onsdag 5 september 2012

Händelserik dag

Tillvaron som mammaledig är ljuvlig och den bästa tiden i mitt liv hittills.
Min favoritstund på dagen är nog förutom,  godnatt-sjungandet och läsningen, morgonmyset.
Att få starta varje dag med ett redigt säng-bebis-mys, är något jag verkligen kommer sakna när jag börjar jobba igen.
Dagar av glädje, förtvivlan, skratt och gråt. Livet med bebis har så mycket och ger så mycket.
På något sätt är min tillvaro just nu både lugn och intensiv på samma gång.
Vissa dagar är lugna och ägnas åt hemmamys, långa promenader/springturer och lek, men ibland  är det nästan för lugnt enligt Noel som nästan blir uttråkad av att "bara" vara med mamma.
Vissa dagar däremot, som idag, är mer händelserika och ärenden och andra incidenter sammanfaller.

Förmiddagen blev precis så hektisk som den alltid blir när jag har en tid att passa.
Kom tillslut iväg i tid till den där lunchen som var så himla trevlig men ack för kort.
Efter det var det fikastopp på Espresso House som gällde för mig och Noel.
Han tittade på folk och delade den medhavda ostkakan med mig( jo, jag köpte faktiskt en latte och scones också). Väldigt nöjd.
När vi sedan hade gått en långpromenad (läs sovit för Noel), blev jag vittne till en obehaglig händelse.
Bild från i våras, men såhär såg jag nästan ut idag.

När jag går utanför Åhléns på Odenplan ser jag plötsligt hur en tjej rånad på sin väska av en ung man som springer förbi mig i hög fart. Hon försöker springa ifatt honom och tappar sin ena sko, medan hon ropar "stoppa honom, han har tagit min väska".
Det första jag ville göra var att använda mina starka springande ben och jaga ifatt honom, men eftersom jag stod med barnvagn (Bugaboon ska tilläggas, inte springvagnen) gick det ju inte och han försvann om hörnet.
Ingen ingrep, trots att det var fullt med folk i rörelse.

Jag stannande och såg till att de två reko killarna som tagit hand om hennes sko,  väntade in henne.
När jag var på väg att ta upp det som verkade vara hennes solglasögon från marken, kommer det en kille som verkar vara drogpåverkad och snor dem framför ögonen på mig.
Varpå de där reko killarna går på honom och frågar honom om det är hans solglasögon eftersom de nog troligtvis är den rånade tjejens.
Det blir en högljudd diskussion och den där killen var riktigt obehaglig och oberäkelig.
När hon sedan kommer gående och inser att hennes sko är borta vänder hon snabbt och börjar gå åt ett annat håll. Hon ser nämligen inte killarna som står och bråkar med en tjejsko i ena hande.
Då får jag chansen.
Jag joggar ifatt henne och skriker "ursäkta, hallå ,ursäkta säkert fem gånger. När hon vänder sig om pekar jag mot killarna och säger att de tog hand om hennes sko. Hon ler lite matt och när jag frågar om solglasögnonen är hennes får jag nej till svar. Alltså bråkas det nu om någon annans glasögon.
Den där drogpåverkade killen får nu gå sin väg, men stirrar på mig argt och följer efter mig över gatan.
Där och då är jag ganska rädd och lite skakig.
Han går sin väg och jag väntar in maken som bara några minuter senare kommer mot mig.

Noel får åka med pappan hem medan jag gör ett nytt besök hos naprapaten.
Väl framme får jag reda på att min naprapat är sjuk och att de missat att kontakta mig.
Skit, jag som ordnat med Noel-hämtning och allt. Men då erbjuder sig en annan kille att hjälpa mig.
Och tur var väl det.
Mer av detta framöver

För nu ni, nu tror jag att jag har fått en bra förklaring till varför hälsenorna och höften spökar och inte vill ge med sig.
Nr 1) Spänt säte, som gör att höftböjaren får kompensera så mycket i löpsteget. Brutal rumpmassage och hemläxa i stretch och massage, blev behandligen.
Nr 2) Spända vader och en bidragande orsak till det är den som helhet spända baksidan av kroppen.
Se där,  vad ett naprapatbyte kan göra.
Den jag hade är förvisso bra, men eftersom problemen inte gett med sig och han bara fokuserat på ryggen kändes det som ett genombrott idag.
Skadefri, here I come!

Ingen löpning idag, men imorgon igen!
Sen blev det sushimiddag och familjemys, en bra avslutning på dagen.
Och ingen träning har jag skrivit om trots det långa inlägget ovan.
Men imorgon är det dags igen, då ska vi se vilken fart som finns i den här kroppen.
Intervalldags.



7 kommentarer:

  1. Men LÄSKIG händelse där på stan... usch! otäckt. och sorgligt att ingen försökte stoppa killen :( Men bra av dig att hjälpa till!!

    Jag håller tummarna för att kroppen är med dig imorgon, hejaheja!

    SvaraRadera
  2. Tack för idag! Men hemskt det där med rånet. Så dumt att ingen gör något. Förstår att man inte vill ingripa själv, men om flera hjälps åt borde det ju gå.

    Kul med nappatagen! Det här låter ju lite mer logiskt... Håller tummarna nu!

    SvaraRadera
  3. En bra dag (minus rånet då). Jag älskar också att vara mammaledig och snart är det, som tur är, dags igen.

    Ingen havandeskapsgiftning här förresten! Din erfarenhet lät inte kul alls. Kom Noel tidigare det som är "normalt"?

    Kram på dig

    SvaraRadera
  4. Ja vad läskigt med rånet där. Huuu. Din vardag nu låter annars väldigt mysig!

    SvaraRadera
  5. Det finns mkt folk på stan som man inte vill träffa på, skönt att det gick bra iaf.
    Jag har samma bekymmer som du med hälsenorna, min läxa från naprapaten är stretch av höft o rumpa varje dag. Plus att jag gör tåhävningar varje dag, ar inte känns av hälsenorna på en vecka nu :-) .

    SvaraRadera
  6. Oj vilken händelserik dag och vad skönt att naprapaten verkar ha hittat problemet! Kram

    SvaraRadera
  7. Joho: Ja, det kändes nästan som en film. Sånt som inte händer på riktigt:( Tack snälla för dina tummar:)

    Andréa: Tack själv! Ja, nu är jag hoppfull igen, snart skadefri:)

    Miss Agda: Mmm, det här livet är härligt:)
    Vad skönt att du inte hade havandeskapsfögiftning, jag håller tummarna att den inte dyker upp heller.

    Jag åkte in 7 dagar innan BF och då med svår havandeskapsförgiftning. Efter att de satt igång mig dagen efter, blev det sedan så kritiskt för mig och Noel att jag fick sövas och snittas. HELLP-syndromet utvecklades och det gick snabbt utför.
    En mardrömsförlossning som slutade lyckligt som tur är:)
    Kramar!

    Snorkkis: Läskigt verkligen!

    Malin: Aha, ja det är nog typiska löparskador som vi har. Då verkar vi ha fått samma tips, så nu är det bara att börja jobba:)
    Hoppas du blir skadefri snart!

    Karin: Ja, det var en både bra och dålig dag på samma gång:)
    Kram!

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...