måndag 31 december 2012

Ett riktigt gott nytt år!




Det nya året firas lämpligt in med en ny fin vän och hennes familj som jag lärt känna under året som gott.
Ett fint slut på ett väldigt fint år på alla sätt.
Önskar er allt gott, så hörs vi nästa år!

söndag 30 december 2012

Premiär på längdskidor!





Förutom den där längdturen på fjället i Sälen för 6 år sedan när jag höll på att blåsa ner, var det nog 20 år sedan jag stod på ett par längdskidor.

Jag har tänkt på det i flera år, men eftersom jag inte ägt några skidor och inte heller bott nära några spår har det helt enkelt inte blivit av.
Förrän nu.

Året 2012 var året då jag fick mina första skidor i vuxen ålder (tack snälla make) och även han åka en premiärtur innan året slår över till 2013.
Spåren var isiga, jag hade noll fäste trots valla, kass teknik och rädd i varje nedförsbacke.
Men det var kul.

Jag åkte två varv på den 1,7 km långa slingan. Först ett varv och sedan byttes vi av maken och jag då Noel låg i vagnen och sov. Sen ett varv till med mer mod i kroppen och bättre fart på skidorna. Trots detta blev snittempot långsammare än jag går ibland, haha!



Blodad tand fick jag definitivt och nu hoppas jag att snön inte smälter bort helt.
Tror definitivt på mycket träningsvärk i både triceps och rygg imorgon. Även magen fick sig en omgång.



Eftersom Noel sov i vagnen såg jag min chans till mer träning så jag passade på att springa hem med honom i springvagnen, jag bytte bara pjäxor mot löparpjuks och gav mig iväg.
En omväg hem från spåret senare var jag hemma och kunde summera 3,5 km längdskidor och 7 km löpning.
Härligt!

lördag 29 december 2012

I´m in lööv i ett underställ

Idag var det dags för en favorit i repris, och som faktiskt inte skett på över en månad.
En vagnjogg.
Eftersom det varit snö och jag varit halvskadad har jag undvikit denna underbara kombination av sovdags för
Noel/springdags för mig. Kan nog säga att minst hälften av alla sprungna mil detta år varit med vagnen.
Så jag tog med mig Noel i springvagnen och drog ut på en lugn jogg i is/slaskunderlaget.
På mig hade jag dels det nya understället som jag fick av de snälla svärföräldrarna i julklapp från Icebreaker och en ny buff som jag köpte idag. Allt i merinoull. Som ju är grejen för att vara varm i vinterkylan.

Så skön och snygg att jag vill ha den till vardags
Och redan när jag drog på mig understället, kände jag förälskelsen slå till. Satt som en smäck, skönt som tusan och så mjukt att jag vill bo i det.
Och tröjan är dessutom så snygg att jag skulle kunna ha den till vardags under kavaj eller kofta.
Jag behöll värmen perfekt under och efter passet trots att jag blev rätt svettig och det kändes inte ens blött.
Nu vill jag inte ha något annat på mig när jag springer, men gissar att jag måste eftersom det krävs tvättning då och då:)
(Och nej, jag är inte sponsrad bara kär)
Buffen värmde lika bra den och äntligen har jag ett bra alternativ när det är aningen för varmt för mössa.


Inget pass att lägga på minnet, men en hel och pigg kropp som jag hoppas få vara startskottet på det nya året och på en hårdare satsning mot nästa springsäsong.

fredag 28 december 2012

Mjukstart

Nu börjar jag känna mig kry efter feber, halsont och förkylning och äntligen kan jag köra igång med träning igen.
Det ligger ju en hel del energi som vill ut nu när jag ofrivilligt vilat i nästan en vecka.



Så jag mjukstartade igår med hemmastyrka av den lite lugnare sorten, 7 tabataintervaller a 4 min fördelat på nästan hela kroppen och övningar som tex utfall, planka, rodd, tåhävningar och höftlyft.
Inget flås men jobbigt för musklerna såklart.
Idag kände kroppen för yoga och den var som vanligt välbehövlig.

