Dagens utmaning

God morgon fredag!
Det är den här och nästa vecka som allting händer, känns det som.
Ett dussin besök hos barnmorskan, läkare och sjukhus. Besök i helgen och middagsgäster på söndag och onsdag med övernattning. Jobbfest och konferens ikväll, naprapatbesök och ultraljud nu på förmiddagen och jobb på eftermiddagen.

Träningen har fått stå tillbaka till förmån för sömn och vila vilket, trots att jag längtar som sjutton efter träning, ändå varit det kroppen velat ha.
Så med dagens späckade schema ryms det tyvärr inte ens ett kort lunchpass och jag har funderat hur jag ändå ska kunna få röra på mig.

Dagens utmaning till mig själv blir därför att ta mig fram så mycket som möjligt gåendes mellan mina stopp eller hoppa av en eller två stationer tidigare med tunnelbana eller buss.
Minst 1 timmes promenad ska jag få ihop.
Borde inte vara omöjligt.
Började dagen med att gå en extra station länge bort och ta bussen.
Nu kör vi!

Ett lugnare tempo

Om jag jämför med förra graviditeten är denna helt annorlunda. Fast fysiskt ganska lik (förutom foglossning och högre blodtryck från början förra gången).
Men det är det mentala som framförallt är annorlunda.
Denna gången vet jag mer och jag vet framförallt att jag ska prioritera att lyssna på kroppen och inte ha för många järn i elden.
Då var jag fast besluten om hur saker och ting skulle vara vilket jag hade tänkt ut innan. Precis som den kontrollmänniska jag är, men som gravid händer det saker med kroppen kan man inte alltid kan styra över.
Som det gjorde med mig. Vilket resulterade i den traumatiska förlossningen som alltid kommer att vara ett öppet sår hos både mig och maken.

Den här gången lyssnar jag på kroppen till minsta lilla signal och tar en vecka i taget. Oron och rädslan för att havandeskapsförgiftning och HELLP åter ska inta min kropp och få bebis att komma ut tidigare är ständigt närvarande.
Men under ständig bevakning, som jag är denna gång, är jag i goda händer och ingen vill ta några risker.
Så efter dagens läkarbesök är jag nu sjukskriven 50% och tillvaron kommer definitivt att gå i ett lugnare tempo.
Mer vila och välbefinnande. Med rörelse och träning i fortsatt måttliga mängder. Hoppas bara att kroppen vill vara med på det.

Den bästa träningen är den som blir av

Lämning på förskola, kort lunch, sen direkt iväg till picknick med förskolan. Lätt stressig dag men en mysig kväll i gräset med Noels urgulliga fröknar och kompisar med föräldrar.
Så om träningen skulle bli av fick det bli medan maken nattade Noel, och innan jag blev för trött.
För oj vad trött jag är just nu.
Igår sov jag middag två(!) gånger en gång i bilen på väg hem från det bästa morsdags-firandet,
(överraskningsdag av maken med båt och skärgårdsbesök), och sen
en stund i soffan på kvällen.



Men tillbaka till träningen.
Bestämde mig för 6 övningar som jag körde i 1 min vardera.
Satte timern med 15 s vila emellan varje övning. Körde 3 varv och vilade 1 min mellan varje varv.
Lagom svettiga 30 min med bra flås.
Använde mig mest av min kettlebell som ju betalat sig flera gånger om nu om man tänker på hur mycket jag använt den.
Fast jag vill ju ha en eller två tyngre nu. Då denna 12 kgs känns lite lätt i vissa övningar, speciellt för ben.

Benböj med KB
Höftlyft på boll
Sving med KB
Dips
Enarmsrodd med KB
Åttor med KB

Där har ni mitt kvällspass.

När man bara måste springa

Hade egentligen inte tänkt att springa idag, då jag sprang på lunchen igår, utan planerade lite smått för ett utestyrkepass.
Men.
Hallå, vädret.

Blå himmel, lagom varmt och strålande sol.
Ett väder som bjuder in till underbar löpning och då måste man ju bara tacka ja.
Fick dock korta av rundan lite, 5 km blev det till slut, men det var verkligen njutbart och dagen till ära shortspremiär.


(Bilden är faktiskt från gårdagens runda.)

