Helt plötsligt gick det snabbt

Det var ljust när jag startade (vår lilla ljusbeklädda en i bakgrunden)

Om det var tyngre än tyngst förra gången, var det som att ha eld i baken under dagens tur.

Äntligen ett pass i dagljus, eller ja halva i alla fall, och känslan i kroppen var bara så häftig.

Det gick verkligen undan idag och det var så skönt att få känna det efter så många tunga pass den senaste tiden.

Lycka, eufori och ren springglädje i sin bästa skepnad.

Sen blev det mörkare...

Det var isigt under snön och idag var mina Icebugs perfekta. I snömodd spelar det ingen roll tycker jag med dubbar tycker jag, men så fort det bli lite is är jag så glad över att jag har buggarna. 

Jag kan springa på precis som jag vill och slipper vara rädd för att halka.

Sprang runt Rönningesjön och tänkte ta ett varv i spåren Skavlöten, men insåg ganska snabbt att det var för mycket snö där, så tunt sjön, hem och en liten extrasväng blev till slut 10 km.

Åh, känslan av att känna sig stark och snabb, ni vet, nästan så man känner sig oövervinnerlig.

Och till slut var det nästintill kolsvart