Imorgon blir det en lätt jogg och om det känns bra, hoppas jag på söndag få komma ut och testa mina nya längdskidor.
Spännande eftersom jag inte stått på ett par skidor på många år nu.

torsdag 27 december 2012

Och så vips så var julen över





Varje år är det likadant. Man förbereder och förbereder, shoppar klappar och lyssnar på julsånger.
Och sen bam, så är julen slut.
Så mycket för så lite om du frågar mig. Missförstå mig inte, jag älskar julen men den är ju över så fort.
Fast då är det ju själva förberedelserna som hör julen till och är minst lika mycket jul som julen självt, om ni förstår vad jag menar.
Hela december är ju som ett upplopp på målrakan, fast ett njutbart sådant.
Och nu, så här när juldagarna är slut, infinner sig ett lugn.

Förkylningen är bättre och visst blev det jul ändå. Fina julklappar(nästan bara träningsrelaterade), god mat och mycket julgodis och familjemys.
Nu har alla åkt hem och eftersom jag lyckats smitta Noel, är det innemys som gäller.

Men då jag knappt varit utanför dörren de senaste dagarna kryper det i kroppen och jag längtar efter att få kunna komma ut och prova längdskidorna jag fick av tomten och såklart efter att springa.
Som jag inte gjort på snart en vecka.

Tänkte mig dock ett lättare hemmastyrkepass idag, och har jag tur kanske det kan bli en runda till helgen.
Skidor eller löpning.
Fast jag kan ju inte åka längd, så det blir intressant.

Hursomhelst, det här är min sista vecka som mammaledig och jag får tillbringa den på bästa sätt, lugna och lata dagar med min lilla familj.
Sjuk eller frisk spelar mindre roll.

måndag 24 december 2012

God jul!




God jul allesammans!
Hoppas ni får en fin dag med nära och kära.
Själv kommer jag tyvärr spendera vår första jul i huset mestadels sängliggandes.
En redig förkylning och feber på det är INTE vad jag hade hoppats på denna dag. Har nog aldrig varit sjuk på julafton.
Men familjen är ju här och det är det viktigaste.

På återseende!

lördag 22 december 2012

Som bambi i skogen och en aning fartlek




Att fånga dagsljuset såhär års.
Tydligen inte helt lätt.
Lyckades nämligen inte igår heller med ett helt pass i dagsljus.
Det verkar vara svårt att tajma in det där ynka dagsljuset.
Tror att jag de senaste 6-7 rundorna enbart sprungit i mörker.
Men jag får skylla mig själv.

Har de senaste dagarna vaknat runt 8-9 och varit jättehungrig, så morgonjogg har det inte varit tal om.
Sen går förmiddagarna och eftermiddagarna i ett, nu håller vi som bäst på med alla förberedelser här hemma inför julafton som i år firas hemma hos oss.
Och helt plötslig är det mörkt då jag ske bege mig ut på löprunda.
Så även igår.



Sprang igår till skogen och 2,5km-slingan. Det hade kommit mer snö och det var rejält kämpigt bredvid skidspåren. Jag sjönk ner i snön på varje steg och i uppförsbackarna kom jag mer bakåt än framåt. Tungt och väldigt sakta gick det. Hade tänkt mig två varv, men ett fick räcka då jag var helt stum i benen.

Kände ändå för lite fart, så jag fortsatte en omväg hem på hyfsat plogade cykelbanor och bestämde mig för 30s fartökning följt av 30s jogg.
Gjorde så 8 gånger innan det var dags för en lugn km hemåt.
8,7 km senare var jag hemma.

Idag hade jag tänkt mig en längre runda, men efter en natt med dålig sömn vaknade jag upp med halsont och lite snuva.
Så idag blir det vila, och så hoppas jag på bättre lycka imorgon.


fredag 21 december 2012

Kittad för kyla!




Nu ni, nu ska jag inte behöva frysa mer.
Jag har hittills inte ägt ett enda underställ som behåller värmen. Har en tröjor från Kari Traa och Under Armour som jag gillar, men de funkar inte så värst i -5 och uppåt.
Ett par merinounderställsbyxor från Icebreaker har jag också, och de värmer bra när det inte är mer än -10. Men jag fryser alltid om lår och rumpa ändå.

