Dubbpremiär!

Jag hade nog inte riktigt räknat med att behöva plocka fram mina Icebugs redan nu, men imorse när jag och Noel gav oss ut på vagnjogg var det blank is utanför på gatan.
Sen var det i och för sig nästan ingen is när jag väl sprang i terrängen runt sjön, men nog var det rätt beslut att dra fram buggarna ändå.



Slapp ju springa och spänna mig på asfaltsdelen.
Så helt klart värt.
Och faktum är att skorna faktiskt är grymt sköna att springa i.
Bra skor det där.

Beroendeframkallande

Jag kan bara inte få nog av den där lilla orange/gula frukten satsumas.
Skulle nog påstå att jag blivit beroende.
Noel har också blivit fast i satsumas-träsket och äter minst 2 st per dag. Han fullkomligt älskar satsumas!
Dessutom måste jag dela med mig av mina annars blir det sura miner:).
Och nog är det inte ett så dumt beroende ändå, lite c-vitamin så här års gör gott för kroppen.

Ibland överraskar jag mig själv

Som idag tex, det regnade och blåste på tvären, kylslaget, och mörkret var på intåg denna sena eftermiddag.
Och trots att jag inte hade planerat att springa idag, då jag kör varannan dag just nu, var det något i mig som bara ville ut.
Noel behövde sova och då svidade jag snabbt om till springkläder och satte honom i vagnen och sen gav vi oss ut.
På väg ned för trappen upptäckte jag att Garmin var urladdad, så för ovanlighetens skull fick det bli en klocklös runda.

Det regnade friskt och jag såg stundtals lite dåligt i mörkret men vad gjorde det.
Noel sov gott inkurad under regnskyddet medan jag sprang på lätta ben och undrade varför det inte alltid kan få kännas lika lätt och underbart att springa.

Att en timme extra kan göra så mycket

I och med att klockan ställdes tillbaka en timme i natt, var vi uppe redan 6,30 och åt frukost.
Vilket ju var perfekt för alla storslagna planer som vi hade planerat för dagen.
Och jag är faktiskt ganska nöjd med vad vi åstadkom idag:

• Packat upp ca 10 flyttlådor och sorterat i klädkammaren
• Tapetserat för första gången, vilket gick sådär. En mönstertapet till Noels rum som vi måttbeställt och alltså inte finns att köpa på rulle. Vad gör jag? Jo, efter att ha sorterat våderna i ordning 1-8 (mycket viktigt för att mönstret ska bli rätt), sätter jag,  min nöt,  upp våd nr 5 som den första. Innan den hunnit torka fick vi ner den när jag upptäckte mitt misstag, men nu återstår och se om den kan sättas upp igen. Förmodligen inte, så det blir nog till att ringa leverantören och se om de har kvar vår beställning och om de då kan återskapa våd  nr 5. Bu för mig!
• Gungat med Noel i lekparken.

• Sprungit 10 km familjevagnjogg (slapp dock springa med vagnen utan maken fick den äran idag) .
• Tränat 15 min styrketräning 
• Damsugit och städat hela huset
• Bytt några takpannor
• Handlat
• Lagat mat
• Och framförallt, myst med familjen!

Lovley söndag!

Till skogs!

Så var det äntligen dags att testa ett av alla motionsspår som finns häromkring.
Chansade på att jag skulle komma fram överallt med vagnen och var inte sugen på en längre runda, så jag tog mig till det närmsta motionsområdet.
Sprang först 3 km längs vatten och skog dit, och valde sen 2,5 km-slingan på plats. På sina ställen fick jag gå, dels pga branta backar och dels pga isiga lerspår. Men annars gick det väldigt bra med vagnen där i skogen.
Det är något sorgset över en skog så här års, den är liksom naken utan sina löv. Som om något saknas.
Men det är samtidigt vackert, där den står blottad.




Det var skönt att bara springa och inte titta på distansen på klockan. En fördel med att springa i spår. Väljer du 5 km, så vet du att det är det du ska springa.

Sprang sen hem igen och gick ihop 8 fina kilometrar.
När jag kom hem gjorde jag några
core-övningar som jag denna vecka låg lite efter med.
Men nu ordningen återställd och jag är redo för helg.

