årstaviken, för att  springa en stund med destination utegymmet vid Eriksdal.
Där tog hon fram sin TRX (ett justerbart band med handtag för träning med egen kroppsvikt)  som vi turades om att leka akrobater i.
Det var första gången jag tränade med TRX och jag kände verkligen att jag fått mersmak. Riktigt kul!
Vi varvade pulshöjande övningar med rena styrkeövningar.
Bröstpress, jämfotahopp, dips, liggande rodd, tåhävningar, benböj med hopp och olika typer av plankor i ca 30 min avverkade vi innan det var dags att springa tillbaka hemåt.
Jag sa hejdå till Andréa på vägen och fortsatte de sista kilometrarna hem själv.
Kunde sen summera 13 km i ett behagligt post-maratempo.

På hemvägen tänkte jag på hur glad jag är att jag får lära känna likasinnade, fina människor genom bloggen.
Som brinner för träning och hälsa precis som jag och som man kan nörda in sig med på området utan att verka lite galen. Speciellt när det gäller löpning.
Men som också i livet i övrigt befinner sig i stadiet- småbarn och familjeliv, jobb och livspussel.

Andréas blogg började jag läsa för flera år sedan och blev fast direkt. Jag följde henne genom träningar, springtävlingar och livet i övrigt. Innan, under och efter hennes graviditet. Och hon har inspirerat mig på många sätt. Hon visade att det går att ha en bebis och dessutom springa fort, långt och mycket med och utan barnvagn. Att det går att kombinera passionen för träning och löpning med bebis- och familjeliv bara man vill.
Jag har nog henne att tacka lite för att jag lyckades komma tillbaka i springform så snabbt och dessutom springer snabbare än någonsin och genomförde mitt marathon på bättre tid än vad jag trott jag skulle klara av.
Tack för att du är en sån  insprirationskälla, Andréa!
Jag ska erkänna att första gången vi träffades i verkligheten blev jag nästan lite starstruck. Det kändes nästan som om jag kände henne eftersom jag hade läst bloggen så länge. Jag visste ju en hel del om henne men hon visste inte mycket om mig.
Haha, men jag skrämde nog inte henne i alla fall:)



På eftermiddagen gick vi ner till vattnet för lite sol och bad-häng medan solen var framme. Det gäller att passa på!
Medan Noel sov i vagnen,  låg jag blixtstilla på filten och njöt av solens strålar  tills jag blev tillräckligt uppvärmd för ett dopp i Mälaren.
Underbara sommardag.

onsdag 25 juli 2012

Ett bra avsked






När jag vaknade imorse var jag extremt springsugen efter vilodagen igår, (eller en kvarts styrka blev faktiskt) och till min glädje kändes det inget i hälsenan.
Så på med springgrejorna och ut i skogen som ligger ca 500m från svärföräldrarnas hus.
Jag sprang på känsla och ren lycka, och efter en 5km och en 2,5km bar det av hemåt igen.
Känslan visade sig vara 5,14 min/km.
Ett stort fall framåt från de senaste rundorna efter maran, då jag kämpat hårdare och sprungit långsammare.
Och visst kändes det som om kroppen är på väg tillbaka.
Härligt!

När vi idag begett oss hemåt igen är det med blandade känslor.
Familj, släktträffar och omhändertagande har varit fint och mysigt, och skogsrundorna kommer jag sakna en hel del.
Men som alltid är det så skönt att komma hem till sitt alldeles egna.
Vårt hem.

måndag 23 juli 2012

Återhämtningsläge

Det här med återhämtning efter marathon trodde jag skulle bli en lätt match.
Att jag skulle behöva det efter maran visste jag och jag tänkte att det skulle komma lägligt efter många veckors träning och på slutet faktiskt lite dalande motivation i önskan att "nu får det snart vara dags."



Men icke.
Jag är som ett barn på julafton.
Jag vill inget hellre än att ge mig ut och springa långt, snabbt, länge och ofta.
Men baksida lår och vänster hälsena påminner mig fortfarande om mitt första marathon och jag vet att det inte kommer att bli bättre av att bara köra på.
Dessutom märker jag på pulsen att den ligger lite högre än normalt på passen. En indikation om något på att kroppen inte är helt återhämtad.
Så nu är det kortare pass och några fler vilodagar som gäller tills kroppen känner sig som sig självt igen.
För jag har ju fler mål den här säsongen, så det gäller att vårda kroppen och inte förhasta sig.
Jag får helt enkelt ge mig till tåls.