Så, för några veckor sedan hade Campadre Bagheeras merinoställ till halva priset plus andra bra saker och jag slog till direkt på både tröja, byxa, ullstrumpor och en rånarluva.
Jag är trött på att frysa och vara iskall på huden men ändå svettig när jag kommer hem.
Egentligen skulle inte varorna levereras förrän efter nyår, men det var en trevlig överraskning när de dök upp idag.

Visserligen har jag önskat mig ett
merinoställ av tomten, men jag behöver ju flera så det är ju bara bra om jag får ett till:)

Testade mina nya grejer nu på kvällens runda, och vet ni vad?
Jag frös inte någonstans.
Lycka!

onsdag 19 december 2012

Helt plötsligt gick det snabbt

Det var ljust när jag startade (vår lilla ljusbeklädda en i bakgrunden)
Om det var tyngre än tyngst förra gången, var det som att ha eld i baken under dagens tur.
Äntligen ett pass i dagljus, eller ja halva i alla fall, och känslan i kroppen var bara så häftig.
Det gick verkligen undan idag och det var så skönt att få känna det efter så många tunga pass den senaste tiden.
Lycka, eufori och ren springglädje i sin bästa skepnad.
Sen blev det mörkare...
Det var isigt under snön och idag var mina Icebugs perfekta. I snömodd spelar det ingen roll tycker jag med dubbar tycker jag, men så fort det bli lite is är jag så glad över att jag har buggarna. 
Jag kan springa på precis som jag vill och slipper vara rädd för att halka.

Sprang runt Rönningesjön och tänkte ta ett varv i spåren Skavlöten, men insåg ganska snabbt att det var för mycket snö där, så tunt sjön, hem och en liten extrasväng blev till slut 10 km.
Åh, känslan av att känna sig stark och snabb, ni vet, nästan så man känner sig oövervinnerlig.
Och till slut var det nästintill kolsvart






måndag 17 december 2012

Idag gick det undan (skoja)

Nu fick jag också smaka på den där snömodden.
Snön under mina fötter gled undan hela tiden och det här var första gången för i år som jag blev uppriktigt förbannad under en springtur.



Värre än att springa i sand, och trots att jag idag bytte ut de lite hårdare Icebugsen till favvoskorna med broddar hjälpte det föga.
8 km skulle springas och fokus låg på att behålla pulsen nere. Vilket ju är svårt i snö, så tempot blev mycket lägre än vad jag är van vid.
Det blev tyvärr aldrig riktigt någon njutning.
Men fostrande sägs det.
Alltid något.

lördag 15 december 2012

Lördagkväll och snöpuls




Förutom en tur till lekparken i snöovädret tillsammans med familjen och vår gäst för dagen,
Sixten, så var det inneaktiviteter som var på schemat.
Inte var jag ett dugg sugen på att vara ute.
Inte förrän det blev kväll och mörkret var totalt.
Så konstigt det där är, ibland kan jag bli som mest sugen på att springa när det råder som sämst väderlek.
Som idag.

Mycket nysnö gjorde pulsen hög och jag fick jobba med tekniken och knälyftet.
Tog en sväng in i skogen och hoppade på 2,5:an med elljus som var preppad med skidspår.
Vilket jag givetvis sprang bredvid och inte i:)

Helt ensam var jag, där i skogen.
Och det var så mysigt att springa där i mörkret under lamporna.
Väl hemma blev det exakt 7 km och nu känner jag mig redo att försiktigt öka distansen nästa vecka.
Sakta men säkert, som sagt.

fredag 14 december 2012

Nostalgi, fint sällskap och pyttelite ben

Min föräldraledighet börja lida mot sitt slut och nu är det de sista ensamma dagarna som vi har tillsammans, Noel och jag.
Nästa vecka har vi måndag och tisdag ensamma och sen är vi tre fram tills att jag åter är tillbaka på jobbet den 2 januari och det är dags för maken att ta över som hemmaförälder.
Det blir en bra övergång för både maken och Noel, och även för mig dessa två veckor som vi är tre.

