På resande fot

Semester.

Ända sedan jag blev färdig med min PT-utbildning i början av juli, har vi njutit alla 4, av lediga dagar, sovmornar, långfrukostar, bad, lata dagar och en massa fina upplevelser.

Vi började med att bara vara hemma i området och bada i vår sjö ovh ta dagarna som de kom, för att sedan åka till Sälen en vecka och vandra(lite mindre än planerat dock) och med stopp, två nätter, hos familj i Falun på väg hem.

Sedan några dagar hemma igen med besök, och diverse utflykter till vänner och bekanta, för att nu ta oss till årets semesters sista destination, Göteborg. Vi stannade två nätter på vägen ned hos familj i Örebro, men nu är vi framme och Noel är riktigt taggad på både Alfons Åberg-kulturhus och Liseberg.

Eftersom detta är staden där vi bodde 2002-2007(och vi blev också tillsammans här), ligger den oss varm om hjärtat. 

Så jag ser fram emot lite nostalgi och att få upptäcka staden igen genom våra två smås ögon.

Här kommer lite semesterbilder så här långt.

Och jo, tränat har jag ju gjort såklart. Med ett knä som spökar sedan en tid tillbaka, är löpningen begränsad, men lite löpning i alla fall  och mer styrketräning än tidigare. Som PT och allt. För nu är så kul i gymmet. Här ska byggas stark kropp!

Licensierad PT!

Jo, så är det!
Utbildningen är färdig, jag har klarat proven och kan nu stolt titulera mig PT.
Vill berätta om bästa utbildningen, vägen dit, om löpningen och planer som ändrats och ersatts av nya men tar det vid senare tillfälle.
Nu har vi välförtjänt semester och ska njuta av att jag klarade det och uppfyllde min dröm.
Nu börjar ett nytt kapitel.

Mumsiga energibollar

Nu var det ett tag sedan igen. Det är en intensiv tid nu med både utbildning, bebis och allt som ska hinnas med utöver det.
Och nu lagom till att vi har 10 dagar ledigt runt midsommar passar jag på att pricka in en dunderförkylning som däckat mig.
Mitt i sötsuget och viljan att ge kroppen ett bättre alternativ än godis, gjorde jag igår därför energibollar. Dessa uppskattas även också av resten av familjen.
Och trots att jag knappt kan känna smaken på det jag äter pga förkylningen blev dessa bollar väldigt goda enligt min bästa recensent. Min son som älskar godsaker slukade nämligen två stycken i ett nafs.
Har lagt ut ett liknande recept för längesen men äsch vi kör igen ändå.



Det här hade jag i och då lite ungefärliga mått:

Cashewnötter och mandlar ca 1 dl
Torkade aprikoser och plommon 6 st (går också bra med dadlar)
Solrosfrön 1/2 dl
Blötlägg detta

Rör sedan ned detta i en mixer tillsammans med:

Ekologisk Kokosolja ca 3 msk
Ekologiskt Jordnötssmör ca 2 msk
Ekologiskt vaniljpulver
Ekologisk kakao ca 2 msk

Rulla sedan i ekologiska kokosflingor.
Tada! Färdigt!

Glad midsommar!

PT-utbildning

En månads hemmaplugg med allt från anatomi, kost till träningslära och kondition har avhandlas och idag var det äntligen dags för den första dagen på det praktiska blocket på min PT-utbildning, Lic. Eleiko Personal Trainer.
Så otroligt kul och så tacksam och glad jag är över att få möjligheten att förverkliga min dröm.

Det enda som kändes lite jobbigt var att lämna lilla Stella, 8 mån, hemma för första gången sedan hon föddes. Men jag vet att hon har det lika bra hemma med storebror och pappa, så det var nog mest mamman som tyckte det jobbigt.
Hon verkade dock väldigt glad att se mig när jag kom hem igen.
Imorgon är det dags för dag 2, och nu ska jag gå och sova så jag orkar göra knäböj in på detaljnivå.

PT-plugg och tävlingsdags

Den teoretiska delen på min PT-utbildning är i full gång och det känns som om varenda minut jag får över efter nattning av barn går till pluggande. Utöver detta ska jag även hinna med min egna träning, som får bli antingen dagtid när Stella sover(eller pluggar på dagen om träningen blir på kvällen). Livet går med andra ord i 180 just nu. Därav även mitt icke så frekventa bloggande.
Men det är ju en kort period det kommer att vara så här. Och jag hoppas och tror att det kommer att vara värt det i slutändan. För det är ju det här jag vill göra. Det jag brinner för. Och då är det värt att kämpa för.

