10 vagnkilometrar och lite tabatastyrka

Idag blev det veckans tredje vagnlöpning.
Brukar normalt inte göra fler än två, då jag bara springer distans med vagnen. Kvalitetspassen och långpassen springer jag alltid utan vagn. Dels för att det blir automatiskt tyngre med vagnen och svårt att komma upp i samma fart som utan men också för teknikens skull.
Denna veckas träningsupplägg är dock lite lugnare, så fyra distanspass är planerade (förutom tävlingen i tisdags) och tre kan således göras med vagn.
Och bebis förstås.
På dagens 10 km försökte jag mig dock på lite fartlek mellan lyckstolpar, bara några få ökningar för att testa benen lite, men kolabenen verkar inte ge med sig i första taget. De sista 3 km lossnade det dock lite grann och jag kunde springa på lite bättre.

När jag kom hem satte jag Noel i hans nya favorit, gåstolen, och lät honom titta på medan jag körde styrketräning i tabataform ( 20 sek arbete, 10 sek vila x 8).

Fyra övningar, rodd, tåhävningar och marklyft med kettelbell och sen planka med benindrag blev det. 

15 min gick fort och mina små kvartar,  som är lättare att ta lite här och där en ett helt pass, har hittills blivit två. Ska få till nån mer innan veckan är slut, och då har jag ju nästan fått ihop ett helt pass.

Mina nya bubbelgumsskor (Asics Nimbus 13 Stockholm Maraton Edition) är förutom grymt snygga,  jättesköna,  och jag håller nu på och springer in dom för att de eventuellt ska få tjäna mig på maran.

Idag för 3 år sedan

Den 30 maj 2009 fick vi varann, jag och maken, då vi gifte oss i vår hemstad Örebro.
Det var en varm pingstafton och lyckan gick det inte att ta miste på.





Så idag firar vi 3-årig bröllopsdag och checkar in på Grand hotell i Saltsjöbaden, hela familjen.





Blev uppvaktad av maken med dessa finingar i present.
Romantik för oss!

Posted using BlogPress from my iPhone

Då var det snart dags igen

Hade ju egentligen inte tänkt springa Milspåret,  som går av stapeln på onsdag kväll ute på Djurgården, då den inte fanns med i den ursprungliga tävlingsplanen för året.
Men jag kunde ju,  som jag tidigare nämnt, inte riktigt släppa funderingen om det kan gå ännu snabbare på milen just nu.
Måste pröva, sen får vi se resultatet. Just nu känns det inte som att jag kommer att slå mitt personbästa på 46:29. Har inte tränat tillräckligt mycket fart sista veckorna. Alltid är det något man känner att man borde gjort annorlunda.
Men det är ju verkligen inte hela världen om det inte går bättre på onsdag. För jag har ju faktiskt både sommaren och hösten på mig att förbättra mig och springa snabbare. Så, nu har jag tagit bort lite prestationsångest.

Svettig men rätt glad ändå

I ett sista försök att få lite fart i benen inför onsdag,  begav jag mig ut när maken kommit hem för att köra 200-ingar. Lite trött efter en dag med en Noel som inte visade sitt bästa humör, vilket gjorde mig ännu mer sugen på att komma ut och få en stund för mig själv.

Jag började med en uppjogg på 4 km, eller det blev nästan som en snabbdistans dumt nog, så dålig jag var på att hålla nere tempot. Fy!

Körde sen 10 x 200 m med 20 sek gåvila emellan. 200 meter är ju inte så långt, så man kan ju spätta på bra  om man vill. Men det gjorde jag inte idag. Gick inte på max, då jag vill spara mig lite. Intervallerna var dock rätt jämna och det kändes jättebra i kroppen. Försökte jobba tekniskt, vilket jag i och för sig försöker att göra jämnt, och kände att jag fick till ett bra flyt i steget.

Avslutade med 2 km nedjogg hemåt, och en betydligt piggare Carro kom hem till en sovande bebis.

Idag testade jag också mina nya Adizero Tempo, som jag fick i vinstpaketet från Blogger Boot Camp.

Hade inte höga förhoppningar, då jag inte tycker att de sitter så bra på min fot. Men de var ok.

Inte den bästa löpkänslan i denna lite, i mitt tycke, klumpiga sko. Den känns varken som en snabbsko eller mängdsko. Men den får nog hänga med fler turer. Fast då på distanspass.

Det jag störde mig på dock var att hälkappan inte satt åt, utan att det glappade lite på sidorna. Skon kanske är i bredaste laget för mina fossingar.