söndag 4 mars 2012

Äntligen långpass!







Hade egentligen inte tänkt springa långpass ännu, utan väntat några veckor till, men när tillfälle ges att springa långpass med make och utan vagn så måste man ju ta det.
Med mormor på besök som vaktade Noel slog vi till på ett kortare långpass i form av 15 km som var gott nog. Och 5 km längre än det längsta jag sprungit sedan förlossningen.
Vi sprang i sol, bland flanerande söderbor och en isig terräng längs Årstaviken. Isen gjorde bitvis att vi fick gå några meter i emellan. Gjorde dock inte så mycket, då mina ben mot slutet blev sega som kola.
Känns skönt att jag nu börjar avverka längre sträckor utan problem.
Kunde dock känna lite fogkänning mot slutet, så jag väntar nog lite med ännu längre sträckor.

Det här var första gången sen vi kom hem från sjukhuset efter förlossningen som maken och jag var själva. Ca 2 timmar ifrån honom kändes så konstigt, men jag antar att det är lika bra att man vänjer sig. För längre fram är det ju dags att börja jobba igen.

Slås också av tanken att när vi nu fick tid ensamma och kunde göra vad vi ville tex gå och fika eller dylikt, väljer vi att gå ut och springa. Nördigt och lite lätt galet kan tyckas men har man en passion så har man.



2 kommentarer:

  1. Jag skulle gort detsamma.....nördigt eller inte...:) Ha en skön kväll!

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...