Igår var det exakt 3 månader kvar tills jag ska springa mitt marathon, Jubileumsmarathon 14 juli.
Idag är det exakt 3 månader sedan jag tog mina första springsteg, varat med gång såklart, 8 veckor efter förlossningen och Noels födelse den 20 november förra året. 5 månader sedan nästa vecka.
Det innebär halvtid i min träning inför detta.
Och som av en händelse kom jag på att dagens distans var just ett halvt marathon, eller ja lite mer 21,24 km för att vara exakt. Halva distansen exakt halvägs i träningen.
Lite coolt va? Det var som sagt inget jag planerat utan målet idag var att springa 3 km längre än förra långpasset som var 18 km. Och så blev det.
Eftersom mamma/mormor var på besök och passade Noel, kunde maken och jag komma ut tillsammans och vi hade planerat en bra och fin runda som skulle bli precis i krokarna runt 21 km.
Vi började rundan med att springa till Hornstull och över Västerbron, sedan runt Kungsholmen för att sedan vid Stadshuset vika bort bort Slottet och Skeppsbron.
Vidare mot Slussen och förbi Fotografiska muséet insåg vi att det kanske skulle bli några km längre än vi trott.
Vi fortsatte dock och jag förberedde mig på att eventuellt ta t-banan hem från Hornstull när den planerade sträckan var sprungen.
Jag hade då lite foglossningskänning och var lite öm i höften, så jag ville verkligen inte att det skulle bli värre.
Förbi Sofia kyrka på söder, sprang vi sedan förbi Skanstull och hela vägen längs vattnet bort till Hornstull. Då visade klockan 21,24 km och jag kände att det var tillräckligt för idag.
Maken fortsatte springa hemåt medan jag hoppade ner i tunnelbanan med inköpt banan.
Förvånansvärt pigg ändå och målet var att ha pulsen på runt 75%.
Utfallet blev 76% och det motsvarade en genomsnittsfart på precis 6 min/km.
Det längsta jag sprungit sedan september 2010 och det kändes så bra.
Förresten, ser ni vad som sitter på mina ben? Kompressionstightsen jag trånat efter från 2XU är nu äntligen i mina ägor!
Vilken tur att min pappa tagit in detta märke i sin cykelaffär.
De kändes verkligen så grymma som jag hade hoppats.
Vilket härligt pass. Halvmara halvvägs in i träningen var verkligen passande. :-)
SvaraRaderaÅh, avis. De där tightsen vill jag också ha! :-P
Tack! Ja, verkligen passande:)
RaderaGrymt ju! Men hoppas att foglossningskänningarna går över. Eftersom jag aldrig haft något har jag inte den blekaste om hur det känns, men har förstått att det inte är roligt.
SvaraRaderaEn halvmara 3mån efter förlossning är det inte många som kör, känn dig grym nu!
Tack! Nej, det verkar som om långpassen lockar fram foglossningen så jag får verkligen ta det lugnt.
RaderaNu var det ju 5 mån sen förlossningen, men jag är jättenöjd över att kunna springa så här långt nu.
Alltså wow vad din kropp svarar bra! Härligt att se. Min svarar numera helt okej, när jag är snäll och inte belastar "fel", men som jag längtar efter att få springa!
SvaraRaderaTack!
RaderaJag är så glad över att min kropp orkar med det jag vill nu, men eftersom jag fortfarande känner av lite foglossning ibland gäller det att vara lyhörd och lyssna på kroppen.
Du verkar ha trappat upp träningen jättebra och kommit igång med cyklingen, så jag tycker att du är grym!