Viljan - Latheten 1-0

Jag kom faktiskt ut till slut och även om det inte blev 10 km, utan 8 km (fick ta snabbaste vägen hem, igen!), så kan jag återigen konstatera att min järnvilja är ruskigt bra att ha ibland.
Det var ju faktiskt inte superkul idag, men efter 2 km blev jag varm i kläderna och benen pinnade på i ett bra tempo resten av rundan.
Att sen komma hem till en skrattande bebis är svårslaget!

Nu är det soffläge och min lata sida får äntligen komma fram och ta plats.

Lite glass och en kaffe latte på det blir inte helt fel,  så här en lördagskväll.