Bra start

Den här veckan har börjat väldigt bra. Bäst träningsfronten.
Något sämre i huset.
Elementen viner och trots flera försök har vi inte lyckats köpa rätt instrument för att tömma dem på luft.
Igår upptäckte vi dessutom att tre spotlights inte fungerar i köket, har förmodligen med kopplingen till lysknappen att göra, för den andra sektionen på andra sidan fungerar. Så på den ena halvan ser vi väldigt dåligt.
Surt.
Så nu blir det väl till att ta hit en elektriker. Undra vad det kostar? Eftersom vår lägenhet vi flyttade från var nybyggd har vi aldrig behövt att anlita någon, så det här med hantverkare har jag ingen koll på.
Men det är bra, nu får man lära sig nya grejer.
I övrigt är det bara ett virrvarr av grejer och jag blir lika glad varje gång som jag hittar det jag letar efter.

Träningen var det ju jag skulle komma till. I måndags sprang jag runt sjön med vagnen och för första gången på länge hade jag inte ont någonstans, kände mig inte underligt, mystiskt sjuk eller seg. Bara springsugen och hel.
Igår tränade jag styrketräning för hela kroppen hemma med min kettlebell och min stång,  och hjälp vilken träningsvärk jag har idag i rumpa, bröst, lår, rygg, axlar och nacke. Ja, det var ju nästan överallt.
Hemmaträning bör inte underskattas. Perfekt för en småbarnsförälder.

Och sen idag, löpning igen och den här gången lite,lite längre. Samma känsla som måndags och idag gick det också lite snabbare. OCH jag sprang inte fel en enda gång.
Hur skönt var det inte att sen avsluta med en stretch på vår trappa medan Noel sov bredvid i vagnen.
Toppade  det med en urgod variant av laga-snabblunch-hemma-med-bebis-favoriten, omelett med paprika, broccoli, keso och lammkorv.
Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra.

Min lilla hjälpreda

Idag fick jag hjälp att packa upp och sortera väskorna som innehöll träningskläder.
Mycket intressant innehåll tyckte Noel.
Tidigt intresse för träningskläder, det bådar gott!

I utforskartagen

Så var det dags att utforska mina nya springterritorier.
När det vankades middagssov för Noel, gav vi oss iväg. Noel i springvagnen och jag på mitt bästa upptäckarhumör.
Runt sjön var tanken och enligt kartan skulle det bli ca 6-7 km.
Det började med fin stig längs vattnet.

Sen kom jag fram till ett motionsområde med slingor och elljusspår där jag kommer att hänga måånga timmar framöver.

Fortsatte förbi det på en grusväg och helt plötsligt dök det upp får på min högra sida 

Förbi en 4H-gård och fler gröna ängar. Över tågspåren och in bland hus och sen var jag lost.

Hade frågat om vägen två gånger men ändå blev det fel.

Sen kom jag tillslut rätt och tillbaka till sjön. Såg ett sött litet hus. Och mer stig.

Sedan kom jag, Noel och de rosa tightsen till slut hem igen. 8,5 km senare som tog längre tid än de 50 min som klockan sade pga mina vägletar-stopp.

Noel var sugen på att gå in och äta.

Fin natur och riktigt bra runda som kommer att springas många gånger framöver.

Men det bästa av allt var nog att det onda i vaden inte kändes av någonting alls. 

Och inte efteråt heller.

Tack för det.

Uppkopplad och lite uppackad

Äntligen på plats i nya huset.
Flytten igår gick fint, främst tack vare all fin hjälp vi fick av nära och kära.



Det hade faktiskt inte gått utan all hjälp.
För oj vad mycket grejer vi har, upptäckte vi igår.
Det tog liksom aldrig slut.
Vi som trodde att vi hade rensat bort en del. Hmm, hur mycket var det då innan rensningen?

23 lådor är uppackade men många fler återstår.
Nu börjar ju det roliga. Att komma i ordning och se sitt nya hem ta form.
Just nu känns det bara som om vi har lånat någon annans hus. Att vi snart ska åka hem till vårt igen.
Men det här ÄR ju hemma nu. Konstig känsla.

