Fartlek och regntunga skyar

Det regnade ju som bekant hela dagen igår och såg inte ut att lätta något på kvällen när jag skulle bege mig ut på min springtur. Vilket i och för sig inte spelade någon roll, för ut skulle jag ändå.
Då hälsenorna kändes mer än vanligt, beslöt jag mig för att istället för de planerade intervallerna springa någons slags fartlek.
Ganska ostrukturerad och lite mer ta det som det kommer-pass.
Medan jag gick och laddade här hemma fick vi spontant besök av min bror som sprang förbi när han var ute på sin runda och vi gjorde följe de första 3 km innan han vek av hemåt.
Han,  som är gammal proffscyklist, drog upp tempot redan från början och här gällde det att bara hänga på.
Att värma upp i under 5 min/km-tempo är inget jag brukar göra.
Jag fortsatte och bestämde att km 4 skulle springas på 4,40 min, och utfallet blev 4,37 min. Bra.
Men jag fick slita lite kände jag. Kroppen kändes seg och jag kom liksom aldrig in i det där flowet som oftast brukar infinna sig när man är uppvärmd.
Nåväl, så är det ibland och inte tänkte jag ge vika.

Den nya tröjan jag fått i present av maken satt fastklistrad på kroppen:)

Km 5 sprang jag lugnare igen, i mitt tempo nu, för att sedan försöka springa km 6 på 4,30 min.
Vilket jag nästan klarade, 4,32 min sa klockan. Sen blev det lugnare löpning igen 1 km,  innan jag bestämde mig för en sista fartökning på 500 m ner mot 4,20 min/km. Gick sådär och jag orkade inte hålla tempot hela vägen.
Men vad gör det?
Avslutade med  1,5 km hem i lugnare fart och snittade 4,53 min/km på dessa 9 km.

Det var skönt att komma ut i regnet ändå och återigen kan jag konstatera, som jag ofta gör när jag väl kommit ut, att det var värt det. Den här gången också:)
Det är ju liksom alltid värt det, det gäller bara att komma över den där mentala spärren som man får i huvudet när det regnar ute. Det hela blir på något sätt lite jobbigare.
Idag tänker jag på dem som springer tjejmilen, och det ser ut att bli regn.
Stort lycka till!

Och nya,  sköna  tights fick jag också!