Vad passade därför bättre än att återvända till stället där Noel och jag under detta magiska år gått otaliga mil, sprungit mil ut och mil in med vagnen och upplevt många fina minnen tillsammans- våra gamla hoods Aspudden.
Jag hade nämligen stämt träff med en annan träningsglad mamma- Miss Agda och hennes lille Ivar.
Vi hann bara träffas någon gång innan jag flyttade, så nu var jag väldigt glad att vi fick till det.

Vi krigade oss fram i snön med vagnarna fram till Vinterviken där dagens lunch, en räksallad,  inmundigades.
Mycket trevligt!
I Vinterviken har jag mammafikat en hel del under det här året, borde nästan få lite rabatt (haha), och jag kan verkligen rekommendera det till barnfamiljer och hemmaföräldrar (och alla andra för den delen) eftersom det finns så gott om plats för både vagnar och barn.
Jag kan återigen tacka min lilla blogg för att jag får träffa så fina människor, som gillar och lever lite som jag.
Och dessutom delar vi visioner och drömmar om framtiden.

När vi kom hem, lagade jag mat och jag och Noel hade lite fredagsmys innan det var dags för honom att sova.
Då drog jag fram pannbenet för att få till lite benstyrka i tabataform. Fredagkväll är ju inte annars träningsmotivationen på topp.
Maken är borta, så jag passade på att träna framför På Spåret och sen vips 20 min senare var jag lite skakis i benen efter squat, marklyft, utfall åt sidan, benböj med kick och utfall och tåhävningar. Allt med järnklotet.
Nu, godis och soffan.
Bra fredag.

torsdag 13 december 2012

Morgonjogg blev kvällsjogg




Såhär var det tänkt att jag skulle se ut 06.15 imorse.
Men nej, morgontröttheten och den varma sängen tog över och istället var det 19.15 som jag såg ut som ovan och begav mig ut på 7 km löpning med bra spring i benen. För att vara där jag befinner mig just nu.

Imorgon prövar jag lyckan igen.
Då ska inte sängen få vinna!

Update: Nej, jag var inte ens nära idag. Bestämde mig innan jag la mig för att vila höftböjaren till lördag.

tisdag 11 december 2012

En morgonseger





Det var varken långt eller fort jag sprang(exakt vet jag inte eftersom jag hade glömt klockan), men upp och ut strax efter 06 kom jag imorse.
Rätt nöjd om jag får säga.
Som ni kanske vet är jag allt annat än en morgonmänniska och varje gång jag lyckas med detta underbara påfund som heter morgonspring, är en seger.

Om några veckor, när jag åter börja jobba igen, är tanken att jag ska göra detta varje dag.
Fast då blir det som transportlöpning till jobbet.
Hmm, jag behöver nog konvertera till morgonmänniska tills dess.

måndag 10 december 2012

Dags för struktur!


Veckorna går, jag är halvskadad, träningstimmarna är färre än vad jag skulle vilja och träningsplaneringen lyser med sin frånvaro.
Och det där går ju lite hand i hand.
För det är ju egentligen inte jättekul att träningsplanera för rehab och mysjoggar (läs allt jag kan/bör springa just nu).

Men.
Den här fumla i mörkret-strukturen som jag just nu lever efter gör mig lite lat och lite ineffektiv.
I brist på ett träningsprogram med spännande, köttiga och snabba löppass har ju faktiskt styrketräningen fått en mer framträdande roll och säkert utökats med 100% de senaste två månaderna.
Så något gott har ju kommit ur detta.
Men ändå, utmaningen uteblir lite.

Som sagt, trots mina begränsningar just nu inser jag att jag återigen från och med nästa vecka måste planera och strukturera vad som ska tränas, vilken dag och hur långt/länge.
Dels för att säkerställa att det verkligen blir av, men också att jag inte går för fort fram med löpningen på vägen mot en skadefri Carro.
Jag behöver sånt.
Struktur och planering.
Då mår jag som bäst.
Nu ska jag göra veckans matschema.
In i detalj.

