Förutom en tur till lekparken i snöovädret tillsammans med familjen och vår gäst för dagen,
Sixten, så var det inneaktiviteter som var på schemat.
Inte var jag ett dugg sugen på att vara ute.
Inte förrän det blev kväll och mörkret var totalt.
Så konstigt det där är, ibland kan jag bli som mest sugen på att springa när det råder som sämst väderlek.
Som idag.
Mycket nysnö gjorde pulsen hög och jag fick jobba med tekniken och knälyftet.
Tog en sväng in i skogen och hoppade på 2,5:an med elljus som var preppad med skidspår.
Vilket jag givetvis sprang bredvid och inte i:)
Helt ensam var jag, där i skogen.
Och det var så mysigt att springa där i mörkret under lamporna.
Väl hemma blev det exakt 7 km och nu känner jag mig redo att försiktigt öka distansen nästa vecka.
Sakta men säkert, som sagt.
Man vet att man är löparfrälst då man ser ut som en rånare då man ger sig ut på en runda :) Trotsar vädret :) Härligt!
SvaraRaderaHaha, ja precis! Du vet ju hur det är:)
RaderaBra jobbat! Själv hade jag aldrig tagit mig ut i blötsnöovädret. Tack återigen för Sixtvaktandet :)
SvaraRaderaTack! Det var ju bara kul att ta hand om er snälla kille:)
RaderaHade varit så trevligt att kunna jogga tillsammans någon gång! Kanske kan vi få till det på något sätt i vår..?
SvaraRaderaKram!
Ja, verkligen! Det måste vi se till att göra i vår!
RaderaKram
javisst är det konstigt, ibland längtar man ut som mest då, kanske för att känslan av levande är så stor när man lufsar fram med snö och vind vinande. Förstår du längtar efter att åka skidor, det är fantastiskt!
SvaraRaderaPrecis så är det nog, du slog verkligen huvudet på spiken!
Radera