Ett helt år

Idag för exakt ett år sedan föddes vår son, Noel.
Då jag var  nedsövd när han föddes fick jag inte träffa honom (förutom den ynka minuten efter några timmar) förrän ett dygn senare.
(Det finns lite mer läsning om den där förlossningen under etiketten förlossning till höger här i bloggen.)

Så mycket har hänt sedan den där dagen för ett år sedan.
Jag gör som Sofy och sammanfattar lite om vad som hänt på det här året.

Jag har blivit mamma och vi har blivit föräldrar, det bästa och största hittills i livet.
Jag och Noel har repat oss och återhämtat oss sen den dagen och mer därtill.
Jag är i bättre form än på många år, även om vikten inte säger så mycket väger jag några kilon mindre nu än innan graviditeten.
Jag snabbare än någonsin. Jag har satt personligt rekord på alla distanser jag sprungit detta år, jag har sprungit mitt första marathon, jag har upptäckt att hemmaträning kan var minst lika effektiv som gym-träning.och jag har fått bättre insikt om min kosthållning och äter nu med bra kännedom om vad jag stoppar i mig.

Under detta år började jag också blogga, äntligen, efter att ha funderat på det i några år:)
Jag har fått flera nya bekantskaper, jag har flyttat till radhus långt bort från stan, jag har lärt mig att älska promenader tack vare att  man har en liten skatt i en vagn framför sig, varit skadad och blivit kry igen, lärt mig att man klarar sig på 4 timmars upphackad sömn per natt ganska länge, haft magsjuka big time och varit på träningskonvent där man tyckte att jag var en glädjespridare och där jag stod i över 5 min i plankan, förbättrat mitt tålamod och skrattat mer än någonsin. Detta bland annat.

Men det bästa av allt, jag har fått lära känna en speciell person. Vår son. Varit med när han upptäcker världen och sin kropp och lär sig bemästra nya färdigheter.
Det finns inget i världen som slår det.
Grattis på födelsedagen Noel!