Idag började internet fungera men TV:n har vi fortfarande inte fått igång. Att flytta från nybyggt till 20 år gammalt är som att hoppa tillbaka några steg i den tekniska utvecklingen. Och de stora, feta sladdarna som ska dras för att tekniken ska fungera gjorde vi oss av med för några år sedan:)

Imorgon ska naturen häromkring utforskas, och vad passar bättre än att göra det springandes med Noel i vagnen?
Jag återkommer troligtvis med en rapport om vad jag hittade.

Dagens styrkepass!

Det här med att flytta är ju både kul och mindre kul på samma gång.
Om ni vet vad jag menar.
Packa är ju ingen favorit och allt stök runtomkring men att packa upp, piffa och inreda på nya stället är ju desto roligare.
Och framförallt ännu roligare när man längtat.
Maken och jag hyrde ett släp imorse och har lyft, burit och släpat kartonger hela dagen.
Vilket styrkepass!
Jag kunde inte låta bli att tänka på tekniken för att lyfta med rätt muskler och då kändes det att jag sparade på ryggen. Vilket behövs.

För imorgon är det dags för stora flyttlasset och då får vi även hjälp av fina vänner som bär och lyfter.
Så snälla.
Så ett styrkepass till imorgon alltså. Rätt bra ändå, förena nytta med nöje.



Just det, igår var jag ute på en lite längre runda för att testa vaden.
Inte ok tyckte den, nej jag får fortsätta med korta rundor ett tag till.
Tålamod heter det visst.

Åtta

Sent nu på kvällen lyckades jag till slut klämma in lite träning. Mitt bland flyttlådorna, innan maten och framför "Bonden" på TV.

Ett benpass hade jag bestämt mig för.

Eftersom jag kände för ett annat upplägg än i tabataform som jag faktiskt varit ganska bra på att göra sista veckan, så inspirerades jag av Föräldrafitness och gjorde ett för mig nytt upplägg.

Hon hade nämligen gjort ett benpass med 10 övningar, som man gjorde 10 ggr/övning i 10 varv.

Effektiv träning som heter duga.

Ja, tänkte jag. Det låter som om det passar bra för min flyttinvaderade vardag just nu.

Men jag reviderade antalet och tog 8 st istället. Jag tog mina 8 favoritövningar för benen utfall framåt och bakåt, benböj med kick, marklyft med kettlebell, tåhävningar, höftlyft på på boll med bollindrag, squats med kb och sidoutfall med boll över huvudet.

8, 8 och 8. 

512 repetitioner sammanlagt.

Endast någon minuts setvila efter varv 4. Annars ingen vila, bara arbete. Flåsigt, svettig och trötta ben på slutet av de där 30 minutrarna som jag höll på.

Precis som det ska vara.

Så mycket bättre

Äntligen.
Idag kändes faktiskt vaden så pass bra att den var redo för en liten testjogg. Med betoning på liten.
Drog på mig springkläderna och drog iväg tillsammans med Noel i springvagnen till öppna förskolan.
I takt med att Noel blir äldre blir han tydligare med vad han vill och inte och vad han gillar och inte. Det är så kul att få vara med när han upptäcker saker och följa hans utveckling för varje dag som går.
Han gillar verkligen att träffa andra barn, så att gå till öppna förskolan är verkligen en stor hit hos honom.
Han är alltid lika glad där oavsett om han är jättetrött.

Väl där väckte min klädsel och vagn uppmärksamhet och flera mammor och pappor frågade intresserat om springvagnen utanför var min och hur och när jag springer med den.
Kul om man kan inspirera fler föräldrar att ta med barnet ut i vagn och springa. För barnen ska ju oftast sova någon gång under dagen. Så det är ju en utmärkt kombo.

När besöket var över och Noel var sovredo, blev det så joggdags.
3 km ville jag jogga men var redo att bryta när som helst om det inte kändes ok.
Men det gjorde det, det kändes fortfarande i vaden men inte så mycket.
Jag var bara så glad över att springa igen, även om det var jobbigare än vad det brukar vara när jag vagnjoggar, så njöt jag av varje steg.
Det blev 3 km och när jag kom hem klämde jag några coreövningar, 6 st i tabataform, och vips blev det ju lite träning idag ändå.
Men framförallt, jag har sprungit igen.Åh, vad jag saknat dig min kära löpning.
Blir inte livet så mycket bättre om det får innehålla löpning?

