Som idag.
Trött och seg i kroppen. En motivation som inte var på topp. Inget höjdarutgångsläge med andra ord.
Maken hann komma hem, så jag kunde komma ut utan vagn.
Det blev alltså ingen vagnjogg som jag hade planerat.
Och tur var väl det.
Kämpade och krigade mot kroppen som kändes som en bit betong.
Fick ihop 8 km till slut, som var tanken, men fick slita hårt för varje km.
Och så är det ju ibland, vissa dagar flyger man fram och vissa dagar är motiga och tunga.
Det som känns lite trist i det hela är att detta var fjärde passet på raken som jag kände så här. Tungt och segt.
Som en betongklump.
Men jag har stora förhoppningar om att det vänder snart!
Jo, den där tunga känslan kommer med jämna mellanrum. Men bra att du krigade. Pannbenet växer! :-)
SvaraRaderaTack! Ja, det stärker och härdar.
RaderaJa, men det KOMMER vända snart! Men huvva, tungt att ha fyra motiga pass i rad, grymma du som krigar på! Heja!
SvaraRaderaTack snälla för värmande ord! Jag hoppas på bättre tider nu:)
Radera