Idag fick jag även bästa sällskapet bredvid mig.
Maken på cykel med Noel i cykelsadeln där bak, som skrattade åt sin mamma och tyckte det var roligt att jag sprang.
Noel har nämligen också upptäckt tjusningen med att springa och både jag och maken får ligga i och hålla oss i form om vi ska hinna med vår snabba son.
Det går på ett ögonblick, så fort han får chansen springer han.
Det är vår son det.

Hemmadag

Noel är förkyld och hostade hela natten, så det blev vab för min del
idag.
Eftersom jag ska iväg på en grej ikväll, funderade jag på hur jag skulle få till träningen.
Eftersom det inte fungerar så bra att träna medan Noel är vaken, fick jag välja mellan att själv sova (vilket jag var väldigt sugen på) eller träna medan han sov.
Det fick bli träning. För jag kände verkligen att kroppen behövde få användas efter en vilodag igår och en generell aktivitetsnivå som gått neråt i takt med att magen har växt.

Medan Noel sov i vagnen på altanen tog jag ut gummibandet, min kettlebell, kvastskaftet och dagens pass på papper och gjorde 9 st övningar i tabataform i gräset, där jag gick igenom nästan hela kroppen, innan stackars Noel hostade sig vaken. En väldigt mysig dag till trots, även fast dessa dagisbakterier aldrig verkar släppa taget om vår skatt.

Vilket tryck

Tryck nedåt vid löpning med gravidmage?
Nej, inte så mycket hittills hade jag sagt igår och jag har många gånger tänkt på att det kanske beror på alla mina knip.



Men så idag under min lunchjogg blev det då dags att uppleva det där trycket.
Jag fick knipa hela tiden i början eftersom det kändes som en stor fotboll som tryckte sig nedåt i bäckenet.
Hela jag kändes tung, benen nästan domnade och nog var jag redo att ge upp.
Men istället gick jag lite tills det släppte och sen kändes allt normalt igen och jag fick åter känslan av lätt kropp utan mage.
Sprang på bra sista kilometrarna och jag kom tillbaka till kontoret lika endorfinrusig som vanligt.
Kärlek.

Längtan

Endorfiner och kämparglöd.
Tävlingsnerver och en kamp mot sig själv och klockan.
Glädje, mjölksyra och jävlaranamma.
Tävlingssäsongen är i full gång och i år står jag på andra sidan och tittar på och läser om andras prestationer. Medan jag har en bebis på jäsning.
Men jag tänker tillbaka på ett fantastiskt 2012 och fnular på ett minst lika fantastiskt tävlingsår 2014.
Då jag ska vara mitt allra snabbaste jag. Någonsin.
Längtar.

Morgonjogg i skogen

Vi är hos släkt och familj i Örebro och imorse efter frukost joggade vi till skogen bredvid svärföräldrarnas hus.
Medan mannen sprang snabbdistans, joggade jag samma varv i skogen och var hemma igen efter 6 km.
Bästa starten på dagen!

Veckans andra

Så var jag där för andra gången denna vecka. På gymmet. Låter kanske inte så mycket men är bra för att vara mig.
Äntligen börjar jag få in en bra styrkerutin och denna vecka kommer jag dessutom att komplettera med ett
hemmaträningspass med corefokus i helgen.
Minst 2 styrkepass i veckan har länge varit mitt mål, men löpningen har alltid varit lite mer viktig och styrkan har tyvärr fått stryka med foten ibland.
I alla fall fått kompromissa.



Nu som gravid är det ju ett ypperligt tillfälle att stärka upp kroppen för att underlätta både under och efter graviditeten.
Vilket jag faktiskt sett fram emot.
Har just nu som mål att så länge jag kan springa, fördela minst 4 pass i veckan lika mellan styrka och löpning. Och helst lite yoga också.Behöver inte vara speciellt långa pass utan 30 min åt gången är jag nöjd med som jag skrev om i tidigare inlägg.
Än så länge går det ganska bra.
Har dock inte sprungit så mycket den här veckan, en gång har det blivit, men kommer att springa i skogen på lördag då vi spenderar helgen hos familjerna i Örebro.

Triceps, baksida lår och axlar var i fokus idag, och jag njuter av att få känna den där brinnande känslan i trötta muskler.

Värdefulla halvtimmar

All träning är bra träning.
Så tänker jag just nu.
Att ha tidsambitioner, distans och intensitets-planer får vänta till efter att bebis anlänt och jag kommit igång efter förlossningen.