Sista veckan

Det är flyttvecka nu och på lördag går stora bilen med bohaget norrut och till vårt nya hus.
Vårt hus. Känn på den. Förvisso ett radhus men ändå ett hus.
Känns lite overkligt faktiskt. Fast verkligt ändå nu när vi packar.
Just nu är det flyttkartonger överallt och ändå tycker vi att vi ligger lite efter med packningen.
Men så känns det ju alltid innan en flytt.

Jag insåg häromdagen att jag/vi i genomsnitt flyttar var tredje år om jag ser till de senaste tio åren.
Tillfälligheter så klart men ändå lite roligt att det verkar vara efter tre år som vi rör på oss.
Dock tror jag inte det blir så framöver.
Vårt hus känns som ett ställe där man stannar ett bra tag.

Den här veckan är alltså sista veckan för mig och Noel på den mysiga öppna förskolan i närheten,  Aspuddsparken med alla djur som vi besöker nästan dagligen, kaféer runt hörnet och sista promenaderna i Vinterviken.
Jag vet, det finns ju kvar men det blir ju inte samma sak när man inte bor här.
Vi kommer självklart att komma hit på besök då och då eftersom vi har vänner här, så farväl för alltid är det ju inte.
Bara ett litet " hej så länge".

Jag och Noel kollar in hönan i vår kära park

Dit vi flyttar finns det dock en hel del av det vi har idag och gillar med vårt nuvarande område såsom en 4H-gård med djur, en sjö på gångavstånd, löparspår och promenadstigar.
Dessutom finns det tre motionsanläggningar i närheten med löparspår i terräng och skog,  och på vintern spår för längdskidor.
Ser verkligen fram emot att få springa mer i terräng.
Och kanske blir det i vinter dags att införskaffa ett par längdskidor.
Äntligen.

Träningen denna vecka är alltså inte så prioriterad som den brukar, och så får det vara.
Eftersom jag inte kan springa med vagnen som jag brukar göra dagtid och jag måste ägna kvällarna åt packning, får det bli som det blir den här veckan.
Försökte mig på ett styrketabatapass idag medan Noel sov men han vaknade en kvart in i passet och sen var det dags för lek istället.
Nåväl, tänkte ge mig på en testjogg på onsdag om det känns bra i vaden.
Nu är jag inne på andra veckan utan löpning och längtan växer för varje dag.
Hoppas, hoppas på onsdag alltså.
Nej, nu är det bums tillbaka till kartongerna.

Nästintill magi

Det var med lite nervösa ben som jag stod redo på gatan med cykeln i högsta hugg och med cykelskorna på.
Jag hade nämligen senaste turen med cykeln i minnet.
Det var i mars 2011 och jag var gravid med Noel i ett tidigt skede och hade nog inte vetat det mer än någon vecka.
Jag cyklade som vanligt till jobbet och i backen ner till kontoret, ser jag att det är halt och lite frost men hinner inte reagera innan cykeln och jag plötsligt ligger där mitt på vägen med bilar som stannat både framför och bakom.
Jag hade fått styret i magen och tack och lov hade jag inte cykelskorna denna dag, så jag kunde komma upp ganska fort trots skrapade knän och händer men, rädslan över att styret träffat den där inne var värst.
Så det blev ett besök till akuten, och det var ingen fara.
Efter detta ställde jag såklart in cykeln och tänkte att "efter graviditeten ska jag cykla igen" men det har liksom inte blivit av. Förrän igår.
Och faktum är att det var första riktiga träningspasset på cykeln någonsin.
För jag har faktiskt bara haft den till och från jobbet. Räknas inte riktigt.

Det var en sån där perfekt höstdag igår och vädret kunde inte bli bättre.
Jag gav mig av på förmiddagen och det var förvånansvärt lite folk ute. Vart och hur långt hade jag inte bestämt.
Känslan fick styra.
Med ena foten fast i pedalen (den andra fick vara fri pga vaden) cyklade jag via Stora Essingen över till Alvik, Brommaplan och över till Drottningholm.
Jag bara susade fram. Benen kändes starka och snabba och folk verkligen vejade för mig när jag kom där på cykelbanan i en för mig hög fart.
Vidare ut mot Drottningholm och jag kunde inte sluta le märkte jag. Någonstans började jag förstå att det inte bara finns löparmagi utan även cykelmagi.
Kanske var det det som jag fick uppleva igår.

