måndag 13 augusti 2012

En mil startade veckan





En mils vagnlöpning var planen och en mil blev det.
Men oj, vad tungt det var nu när jag inte hade maken att turas om att köra vagnen med. I våras sprang jag med lätthet 10-14 km med vagnen men idag var det något helt annat.
Alltså inte kräkjobbigt på något sätt utan bara lite mer ansträngande än mina vagnjoggar brukar vara.
Jag drev förvisso på tempot, så det var kanske inte så konstigt med tanke på rådande form.
Pulsen landade på 82% av max och det var visserligen kuperat men ändå.
Men det viktigaste av allt - det gjorde ju inte ont. Någonstans.
Jag är på g nu känner jag.

5 kommentarer:

  1. Vilken bra inledning på veckan och vad skönt att du inte fick ont!

    Det vore super mysigt att ses innan jag börjar jobba. Bara det att vi har ganska mycket inbokat redan den här veckan och sedan kommer min syster från England och stannar hela nästa vecka. Kanske får bli att vi ses efter att jag börjat jobba... Sjukt att tiden går så snabbt! Tyckte nyss du och jag hade små minibebisar och just inlett våra mammaledigheter!

    SvaraRadera
  2. Jag sprang under våren långpass och i stort sett nästan alla pass med vagn. Under sommaren hade jag en stund paus och det kändes av, gud vad tungt det var sen. Men märkte att då jag sprang två terrängpass med vagnen (och tänkte kräkas) så kändes nästa pass bus enkelt! Backar och barnvagn tycker jag var en bra kombination till backträning. ;-)

    SvaraRadera
  3. Karin: Jag vet, visst var det nyss som vi hade två små knytten och vi hade hela ledigheten framför oss.
    Jag hör av mig så bestämmer vi ngt när du börjat jobba.

    Amanda: Bra gjort att springa långpass med vagnen. Ja, det är ju verkligen bra träning att springa med vagnen. Det känns nog lättare redan nästa gång:)

    SvaraRadera
  4. Härligt att du är på gång igen! Kul och höra! :)

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...