På resande fot

Semester.

Ända sedan jag blev färdig med min PT-utbildning i början av juli, har vi njutit alla 4, av lediga dagar, sovmornar, långfrukostar, bad, lata dagar och en massa fina upplevelser.

Vi började med att bara vara hemma i området och bada i vår sjö ovh ta dagarna som de kom, för att sedan åka till Sälen en vecka och vandra(lite mindre än planerat dock) och med stopp, två nätter, hos familj i Falun på väg hem.

Sedan några dagar hemma igen med besök, och diverse utflykter till vänner och bekanta, för att nu ta oss till årets semesters sista destination, Göteborg. Vi stannade två nätter på vägen ned hos familj i Örebro, men nu är vi framme och Noel är riktigt taggad på både Alfons Åberg-kulturhus och Liseberg.

Eftersom detta är staden där vi bodde 2002-2007(och vi blev också tillsammans här), ligger den oss varm om hjärtat. 

Så jag ser fram emot lite nostalgi och att få upptäcka staden igen genom våra två smås ögon.

Här kommer lite semesterbilder så här långt.

Och jo, tränat har jag ju gjort såklart. Med ett knä som spökar sedan en tid tillbaka, är löpningen begränsad, men lite löpning i alla fall  och mer styrketräning än tidigare. Som PT och allt. För nu är så kul i gymmet. Här ska byggas stark kropp!

En underbar vecka på Kreta

Den senaste veckan har vi befunnit oss på sydligare breddgrader och ön Kreta. En efterlängtad semester som blev precis så bra som vi hade önskat. Faktiskt ännu bättre.

Sol, bad, oplanerade dagar, sovmornar, all-inclusive, barnklubb, yoga, träning, massage, PT-plugg och framförallt, familjemys.

Är så glad och tacksam över att vi kom iväg och vi längtar redan tillbaka.

Sista semesterdagen

Sol och varmt idag, precis som nästan varje dag på min snart fem veckor långa semester som nu har sina sista skälvande dagar.

Hade egentligen planerat för ett Kolmården-besök idag, men parkbesök i gassande sol och höggravid i v.32 kändes inte så lockande. Så det blev en fin dag hemmavid istället.
På förmiddagen drog hela familjen ut på ett cykelpass. Jag på hybriden och maken på sin tunga cykel med Noel i cykelsadeln. Både mamman och pappan fick sig alltså bra träning och sonen var nöjd med allt han fick se utefter vägen.



Efter lunch när det var dags för middagssovning för den minsta, gick vi ett varv med vagnen runt sjön (7km) som avslutades med bad precis som Noel vaknade.

Sen blev mellis, lek och bus i trädgården följt av ett kort shoppingärende innan den dagen också började lida mot sitt slut.
En alldeles underbar sista semesterdag.

Eftersom jag fortfarande är sjukskriven på halvtid, kommer jag inte jobba heltid mer innan förlossningen så därför känns de här tre-fyra veckorna som jag ska jobba innan jag går hem, otroligt överkomliga.

I dagarna planerar jag att skriva ett inlägg om min förlossning med Noel(bloggade inte då), hur den graviditeten var och sjukdomen svår havandeskapsförgiftning och HELLP-syndromet som jag drabbades av i v. 38. Den dramatiska förlossningen och eftervården.
Och även om den här graviditeten.
Vill dela med mig av min historia och samtidigt få ner mina känslor och upplevelser i ord.

Kanske blir det fler än ett inlägg när jag tänker efter, då det var mycket som hände, men någon gravidblogg kommer detta inte att förvandlas till;)

Semesterglimtar

Lite så ser våra dagar ut just nu här på västkusten.
Men imorgon drar vi oss hemåt igen.
Borta bra men hemma bäst.

En av alla fördelar med löpning...

...är att man kan utöva det var som helst.
Du behöver bara ett par skor och gärna träningskläder.
Som att upptäcka städer man besöker. På med skorna, ut och spring och få sightseeing samtidigt.
Så himla bra.



