Nu när våren (nästan) är här, är en av alla positiva saker den för med sig att kvällarna blir ljusare.
Och vad innebär det för mig och min träning?
Jo, äntligen får jag springa mina kvalitets- och fartlekspass i ljusa istället för kolsvarta kvällar.
Och det är verkligen stor skillnad.
Eftersom jag är lite rädd för att springa där det inte är tillräcklig belysning eller rör sig människor, blir mina rundor i mörker väldigt begränsade.
För någon månad sedan sprang ett vanligt 10 km distanspass, sprang jag den långa gatan utanför oss fram och tillbaka med några avsides kringelkrokar. Så det blev några gånger upp och ner.
Det är tråkigt att man inte kan känna sig säker när man är ute och springer, men jag tar hellre det säkra före det osäkra och springer där jag vet att folk rör sig.
Igår var det egentligen ett lugnt distanspass som jag hade tänkt, men när jag väl kom ut var jag så sugen på att fartleka så det fick bli det istället. Jag sprang först 3 lugna km, för att sedan fartleka mellan 3 och 6 km, och sedan avsluta med 2 lugna km igen. 8 km totalt och sviterna av magsjukan gör sig gällande fortfarande. Tungt och inte något vidare tempo. Men snart har jag nog bättre fart under fötterna igen.
När jag kom hem lagade vi ordning favoriten lax med halloumisallad. Mumsigt värre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!