Med denna insikt blev det därför en kort runda i skogen på 6 km idag. Sprang utan att kolla på klockan, då jag ville låta kroppen bestämma tempot. Farten strax över 5,30 min/km var ganska ansträngande och fullt tillräcklig.

söndag 22 juli 2012

Söndagsstyrka





Ingen löpning idag.
Jag är fortfarande stel och sliten i baksida lår och efter turen i barfotaskorna häromdagen fick jag en svag känning i vänster hälsena.
Så för att inte förvärra detta, tar jag en extra löpvilodag och hoppas kunna springa imorgon igen.
Men kan man inte springa kan man ju alltid träna lite styrka.
Så vi tog fram det som finns till hands här i viktväg, 4 kgs hantlar och svärmors farfars stång på 18 kg.
Stången har alltså gamla anor, men funktionen är det inget fel på.




Efter lite jogg runt huset som uppvärmning, gick jag sen utfallsgång 3 varv runt huset med hantlarna. Tog bra i framsida lår och rumpa.
Sen blev det tåhävningar, armhävningar, axelpress, ryggresningar, roboten, planka, sidoplanka , tricepspress mot panna och mage och frivändningar.
Att kunna träna ute på tomten är verkligen en lyx och jag längtar tills jag någon gång får en egen tomt som jag kan träna på när jag vill.
Det får bli ett framtidsprojekt.
Inom en ganska snar framtid tror jag.

lördag 21 juli 2012

Följa John





Idag fortsatte jag min för närvarande lite ostrukturerade löpning med ett pass tillsammans med maken.
Jag var sugen på lite fart men är inte tillräckligt återhämtad i benen ännu för intervaller, så lite Följa John i skogen passade utmärkt.
Vi sprang de första 3 km lite lugnare för att sedan turas om att dra. Eller mer så att någon av oss när som helst kunde sticka iväg och då fick den andra bara hänga på.
Istället för att kolla sträcka på klockan, blev det typ "över nästa kulle" eller "fram till tallen i svängen".
4 km fartlek blev det för att sedan springa de sista 4 km lugnare igen. Totalt 11 km.
Ett ganska skönt och avslappnat sätt att fartleka, och lite roligare med sällskap och ovissheten gällande både fart och sträcka.

Hemma igen möttes vi av en lite ledsen kille som just nu är i fasen
att han blir förkrossad så fort vi inte är i närheten. Stackarn.
Vi får med andra ord ta det lite lugnt med de gemensamma löpturerna framöver.

fredag 20 juli 2012

Arm(a)styrka





Drog fram svärmors gamla hantlar och körde lite armstyrka efter middagen.
Axelpressar, hantellyft åt sidan, bicepscurl och diverse andra axelövningar blev det, och nog tog det bra trots den blygsamma vikten på hantlarna.

Armstyrkan är inte vad den har varit, men jag planerar att skaffa både en TRX och en tyngre kettlebell för att råda bot på detta.
Har för närvarande en på 12 kg och den räcker bra till vissa övningar, men med en tyngre (tänker mig först och främst 16 kg) skulle jag få bättre träning till de större muskelgrupperna och vissa helkroppsövningar.
Känns som om man kommer rätt långt på dessa två.

Lyxigt!





Att plocka mogna persikor i familjens växthus.
Närodlat minst sagt.
Och det känns rätt lyxigt.

Fredagsspring i skogen





Idag gav jag mig ut i skogen för en tur i barfaotaskorna.
Det är fortfarande lite stela ben efter maran, men annars känner jag mig bra återhämtad.
Jag har bestämt att i alla fall denna veckas träning ska vara lite oplanerad och jag ska springa det jag känner för.
I den fart jag känner för och utan klockhets och sekunderjakt.
Rätt skönt det också.



Trött i vaderna efter barfotaspringet, kom jag hem efter 8 km och stretchade i solen på gräsmattan.
Det behöver inte vara svårare än så för att känna maximal njutning av sommaren.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 19 juli 2012

Back to my roots!





Idag reste vi till Örebro, där vi båda växte upp, och vi hann inte mer än att komma fram innan
en reporter och en fotograf från lokaltidningen kom och intervjuade mig och fotade oss till en artikel.
Reportern hittade mig genom bloggen och det är verkligen kul när det händer sådana lite oväntade grejer.
Förutom detta, blev det även bebismys och kusinträff för Noel i deras fina trädgård.

Btw, nu är jag färdig med vilan.
Nu vill jag springa.
Så imorgon blir det en runda i skogen.
På lördag med. Eftersom vi har många som gärna vaktar Noel här, kommer vi nog få till några löpturer tillsammans maken och jag.
Mycket mysigt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 18 juli 2012

Tillbaka i skorna

Tre vilodagar senare var det idag dags att snöra på sig springskorna igen och ge sig ut för att känna lite på kroppen, så här post-maran.
Jag är fortfarande rätt stel i baksida lår och till en början kändes det ok men inte mer. Med ens kom det tillbaka till mig hur jag kämpade de två sista milen med baksidor som hellre ville gå och lägga sig än att genomföra ett marathon.