Nu kan jag förvisso Göteborg rätt bra efter att ha bott här i 5 år, men i morse joggade jag en tur i välkända områden och spanade på det som var nytt.
Och lite typiskt Göteborg var det så blåsigt att jag höll på att få diverse grenar över mig, men det gjorde inget för det kändes så bra. Men mot slutet fick jag öva lite på knipet. Det kan jag leva med:)
Och tacksamheten över att fortfarande kunna springa är så stor.
Tror nog att det snart kan vara sista veckan. Men det gör ju faktiskt inte så mycket, för jag hade aldrig trott att jag skulle kunna hålla igång i v.30 eftersom jag fick ge upp halvvägs in i graviditeten med Noel.
Men än så länge blir det nog alltså något eller några fler pass, beror helt och hållet på kroppen då jag vet att det kan förändras så fort.

Min semesterträning

Två veckor av semestern avverkade och tre sköna veckor kvar.
Min träning under den här tiden, (semestern brukar vara den tid då jag har storslagna träningsplaner) har varit/är ungefär som jag hade tänkt men ändå inte riktigt ända fram.
Har alltid höga ambitioner och nu slåss dessa mot en gravid mammas trötthet och ork tillsammans med familjetid planer.
Jag vet.
Prioritera heter det.
Men det gör jag just nu till den mån jag känner passar och därför låter jag alltid kroppens signaler styra.
Blir det stressigt att hinna med får annat prioriteras.
Men som sagt när jag summerar veckan i träningsdagboken, denna vecka 29 i graviditeten, har jag ändå fått till några bra pass.

Måndag: Cykling 45 min/18 km
Tisdag: Tabatastyrka 30 min
Onsdag: Morgonlufs 5,5 km
Torsdag: Vila
Fredag: 3,5 km jogg och 20 min styrka
Lördag: Cykling 1h
Söndag: Vila

Som ni ser inte några långa pass, men kortare och oftare istället. Det jag saknar är lite mer styrka och gärna yoga, men målet är att må bra och röra på mig och det lyckades jag med denna vecka också.



Imorgon tar vi bilen söderut och träningsväskan är givetvis packad.
Förväntar mig gympass på hotellet, morgonlufsar och någon lång strandpromenad.
Den där TRX:en har jag varken köpt eller gjort egen ännu, men jag har lovat mig själv att fixa det under rådande semester.
Så nu är det upp till bevis.

Förresten kolla, redan v.30 och knappa 10 veckor kvar till vår lilla bebis tittar ut.



Längtar!

Semester!

Checkade ut från jobbet vid lunch och gick direkt till ett besök hos barnmorskan. Och allt såg som tur var fortfarande bra ut.

Har knappt hunnit förstå att jag nu har fem veckors semester framför mig. Men så är det, och det är en underbar känsla.

Och jag har heller inte lyckats och köpa alkoholfri rosé eller annan valfri lyx att fira ledigheten med.

Men vi firade i alla Noels sommarlov från förskolan och min semester med att cykla ned till badet för ett dopp.

Ser fram emot massor av bad i sommar!