söndag 9 december 2012

Nästan som förut

Helgen har verkligen fullspäckad. Lör-sön spenderades i Örebro, vi kom igår lunch och åkte hem igen på eftermiddagen idag. Våra båda familjer besöktes på kort tid och det blir alltid intensivt.
Fredagkvällen innebar julfest på jobbet med fest och dans, och det var ju inte igår kan man säga. I alla fall inte sedan jag blev mamma.
Att sen dessutom fortsätta vidare ut på krogen gjorde att jag nästan kände mig som innan jag fick barn.
Jag är ju verkligen en hemmaråtta och älskar att mysa hemma med familjen, men det var kul att för en kväll umgås med kollegorna som jag saknat under året och dansa och prata hela natten lång.
I och med graviditeten och sedan Noel kom har jag i princip slutat att dricka alkohol och saknar det inte, men något glas vid lite festligare tillfällen som detta tycker jag fortfarande kan vara trevligt. Men ett eller två glas räcker bra för mig, då är man pigg och alert dagen efter:).

Varken fredag eller lördag blev det alltså någon träning för mig, så därför var jag grymt sugen imorse på att komma ut och springa lite.

Eftersom farmor tog ut Noel i vagnen fick jag sällskap av maken och det var så mysigt att springa och prata tillsammans trots de -15 som rådde i luften.
Just like old days, då vi i princip sprang alla pass tillsammans.
Men nu blir det desto mer speciellt när det väl sker.

fredag 7 december 2012

Sakta men säkert

Igår, efter tre dagars löpvila, kändes det så pass bra i höftböjaren att jag bestämde mig för att ut och testa en kortare jogg.´
Eftersom maken jobbade hemma kunde jag komma ut i dagsljus (eller ja ljust och ljust, så ljust det kan bli helt enkelt de dagar som solen knappt går upp) och bara det gör ju sitt.
Jag valde kanske inte den roligaste rundan här i kring, utan sprang där jag tänkte att plogbilen skulle hunnit göra sitt.
Och utan både Icebugs eller broddar på skorna (har ju lösa tag på-broddar också) klarade jag mig finfint och det var inte ett uns halt. Vilket var skönt, för då slapp jag springa och spänna mig.


I mitten av rundan kändes det lite igen men då saktade jag ner tempot en aning och då försvann det.
Och en-två timmar efteråt som är det kritiska, när jag blivit kall i musklerna, kändes det ingenting.
Så det går nog åt rätt håll nu.
Nästa löpning blir inte förrän på söndag (reser bort i helgen), känns trist men jag tror å andra sidan att det bara är bra. Skynda långsamt som man brukar säga
Nu ska jag inte förivra mig utan bli kvitt detta en gång för alla.

onsdag 5 december 2012

Att hitta på när snön yr utanför




Träna kan man göra när man i princip nästan är insnöad.
Ben specifikt eller något annat om man känner för det.
Jag körde ben i tabataform.
Benen fick sig en omgång i övningar som:
Squat med kettlebell
Marklyft
Övningen ovan- kick bakåt med fot i gummiband
Stepup i trappan
Utfall
Utfall åt sidan med boll över huvudet
Började med armhävningar och slutade med tabataplanka (sida och rak)



Snön fortsatte yra utanför fönstret och jag fortsatte med rörelseträning för min stela bröstrygg.
(Det kommer mer om det i ett annat inlägg).
Avslutade med rehab för vader och höft.
Och hepp - 45 min hemmastyrka som inte var så mesig denna gång.

tisdag 4 december 2012

Lite mesigt faktiskt

Idag är det dag två i vila från löpningen pga höftböjarontet som
tydligen ville göra comeback.
Stretchar, masserar och gör rehabövingar så det står härliga till.



Klättrar dock på väggarna lite när jag måste vara utan springet, men hoppas på bättring imorgon.
Då blir det i så fall en kortis, och det är nog så jag får jobba mig tillbaka just nu.
Fick i allafall till lite styrka medan Noel sov middag idag.
Men jag som på senare tid kunnat pressa mig och kört stenhårt hemma, hade idag lite bristande motivation.
Det blev ändå tillslut 45 min i tabataform och jag körde några favoriter och några övningar som är tråkiga men nyttiga.

