När jag vaknade imorse var jag extremt springsugen efter vilodagen igår, (eller en kvarts styrka blev faktiskt) och till min glädje kändes det inget i hälsenan.
Så på med springgrejorna och ut i skogen som ligger ca 500m från svärföräldrarnas hus.
Jag sprang på känsla och ren lycka, och efter en 5km och en 2,5km bar det av hemåt igen.
Känslan visade sig vara 5,14 min/km.
Ett stort fall framåt från de senaste rundorna efter maran, då jag kämpat hårdare och sprungit långsammare.
Och visst kändes det som om kroppen är på väg tillbaka.
Härligt!
När vi idag begett oss hemåt igen är det med blandade känslor.
Familj, släktträffar och omhändertagande har varit fint och mysigt, och skogsrundorna kommer jag sakna en hel del.
Men som alltid är det så skönt att komma hem till sitt alldeles egna.
Vårt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!