fredag 29 november 2013

Framsteg


Veckan som gått har i träningsväg hittills bjudit på tre jogg/promenader, ett kort yoga-pass, några Mammamage-pass och tyvärr ynka 15 min(det var någon som vaknade halvvägs in i passet) styrka.
Då Noel har varit hemma från föris hela veckan, förkyld, har det inte blivit någon träning dagtid. (Ja, förutom i måndags då när maken var hemma.)
Ingen av dem gillar att titta på när mamma tränar(vilket jag förstår:)), och att få båda att sova i vagnen synkade är inte heller helt lätt. Förutom när jag promenerar då.
Så promenader med dubbelvagnen har det blivit några.

Har haft svårt att släpa mig iväg till gymmet när maken kommit hem, utan har istället längtat ut i friska luften med mina egna tankar som sällskap och benen som bara springer bättre och längre nu.



För både onsdagens och kvällens jogg/promenad innebar 7 min jogg och 3 min gång varvat.
Och vet ni, idag kändes det för lätt. Så nästa gång ökar jag på jogg-avsnittet ytterligare. Och snart är jag nog redo att springa hela sträckor.
Ca 6-8 km har rundorna varit, så 2 mil har jag skrapat ihop i veckan. Utöver vanliga promenader, som jag inte räknar som träning utan mer vardagsmotion.

Helgen som kommer bjuder på aktiviteter och imorgon blir det ett längre yoga-pass och på söndag bär det av till gymmet. Längtar faktiskt dit nu när jag skriver detta.
Ser fram emot att trötta ut musklerna och kanske våga köra lite tyngre.
Varierad träning är grejen.

tisdag 26 november 2013

Hälften, hälften och helgen som var

Helgen som passerade bjöd på både trevligheter och en tråkighet.
Kalas och firande för vår nyblivna 2-åring, träning, mys och ett besök på akuten.
Knappt hann släkten komma, och kalaset börja i söndags, innan Noel ramlade in i elementet på sitt rum och fick ett jack i pannan.
Stackars liten blödde som bara den och vi begav oss snabbt in till akuten. Två stygn senare och tårar i massor hos både stora och små, åkte vi hem igen till kalaset som kom av sig men där både presenter och gäster väntade på huvudpersonen.
Det gjorde så ont i mammahjärtat att se och höra vår skatt ha så ont, och känslorna var överallt.
Vi var alla helt slut när gästerna åkt hem och kvällen gjorde intåg.
Att Noel sedan dessutom blivit förkyld gjorde inte saken bättre.

Något lite roligare var igår då jag var ute på min tredje promenad/jogg sedan förlossningen.
Då Noel är förkyld och hemma från förskolan kunde jag, eftersom maken jobbade hemma och vaktade Noel som sov middag, ge mig ut med Stella i springvagnen.
Eftersom jag skyndar långsamt trappar jag upp partierna med jogg för varje gång och igår var det precis hälften av tiden som ägnandes åt jogg.
Gång 5 min och jogg 5 min.
Lagom just nu.



Tyckte det var avsevärt jobbigare än förra gången och efter halva sträckan upptäckte jag varför.
Punktering på ena bakhjulet.
Jahopp.

Det var bara att gilla läget och ta sig hem. Stella är ju relativt lätt, så vagnen rullade ju ändå men det blev lite flåsigt.
Det känns verkligen jättebra i kroppen och jag har inga känningar någonstans.
Så nästa gång ökar jag på joggdelen med ytterligare en minut per varv.
När jag kom hem sov Stella fortfarande och jag gjorde lite yoga, Happy Hips, som var väldigt välbehövligt för mina stela höfter och baksida lår som fightas med konstant träningsvärk.

fredag 22 november 2013

På egen hand




När maken kom hem och bröden jag bakade jäste, passade jag på att ge mig ut ensam på veckans andra promenad/jogg.
Idag var planen mer jogg än förra gången och jag bestämde mig för att dubbla joggen. 4 min jogg och 6 gång varvat.
Det kändes lite konstigt när de där springminutrarna började. Ovant och, utan vagnen, nästan lite ensamt. Men det där gav med sig. Och jag njöt i fulla drag.
Kroppen kändes bra, och det blev faktiskt aldrig riktigt flåsigt. Vilket verkar lovande inför fortsättningen.
Jag var sugen på att springa mer och längre idag men jag håller mig till min skynda långsamt-plan, vilket jag tror är värt i slutändan.