Något annat kul som jag knappt hunnit reflektera över är att jag gör tävlingsdebut imorgon.
Halvmaran på Kungsholmen runt.
Ska bli kul att springa lopp igen, (vilket senast gjordes 2012 och även då halvmara), men har inga förhoppningar om något personligt rekord. Är inte i närheten av den formen. Tar det som ett långpass och en formkoll helt enkelt.
Men håll en tumme eller två om du vill ändå och hoppas att regnet håller sig undan.
På återseende.

En underbar vecka på Kreta

Den senaste veckan har vi befunnit oss på sydligare breddgrader och ön Kreta. En efterlängtad semester som blev precis så bra som vi hade önskat. Faktiskt ännu bättre.

Sol, bad, oplanerade dagar, sovmornar, all-inclusive, barnklubb, yoga, träning, massage, PT-plugg och framförallt, familjemys.

Är så glad och tacksam över att vi kom iväg och vi längtar redan tillbaka.

Om att förverkliga drömmar

Det här året, 2014, är och kommer att bli ett alldeles fantastiskt år på många vis.
Inte nog med att jag har ynnesten att få vara mammaledig med ännu ett mirakel, spendera och uppleva en fantastisk tid med båda barnen tillsammans och var för sig, det händer även andra spännande saker snart. I livet i övrigt.
Eller nog mer träningsrelaterat faktiskt.

Detta är året då jag förverkligar två av mina drömmar. Och även om alla ens drömmar aldrig förverkligas, tycker jag att drömmar fyller en viss funktion bara genom att vars just drömmar.
Men vissa drömmar kanske är lättare än andra att förverkliga.

Två som förhoppningsvis ska bli sanna detta år, är en gammal dröm och en som är betydligt yngre.
Drömmen med flest år på nacken står näst på tur.
Jag ska utbilda mig till personlig tränare.
Med start i april och med distansstudier till en början, kommer jag att förhoppningsvis bli färdig licensierad PT i juli. Känns nästan lite overkligt att det äntligen händer. Att jag ges denna möjlighet och att det klaffar med det övriga livet och familjen.

Att hjälpa andra att hitta glädjen med träning, en stark kropp och en sund livsstil är vad jag hoppas att jag sedan, bland annat, får möjlighet att göra.
Med ett eget litet företag vid sidan av mitt vanliga jobb, kommer det att vara mer som en hobby men oj vad roligt det ska bli.



Jag har redan tjuvstartat lite här i området med gratis cirkelträning för några mammor och det känns jättekul. I lekparken på bilden ovan spenderade vi 1,5 timme tränandes och pratandes i måndag och jag tror att det kommer att bli ännu fler nästa gång.


Den andra drömmen är att springa ett lopp utomlands. Och den drömmen är jag som bäst igång och tränar inför.
Berlin Marathon.

Längsta på mycket länge

Den här veckan har jag, förutom ett pass som fick ställas in, fått till träningen som planerat.
Utöver några lätta löppass, styrka och yoga/rörlighet sprang jag i onsdags fartlek i mörkret mellan lyktstolpar och njöt av att kunna trycka på och få känna pulsen rusa . Så kul!
Och jag påmindes om varför jag älskar löpning så mycket.

Det blev även en oplanerad vilodag igår lördag, då jag vaknade med tjock hals och morgonspringet fick ställas in. För sedan var det nämligen fullt upp hela dagen då vår lilla Stella döptes i kapellet bara några hundra meter från vårt hus.
Och när kvällen kom var jag bättre i halsen men helt slut i övrigt och soffan segrade.
Idag stod det 14 km på schemat och med barnvakt hemmavid passade jag på att ta med mig maken och få en date i löparspåret. Det gäller ju att ta tillfället i akt.
I ett för mig lagom tempo just nu, 6 min/km, sprang vi helt enligt plan och väl hemma kunde jag konstatera distansrekord post-graviditet.
Eftersom Stella sov långsov på eftermiddagen passade jag på även göra det där bålpasset med pilatesboll som jag inte fick till i måndags.
Plankor, ryggresningar och övningar för de inre magmusklerna tog där de skulle och sakta men säkert känner jag mig starkare och starkare.
Det kommer att bli bra det här.

Vila, återhämtning och nya tag

I måndags vaknade jag med halsont för vad som kändes som femte gången på en månad. På tisdagen utvecklades det till förkylning.
Jag sov två gånger på dagen och åt en väldig massa mat. Av allt.
Fick sedan en god natts sömn till onsdag och vaknade betydligt bättre och förkylningen hade motats bort. Nästintill.

