lördag 25 maj 2013

När man bara måste springa

Hade egentligen inte tänkt att springa idag, då jag sprang på lunchen igår, utan planerade lite smått för ett utestyrkepass.
Men.
Hallå, vädret.

Blå himmel, lagom varmt och strålande sol.
Ett väder som bjuder in till underbar löpning och då måste man ju bara tacka ja.
Fick dock korta av rundan lite, 5 km blev det till slut, men det var verkligen njutbart och dagen till ära shortspremiär.


(Bilden är faktiskt från gårdagens runda.)

Idag fick jag även bästa sällskapet bredvid mig.
Maken på cykel med Noel i cykelsadeln där bak, som skrattade åt sin mamma och tyckte det var roligt att jag sprang.
Noel har nämligen också upptäckt tjusningen med att springa och både jag och maken får ligga i och hålla oss i form om vi ska hinna med vår snabba son.
Det går på ett ögonblick, så fort han får chansen springer han.
Det är vår son det.

2 kommentarer:

  1. Alvar började springa strax efter han hade lärt att gå. Ja, du har ju faktiskt träffat honom och sett honom att springa :) Då var han 1,5 år. Han springer än, långa långa sträckor och vi har faktiskt skaffat riktiga löpardojjor åt honom. Även om jag älskar Alvars energi, sportig som jag är själv, så önskar jag i hemlighet att Ivar blir en sådan som gillar att sitta still och leka :) För som du skriver så är det inte direkt någon semester att hinna med de snabba.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Haha, ja Alvar är verkligen en liten löpare. Vad kul att han fått löpardojor:)
    Det ska bli spännande och se om bebisen i magen får samma energi som Noel:)
    Kram!

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...