Början på slutet

Idag går jag in i vecka 27 i graviditeten och därmed är nästan två tredjedelar avklarade och duedate närmar sig fortare än vad jag förstår.
Den här veckan jobbar jag min sista vecka innan 5 veckors semester och sedan, om allt ser bra ut, återstår endast 3 veckors jobb i augusti innan min föräldraledighet börjar. Galet.
Det är också nu de senaste dagarna som jag märkt en större förändring i kroppen och i takt med att magen växer och veckorna går.
Bäckenkänningar eller om det nu är så kallad foglossning har börjat ge sig till känna efter mina små springturer och indikerar att det nog nu närmar sig slutet för mitt spring på några månader.
Sorg så klart, men ändå tacksamhet över att kunna ha sprungit så här långt som till v.27. Så jag är faktiskt ganska fine med att det nu får fokuseras mer på annat.
Vet ju att jag kommer att springa i höst/vinter igen och nästa år snabbare och starkare än någonsin. Om allt går bra med bebis, förlossning och mig vill säga.
Jag kommer hur som helst inte ha någon panik eller stress att vara tillbaka i form och kommer inte jaga magrutor, kilon och fettprocent.
Utan på sikt en stark kropp inifrån.
Rom byggdes inte på en dag, ni vet.
Och fram tills det är dags för vår bebis att titta ut passar jag på att njuta av det underbara faktum att jag är gravid. För jag älskar verkligen att vara gravid- kvinnligheten, att få bära på ett barn och denna fantastiska process. Tacksam och ödmjuk inför livet och dess gåvor.
Har också börjat få sammandragningar som jag inte relaterar till stress utan mer avsaknad av vila.
Vilket är helt självförvållat.
En fredag som gick i ett, en helt underbar dag på stan på tu man hand med kära maken igår, besök av svärföräldrar och idag en lugnare men ändå en lite fixig dag med jogg/promenad till lekplatsen och där jag gjorde styrketräning medan maken sprang i spåret bredvid och Noel sov middag i vagnen.
















Bästa grejen för tränande småbarnsföräldrar.
En stor, annorlunda och rolig lekpark vid motionsanläggningen i Ensta. Medan en av föräldrarna springer valfri sträcka av spåren 1,25 km-10 km, kan den andra leka med barnen i lekparken för att sedan turas om.
På så sätt kombineras familj och träning på ett riktigt bra sätt.
Dock blev det alltså bara pappan som sprang i skogen idag, medan jag agerade styrketränande titt-objekt för icke tränande föräldrar.
Superset blev det med vad som fanns tillgängligt:
Axelpress med stock/benböj
Armhävningar mot bänk/dips
Good mornings och sidoböj med hittad pinne (bilden)
Benböj med pinne över huvudet/tåhävningar
Avslutade med att fästa chinsgummibandet i en ställning och försöka ta mig upp.
Fail. Gick så mycket sämre än sist men ryggen fick jobba i alla fall.
Sen vaknade Noel lägligt när maken kom tillbaka och jag hade slut på idéer och vi lekte alla tre.
Vi avslutade sen med att äta mellis på bänken innan vi gav oss av hemåt igen.
Kommer nog bli mer sånt här framöver känner jag på mig.

Nya tag

Maken har börjat jobbat och jag och Noel är åter ensamma hemma.
Det har varit sju fantastiska veckor av familjemys och baravara-häng. Tror nog aldrig att vi kommer att kunna vara lediga så länge tillsammans igen, men man vet inte vad framtiden erbjuder:)
En riktig förmån och lyx, jag vet, och vi har verkligen njutit maximalt.
Men allt gott har ett slut och nu är det åter vardag.

Jag kommer nu successivt trappa upp löpningen igen efter skadeperioden. Och ska även ge mig ut på cykeln som ett alternativ för att vila hälsenan som fortfarande irriterar.
Nu blir det också fler vagnjoggar igen, eftersom Noel endast sover i vagnen på dagen, och så förpassas kvalitén till kvällarna som vanligt.
Har ju i och för sig inte sprungit så mycket kvalitetspass när maken varit hemma och kunnat vakta Noel, pga maran och skadorna som följde.
Men tänkte smyga igång med ett pass kvalitet denna vecka och hoppas att kroppen är med på noterna.