På onsdagen gjorde jag lite yoga/rörlighet, gick promenader, väldigt lätta grejer, och eftersom det sedan kändes fortsatt bra på torsdagen(då jag bland annat träffade den här fina tjejen



över en fika, lunch, promenad och babbel) gjorde jag lite bålstabilitet/träning för de inre magmusklerna på kvällen.

Fyra dagar utan löpning.
Och utan träning. (Eftersom det andra knappt räknas som träning.) Välbehövligt.
Då det cirkulerat den ena efter den andra förkylningen här hemma sista tiden och jag haft lite för få sömntimmar och dessutom glömt att äta så ofta jag behöver, har jag helt enkelt inte varit motståndskraftig och därav knappt haft en enda hel träningsvecka på länge.
Men jag tror dessa fyra dagar gjorde susen.
För under kvällens 5 km kände jag mig lätt och pigg i kropp och ben.



Vilket bådar gott, för på måndag startar vi. Coachen(fikavännen ovan) och jag.
Nu har jag fått mitt träningsupplägg som alltså startar igång på måndag och jag kunde inte vara mer peppad.
Nu blir det springa av. Och även en del styrka och yoga
Det kommer att bli grymt.

Löpbandsvecka

Jag gillar egentligen inte löpband.
Tycker det förtar lite av löpglädjen. Att springa inomhus, på ett och samma ställe, utan att komma framåt och utan att få den där underbara friska luften.
Men ibland är det rätt bra ändå.
Som nu. På vintern med snö och modd på gatorna och med minusgrader i luften. Då det kan vara svårt att få till de där snabba passen ute och löpbandet kan faktiskt skänka lite glädje.

Den här veckan har det, förutom styrka på gymmet två gånger och tabataintervaller på bandet som uppvärmning, blivit två pass på löpbandet. Och ett ute.
I tisdags sprang jag medelhård distans ute med maken, Stella i vagnen och en vän som sällskap.
I torsdags blev det premiär för intervaller och 6x2 min plus upp och nedjogg avverkades på bandet. Så himla kul! Jobbigt såklart, precis som det ska vara.



På fredagen reste vi till Tällberg för firande av pappas 60-års dag och ingen träning hanns med.
I lördags intog jag bandet igen för tabataintervaller som uppvärmning och sedan ett cirkelpass med maken i hotellets gym och idag ett lätt distanspass på 6 km på bandet innan hemfärd.



Kan konstatera att intervaller och snabba pass gör sig betydligt bättre på löpband än de där långsamma, mysjoggarna där man i sakta mak tar sig framåt.
Att springa sakta på löpbandet är ju nästan lite pannbensbyggande:)

Kliver ut ur det komfortabla

Så gick det en tid igen.
Formulerar blogginlägg i huvudet som sedan rinner ut i sanden. Orken tryter eller andra saker prioriteras. Så just nu uppdateras det inte så frekvent. Men.
Ska förhoppningsvis skriva lite oftare. För jag vill ju. Någonstans går det ju lite hand i hand med inspirationen och motivationen som inte varit på topp.
Men med löpcoachning och andra roliga saker som händer under våren, kan man ju inte bli annat än motiverad.
Dessutom har jag ju något riktigt kul att se fram emot i Berlin i september. Föreställer mig målgången vid Brandenburger Tor och ler.

Vad har jag gjort sedan sist då?
Sprungit med vagnen i snömodden, varit på gymmet och piskat skiten ur mig, insett att det är dags att sluta messpringa och mesträna på gymmet(är ok någon gång ibland men inte allt som oftast), hemmatränat med nya kloten, fått hem dagisbaciller till hela familjen, haft halsont, fortsatt planera hur jag i år ska genomföra och förverkliga min dröm, och njutit av min fina lilla familj såklart.
Men nu får det vara slut på mesandet.
Hejdå latmask.

Födelsedag

Så var jag ett år äldre.
Och innehar nu den eminenta åldern 32 år.
Ingen åldersnoja här inte. Jag befinner mig på en bra plats i livet med världens finaste lilla familj på två barn och make, bor i ett fint radhus, är frisk, kan träna, har mat på bordet, och har fina vänner runt omkring mig.
Det här är också året då jag förverkligar den där drömmen jag haft i många år och hoppas på att ännu en pusselbit i livet faller på plats.
Vad detta är kommer jag att berätta längre fram.




I paken från min lilla familj fanns två kettlebell(nu blir hemmaträningen ännu bättre), body butter, och det bästa av allt, löpcoachning och PT-timme med min kompetenta, fantastiska och fina vän Andréa
Nu blir det springa av!



