Ännu finns det hopp!

Den där känslan att kroppen inte är helt hundra infinner sig fortfarande, men inget halsont och bara lite, lite snuvig.
Konstigt det där, som om kroppen aldrig riktigt vill bestämma sig.
Så hopp om morgondagen finns fortfarande alltså.
Var ute och testsprang 4 km på eftermiddagen och det kändes faktiskt helt ok.
Jag får alltså vänta till imorgon innan jag bestämmer mig.
Kanske en god natts sömn kan göra susen.
Jag prövar och återkommer.
Men först, nummerlappsuthämtning i kungsan och date med maken.
Ha en fin fredagskväll!