Ja, jag fick faktiskt till det där tabata-passet jag tjatat om nu i två dagar.
Drog fram min 12 kg kettlebell som jag inte rört sedan graviditeten pga kejsarsnittet.
Och jisses vad den kändes tyngre än vad jag mindes. Eller så är det lite styrka som fattas:)
Körde benböj, rodd och axelpress med ryska klotet och sedan blev det armhävningar, ryggesningar och planka innan Noel tyckte att det var dags för mamma att sluta. De omvända chrunches som stod sist på listan får jag avsluta kvällen med innan sängdags tänkte jag.
När maken kom hem drog jag på mig löparkläderna och drog ut i det snömoddiga vädret. Sådär bra plogat måste jag säga. Dvs knappt någonting alls. Kändes på vissa partier som att springa i sand, så pulsen drevs upp rejält. Ökade idag antalet springminutrar till 9 min och varvade med 1 min gång. Snart alltså förhoppningsvis redo för att springa hela sträckan igen.
Stannade klockan på 6,7 km och kände mig nöjd med dagens all rörelse.
8 km promenad, 25 min tabata-styrka och 6,7 km löpning.
Lite av varje med andra ord.
Jag måste säga att livet leker. Känner mig så lyckligt lottad. Att få vara hemma på dagarna med en underbar bebis och dessutom kunna träna och röra sig när man vill, det är en oslagbar tillvaro!
Skiljer sig en hel del mot att sitta på kontorsstolen varje dag.
Att jag dessutom har en underbar man, bor bra, har fina vänner och familj och får vara frisk är sådant som gör mig ödmjuk och oerhört tacksam över livet.
Ja det är verkligen en lyxig tillvaro. Ibland oroar jag mig för pengar och annat som egentligen är helt oväsentligt när man har det bästa; en fin familj som mår bra och tycker om en!
SvaraRaderaInstämmer helt med lyxen av att få vara hemma som mammaledig. Njuter varje dag även om det även om det är fullt upp hela tiden ändå!
SvaraRadera