
Måndag morgon och kläderna för morgonens transportspring låg framme och väntade.
Jag vaknade redan runt 5 och kunde inte somna om. Trodde först att jag försovit mig, men när jag sen insåg att det var alldeles för tidigt var det omöjligt att somna om.
Med en tallrik gröt i magen gav jag mig sedan av mot stan och redan från början kändes det tungt och segt i benen. Vilket det i och för sig brukar göra på morgonen.
Det lossnade aldrig riktigt utan idag var det helt enkelt en sådan där dag då man måste kämpa lite mer.
Men då är känslan efteråt om möjligt ännu bättre än vanligt.
Och nu såhär efteråt har jag nästan glömt bort den jobbiga känslan.
För 10 km med Mia Skäringer i lurarna är trots allt en väldigt bra start på veckan.
Härligt!
SvaraRaderaOch ganska bra när minnet är selektivt... ;-)
Haha, mm det är tur annars skulle det bli betydligt färre löpturer:)
SvaraRadera