Jag vände innan Lindötunneln ute på Ekerö och tog samma väg tillbaka.
3 mil senare steg jag in innanför dörren och var fylld av eufori.
Det här måste jag göra igen.

Vidgar vyerna

Cykelskorna, hjälmen och Garmin är på liksom löpartightsen och jackan.
Premiär för i år tror jag.
Cykeln- nu kör vi!

Vardagslyx

Det krävs ibland inte så mycket för att lyxa till vardagen tycker jag. Det kan vara de där små sakerna som gör att humöret höjs och känslan av lyx infinner sig.
Som att tex köpa en kaffe och sätta sig vid vattnet under barnvagnspromenaden som jag gjort nu under min mammaledighet. En liten grej som ändå känns så lyxig.
Ett annat sätt är att träffa fina vänner som berikar och ger ny energi, att gå ut och äta lunch eller middag eller som igår, att gå och se en musikal.
Jag ju utbildad musikalartist på Balettakademien och även om jag nu inte är aktiv längre, så tycker jag fortfarande att det är så roligt att gå och se och njuta av en föreställning.
Svägerskan bjöd med mig på Dirty Dancing på China Teatern och det var verkligen mysigt att komma iväg bara så där en torsdag.
Som 14-åring var jag ett tag som besatt av filmen och var dödsförälskad i Patrick Swayze, och även om musikalen inte är så magisk som filmen var den ändå underhållande och fungerade förvånansvärt bra som scenföreställning.

Idag blev det annan typ av lyx.
Fridfull yoga i lugn och ro. Hemma helt ensam medan Noel var ute med sin faster, utan tidspress och utan distraherande ljud.

Trots grym träningsvärk i både mage och bröst, kände jag både stark och relativt smidig.
Framförallt kunde jag fokusera på andningen och att inte släppa in andra tankar. Så skönt det är när jag lyckas med det. För det är verkligen inte ofta.
En mycket bra start på helgen, det här.
Ha en trevlig fredagkväll!

Rosa core

För att vända det negativa just nu(att jag inte kan springa) till något positivt, så är det att jag nu kan fokusera mer på styrketräningen och yogan.
Det känns bättre i vaden men att belasta den med löpning är inte att tänka på än på ett tag. Jag vill ju vara helt bra innan jag börjar springa igen, så att jag kan få en bra vinterträning och uppbyggnad inför nästa säsong.

Nu på kvällen drog jag fram mattan, kettlebellen och bollen och körde coreträning i mina nyshoppade rosa tights som jag hittade på HM:s barnavdelning (tror jag, de hängde inte där men har stl.170). Bra grej. Endast 179 kr  för dessa mönstrade, lite spexiga tygbrallor.
I min favoritfärg rosa dessutom.
Jag har ju suktat ett tag efter de där grå tightsen från Röhnisch, men det känns lite trist då man ser dessa i var och varannan blogg.
Så nu har jag hittat ett par som kommer att kännas roliga att springa i senare, så länge får de duga till styrka och yoga.
Det blev olika plankor, ryggresningar, rodd, diagonalyft och annat som jag ägnade 40 intensiva tabata-minutrar åt.

Imorgon står det armar på schemat och på fredag blir det yoga.
Känns bra det här.
Kanske skulle man ha löpvila lite oftare?

Förresten, har lite torka på bra ryggövningar i övningsbanken. Kör ofta samma, samma.
Så jag gör som Lina och ber er, hit me med era grymmaste ryggövningar som går att göra hemma!
Vilka är era favoriter?

Jag vann fighten mot latmasken

Så här års brukar latmasken i mig vilja komma fram för att styra och ställa.
Kvällarna som blir mörkare, tröttheten och sängen som alltid verkar vara det mysigaste stället.
Antar att det är sånt som drar fram latmasken. Trots att jag försöker råda bot med träning.
Nu när jag inte kan löpa pga muskelbristningen är det hemmaträning med det lilla hemmagymmet som gäller.
Och det är ju ganska bra, för jag vill ju gärna bli starkare (och snabbare) och då behöver jag stryketräning.

