fredag 7 september 2012

Betydligt tyngre

Idag gav jag mig ut på en typ av återhämtningsjogg, skulle det vara iallafall, med vagnen.
Efter urladdningen igår, som gjorde att mitt huvud snurrade lite när jag kom hem, tänkte jag att det skulle bli skönt att springa några lugna, kravlösa kilometrar med vagnen medan Noel sov gott där i.
Det blev den lätta rundan runt Vinterviken och Trekanten som man nästan kan säga är min standardrunda 1A. Så fint och vackert runt i kring och inga bilar, helt njutbart.
Det var bara det att trots att jag höll ett lufs-tempo, var det lite jobbigare än tänkt och jag började ana att det kanske är så att turen nu kommit till mig.
För maken har hela veckan gått runt med förkylningssymtomen, hostat och harklat och snörvlat.
Och jag i min enfald tänkte att kanske jag klarar mig denna gången.
Nu verkar det tyvärr inte så.




Förutom själva lufsjoggandet, hann jag även under rundan få fågelbajs på vagnens sufflett, handla fredagsbullar på bästa kondiset Aspuddens Bageri, handla andra förnödenheter på Konsum och fota.
En lite av varje-tur helt enkelt.
Efter lunch tog jag med mig Noel till sängen och där sov vi middag i två timmar.
Hoppsan.
Nu är det bara att vänta och se.

3 kommentarer:

  1. Håller tummarna för att du inte ska bli förkyld! Frossa i vitaminer!!

    SvaraRadera
  2. Känner så igen situationen. Jag springer nästan alltid rekordsnabbt dagen/dagarna innan jag börjar bli förkyld. Förstår inte alls varför kroppen funkar så!?

    //emma

    SvaraRadera
  3. Mammaspring: Tack!

    Emma: Nä, verkar vara någon slags urladdning innan kroppen säger ifrån kanske:)

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...