Återhämtningsläge

Det här med återhämtning efter marathon trodde jag skulle bli en lätt match.
Att jag skulle behöva det efter maran visste jag och jag tänkte att det skulle komma lägligt efter många veckors träning och på slutet faktiskt lite dalande motivation i önskan att "nu får det snart vara dags."



Men icke.
Jag är som ett barn på julafton.
Jag vill inget hellre än att ge mig ut och springa långt, snabbt, länge och ofta.
Men baksida lår och vänster hälsena påminner mig fortfarande om mitt första marathon och jag vet att det inte kommer att bli bättre av att bara köra på.
Dessutom märker jag på pulsen att den ligger lite högre än normalt på passen. En indikation om något på att kroppen inte är helt återhämtad.
Så nu är det kortare pass och några fler vilodagar som gäller tills kroppen känner sig som sig självt igen.
För jag har ju fler mål den här säsongen, så det gäller att vårda kroppen och inte förhasta sig.
Jag får helt enkelt ge mig till tåls.

Med denna insikt blev det därför en kort runda i skogen på 6 km idag. Sprang utan att kolla på klockan, då jag ville låta kroppen bestämma tempot. Farten strax över 5,30 min/km var ganska ansträngande och fullt tillräcklig.