Korta pass med styrka eller jogg/lufs är min melodi just nu och kompatibelt med växande mage, så igår blev det en halvtimme i gymmet på jobbet och idag en halvtimmes jogg på lunchen.
Halvtimmar som kan tyckas lite futtiga men som är så värdefulla och ger så mycket.
Att få ge min kropp en dos endorfiner nästintill varje dag är lycka och det smittar nog av sig till även till den lilla därinne.



Träningslyckan är lika stor som alltid och jag hoppas att jag kan fortsätta flera veckor till!

Både ny och gammal favorit

Jag hade turen att få sovmorgon idag igen(igår sov Noel till 8!), så maken var beredd att ge sig ut på sin springrunda när jag gick upp och min fick därför vänta.
Efter lunch var det så dags.
Två dagars träningsvila gjorde att jag längtade extremt efter spring, svett och sol.

Eftersom vi har haft stora fixarhelgen här hemma, var maken tvungen att åka iväg och på ärenden och jag tog därför med mig en sovande Noel i springvagnen och gav mig ut.
Som vanligt just nu, känns det lite längst ner i magen precis i början som ett tryck mot bäckenbotten, men som efter någon kilometer ger med sig.

Jag gick med vagnen i uppförsbackarna men kunde däremellan hålla ett jämnt tempo på strax över 6 min/km.
Det är så konstigt men ju längre jag springer desto bättre känns det. Men gränsen går någonstans vid 8-10 km nu, längre än så gör att jag får känningar i bäckenet precis som vid förra graviditeten.
Fart skillnaden är ändå stor, då och nu. För då hade jag ont nästan hela tiden och fick ge upp löpningen helt någonstans vid v.20. Och nu är jag i v.22 och jag kan fortfarande springa.

Noel vaknade med 2 km kvar, så jag stannade vid ängen och gjorde några coreövningar medan Noel sprang runt i gräset.
Fortsatte sedan coreträningen i trädgården när vi kom hem efter sammanlagt 6,3 km och utestyrka kommer absolut bli en favorit i sommar.






En annan sak som är bra med att ha flyttat till hus, äntligen kan man grilla hur ofta man vill.
Idag blev det rostad potatis, grönsaksspett, halloumi, guccamole och en test av en ny sås med timjan, citron och honung. Mums!

Fredagsgöra

Gick upp alldeles för tidigt som vanligt men eftersom det var min tur att hämta på förskolan idag, var det bara att ta sig upp och iväg till jobbet.
Jobbade en och en halv timme innan det bar iväg till barnmorskan.
Idag hade hon en barnmorskestudent hos sig som blivit upplyst om min bakgrund med förra graviditeten och nuvarande status.

Min barnmorska talade om för henne hur häftig jag var som efter traumat med förlossningen, sprang maraton 8 mån senare och sprang fortare än några killar på jobbet och många andra. Och hur coolt det är att jag fortfarande är igång med löpningen och träningen.
De blev nyfikna och ville ha tips till sin egen träning, varpå jag spred budskapet om tabataintervaller och löpning för nybörjare.
Riktigt roligt och jag känner ju att det är det här jag brinner för. Det är det här jag vill syssla med.
Att få fler och träna, må bra och upptäcka alla fördelar. Någon gång i framtiden kanske den där drömmen kan bli sann...


Jag tog också tillfället i akt, mellan blodtryckskontrollen, hjärtljudslyssning och urinprov, att fråga studenten vilken utbildning de får i träning för gravida.
Svar: Ingen alls.

Vilket gör mig lite ledsen eftersom det finns bra material och kunniga människor för detta numera.
Klar förbättringspotential alltså.

Allt såg bra ut förutom blodtrycket som nu stigit lite, bara övertrycket förvisso, men ändå.
Så vi får se hur det blir med det där heltidsjobbet framöver.
Tillbaka till kontoret för jobb, lunch och besök i Kungsträdgården.



Sist av alla i stan men ändå.
Äntligen fick jag också se de rosa träden.
Mer jobb och sen hem och hämta
en liten kille som var ensam kvar på förskolan med en pedagog.
Alla andra hade gått hem och just där kände jag mig som världens sämsta mamma som kom och hämtade sist av alla. Första gången det hände.
Men andra dagar är vi tidiga, så det kommer nog inte hända så ofta. Tur är väl det.