Så, trots att jag verkligen borde ha flyttpackat nu på kvällen drog jag fram mattan, kettlebellen (12 kg) och tabatatimern.efter att jag nattat Noel och körde ett kort men svettigt och effektivt pass.
Just det , jag gjorde en liten lapp med övningar också. Så att jag kan vara riktigt  effektiv och inte behöver tänka.
Körde sen i tabataform (20s arbete och 10s vila x 8) och varierade varje tabatintervall med två övningar.
Försökte tänka en styrkeövning och en pulshöjande i varje intervall.
Blir lite roligare så, när man varierar övning hela tiden.
Funkade riktigt bra, trots att jag fick välja de övningar som jag kunde göra utan att få ont i vaden.
7 st tabator, och då alltså 14 övningar sammanlagt blev ca 30 min med några raka plankor på slutet.
Så såg passet ut: ( bilden är lite suddig så jag skriver)

1) Squats med KB
    Löpning i planka

2) Höftlyft på boll
    Utfall bakåt med KB

3) Marklyft med KB
    Sving med KB

4) Ryggresning
    Dynamisk armhävning

5) Draken med  KB
   Sidosteg med boll (heter säker något annat finare)

6) Axelpress med KB
    8:or

7) Russian twist
   Dynamisk sidoplanka med benlyft

Blickar framåt och bakåt

Nej, det vill sig inte riktigt just nu.
Kroppen verkar inte vilja.
Efter uppjoggen på gårdagens tänkta tempopass, brast det i vaden och jag fick ringa efter hämtning då jag haltade fram.
En muskelbristning verkar det som, och med det är det nu slut på tävlandet för den här säsongen.
Blir nog ingen löpning på några veckor, men får se hur vaden läker.
Känns rätt uppgivet just nu, men samtidigt var det ju bara Hässelbyloppet på lördag kvar att springa innan det var sluttävlat och den mer planlösa träning tar vid för en tid.
Det är mycket annat nu också, en flytt med allt vad det innebär och tankar om vad som väntar efter årsskiftet då det åter är min tur att jobba.
Många tankar som far runt och ett nytt liv känns det som.

Några tårar fällde jag ändå när jag satt och väntade på att maken och Noel skulle komma och hämta mig igår, men nu får jag chansen att bygga upp och komma starkare tillbaka.

När jag tänker tillbaka på säsongen som varit så blev den så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro.
Inte trodde jag att jag 5 mån efter min förlossning skulle krossa mitt milpers, 8 mån efter springa mitt allra första marathon på 3,39 ( okej då,  3,39,54 så nästan 3,40) och dessutom nu på hösten springa halvmaran på nytt pers trots att jag haft skadebeskymmer och magont.
Kan inte annat än att vara tacksam mot kroppen för detta och acceptera att den nu vill annat.
Löpningen finns ju kvar och jag ser redan fram emot nästa säsong och nya mål.
Men först ska jag bli skadefri.
Här ska byggas styrka, inifrån och ut.

Det var en gång...

... en betongklump.
Betongklumpen hade blivit väckt 06,00 som vanligt av bebisen och tänkte att en vagnjogg på den tidiga morgonkvisten skulle bli perfekt.
Men betongklumpen hade ju förträngt att morgonspring inte är betongklumpens grej.
Nej, det är det verkligen inte.
Efter rejält med flås, sega och trevande ben, kom i alla fall klumpen med bebis hem efter 9 km.
Okej, riktigt så bedrövligt var det inte. Men ni fattar. Ingen bra dag helt enkelt.

Fint var det i alla fall.
En vacker höstmorgon med färgglada löv, en sol på uppgång och solstrålar som trängde igenom trädkronorna. Det är något visst med hösten ändå.
Helt klart värt.

Effektivt för att vara mig

I och med att kvällarna blir mörkare nu och jag inte vill springa mina intervallpass i mörker, kräver det lite mer planering och effektivitet om jag ska kunna komma ut medan det fortfarande är ljust.
Maken var på jobbet lite tidigare och kunde således komma hem lite tidigare än vanligt och Noel sov sin eftermiddagslur i vagnen i hallen efter vår promenad så att jag kunde passa på att byta om och ladda in en maskin tvätt.
När maken kom hem låg Garmin redo och kläderna var på, så vi sa hej och hejdå innan det bar iväg ut på min springrunda som i idag hade tusingar på schemat.