Maken och jag stoppade ner Noel i springvagnen och joggade bort till utegymet i Eriksdal (vid Eriksdalsbadet).
Eftersom det är nästan exakt 6 km dit från oss var det en bra komma igång-igen sträcka.
Väl där körde vi superset medan Noel sov i vagnen, alternerade pulshöjande med styrkeövningar.
Benböj, axelpress, upphopp, dips, armhävningar mot bänk, spring i planka, planka med vridning, bröstpress, låga chins, toes to bar, och latsdrag hann vi med innan det var dags att bege oss hem igen.




Vi hade egentligen tänkt att gå hem men eftersom den lilla hade uträttat ett ärende som vi ej kunde åtgärda på plats, fick vi skynda oss hem och snabbast går det ju att springa.
Så vi sprang 3 km till innan mina baksidor kändes sämre, därför gick vi de sista kilometrarna hem.
Men 9 km och ca 30 min styrketräning blev det, och det var så skönt att springa igen OCH få utmana kroppen med lite tyngre motstånd i styrkeövningar.

Lite stelt som sagt och fötternas blåsor och blånaglar är fortfarande kvar, men annars kändes det bra.
Nu är jag sugen på att komma igång på riktigt igen med ett nytt mål i sikte, Stockholm Halvmarathon.


måndag 16 juli 2012

Den välförtjänta tröjan







I bomull och ej springvänlig.
Men ändå, det spelar ingen roll för jag går runt och myser hemma i min finisher-tischa.
Med träningsvärken from hell i benen och med målgången på näthinnan.
Det är en ljuv känsla just nu.



- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 15 juli 2012

Jubileumsmarathon 2012








Om du orkar läsa om mitt första marathon!
Klockan var strax efter 12 när maken och jag sa hejdå till Noel och mamma/mormor hemma och begav oss in till Stadion.
Nervösa och förväntansfulla.
Bra väder var det och kroppen kändes pigg, så förutsättningarna fanns där.
Men ändå, jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Mitt första marathon.
Vad jag däremot visste var att det var en kuperad och krävande bana, mycket mer kuperad än Stockholm Marathon. Hur kuperad den egentligen var fick jag uppleva senare.
Väl på Östermalms IP lämnade vi in väskorna och hann med ett toabesök innan det var dags att bege sig till starten.
En halvtimme innan var vi tvungna att vara på plats i startfållan och i den då stekande solen. En lång väntan.

Som startande i startgrupp 2 blev det sedan vår tur att springa in på Stadion och vänta på startskottet.
13:58 sprang vi iväg och det var nästan löjligt hur trångt och långsamt det gick i början.
Men trängseln släppte rätt snabbt och redan på km 2 kunde jag lägga mig i ett bra tempo.
Efter 5 km hade vi kommit till Bergshamra och började backarna som det hade talats om. Branta backar på ca 300 m varvades med sega, längre stigningar och jag insåg att eftersom vi skulle springa samma väg tillbaka skulle dessa bli tuffa att ta sig an med 35 km bakom sig.
Men jag malde på och blev irriterad på folk som sprang i vägen när jag tog backarna ganska lätt.
Jag låg strax över 5 min/km och eftersom jag helst ville springa på 3.45 så visste jag att jag som långsammast behövde springa 5,15- fart.
Men jag gjorde en offensiv satsning mot ett ännu bättre resultat.

Vid 10 km hann jag upp maken som inte hade sin bästa dag och vi slog följe. Nu började jag längta tills jag skulle få se snälla Andréa och hennes son Sixten som ställde upp med langning av Resorb och gel, då min mage inte tål sportdryck.
Vid Sollentuna station efter ca 15 km stod hon och jag höll på att springa ner en åskådare i samband med lagningen. Tack snälla Andréa tänkte jag. Resorben var efterlängtad i min energitrytande kropp.
På väg mot vändplatsen vid Sollentuna kyrka började vi sedan möta folk på väg tillbaka och då kändes det mentalt tungt. På rakan vid kyrkan stod Ola och Rebecca och hejade och skrek på oss allt vad de orkade, så nya krafter dök upp.
Halvmaran gjordes på 1,47 och jag kände att 3,45 kanske var inom räckhåll.
Där någonstans började baksida lår säga till på skarpen och detta skulle bli en kamp mot låren.
Jag förvånades över hur mycket folk det var längs banan, speciellt i Sollentuna, och visst bar det lite bättre när jag fick höra- heja rosa tjejen!