Träningen har varit, ur min synvinkel, rätt lam sista tiden. Vilket ju har sina orsaker. Men då jag inte kunnat löpa har jag saknat andra alternativ så min cykel är trasig och inte fått in den på service.
Jag har också haft sviktande motivation med styrkan och yogan.
Istället för ca 5-6 mil i veckan som jag brukar ligga på, har jag knappt fått ihop 2 mil/v. Och styrkan har jag fått till ca 30 min per vecka.
Men nu känner jag att motivationen är på uppåtgående och kanske har det att göra med att kroppen känns bättre.
Så igår kväll tog jag mig i kragen och fick ihop 30 min styrka i tabataform, marklyft, tåhävningar, sidoplanka, planka med benindrag(motsatt ben), enarmsrodd med kettlebell, roboten på boll och drag åt hakan med kettlebell.
Efter den genomköraren kröp jag sen upp i soffan och avnjöt en bra film, My week with Marilyn Monroe.
En bra kväll.

Det är nu det ska hända

I semestertider.  Planer som fått stå till sidan under våren,  sånt som vi inte hunnit med/bortprioriterat. Nu när det är semester, nu har vi tid. Ändå tror jag inte vi kommer att göra slag i alla saker.
Men några viktiga grejer ska i alla fall göras, bland annat följande:

• Noels rum ska fixas i ordning och bli beboeligt. Måla och tapetsera och montera upp möblerna som ligger och väntar i sina kartonger.
• Göra i ordning på balkongen, köpa blommor och olja in trämöblerna.
• Rensa i garderoben
• Läsa minst 1 bok (lyssnar bara på ljudbok för tillfället)
• Börja morgonjogga oftare (jag)
• Gå ut på restaurang på tu man hand 

Sen har vi ju ett maraton som ska springas, den där yogan som jag så gärna vill göra men hela tiden bortprioriterar och fler korta men effektiva styrketräningspass som ska bakas in efter löppass.
Som sagt det återstår och se om dessa blir avbockade efterhand.
Men vi började i alla fall med den översta punkten idag och hämtade ut tapeten till Noels rum som vi beställt.
Så ja, nu är det bara arbetet kvar:)

Vagnlöpning med hela familjen

Jag hade faktisk planerat att klämma in ett till långpass på 30 km idag, bara för att jag kunde.

Kände att de sprungna 3-milarna inte är så många som jag skulle vilja och önska.

Jag är ju min egen coach, och makens också för den delen, så att ändringar i träningsschemat kan göras lite mer efter dagsform.

Men med regnprognos (de båda längsta passen jag gjort har sprungits bitvis i regn) och med viss tidsbegränsning pga av packandet inför semestern imorgon, bidrog detta till att jag och maken bestämde oss för ett gemensamt lite kortare pass med vagnen istället.

Ibland får man faktiskt ändra och frångå sina planer.

Det var knappt en kotte ute och vi hade inga problem att ta oss fram med vagnen, som det kan vara ibland då det är fina, soliga dagar med halva stan ute på promenad.

Det blev 17 km runt Södermalm i ett medelhårt tempo, 5,15 min/km snittade vi. Och de fem sista gjorde vi under 5 min/km.

Om man inte springer långt får man springa fort istället kände vi.

Jag har faktiskt inte så många sådana pass i bagaget denna vår. Halvlånga och ganska snabba. 

För att kunna springa fort på tävling måste man ju träna på att springa fort ibland.

Det kändes lite segt i början, men efter 8 km började kroppen vakna till och det kändes oförskämt lätt.

Kollade på klockan och såg att 4,45 min/km kändes som 5,30 ungefär. 

Så det verkar onekligen som om jag har en uppåtgående form.

Imorgon blir det en morgonjogg innan avfärd mot stugan. Och vi byter asfalt mot skog. Det kommer nog både fötterna och benen gilla. 

För att inte tala om resten av kroppen som kommer att grillas i funktionella styrkepass utomhus.

Och mat ska också grillas för övrigt. I massor. 

Det blir en bra vecka känner jag på mig.

