onsdag 29 augusti 2012

Jag gjorde det!

Så var känslan efter dagens tröskelpass.
För jag var ju så opepppad man kan vara innan jag begav mig ut. Det tar liksom emot ibland att gå ut på det man i förhand vet kommer bli ett grymt jobbigt pass.
Men då är det ju desto skönare efteråt när man har klarat av det.
Jobbigt men samtidigt alldeles underbart. Hur man nu kan tycka det:)
Det var lite ombyte förnöjer på dagens pass.
Istället för att springa x antal kilometrar, bestämde jag mig för att springa på tid.
Uppjogg 3 km följt av 20 min tröskel.
Jag bestämde mig för att inte titta på klockan på varje kilometertid,  utan bara känna hur kroppen kändes och springa utifrån det.


Jag låg och pressade på bra och när det kändes som om mjölksyran eventuellt var på g saktade jag ned, för att sedan försöka öka igen.
Pulsen steg och mot slutet kändes det lite segt. Trodde jag, men i själva verket höll jag nästan exakt samma fart som tidigare.
Konstigt hur det kan kännas så olika och ändå gå lika fort.
När de 20 minutrarna var sprungna, stannade jag och hämtade andan och stretchade vaderna innan jag joggade ned hemåt.
Jag höll en ganska jämn fart på de 4,5 km som det blev.
Snittade ca 4,24 min/km och även om jag inte är på något sätt tillbaka i fin form, så kändes det ändå som ett steg framåt.
Och hur skönt var det inte att kunna springa i shorts och t-shirt. Som en sommardag.
Kanske sista gången för i år, vem vet.

3 kommentarer:

  1. Gött!! Men du, det var väl inte jättemycket snabbare du sprang när du sprang 5km snabbdistans där i början av sommaren (typ innan parloppet)? Du är ju visst i form! :)

    SvaraRadera
  2. Skönt med ett steg framåt och grymt bra pass avverkat!

    Excentriska tåhävningar är guld för vaderna! :)

    SvaraRadera
  3. Grymt bra jobbat! Och jag tror det är en mycket bra idé att fokusera på tid och känsla istället. Fler (inkl. jag själv) borde göra det!

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...