Eftersom maken jobbade hemma kunde jag komma ut i dagsljus (eller ja ljust och ljust, så ljust det kan bli helt enkelt de dagar som solen knappt går upp) och bara det gör ju sitt.
Jag valde kanske inte den roligaste rundan här i kring, utan sprang där jag tänkte att plogbilen skulle hunnit göra sitt.
Och utan både Icebugs eller broddar på skorna (har ju lösa tag på-broddar också) klarade jag mig finfint och det var inte ett uns halt. Vilket var skönt, för då slapp jag springa och spänna mig.
I mitten av rundan kändes det lite igen men då saktade jag ner tempot en aning och då försvann det.
Och en-två timmar efteråt som är det kritiska, när jag blivit kall i musklerna, kändes det ingenting.
Så det går nog åt rätt håll nu.
Nästa löpning blir inte förrän på söndag (reser bort i helgen), känns trist men jag tror å andra sidan att det bara är bra. Skynda långsamt som man brukar säga
Nu ska jag inte förivra mig utan bli kvitt detta en gång för alla.
Härligt att det verkar gå bra med höftböjaren! Fortsatt lycka till och skynda långsamt! ;)
SvaraRaderaTack snälla!
RaderaDu var klok! Det var inte jag idag.... ;-)
SvaraRaderaHaha, inte alltid men jag försöker!
Radera