Vid 26 km började en lång stigning fram till ca 30 km. Då började jag känna mig riktigt trött och baksidorna ville inte gärna samarbeta. Att kunna lyfta på fötterna blev nu något jag var tvungen att fokusera på.
Det är ju liksom grunden i löpning.
Jag fasade för kramp och nu längtade jag efter Andréa igen, hon skulle enligt plan befinna sig nästa gång i Bergshamra. Vatten räcker en bit men Resorben var nödvändig nu.
Maken och jag sprang tillsammans av och till, om varandra men vid 35 km behövde maken ett toabesök och jag fortsatte nu ensam.
I den brantaste backen i Bergshamra beslutar jag mig för att gå, då jag nu är så trött i benen. Ett bra beslut.
Strax därefter vid ca 36-37 km ser jag Andréa, jag blir då gråtfärdig och skriker - "jag orkar inte mer, jag får snart kramp" medan jag tar flaskan och gelen som hon langade.
Hon peppar mig och springer med i några meter och återigen får jag nya krafter.
Jag skulle in under 3,45 om jag så skulle få kramp och kräkas. Vid Universitet går jag igen men när jag springer, springer jag om många.
Överallt går folk och många verkar ha blivit besegrade av backarna och är uppgivna. Men jag springer på och inser att jag har 3,40 inom räckhåll. Sista backen vid Roslagstull går jag återigen nu endast halva, så jag inser att det bara är ca 4 km kvar.

Mot Stadion känner jag vittringen på målgång, men ville man springa hela sträckan dvs 42 195 m och inte 1912 års marathonsträcka 40 075m, så var det att ta vänster istället för höger och istället för målgång ut ur Stadion igen och ner mot Lill-Jansskogen. Och det var ju hela sträckan jag skulle springa.
1 km nedför som kändes som en mil, jag skrek till funktionären i ren frustration -"är det här ett skämt?! När kommer den jävla km-markeringen?!!!" innan vi fick vända och springa uppför sista km.
Benen kändes stumma och blytunga och att lyfta dem var nu ett projekt i sig.
På vägen upp mötte jag maken och vi peppade varann.
Sprang då också förbi en funktionär som skek -"öka farten"! Var hon hel dum i huvudet?! För en sekund funderade jag på att stanna och skälla på henne, men då hade jag ju inte klarat 3.40 så det hade inte varit värt det:)
Det där var ett hån mot alla grymma löpare som fram tills dess sprungit 41 km och nu kämpade den sista kilometern i uppförsbacke på sega ben.
Jag hörde speakern från Stadion på håll och tänkte, nu är det nära.
När jag kom in på Stadion vällde känslorna över mig och det är svårt att beskriva känslan.
Jag korsade mållinjen med glädjetårar och en känsla som många har bekrivit - att man just då kan övervinna allt.
Tårar över att jag klarade att ta mig i mål, över att jag sprungit ett marathon, över att jag för 8 månader sedan födde vår son då jag var svårt sjuk och blev akut snittad och nu klarade detta. Spänningar som släppte. En stor seger.
Klockan sa 3:39:52 (officiell tid 3:39:54 och plats 57) och jag hade klarat mitt mål!
Ländryggen värkte, benen var som två träpinnar, skavsår och blåsor härjade rejält på fötterna och tårarna rann ner för kinderna. En snäll funktionär förbarmade sig över mig och sa till mig -" se så många medaljer vi har kvar att dela ut, förstår du hur snabbt du har sprungit?"
Nä, just då förstod jag inte mycket. Hela jag kändes liksom bortdomnad.
Fin människa på rätt plats.
Jag satte mig ner och väntade in maken.
När vi sen såg varann i målfållan sa blickarna mer än tusen ord.
Och jag är redan sugen på ett nytt marathon.


Antal....
Bajamajastopp: 0 (yeaayh! hade räknat med minst 2)
Blå tånaglar: 3
Blodblåsor: 1
Skavsår: 1 (i armhålan av alla ställen)
Svordomar: hmm... 5 kanske
Tankar på att ge upp: 0

lördag 14 juli 2012

3:39:54!








Så jäkla nöjd!
Jag klarade mitt mål på 3 timmar och 45 min med råge.
Men fy vad jobbigt det var, och vad ont det gjorde på slutet!
Trots det var det bara lycka och glädjetårar när jag korsade mållinjen:)
Återkommer senare med längre rapport.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jubileumsmarathon- here we come!


Startnummer 4816 är redo.
Rosa och svart med vit keps. Ser du mig- heja gärna på mig. All form av pepp längs vägen  tas tacksamt emot. Kommer nog behövas:)
Nu är det nervöst värre och snart beger vi oss av mot Stadion och starten.
Vi hörs senare!

fredag 13 juli 2012

Oh no....

Regn väntas imorgon eftermiddag.
How nice!

Fast det kan ju aldrig bli sämre väder än på Stockholm Marathon.
Så jag ska inte klaga i så fall.
Lovar:)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Imorgon gäller det

1 dag kvar.
Förutom försök till vila idag, åkte vi vid lunch in och hämtade nummerlapparna på marathonmarknaden vid Stadion.
Vi passade även på att gå in på Stadion och känna lite på banorna.Vilken stämning jag fick i kroppen. Tänk att vi imorgon ska stå där på startlinjen.



