När maken kom hem från jobbet drog jag på mig löparkläderna och gav mig ut i mörkret.
Ökningen bestämde jag skulle bli med 5-10 sekunder/km.
Så jag gick ut långsamt och fick anstränga mig för att inte dra upp tempot direkt.
Började rundan, min sedvanliga, med 2 km uppförsbacke så det lugna tempot behövdes för att inte pulsen skulle sticka iväg.
Ökade sedan nästan enligt plan varje km, förutom km 7 som gick lite långsammare pga att jag fick otrevlig håll.
Avslutande km 10 gick på 4.43 min/km och det är snabbare än vad jag hade trott att jag skulle orka.
 |
| Nysprungen och svettig |
Nice säger jag om den uppåtgående formen.
Nu längtar jag efter att köra igång med kvalitetspassen, speciellt intervallpassen som är ack så jobbiga men roliga, och få ännu mer fart i benen.
Härligt!! Och man blir ju aldrig liika sugen på att springa fort som när man itne är helt frisk :) Fast idag känner jag mig tillräckligt frisk för att springa lite sakta iaf.
SvaraRaderaJa, visst är det så att när man inte får/kan så vill man bara springa fort:) Vad skönt att du är bättre och kan springa igen. Det är ju så trist att behöva vila från löpningen.
Radera