Flåsigt i branten

När solen började gå ner och ersatts av begynnande mörker, gav jag mig ut på kvällens pass som skulle bjuda på backintervaller.

Efter 2,5 km uppjogg kom jag till backen som mäter ca 250 m. Tanken var att backintervalla i 3 km.

Sprang upp och ner för backen 7 gånger och det blev sammanlagt 3,2 km.

Det var riktigt längesedan som jag gav mig på backintervaller, men oh så härligt det var! Och fy vad jobbigt!

Men det där går nästan hand i hand för mig, ju jobbigare det är desto roligare blir det. Vad sjukt det låter. Men det är sant.

Flåsade som en flodhäst och jag kände mig varken snabb eller stark, men redan nästa gång vet jag att det kommer att kännas lättare.

Avslutade hemåt med 2,5 km nedjogg och kände mig skönt slut i benen som fick sig en redig match idag.