Mer då? Vi åt kaka så klart. Mamma/mormor kom på besök från Örebro.
Saffranskaka efter recept från bästa Sofy

Årets första

Det har varit lugna första dagar på det nya året och nu är magsjukan ett minne blott och jag hoppas att det dröjer låång tid tills vi ses igen.
Jag är dock väldigt glad över att resten av familjen klarade sig undan.

En veckas träningsuppehåll har gjort både kroppen och knoppen otroligt motiverade så igår, när jag kände mig tillräckligt återhämtad, var det dags för årets första träning då bålmusklerna fick sig en omgång.
Med både boll, kettlebell, kroppsvikt och hantel gjorde jag sex övningar á 4 min (tabataform 20s arbete och 10s vila x 8) och blev rejält svettig.







Idag var det dags för första springet.
Pigga ben men tyngre flås gav ändå en fin stund i regnet och skogen.
Med bara mina tankar som sällskap.
8 km som gärna hade fått bli länge.
Ljuvligt.

Nu känns det lite som en nystart och nästa vecka ser jag fram emot att köra igång med mer planerad och strukturerad löpning.

Gott nytt år!

Ett sista inlägg detta år 2013, kl.23, som varit ett fantastiskt år på många sätt.
För detta var året då vår kära dotter och Noels lillasyster kom till världen och berikade våra liv med ännu mer kärlek.
Att bli tvåbarnsmamma är så stort och nästan så jag inte har förstått det ännu.

Istället för nyårsmiddag här hemma för vänner, har magsjukan härjat på mig(än så länge har de övriga klarat sig), och vi har tagit det lugnt hemma.
Nu sover alla utom jag innan tolvslaget och nu gör jag nog dem sällskap.
Gott nytt år allihop.
Vi ses 2014!

Nu har det vänt

Den tunga, motiga känslan jag haft i löpningen den senaste veckan är äntligen borta.
Förmodligen var det en förkylning som fanns i kroppen men aldrig bröt ut.
Tack för det.

I torsdags sprang jag någon typ av light-fartlek, med några korta fartökningar på 200m. Mest för att hitta lite fart i benen igen.
Och det kändes riktigt bra.
Gav mig tron tillbaka att jag är på väg framåt och att det finns därinne någonstans.

Idag var jag på gymmet och kände faktiskt likadant.
Lite starkare och lite piggare än sist.
Chins i gummiband, latsdrag och cirkelträning.
Hade noll inspiration och motivation idag när jag till slut kom iväg till gymmet, så jag hittade ett cirkelpass á la Lofsan på videofyme som jag körde och med ens kändes allt plötsligt så mycket roligare.






Nu är det bara några få dagar kvar till julafton och vi ska i år åka iväg till släkten och fira.
Julbak, klappinslagning, sista minuten-klappar, städning och packning ska hinnas med.
Och så lite träning.
Tur att jag fick en rejäl sovmorgon imorse till 12. Välbehövligt.

Detta var ju årets mörkaste dag, nu har det vänt och vi går åter mot ljusare tider.
Sådär ja.

Att ta tillfället i akt

På fredagar är jag alltid hemma med båda barnen, då Noel är ledig från förskolan.
Väldigt mysigt att ha en hel dag tillsammans och dessutom skönt att slippa stressa iväg till förskolan på morgonen och sedan ha en tid att passa till hämtningen på eftermiddagen.
Denna dag hade jag det dessutom extra skönt då maken skulle in senare till jobbet och kunde gå upp med Noel medan jag och Stella sov vidare. Lyx.

Hade egentligen tänkt att gå upp och träna innan maken åkte till jobbet, dock så vann sömnbehovet över mig.
Men jag ville verkligen få till ett styrkepass idag.

Funderade lite på hur jag ändå skulle kunna få till träningen då kvällen inte var ett alternativ eftersom att maken skulle vara borta, och kom på att när det var dags för middagssov kunde jag ta med mig träningsbandet( som en TRX) till en lekpark och träna medan båda sov. Förhoppningsvis.
Bra plan på pappret men ofta har det ju en tendens att inte bli som man har planerat:)
Men båda sov som stockar redan när jag rullade ned vagnen för trappen och jag kunde promenera till lekparken, där jag var helt ensam, och köra ett pass på 7 tabataintervaller(20s arbete 10s vila x 8) sammanlagt 28 min effektiv träning.