De som stod i stånden på markanden var tidstypiskt klädda med hatt och vita tröjor och de sålde klassiska vita bomullslinnen som de använde 1912.
Det verkade vara hyfsat stor åtgång på dessa och det är nog flera som kommer att springa i bomullskläder anno 1912 imorgon.
Men inte jag.
Jag kommer att vara klädd i vara rosa och svart helt enligt min signaturfärg:)
Efter mycket om och men har jag till slut bestämt vilka kläder jag ska springa i. Jag blir lite nojig över vad som kan komma att skava och inte.
Men den här outfiten tror jag på.
Fjärilar i magen och huvudet lite upp och ner, minst sagt.
Idag har jag glömt saker, blandat ihop ord och varit allmänt virrig. 
Hej nervositet!

När jag var ute på 3,4 km lätt löpning under kvällen kändes den tidigare upplevda goda formen bortblåst.
Sega ben, flåsigt och allmänt tungt.
Men det är kanske så det ska vara innan ett lopp? Tror hur som helst att det kommer att kännas bättre imorgon. Eller hoppas i alla fall.
Väl hemma upptäckte jag, dagens virrpanna, att jag sprungit med ett amningsinlägg vid halsen.
Ingen hade kanske sett det, men jag såg det väldigt tydligt när jag kom hem.
Och maken fick sig en liten känga för att han inte sett det innan jag gick ut.
Jaja, det får man bjuda på:)
Ser ni det vita amningsinlägget under tröjan vid hakan?
Haha, så sprang jag tydligen idag:)

Nu är det snart läggdags. Hoppas jag kan sova:)



torsdag 12 juli 2012

Nedräkning

Nu är det inte långt kvar. På lördag smäller det.
Imorgon när jag vaknar kommer det att vara dagen innan.
Den här veckan har verkligen gått fort.
Förberedelserna ska vara gjorda och imorgon blir det förutom nummerlappshämtning på maratonmarknaden på Stadion, vila och en liten långsam väcka benen till liv-tur
Ingen träning igår och ingen idag. Så nu känner jag mig väldigt sugen på att springa. Speciellt på att springa långt.
Vilket är en av de bra grejerna med vila. Man får pigg kropp och knopp. Suget finns där ofta starkare än innan vilan.
Men det här loppet har jag längtat till länge och det är ju mitt huvudmål för säsongen.
Ända sedan jag anmälde mig i augusti förra året gravid i 7:e månaden har jag sett fram emot detta med både spänning och viss respekt.

Förutom häng och övernattning hos fina männinskor på Ekerö har vi ägnat dagen åt fika, ett snabbt,  kallt bad, snabbbesök på Bromma Blocks och nu på kvällen kafferep hos den andra fikatanten.
Hon ska ju nämligen langa till oss på lördag, så planering och strategi diskuterades oss tanter emellan.

Nu är det godnatt från den här blivande maratonlöparen.
Sömn ingår ju också i uppladdningen.
Adios så länge.

onsdag 11 juli 2012

Prognosen för lördag

Väderprognosen säger just nu 19 grader och molnigt.
Ett bra maraton-väder om du frågar mig.
Fram till idag har det sett ut som om regnet skulle inta Stockholm, men dagens prognos är betydligt mer positiv.
Nu håller vi tummarna att den prognosen stämmer!


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 10 juli 2012

Banintervaller och marashoppning

Idag gav vi oss ut på stan för att handla det vi kan tänkas behöva till lördags lopp.
Med mig hade jag en liten shoppinglista så inget skulle glömmas och så gott som allt kunde sedan bockas av.
Nya kompressionstrumpor i rosa för att fullägna min outfit, gel, sportdryck, skavsårsplåster, hörselkåpor till babyn (antar att det kommer att vara högljutt inne på Station) mm. 
Och en sak som inte stod på listan blev det också, ett par söta små skor till minstingen i familjen.
Passade sen på att njuta av en Estelle-bakelse till eftermiddagsfika. Mums!



             
I mara-andan fortsatte jag sen med banintervaller. Inte så många, inte heller på något sätt maxfart men tillräckligt för att få snabbhet i benen.
Jag joggade 3 km till banan, och uppjoggen kändes tung, seg och allmänt neggo, men efter ett stegringlopp satte jag sen igång på gladare ben.
3x400m, 3x200m och 2x100m.
Benen vaknade till liv och mer därtill. Jag kände mig snabb, spänstig och nästan som en Bumbibjörn, ni vet, studs, studs:)
Jag ville mer, längre och hårdare. Men inte nu. Inte idag.
Det tar vi om några veckor. Två kanske. För nu längtar jag tillbaka till banan där jag vill springa som en gasell. Okej, jag har lite att jobba på till det där med gasell men övning ger färdighet eller hur är det med den saken?