Planka, sidoplanka, drag åt hakan med KB, hög och låg rodd och utåtrotationer med gummiband,
mountain climber, diagonallyft, enbenshöftlyft på boll,  tåhävningar och rehabövingar för höften blev det.
Kan dock inte känna mig helt nöjd när jag tycker att jag mestränat.
Men som jag brukar säga, allt är bättre än inget.



måndag 3 december 2012

Önskemål till tomten

Nu när minusgraderna tittat fram märkte jag plötsligt vilka brister som finns i springgarderoben.
Förra året var jag så trött på mina underställ från Craft i polyester att jag i ren frustration över hur läskiga de kändes på kroppen, slängde alla jag ägde.
Kvar blev- inget underställ.
Förutom ett par byxor då från Icebreaker som detta år är lite för stora. I tröjväg har jag bara tröjor i funktionsmaterial och det är ju inte så varmt i -15 fick jag erfara häromdagen.
Sen jag skaffade mina underställsbyxor i merinoull har jag inte velat ha på mig polyesterställen. Det är ju skillnad som natt och dag.
Så tomten, om du läser detta och jag har varit snäll i år, står ett underställ från Icebreaker högst på min önskelista.

Och när vi ändå är igång, står även en varmare löparjacka, pannlampa, ullstrumor och vintertights högt på listan.
Visst finns det hål att täcka här märker jag. Listan skulle nog kunna göras ännu längre, fast då med saker som jag kanske inte behöver lika mycket utan mer snygga saker som är kul att ha.
I vinter kommer jag ju nämligen utöka mina vintersportfärdigheter (julklapp från maken är redan köpt och utprovade av mig), så jag kommer verkligen behöva utöka den sportiga garderoben.
Hoppas, hoppas att tomten tittar förbi i vårt nya hus i år:)


söndag 2 december 2012

Ok, jag kapitulerar

Det här med vinterlöpning har egentligen aldrig riktigt varit min grej.
Så många lager att ta på sig, frusna lår, händer och rumpa, kall luft i lungorna och allmänt lite tyngre att sig fram.
Men idag när jag sprang i ensam majestät i skogen med solens stålar som lös fram mellan trädkronorna, det vita täcket som låg som fluff över hela skogen, kunde till och med jag erkänna att det här är grejen.
Visserligen brukar jag tycka det om löpning i alla årstider, men bara det att jag tänkte och upplevde det så även i -10 och med en massa snö under fötterna, är stort för att vara mig.


13,5 km blev det och jag hade kunnat fortsätta länge om det inte vore för att det var toadags, mina händer frös och jag inte vill utmana höftböjaren.
'Det sistnämnda hade jag dock inte mycket för då jag nu på kvällen kan konstatrera att skadan är tillbaka.
Ska försöka och var duktig med de tips jag fick av naprapaten senast, men blir det inte bättre får jag gå iväg igen. Men skulle tro att det är mest massage och stretch som behövs, som det var förra gången.

Varför smärtan kommit tillbaka har jag funderat på,  då jag stärkt upp bålen enligt naparapatens råd och försökt stretcha och yoga.
Min misstanke är att det handlar om vagnlöpningen. Jag föredrar att springa med höger hand på vagnen och den vänstra pendlandes, och där tror jag att det blir någon slags snedbelastning. Så nu ska jag inte springa med vagnen denna vecka och se om det blir någon skillnad.

Helgen i övrigt har varit lugn eftersom Noel varit magsjuk och förkyld och vi har kämpat en del med att få i honom vätska.
Han vägrade äta och dricka i fredags och delvis igår, men idag är han tillbaka i gamla jag. Så skönt.
Långpromenader, ett hemmastyrkepass, shopping, julopyntande och annat mys har också hunnits med.

Dagens glädjeänmne var, förutom Noels tillfrisknande, de nya strumporna från Kari Traa som jag fick i goodiebagen på Andmotions event som jag och Karin var på. Helt klart grymma att ha när det vankas löptur eller promenad i minusgrader.
Och snygga är de också.

Dock är jag inte riktigt vän med märket ännu efter den där reklamkuppen där de släppte ut ett får i Stockholm och såg man det skulle man fota och lägga upp bilden för att kunna vinna kläder.
Sånt svider i mitt djurvänshjärta.
Men strumporna har jag fått och de kom väl till pass idag.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...