Kolsvart till trots, min reflexlöparjacka är grym och ser till att jag syns väl.
Ett riktigt bra köp förra vintern. Som jacka och reflexväst i ett.
Se till att du också syns i mörkret.

onsdag 20 november 2013

2 år!

Idag är det 2 år sedan vår lilla solstråle tittade ut och gav vårt liv en extra dimension.
2 år som har försvunnit i ett nafs men som ändå känns som de mest självklara i världen. Som om han alltid har funnits hos oss.



Siffror och bokstäver, att räkna och lägga ord, och att läsa Alfons Åberg tillsammans är just nu det bästa som finns.
En resväska( bland annat för resan vi ska göra i vår), Barbaskön och Alfons Åberg som docka, låg i paketen i morse.
Mest poppis av presenterna?
Alfons förstås.


Grattis vår finaste Noel!

tisdag 19 november 2013

Första, trevande springstegen







Igår var det 9 veckor sedan Stella kom till världen. Och i lördags blev hon två månader.
Hur fort går tiden egentligen?
Bebisen blir bara större och större och imorgon fyller den stora 2 år.
Och lyckan över två barn.
Som jag fortfarande inte förstått att jag har varit så lyckligt lottad att få.

Jag har tagit det lugnare med träningen denna gång än efter förlossningen med Noel.
Har inte känt mig lika stark på något sätt och jag varit mer rädd om ärret på magen.
Dessutom har jag fokuserat mycket mer på styrketräningen denna gång, eftersom jag tappat mycket i styrka.
Vill ju vara stark och ha en kropp som tål löpningens påfrestningar.
Och vara skadefri.

Men nu börjar jag känna mig i alla fall lite stark igen och någorlunda återhämtad efter förlossningen och snittet.
Så idag var det dags.

Äntligen springdags.
Med Stella i springvagnen och den vanliga promenaden runt sjön, blev det 2 min jogg varvat med 8 min gång. Om vartannat.
Jag hade lätt orkat springa längre tid, men ville inte gå ut för hårt och kanske få ett bakslag.
Skynda långsamt, ni vet.

Underbart. Njutbart. Och ändå in i benmärgen lycklig över att åter kunna springa. Ja, eller mer jogga just nu då.
Ser redan fram emot nästa gång.
Och då blir det fler springminutrar och mindre promenerande.

Spinning med virtuell instruktör

Efter frukosten i söndags drog jag till gymmet för att köra spinning och lite core.
På mitt gym har man inga fysiska instruktörer på cykelpassen(dock på annan gruppträning) utan i stället satsar man på virtuell träning.
En storbildsskärm med en instruktör som på engelska berättar och förklarar hur passet är upplagt.









Jag körde ett 30-minuters pass och tyckte nog att det räckte.
För mig, som tycker att musiken och instruktören gör hela grejen, var detta ingen hit.
Visst, det var helt okej träning men eftersom jag varken fick peppning av musiken eller instruktören på skärmen (som skrattretande satt och sa att det såg bra ut på cyklarna,vad vet hon om det?), så lämnade det mycket att önska för min del.
Kände mig inte alls så trött som jag brukar göra på spinning. Eller så var det mitt fel att jag inte vågade ta i mer.
Men hursomhelst, något mer pass kanske jag ska pröva innan jag dömer ut det.

lördag 16 november 2013

Att ta tillfället i akt





På fredagar är jag alltid hemma med båda barnen, då Noel är ledig från förskolan.
Väldigt mysigt att ha en hel dag tillsammans och dessutom skönt att slippa stressa iväg till förskolan på morgonen och sedan ha en tid att passa till hämtningen på eftermiddagen.
Denna dag hade jag det dessutom extra skönt då maken skulle in senare till jobbet och kunde gå upp med Noel medan jag och Stella sov vidare. Lyx.

