En annan dimension

Ibland inträffar sådana stunder som är så fantastiskt underbara just där och då. Det kan vara en perfekt kombination av sällskap, väder, upplevelse och känsla.
En stund som man känner gör att livet får en extra dimension.



Så var det idag.
Vitt snötäcke, knarr under fötterna, sol, och längdskidåkning med maken på den spårade sjön 500 m från vårt hus.
Eftersom mamma/mormor är här, kunde vi få barnvakt och komma iväg och åka tillsammans.
Två varv runt sjön, sammanlagt 8,5 km.
Andra gången i vinter, och en av ett fåtal gånger på längdskidor någonsin i vuxen ålder, och redan kände jag mig mer van och betydligt snabbare. Konstigt nog.
5,47 min/km var medeltempot och pulsen var höga 81%.
Flåsigt alltså, men hela kroppen är ju involverad så det är ju inte så konstigt.



Så lyckligt lottad jag kände mig.
Det här får alltså jag vara med om, och allt det här finns så nära oss och är tillgängligt bara vi vill.
Magi.


Med frost på våra rånarluvor och i ansiktet, var det kärlek i luften och i spåren. Inte bara mellan två makar, utan villkorslös kärlek till rörelse, natur och framförallt livet.