                                        
Maraladdningen fortsätter imorgon med vila, besök och övernattning på landsbygden och där en hel del god mat.
Det här med uppladdning är ju inte så pjåkigt.

måndag 9 juli 2012

Förberedelserna har börjat

Nu är det maravecka.
De sista passen ska göras och den här veckan blir ju därför lite annorlunda.
Dels är det så klart själva loppet på lördag, men också för att det blir minimalt med träning denna vecka.
Jag har ju vant mig vid att springa ca 6-7 mil per vecka, så att nu vila mig i form och "bara" springa 3 korta pass denna vecka gör att det i tanken kommer att krypa i benen.
Men jag vet ju att det gör gott med vilan och att det är nödvändigt för att ha bästa förutsättningarna på lördag.


Så i den lätta andan blev det idag ett lätt pass på 8 km med vagn, Noel och maken. Lugn fart med lite teknikfokus medan vi turades om att köra vagnen.
Imorgon blir det några banintervaller och sen vila ons, tors och till sist ca 3-4 km på fredag för att skaka liv i de där två som ska göra jobbet.
Sen så.
Åh, det pirrar i magen bara jag tänker på lördag!

söndag 8 juli 2012

Det är bara mara nu


I mitt huvud handlar mina tankar och funderingar just nu om i princip en sak, Jubileumsmaraton på lördag.
Eftersom detta är mitt första maraton, är jag lite novis vad det gäller förberedelser och uppladdning inför ett så här långt lopp.
Trots att jag inte är någon rookie när det gäller löpning (två tävlingsår innan graviditeten klassar mig väl inte som nybörjare?), känner jag mig lite osäker på vad som är en bra uppladdning .
För vad passar min kropp? Hur gör jag för att ge min kropp de bästa förutsättningarna på lördag? 
Har inte gjort så värst många eftersökningar på nätet i ärendet, utan ber hellre om råd från mer erfarna maratonlöpare. Vet i alla fall att det från och med tis,ons blir kolhydratladdning.

När jag idag på sena eftermiddagen gav mig iväg på en lätt distansrunda runt Årstaviken, var det många tankar flög runt i huvudet. 
Vilka kläder ska jag springa i? Vilket tempo ska jag satsa på? Hur många stopp kommer det att bli på bajamajan? Hur kommer vädret att vara?
Skorna har jag i alla fall bestämt. Det blir favvoskorna DS Trainer.
Trots att regnet bitvis öste ner, hade jag fullt upp i tankarna och tänkte varken på farten eller att de nya shortsen (fyndade på rea igår) klibbade fast på benen av regnet och då liksom hasade upp sig efterhand så jag nästan bjöd på rumpchock.
Tur att det finns innerbyxor i shorts.
Nu är det mest underhåll som gäller fram till lördag, och det är faktiskt bara 3(!) pass kvar. Så jag bryr mig inte nämnvärt om farten.
Men att jag idag,  trots att jag sprang så lugnt och jag tyckte mig bli omsprungen av alla, sprang med snittfart 5,20 min/km gör att det ändå känns som om jag är på rätt väg mot den där tävlingsformen.
14 km blev det i alla fall och längre än så kommer jag inte att springa nu innan maran.

Träningen denna tävlingsvecka börjar imorgon med ett lugnt kortare pass på ca 8 km, på tisdag blir det lite fart i benen och några banintervaller och på fredag ca 3-4 km.
Sen är det dags.

Tar tillfället i akt att slänga ut frågan till er erfarna löpare - 
har ni några bra tips på do´s and don´ts inför ett maraton?

fredag 6 juli 2012

Oh yes backintervaller!

Idag stod backintervaller på schemat, och eftersom  mamma/mormor är på besök och barnvaktar, kunde vi ge oss ut tillsammans maken och jag.
Detta har ju varit mitt favvopass under hela våren, men jag kände mig inte lika uppspelt som jag brukar inför detta.
Kanske bara tillfälligt.
Jag vet ju att jag ska ta det lite lugnare nu eftersom det imorgon bara är en vecka (hjälp!) kvar till maran.
Så därför fick det bli 8 vändor i backen idag.
Värmde upp i 2,2 km och därefter sprang vi backens 200 m x 8 för att sedan jogga ned hemåt i 3 km.