Här förebygger vi!

Jag trotsade tröttheten på lunchen idag och gav mig iväg till jobbgymmet. Mycket folk som vanligt (även om jag ser ensam ut på bilden), och jag fick några välmenande blickar där jag armbågade mig fram med magen bland handlar och maskiner.
Roligast (eller hur man nu ser det) var kommentaren från min kollega, som jag dittills inte hade sett, då jag gjorde benböj med 14 kgs handlar i händerna.
-Försöker du få bebisen att komma i förtid? Du har ju så tunga hantlar?

Förklarade att det visst inte var så tungt och att jag har bra koll på vad som känns ok i kroppen och inte. Att jag anpassar, förebygger och underhåller det jag redan har.
Sådär ja.

Kvällsjogg med teknikfokus

Jag hade faktiskt med mig springgrejerna till jobbet imorse.
Planen var en lunchjogg i finaste vädret men pga krångel i kollektivtrafiken på väg till jobbet, kom jag in sent och fick äta snabblunch för att inte behöva jobba längre än vanligt.

Så det fick helt enkelt bli en kvällstur efter nattningen av Noel.
Och vilken fin sådan.
Solnedgång, vatten och ljumma vindar.
Magen och jag joggade på fint och även om det händer mycket nu och jag nästan kan se hur magen växer från dag till dag, känns det fortfarande jättebra att springa. Jag blir nästan lite förvånad varje gång, då jag redan i v.10 förra graviditeten fick problem med bäckensmärtor och fick ge upp löpningen.
Tack snälla kropp.

Tänkte på tekniken hela tiden idag med korta steg, fotisättningen, hållningen och höften.
Stannade sedan på korta löparbanan vid ängen på vägen tillbaka och gjorde lite löpskolning.
Något jag verkligen måste bli bättre på att få in i min vanliga löpträning sedan efter förlossningen. Här ska byggas teknik!

Det blev hälkick, låg skipping, knälyft, tågång och sprättsteg.
Funkar finfint med gravidmage och förhoppningsvis några veckor till. Om jag har tur.

Om jag får välja

Idag fick jag välja aktivitet förutom den planerade utflykten på eftermiddagen.
Bland det mysigaste jag vet är är att vagnjogga ihop med maken och med en djupt sovande Noel i vagnen.
Så det var klart att det fick bli en lördagsaktivitet.
För nu är vi ju även fyra st som är med. Ännu mer mysigt.
Och nog vill jag passa på innan jag blir för långsam för att maken ska tycka det är kul eller inte kan springa längre överhuvudtaget.
7 km runt sjön med ett toastopp.
Mysigt och alldeles underbart.

I mitt rätta element

Lycklig och med sprudlande springendorfiner fick jag äntligen göra det jag längtat efter i två veckor nu.
Springa. Eller snarare mer lufsa.
För det var avsevärd skillnad på tempot idag mot för två veckor sedan. Men det gör inget.
Bara jag får springa. Tempot är just nu obetydligt.
Springa snabbt det ska jag göra, sen. Nästa vår. Då.
Men nu är vi två som alltid springer tillsammans och jag njuter tacksamt av den här tiden med otvunget, kravlöst spring tillsammans med vår bebis i magen.

Utepremiär -altanstyrka

Så. Äntligen.
Förkylningen och hostan verkar äntligen avta, och idag var det äntligen dags för träning igen.
15 dagar sedan sist.
Vet inte när jag senast var utan träning så länge.

Dagen till ära drog jag fram utrustningen och gjorde det jag sedan vi flyttade in i höstas har planerat och längtat till, nämligen uteträning på altanen och på tomten. Så väldigt lyxigt det kändes att stå ute i solen och svinga en kettlebell.

För att komma igång lite lätt, blev det 6 tabataintervaller med två övningar i varje intervall sammanlagt 12 övningar alltså.

Lätt gravidanpassat, men ändå utmanade.
Nu är jag halvvägs i graviditeten, v.20, och än mer fokus på styrketräning som gäller.
Känner att jag tappat en hel del i både styrka och kondition de här två veckorna. Men nu hoppas jag verkligen att jag ska slippa bacillerna och kunna bygga upp mig igen.

Min springlängtan är just nu större än störst och nu jag är så glad, för vet ni - imorgon blir det lunchspring. Yes!