Upp och ner

Ärligt talat, kan kroppen bestämma sig nu.
Vaknade imorse med lite halsont och jag som trodde att jag hade klarat mig, känner mig nu återigen osäker på om det blir start eller inte på lördagens halvmara.
Det har ju verkligen varit upp och ner senaste veckan, och eftersom det är 2 mot 1 här hemma i antal förkylda är ju mina odds inte jättebra.
Men hoppet är det sista som överger en sägs det, och jag kommer nog vänta till imorgon eller tidigt på lördag innan jag bestämmer mig. Eller rättare sagt, kroppen bestämmer dig.
För jag har ju egentligen inte så mycket att säga till om.
Blir det inte någon tävling, så är det ju inte hela världen.
Det kommer fler av dessa.
Det är ju bara det att jag så himla gärna vill springa.
Om jag tänker positivt kanske det liksom försvinner av sig själv, eller vad tror ni?