Försökte att inte gå max i backen utan fokusera på tekniken först och främst.
Blev ändå rejält trött i benen som kändes som seg kola mot slutet, så 8 st var verkligen tillräckligt.
Men kul var det som vanligt.
Varför det är så kul med backintervaller vet jag inte. Kanske är det det där med att besegra en backe, och sen dessutom göra det flera gånger. En seger gånger x antal.
Med ett långpass, tusingar och ett kortare distanspass i benen denna vecka, är det kanske inte konstigt att de  var lite sega mot slutet.
De tackar nog och tar emot morgondagens vila med stor glädje.
När vi kom hem möttes vi av en glad och supermysig kille och jag roffade åt mig en massa pussar och kramar.
Så bra belöning efter dagens pass!




torsdag 5 juli 2012

Färgglatt morgonspring


Vaknade tidigt i morse av en pigg Noel, vilket var bra för då kunde båda föräldrarna hinna springa innan det var dags att åka och besöka den här tjejen och hennes familj.
Eftersom det var molnigt och lite grått ute, ville jag pigga upp mig med lite färg på springkläderna. 
Matchade skorna med BBC-linnet och i brist på en rosa springkjol (måste införskaffas snarast) fick det bli den lila springkjolen.
Känns kul att skippa det svarta ibland och vara en färgklick istället, och nog piggade det upp en annars lite halvtung springrunda.

onsdag 4 juli 2012

Den som väntar på nåt gott

Steg upp förväntansfull och mycket hungrig kl 7.00. Jag längtade verkligen efter att få ut och springa. Först skulle jag bara äta frukost och få i Noel sin gröt, sen skulle jag bege mig ut.
Ut i solen i bara linne och shorts och köra efterlängtade intervaller.
5 x 1 km stod på schemat. Inget maxtempo, men ändå ligga där uppe precis under mjölksyretröskeln.

Efter frukosten kom dock ett plötsligt magknip som beslutade sig för att stanna några timmar till mitt förtret.
Frustrerad och irriterad väntade jag och väntade jag på att min mage skulle ge med sig.
Vid 11.30 hade det nästan upphört och jag gav mig ut, det fick bära eller brista.
Nu kunde jag inte vänta längre.
Och det bar faktiskt.



Efter 3,3 km uppjogg, som kändes som om benen hade fjädrar i sig,  började jag den första "tusingen" på 4,17 min. Som sagt, jag skulle inte springa max idag så jag kände mig för lite med tempo som ändå var väldigt ansträngande men inte maxat.
Kollade inte på klockan medan jag sprang utan gick på känsla.
Ståvilade i 1 min, innan det var dags för nummer två. Den gick på 4,06 min, oj nu går det kanske för snabbt tänkte jag. Men nästa gick på 4,09 min, så det var nog ett bra tempo ändå. Den fjärde på 4,11 och den sista på 4,07 min.
Det var rejält flåsigt men jag klarade min plan att hålla mjölksyran borta. Kändes dock på sista som om den var på antågande, men icke.

Joggade ned hemåt i 2 km, med den bästa känslan i kroppen.
Den,  efter jobbig men riktigt underbar löpning.


Årets första dopp!





Blev i Rönningesjön i Täby.
Lagom varmt i vattnet och min vinterbleka kropp trivdes bättre än väntat.

I förmiddags sprang jag mina tusingar i stekande sol, så ett bad var efterlängtat.
Mer om tusingarna senare.

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 3 juli 2012

Jag och bollen


Planerad vilodag, men som vanligt på vilodagar så ville jag inget annat än att ut och kuta.
Men ända långt in på kvällen tvekade jag fortfarande, skulle jag inte ändå, bara lite? En kortis bara?
Men nej, nu är det lite mer vila på schemat innan maran och imorgon förmiddag är det tusingar som gäller och då vill jag vara pigg i benen.
Kommer inte maxa men tröskelnivå blir det ändå.

Men min träningsenergi var ju ändå tvungen att få utlopp någonstans. 
Tog därför fram min boll, som jag inte träffat på länge, och körde plankor, sidoplankor, 100 ryggresningar, höftlyft, lårcurl med benindrag(baksida lår), annan magövning av slaget ligga på rygg med bollen mellan fötterna och lyfta bollen upp och ner(vet inte namnet på denna trevliga  övning).
Drog sedan fram kettlebell 12:an och körde 100 benböj (med axeldrag också) och rotationer.
Nu känns det lite bättre.