Hade egentligen tänkt att gå upp och träna innan maken åkte till jobbet, dock så vann sömnbehovet över mig.
Men jag ville verkligen få till ett styrkepass idag.

Funderade lite på hur jag ändå skulle kunna få till träningen då kvällen inte var ett alternativ eftersom att maken skulle vara borta, och kom på att när det var dags för middagssov kunde jag ta med mig träningsbandet( som en TRX) till en lekpark och träna medan båda sov. Förhoppningsvis.
Bra plan på pappret men ofta har det ju en tendens att inte bli som man har planerat:)
Men båda sov som stockar redan när jag rullade ned vagnen för trappen och jag kunde promenera till lekparken, där jag var helt ensam, och köra ett pass på 7 tabataintervaller(20s arbete 10s vila x 8) sammanlagt 28 min effektiv träning.

Knäböj
Utfall( byte av ben efter 4 st)
Bröstpress
Tricepspress
Baksida axel
Rodd(hög och låg varannan)
Tåhävningar








Fortsatte sedan att promenera i 40 min och kom hem med två fortsatt sovande små innan den minsta vaknade för mat.
Perfekt minst sagt, och jag var så glad att jag tog tillfället i akt.


tisdag 12 november 2013

Och så var det träningsvärk

Sedan förra veckan har jag återigen träningen tillbaka på regelbunden basis.
Jag har styrketränat och yogat, (utöver mina långa promenader), både hemma och på gymmet.
Trivs verkligen bra med mitt nya gym, då det ännu inte är packat med folk, men det lär det nog bli snart med det låga priset.

Än så länge vågar jag inte utmana mig till fullo med vikter och tempo, utan fortsätter att trappa upp sakteligen och det räcker faktiskt.
För jag går runt med konstant träningsvärk. Det känns liksom bra på något sätt, som om jag är på väg framåt.






Jag njuter att kunna svinga, lyfta, dra och göra allt sånt där som ger trötta muskler.
Träningsbandet(som en TRX) har jag saknat och det själv eller i kombo med övrig utrustning hemma ger verkligen grym träning.

På gymmet fokuserar jag just nu på de muskelgrupper som behöver lite tyngre motstånd än vad jag har hemma, som ben och rygg.
Kämpar på med Mammamage-appen för att bygga upp styrkan i magen igen och kunna supporta övriga kroppen. Sakta men säkert blir jag starkare, och snart hoppas jag kunna börja med tyngre core-övningar.
Och när jag kommit dit är det dags att göra comeback i springskorna.




Svettendorfiner efter gårdagens benpass.

lördag 9 november 2013

Stel som ett skåp AB




Hade egentligen tänkt mig ett pass på gymmet, men eftersom jag haft lite dåligt samvete över yogan som uteblivit denna vecka valde jag att stanna hemma och göra den där yogan istället.
Första yogan sedan långt innan förlossningen och givetvis var jag stel därefter.
Axlar, rygg och ben fick välbehövlig stretch och även om jag inte vågade ta ut mig fullt i solhälsningen pga ärret, blev jag faktiskt svettig.
Sen att det inte var den ultimata koncentrationen är en annan femma;)

torsdag 7 november 2013

Lämnar mycket att önska




Igår blev det hemmaträning med hantlar för hela kroppen och idag var det dags för ett besök på gymmet.
Min rygg har varit utsatt för hårda prövningar ett tag nu.
Först en graviditet med ökad belastning på ryggen (även om jag tränade ryggen en del), sen ett kejsarsnitt som gjort magmusklerna ur funktion några veckor och då ryggen belastats desto mer.
Amningspositioner och mycket bärande av Stella i sele och sjal har också påfrestat.
Så nu är det dags att stärka upp igen efter den här ofrivilliga vilan. Som det ändå blivit i och med träningsförbudet i slutet av graviditeten och efter kejsarsnittet.

