Rätt misslyckat minst sagt

Jag hade lite ångest idag, som jag alltid brukar ha innan ett jobbigt pass som 1000 m-intervaller, men såklart var jag även lite spänd och taggad. Jag är ju alltid taggad för fartpass, att springa fort är kul och att det sen är svinjobbigt får man ta på köpet.
Att få i mig mellanmålet i tid innan passet lyckades jag dock tyvärr inte med. Som om det skulle vara så svårt egentligen. Dålig planering kallas det.
Så när jag gav mig av hade jag mellanmålet högt upp i magen som gjorde i mig extra tung och flåsig och jag kände ganska tidigt på uppjoggen, att det inte skulle bli lätt att få ut max idag.
Så rätt jag fick.
Jag kämpade emot och avverkade första tusingen på 4,19 min/km, helt ok. Gåvilade 1 min och gjorde sedan andra på 4,17. När jag sprungit 600 m på den tredje, gick det inte längre.
Magen gjorde ont och jag hade ett rejält illamående.
Så jag fick göra det jag aldrig annars gör- avbryta.
Joggade snabbaste vägen hem och kände mig både besviken och arg på min kropp.
Den här veckan lämnar inte många övriga kvällar för såna här pass, då det  i veckan händer en massa andra saker på kvällarna som ska pusslas ihop.
Jaja, får se det som att 2 av 6 intervaller är bättre än inget.
Note to self- ät inte för nära det tänkta träningspasset nästa gång.