Knappt 2 veckor kvar till årets tävlingsdebut, Kungsholmen runt. Och jag känner redan pirret i magen.
Jag valde milen framför halvmaran, mest pga att jag inte känner att jag fått till så många långpass hittills för att det skulle kunna bli en bra tid.
Däremot på milen tror jag att jag kan ha goda chanser att springa runt mitt personbästa från 2010.
Eftersom jag inte tävlade något förra året då jag var gravid, är jag både förväntansfull och laddad och samtidigt nervös. Vilket brukar vara en ganska positiv sak för mig. Då tänder jag till lite extra.
Framför allt, och vad som är viktigt, så ska det ju bli så himla kul.
Jag har verkligen längtat efter att springa tävling igen. Pirret, tävlings-jaget och envisheten. Allt i en salig blandning, som ger mig endorfin-kickar utan dess like.
Men fram tills dess är det några pass kvar, och i veckan väntar bland annat ett långpass och två intervallpass.
Trots att denna tävling inte är något egentligt mål, utan ett led på vägen mot maran, så vill jag ändå prestera på min bästa nivå.
Så nu ger jag järnet denna vecka, för att sedan släppa upp och förhoppningsvis låta formen infinna sig lagom till nästa lördag.
Spännande att det inte är långt kvar tills det är tävlingsdags för dig! Och kul att du är i så bra löparform!
SvaraRaderaHoppas du och Noel har en bra dag! Kram
Ja, jag ser verkligen fram emot tävlingen. Ska bli kul att se vilken form jag är i:)
RaderaHoppas ni också haft en bra dag! Kram