Det är nu det ska hända

I semestertider.  Planer som fått stå till sidan under våren,  sånt som vi inte hunnit med/bortprioriterat. Nu när det är semester, nu har vi tid. Ändå tror jag inte vi kommer att göra slag i alla saker.
Men några viktiga grejer ska i alla fall göras, bland annat följande:

  • Noels rum ska fixas i ordning och bli beboeligt. Måla och tapetsera och montera upp möblerna som ligger och väntar i sina kartonger.
  • Göra i ordning på balkongen, köpa blommor och olja in trämöblerna.
  • Rensa i garderoben
  • Läsa minst 1 bok (lyssnar bara på ljudbok för tillfället)
  • Börja morgonjogga oftare (jag)
  • Gå ut på restaurang på tu man hand 
Sen har vi ju ett maraton som ska springas, den där yogan som jag så gärna vill göra men hela tiden bortprioriterar och fler korta men effektiva styrketräningspass som ska bakas in efter löppass.
Som sagt det återstår och se om dessa blir avbockade efterhand.
Men vi började i alla fall med den översta punkten idag och hämtade ut tapeten till Noels rum som vi beställt.
Så ja, nu är det bara arbetet kvar:)


måndag 2 juli 2012

Sista långpasset innan det STORA loppet

Igår var det hemresedag från semestern, så inget långpass kunde springas då.
Vilket ju inte gör så mycket nu när maken har semester. För då kan man ju långpassa närsomhelst, i princip.
Men nu är det ju mindre än två veckor kvar till det där stora målet, Jubileumsmaraton.
12 dagar för att vara exakt och därför var det i senaste laget eller i grevens tid som jag idag körde sista långpasset inför loppet.


Sista långpasset. Och en känsla att det var det. Nu kan jag inte göra så mycket mer.
Men det var ett riktigt bra pass. Som tur var.
Eftersom jubileumsmaran är rätt kuperad valde jag en sträcka med några backar här och var för att öva.
Jag sprang längs vattnet, Mälaren, ändå bort till Skärholmen. Där stigen längs vattnet slutar.
Kom sedan upp i bostadsorådet och jag hade tänkt att följa hälsans stig, som går där, men väl bland betonghusen kände jag suget efter vatten och skog igen så jag vände och sprang samma väg tillbaka.


Mentalt är det bra att öva på att springa samma väg tillbaka, då vi kommer att göra det på maran. Ut till Sollentuna och tillbaka. Men då är det ju en mycket tristare väg än den jag sprang idag.
Längs motorvägen ut och tillbaka, tjohoo. Not.
Men man tänker nog inte så mycket på det, utan jag kommer nog bara fokusera på att ta mig framåt så fort som möjligt.


När jag var nära hemmet fortsatte jag till Vinterviken och sprang där en sväng för att få ihop några fler kilometrar,  när jag kom hem stannade jag klockan på 24,4 km.  Ett medeltempo på 5,21 min/km.
Vill ju gärna ta mig under 4 timmar på maran, vilket innebär en snittfart på 5,30 min/km, så det känns som om det skulle kunna gå.
Men vem vet, blir det värmebölja så kanske man får vara nöjd med att ta sig i mål. Utan tidsanspråk.
Jag var hursomhelst inte jättetrött idag, medelpulsen var 77% och då gick jag i en brant backe.
Och den här rundan som jag tidigare har tyckt varit apjobbig kändes nu inte nämnvärt så mycket som tidigare. 
Kul att känna att jag har förbättrats.


Nu ska det i alla fall bli skönt att slippa långpassen för ett tag. Våra söndagar har sett lite likadana ut de senaste månaderna, när vi turas om att springa 2-3 timmar var.
Skönt att också slippa det där hemska väskebältet. Alltså det är ju bra att jag får med mig vätska och gel, men då j-a oskönt och irriterande. Upp och ner på magen.
Nä, nu får vi vila några veckor från varandra så kanske vi kan tycka om varandra sen igen. Eller inte.
Kanske är dags att inhandla en vätskeryggsäck istället.


Men först ska det springas en mara. Jag känner hur fjärilarna blir fler i magen ju närmare det lider.
Nervös så klart, men förväntansfull.
Och framförallt, det ska bli så fruktansvärt kul.

söndag 1 juli 2012

Home sweet home


Så var man hemma igen då. 
Vi har haft det jättebra, men ändå är det lika skönt som alltid att komma hem.
Här kan vi dricka vatten ur kranen utan att det smakar bajs och duscha utan att lukta detsamma, här har vi täckning på mobilen och kan prata telefon (hade täckning korta stunder), datorn kan användas och Noels barnstol har varit saknad.
Att han fick äta sin mat i vagnen varje dag var inte optimalt, varken för honom eller oss. 
Men men, är det semester så är det.

Träningen har gått som en dans. 
Mestadels i alla fall. Fick inte till någon uteyoga och pga ostadigt väder och lite andra prioriteringar. Det blevinte heller lika mycket utestyrketräning som jag hade velat.
Men löpningen fick jag till enligt plan. Ca 5 mil.
Och det blev faktiskt nästan 1,5 h styrketräning också,  vilket jag brukar ha svårt att få till här hemma.
Så som vanligt när vi är på semester, låg vi inte på latsidan utan man man väl kalla det lite av en träningssemester om man vill. 
Precis som det ska vara.
Men jag kallar det livsstil.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...