Först uppjogg 3km och sedan bar det iväg på den första av fem. Jag kollar aldrig på klockan under dessa 1000m utan går helt på känsla. Först när jag stannar för vila emellan varje intervall, kollar jag.
Den första gick på 4:06 min. Jag kände att jag inte var i samma slag som förra gången jag sprang tusingar och att det därför skulle gå långsammare idag.
Jaja, så kan det vara. Det har ju med dagsform att göra.
Vilade i 60-70s emellan intervallerna.
Den andra gick på 3:59 min och återigen var jag under 4 min. Yeay. Men där någonstans kom mjölksyran.
Kanske gick det lite för fort ändå.
Jo, sen gick det utför. De tre sista gick på 4,03, 4,09 och 4,12 min. Efter den sista stannade jag och hämtade andan för jag var helt slut och yr. Hjärtat slog så fort och benen kändes sega som kola.

Den lilla besvikelse jag kände över att det inte gick så fort som jag hade hoppas,  byttes snabbt till glädje över att det var över och att jag hade en skön nedjogg hem till familjen.
För hemma hade maken lagat god fisk och jag hann med både att äta den, leka med Noel, göra en laddning av energibollar och sjunga godnattsånger innan klockan var 20.
Tack för bra teamwork kära make!
Jag älskar såna här kvällar, när jag både hinner med det jag vill här hemma OCH får till ett kvalitativt löppass.
Stor gilla på den!

Styrka för en löpare

Att man som löpare bör träna styrketräning som komplement är ingen nyhet. Det förebygger skador och gör dig både starkare och snabbare i spåret.
Och jag tycker att jag oftast lyckas få till lite styrketräning. Visserligen handlar det kanske om en timme i veckan, men det är nog förmodligen i minsta laget har jag förstått.
Eller så har jag fokuserat på fel övningar.
Igår när jag var hos naprapaten pratade vi om vikten av att vara stark i bålen och hur mycket det är i löpsteget som faktiskt kan påverkas om man inte har den styrkan .
Bland annat är det en för svag bål som bidragit till min lilla skadeperiod nyligen.
Fick därför med mig ett antal tips på övningar som är extra bra för löpare och för att stärka springmusklerna.

Kände igen de flesta övningarna och många av dessa är standard i mina styrkepass, men vissa var nya.

Vilket är bra med lite nytt, det blir ju så lätt att jag fastnar och blir insnöad på samma övningar.

Gjorde de nio första på pappret (av femton). Sex av dessa ser ni ovan.

Fortsättning följer på de resterande.

Som ny nästan

Efter senaste löppasset fick jag feber och hade dessutom ont i magen. Sen om det berodde på ansträngningen är väl mindre troligt. Det hade nog sannolikt kommit ändå.
Kanske var det som någon skrev, att de där sista bacillerna var tvungna att göra ett sista statement i kroppen för att sedan kunna försvinna och kroppen skulle bli "rensad".
Och nog känns det som om kroppen är på gång igen piggare än på länge.
Dessutom nästintill skadefri. Tack snälla kropp.
Så därför passade det bra att bygga på den här känslan av en nystart med ett återbesök hos naprapaten.
Några små låsningar i bröstryggen, men i övrigt var det inga större grejer.
Fick massage på rumpan, vaderna och baksida lår som var lite spända och ömma och det gör verkligen lika ont varje gång.
Men det är det värt och det är väldigt effektivt.
Jag känner verkligen stor skillnad i musklerna efteråt varje gång.

Nyknådad och nyknäckt gav jag mig ut på min kvällsrunda  på något som kändes som bumibjörnsben (studs, studs) och  det var en sån där gång när det kändes som om jag hade kunnat springa hur långt som helst.
Och det slog mig att det var så skönt att få känna den där känslan igen, det var längesen nu.
Det var skymmning och blev nästan mörkt mot slutet och kanske är det så att jag omedvetet springer lite fortare när det är mörkt eftersom jag ibland får för mig att det är någon bakom. Eller så är det för att jag vill komma hem snabbare.
Hur som helst, jag känner att det har vänt nu.
Och jag längtar verkligen efter den kommande träningen under hösten och till säsongens sista lopp.

.