Semesterplaner

Det är likadant varje år.
Våren försvinner bara och vips så är det juni och så kallad sommar.
Även om det hittills i juni varit rekordkyla.
Enligt kalendern ska det i alla fall vara sommar och på fredag är det midsommarafton.
Den här sommaren är lite speciell.
Första sommaren med Noel och vi är tre, jag är ledig hela tiden och maken ska vara hemma 7 hela veckor.
Så länge har vi aldrig varit lediga tillsammans.

Från en annan sommar,  2008 på en ö i Grekland
Men lite bad hoppas jag på i år med

När vi planerade för sommarens aktiviteter och semester, blev det i år lite annorlunda.
Att planera för 3 då vi nu är med bebis,  sen också ett maraton mitt i de där 7 veckorna.
Så istället för att fara land och rike runt och gärna en liten utlandstripp på det som det brukar se ut, blir det nu lugna och ganska ostrukturerade veckor.
Vi börjar med att fira makens semester nästa helg med att åka en vecka till en hyrd stuga i Roslagen. Där ska vi njuta av naturen utanför knuten och försöka få till slutklämmen på maratonträningen.
Efter det blir det  fokus och laddning inför 14 juli, och det ska vi göra på hemmaplan.
Blir nog bäst så.

Lite sånt här hoppas jag också på...
På Åreskutan juli 2010. (Visst ser det ut som en kuliss?)

Sen när maran är genomförd, blir det lunga veckor utan några egentliga planer förutom att besöka lite vänner häromkring och hälsa på familjerna våra.
Vi kommer bada(förhoppningsvis), turista här i vår hemstad och göra små utflykter med bil och båt.
Ganska skönt att för en gångs skull kunna göra lite som man känner. Ta det som det kommer.
Sista veckan lutar det åt en Sälenresa för lite vandring och natur igen.
Älskar möjligheten att byta lägenhet mot bara fötter på gräs utanför dörren.
Det är en sommar som jag verkligen ser fram emot.

Nu är det bara 1 månad kvar

Tävlingar, långpass längre än vad jag sprungit tidigare, och dessa amningsnätter,  inbillar jag mig börjar ge sig till känna nu som en lite sliten kropp och form. 

Sen i måndags har kroppen känts ovanligt seg och benen är tunga och vill knappt ta sig framåt.

Så att det ändå gick så fort på Parloppet i tisdags är jag lite förvånad över.

Men tävling är ju alltid tävling.

På dagens vagnlöpning var det rejält segt från början men efterhand lättade det lite och jag kunde komma in  i ett ganska bra och stadigt tempo. Jag är glad för det lilla  och även om jag inte jagar tider på mina vagnjoggar/löpningar så vill jag ju ändå känna att det är,  ett för mig,  hyfsat tempo med vagnen som förutsättning.

13 km blev det tillslut och när jag kom hem fortsatte jag med lite styrka som jag måste bli bättre på att implementera i vardagen.

Ryggresningar, tricepsarmhävningar och sidoplanka fick i alla fall sitt .

Den sega kroppen förtjänade igår en oplanerad vilodag från löpningen,  där jag istället passade på att ägna den lite bortglömda yogan tid.

35 min på sena kvällskvisten gjorde gott och gav mig en skön känsla att gå och sova på.

Borde komma ihåg den känslan, så kanske det kan bli några fler lite mer regelbundna yogapass.

Idag är det precis 1 månad kvar till maran och det är slutklämmen i träningen inför denna nu.

På söndag gör jag mitt längsta långpass hittills på 33 km och sen blir det ett till kortare innan långpassens tid är över inför maran.

Känns som om jag skulle behövt fler långa  långpass och fler i ett högre tempo. Känner också att jag inte fått in tillräckligt mycket intervaller, men är det inte alltid så att man känner att man hade kunna göra det bättre och mer?

Denna vecka är lite lugnare,  vilket passar kroppen bra, och sen är det ju bara 3 hela träningsveckor kvar med lite kvalité blandat med distans men lite lugnare. 

En av dessa är en semestervecka, ska bli en utmaning att köra de pass som är planerade i nya miljöer.