Knäböj
Utfall( byte av ben efter 4 st)
Bröstpress
Tricepspress
Baksida axel
Rodd(hög och låg varannan)
Tåhävningar

Fortsatte sedan att promenera i 40 min och kom hem med två fortsatt sovande små innan den minsta vaknade för mat.
Perfekt minst sagt, och jag var så glad att jag tog tillfället i akt.

Fredagsfix, långpromenad och smygstyrka

Här det lite allmänt trötta tillstånd just nu på de nyblivna tvåbarnsföräldrarna som sig bör med en nyfödd i huset.
Lite sömn kombinerat med förkylning och halsont hos alla utom mini, gör också sitt.
Så imorse fick jag sovmorgon då maken jobbade hemma och gick upp med Noel. Sen återgäldade jag det efter lunch genom att ta med mig båda barnen sovandes i dubbelvagnen på en snabb promenad runt sjön, så maken kunde ta sig en tupplur.
Även om tröttheten ständigt är närvarande, är det helt otroligt hur mycket piggare jag blir av att komma ut och röra på mig i den friska luften.
8,3 km (på under 10 min/km) senare var vi hemma och när jag ändå var igång passade jag på att ta ut gummibandet och köra några strykeövningar.

Hög rodd, låg rodd, axelrotation åt sidan, utfall och enbenståhävningar kändes fint i muskler som slumrat alldeles för länge.
Sedan fixade jag lite med veckans projekt.
Ommålning av den begagnade Stokke-stolen i bok som vi köpte i somras.
Köpte svart sprayfärg på nätet och rengjorde, sandpapprade och sprayade och idag blev jag äntligen färdig.
Resultatet blev riktigt bra.

Sakta men säkert

Dagarna går fort och imorgon är vår Stella redan två veckor gammal. Jag vet ju hur fort den här tiden går med en liten, vips så är hon ett år, och vi njuter av bebismys och oplanerade dagar.

Jag ser till att komma ut på en promenad varje dag, i brist på annan träning som jag får vänta några veckor till med, och nu börjar tempot bli högre och frekvensen på steget snabbare. Skönt.
Eftersom Stella inte gillar att åka vagn för tillfället sker de flesta promenader med henne i Ergobaby-selen, där hon sover som en stock tätt intill.

Ingen träning ännu alltså, men jag har dock smugit igång lite med andningsövningar för den inre magmuskulaturen i kombination med knipövningar och jag börjar hitta bra kontakt igen.
Ryggontet jag fick vid promenaderna i början på veckan är nu som bortblåst, nu är det dock bara lite foglossning som fortfarande gör sig påmind men den avtar sakta men säkert med tiden.
Var sak har sin tid och jag låter kroppen ta den tid det tar att återhämta sig från två graviditeter på två år, två kejsarsnitt och en svår havandeskapsförgiftning med HELLP den första graviditeten.
Tack du fantastiska kropp.

Heja Stella!

Äntligen går det åt rätt håll.
På återbesöket på sjukhuset idag visade det sig att Stella gått upp bra i vikt. Lyckliga och lättade kunde vi därför bli utskrivna, roch fick åka hem igen med de packade väskorna och vår lilla skatt.
Trägen vinner som jag brukar säga.
Heja Stella!

På sparlåga

Bloggen går lite på sparlåga just nu. Eftersom träningen lyser med sin frånvaro och jag håller på och anpassar mig till livet som tvåbarnsmamma, så blir det sporadiska inlägg.

Vi har haft det lite skakigt sista dagarna då Stella(japp, nu har hon fått sitt namn), har varit väldigt trött och inte orkat äta så mycket. Hon har gått ner i vikt och inte klarat att gå upp igen som bebisar ska göra efter de första dagarna.
Vi har därför legat inne på Astrid Lindgrens barnsjukhus, men nu fått komma hem på permission.
Diverse prover har tagits, de hittar inget fel och alla värden ser bra ut. Så nu är det ännu mer fullt fokus på att amma och koppmata och få i henne allt jag kan.
Vi ska tillbaka på vägning imorgon, så håll tummarna att hon gått upp vikt.
Det här har gjort en redan känslig, nyförlöst mamma med hormoner all over the place och snitt i magen, ännu känsligare och närmare till gråt. Eftersom Noel hamnade på Neonatalen när han föddes, känns det extra jobbigt att vi även denna gång fått lite problem i nyföddhetsstadiet. Jag hoppas givetvis på att snuttan bara behöver lite hjälp och att allt blir bra de närmaste dagarna. Skulle dock kännas tungt om vi blir inlagda imorgon igen.
Hoppas, hoppas på glada nyheter imorgon alltså.