Fokus på rygg alltså på dagens gymbesök.
Sittande rodd, assissterande chins, skidåkaren, latsdrag, draken, stående rodd med skivstång och ryggresningar.
Och ja. Stark är jag ju inte. Det lämnar mycket att önska om man säger så.
Men någonstans måste man ju börja.
De där chinsen ska jag klara. Någongång. Gärna nästa år.

måndag 4 november 2013

Tillbaka i gymmet!

Det var över två år sedan jag sist ägde ett gymkort.
Men nu, efter att danska gymkedjan Fresh fitness öppnat sitt första gym i Sverige bara några km från hemmet och lockade med det grymma priset 125kr/mån, kunde jag inte motstå frestelsen och jag är återigen ägare av ett gymkort.

Under dessa två år som gått har jag mestadels tränat i hemmagymmet men även tränat lite i jobbgymmet och passat på så fort ett gym funnits tillgängligt.
Därför känns det riktigt kul att nu mer regelbundet få tillgång till ett större utbud av utrustning och träningsformer.

Så igår var det äntligen dags.
Pirrig och förväntansfull gav jag mig iväg.
Gymmet var stort och fräscht, lite kalt men lätt värt pengarna. Ingen spännande design men det mesta fanns inklusive två gruppträningssalar där man både kan träna med virtuell och verklig instruktör.









Träningen då?
Det var lätt träning med fokus på kondition som gällde.
10 min crosstrainer, 10 min cykel och sedan höll jag till bland de fria vikterna.
Ryggresningar, benböj på bosuboll och lite snakerope fick utgöra detta första lugna och lite försiktiga pass.
Är fortfarande rädd om ärret och vill inte utmana med vikter och belastning.

Men åh så kul den där halvtimmen var!
Sen att jag lyckades byta om i herrarnas omklädningsrum visade det sig( det var ingen därinne som tur var), var väl mindre lyckat haha...


lördag 2 november 2013

Nästan som ny

Det här med att inte sova så mycket med en liten bebis, börjar nu ta ut sin rätt.
Dåligt med sömn dagtid och sena kvällar är mestadels mitt fel och tillsammans med nätterna och inte helt problemfri amning, har det gjort att jag känt mig utomordentligt trött sista veckan.

Så imorse gick maken upp med barnen och jag fick ligga kvar och få en välbehövlig sovmorgon till 11(!).
Och när jag vaknade kände jag mig nästan som ny.

De senaste dagarna har ärret torkat och stretandet i magen har upphört och nu verkar det som om snittets läkning tagit ett stort steg framåt.
Så belöningen till kroppen fortsatte därför med 30 min hemmastyrka med hantlar och gummiband.
Försiktigt, men lite svettigt ändå.
Benböj, höftlyft på boll, armhävningar på knä, rodd med gummiband, tåhävningar, drag åt hakan, sidoböjningar och mycket hämtat från boken "Stark, glad, gravid" och programmet anpassat för efter förlossningen.
Styrkan i kroppen saknas i princip överallt men konstigt vore annars.
Det har ju gått några veckor, minst sagt, sedan jag tränande regelbundet.



Träningsendorfinerna förstärkte ny-känslan och tillsammans med en dusch, kände jag mig sedan som mitt bästa jag när vi på eftermiddagen gick över gatan till våra fina vänner på middag.

Idag är det dessutom 10 år sedan som jag och maken blev tillsammans.
10 underbara år som inneburit några flyttar, stadbyte, bröllop, husköp mm och framförallt två fina barn.
Tack fina du.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...