Då var det snart dags igen

Hade ju egentligen inte tänkt springa Milspåret,  som går av stapeln på onsdag kväll ute på Djurgården, då den inte fanns med i den ursprungliga tävlingsplanen för året.
Men jag kunde ju,  som jag tidigare nämnt, inte riktigt släppa funderingen om det kan gå ännu snabbare på milen just nu.
Måste pröva, sen får vi se resultatet. Just nu känns det inte som att jag kommer att slå mitt personbästa på 46:29. Har inte tränat tillräckligt mycket fart sista veckorna. Alltid är det något man känner att man borde gjort annorlunda.
Men det är ju verkligen inte hela världen om det inte går bättre på onsdag. För jag har ju faktiskt både sommaren och hösten på mig att förbättra mig och springa snabbare. Så, nu har jag tagit bort lite prestationsångest.

Svettig men rätt glad ändå

I ett sista försök att få lite fart i benen inför onsdag,  begav jag mig ut när maken kommit hem för att köra 200-ingar. Lite trött efter en dag med en Noel som inte visade sitt bästa humör, vilket gjorde mig ännu mer sugen på att komma ut och få en stund för mig själv.

Jag började med en uppjogg på 4 km, eller det blev nästan som en snabbdistans dumt nog, så dålig jag var på att hålla nere tempot. Fy!

Körde sen 10 x 200 m med 20 sek gåvila emellan. 200 meter är ju inte så långt, så man kan ju spätta på bra  om man vill. Men det gjorde jag inte idag. Gick inte på max, då jag vill spara mig lite. Intervallerna var dock rätt jämna och det kändes jättebra i kroppen. Försökte jobba tekniskt, vilket jag i och för sig försöker att göra jämnt, och kände att jag fick till ett bra flyt i steget.

Avslutade med 2 km nedjogg hemåt, och en betydligt piggare Carro kom hem till en sovande bebis.

Idag testade jag också mina nya Adizero Tempo, som jag fick i vinstpaketet från Blogger Boot Camp.

Hade inte höga förhoppningar, då jag inte tycker att de sitter så bra på min fot. Men de var ok.

Inte den bästa löpkänslan i denna lite, i mitt tycke, klumpiga sko. Den känns varken som en snabbsko eller mängdsko. Men den får nog hänga med fler turer. Fast då på distanspass.

Det jag störde mig på dock var att hälkappan inte satt åt, utan att det glappade lite på sidorna. Skon kanske är i bredaste laget för mina fossingar.