Hade planerat ett hemmastyrkepass nu på kvällskvisten med fokus på core och baksidan av kroppen.
Eftersom jag slarvade lite med styrkan förra veckan, längtar verkligen kroppen efter att få åstadkomma redig styrka. Ryggen är lite stel, så den hade jag lovat mycket omsorg ikväll.
Men, efter 4 övningar i tabataform- squats, rodd med gummiband, långsam robot på boll och tåhävningar, ville inte bebisen sova längre.
Eftersom jag är ensam hemma, var det bara att lägga träningen åt sidan.
Sånt man inte rår över helt enkelt.
Men imorgon gör jag ett nytt försök.
Och jag får ändå vara glad för det lilla som blev.
Jag har verkligen blivit bättre på att vara glad över det lilla och tänka precis som du, att lite är bättre än inget, nu när Alvar finns. Bra jobbat trots allt.
SvaraRaderaOch jag visade din header även för Anders och vi blev båda så glada över att löparvagnen fått ett tryggt hem och verkar bli älskad :)
Ja, det blir ju inte alltid som man tänkt sig med träningen när man har en småtting att ta hand om. Man får som sagt vara glad åt det lilla och all träning är bättre än ingen träning!
SvaraRaderaMiss Agda:
SvaraRaderaJag med!
Vagnen och jag håller på att utveckla en fin vänskap. Jag tror att hen känner sig älskad hos oss:)
Sofia: Verkligen, så är det!