lördag 28 juli 2012

Status på post-marathonkroppen

Idag är det två veckor sedan Jubileumsmaran och jag är fortfarande mitt uppe i återhämtningsarbetet.
Optimist som jag är hade jag planerat för återhämtning veckan efter för att sedan denna vecka börja med lite kvalité och längre sträckor igen.
Men jag var nog lite för ivrig trots allt.
Och jag kan konstatera att jag inte är redo och återhämtad. Snarare har jag skadekänningar lite här och var.
Första passet efter maran kändes som det borde, tungt, flåsigt och långsamt, men annars hade jag goda förhoppningar om snabb återhämtning.

Baksida lår var rejält stelt hela förra veckan och det är först de senaste dagarna som det börjat släppa lite.
Men det känns fortfarande under och efter vare pass. Eftersom jag var så nära kramp under loppet i baksidorna(och då speciellt på vänster) så antar jag att jag har någon slags överbelastning där.
Det var det första.

Förra lördagen började jag dessutom känna av vänster hälsena.
När jag började springa mer regelbundet för ca 3 år sedan, fick jag snabbt ont i precis samma hälsena och hade så från och till fram till det försvann under graviditeten. Som en följd av att jag inte kunde springa då utan fick nöja mig med promenader.
Jag har vilat från löpningen varannan dag den här veckan i hopp om att hälsenan ska ge med sig och jag hoppas innerligt att det onda inte är tillbaka igen. För då blir det segdraget.
Excentriska tåhävningar är nu en del av min dagliga rutin som jag hoppas kan råda bot på hälsenan.
Det var det andra.
Jag(i rosa) och maken(i gult) efter vändningen i Sollentuna
Foto:Privat


I ondags,  när jag och maken skulle ut och vagnjogga, stod jag och skulle dra på mig byxorna när det plötsligt small till i vänster höftböjare.
Då kunde jag knappt stödja på benet, men efter lite stretch kändes det bättre. Vi gav oss ut men efter 750m kom det tillbaka och vi fick gå hem igen, jag lätt haltandes.
Misstänkter dålig stretchning sista tiden och överanstängning. Stretch och massage i lår, säte och rygg hoppas jag kunna hjälpa.
Men ändå.
Vad hände med kroppen? Kroppen som jag inte har haft någon känning i under hela våren, drog helt plötsligt till med tre småskador. Som jag tror, vill inte tro att det är något större.  Jag tycker ändå att jag har tränat bra och förberett kroppen successivt på längre distanser. 
Nu avvaktar jag ytterligare några dagar och hoppas att det känns bättre snart.
Jag ska ju springa Stockholm Halvmarathon om 6 veckor, så jag är så ivrig att få komma igång med hårdare träning igen. Men men, viktigast är kroppen. Och vill den vila så får den det.


Tills vidare kan jag glädjas åt att när jag inte springer så mycket finns det mer tid över till styrketräning.
30 min igår,  följdes av 40 min idag nu på kvällen.
Helkropp i superset med fokus på överkropp.
Inget ont som inte har något gott med sig som man brukar säga.

3 kommentarer:

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...